Idag är jag skitirriterad och tycker synd om mig själv. Jag vet inte riktigt varför egentligen.. men småsaker irriterar mig. Varför lämnar ingen kommentarer till mig? Varför är jag så ful? Varför har jag inga pengar? Varför kan inte universum cut me some slack? Jag trodde att universum gav mig en liten jämnvikt när de ringde från det där jobbet och APPSÅLUT ville ha mig dit, men sen fick jag vet att efter att ha träffat mig ville de inte alls ha mig. Bra sätt att sänka Hå:s självförtroende. Granted, efter kris nummer 1 i mitt liv, då jag en kort stund blev utan hem och nästan utan vänner gav universum mig något snällt. Jag fick två styck vänner och relativt snabbt en bostad. Det hade kunnat vara mycket värre.. jag hade kunnat haft noll vänner och vara tvungen att sova på en bänk. Jag hade dessutom kunnat bli tvungen att vänta med en bostad i många månader och sova på ovan nämnda bänk i alla dessa månader.. och det är ju dåligt. Så tack, tackelitacktack universumjävel för att du är så otrolig snäll och nästan har ihjäl mig och sen ger mig bandage.
Kris nummer två kom litegrann när jag fick veta att jag nog skulle bli tvungen att ta ett års studieuppehåll för en kärring i Ängelholm har problem i sin hjärna. Tack så mycket universumjävel för att jag fick dispens att fortsätta gå, det var ju iofs väldigt snällt. Men vafan.. varför måste jag över huvud taget handha sådana ting bara för att vara tacksam för det lilla? Jag blir så irriterad när jag tänker på glidare.. folk som får perfekta jobb, bostäder, pojkvänner/flickvänner, utseenden, turliga möjligheter etc utan att behöva göra annat än att existera. Precis som vissa saker bara ramlar över mig ramlar det goda över dessa människor. BAJS. Nu säger jag inte att det bara ramlar dåliga saker över mig.. bortsett från kris nummer två och lite annat krafs har jag haft väldig tur den här våren som fått lov att vara en del av N:s liv. Det är snällt som fan. Fast så kommer de här tankarna smygande.. jag som ser ut som en jävla tågolycka.. han måste ju vara störd som tycker om mig? Varför gör han det? Alla som tycker om mig måste ju vara störda eftersom jag är som jag är.
Fast så är det ju inte för jag har världens bästa vänner och världens bästa darling.
Äh, vafan. Fuckit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det ska man få, dessvärre har mina föräldrar krävt tillbaka sin digitalkamera efter tre månaders "lån"...ehrm... så jag ska jobba på saken!! Kan be Hanna (disserskan) att ta en kanske! =D
Och vi ska ju också bli vänner, jag ska bara hitta ett hus och ett sätt att få ett lån att köpa huset för först. Och ett jobb för att betala tillbaks lånet. Men sen, sen ska vi bli vänner och sitta på Café Ariman och äta BrieBanan-mackor, dricke kaffe och bli kompisar!
Fast jag är allergisk mot katter så vi får ha alla tjejkvällar hemma hos mig utan Clov, eller så får du vaxa henne!
Skicka en kommentar