Hum hum, fredagsfunderingar

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,895648,00.html

Jag känner mig förvirrad angående den där artikeln ovan. Jag förstår att det är ett spännande ämne och att man gärna vill visa att man grävt lite, men borde man inte visa att man har grävt på rätt ställe? Som jag ser det presenteras två saker:
1. Fredrik Reinfelds anmoder Emma Dorothea Reinfeldt fick Fredrik Reinfeldts farfars far utom det äktenskap hon sedan skulle ingå med Andreas Karlsson.
2. Under samma tid fanns det en man som hette John Henry Wood som tjusade folket i Stockholm och fascinerade skribenter.

Vad jag däremot inte ser är några bevis för att det var han som var far till Reinfeldts farfars far, bara vilda spekulationer.
Petter Ovander och Jill Sjölund skriver ju till och med själva att ingen far var uppgiven vid nedkomsten. Såvida dessa två inte luskat fram något vittne eller något dokument som styrker förhållandet tycker jag att sanningshalten här verkar vara ganska skral.
Vidare är det okänt hur länge kärleksförhållandet varade, men var är bevisen som visar att det över huvud taget fanns ett kärleksförhållande?

Mycket underlig journalistik indeed.

Nåja, nu till något helt annat.

För några dagar sedans skickade jag in denna insändare till Metro:
Det är fascinerande att se hur människor tar upp plats. Nu pratar jag inte om mindre eller större kroppshydda, utan jag talar om ett mycket talande språk – nämligen kroppsspråket.
Efter att dagligen rest fram och tillbaka under flera timmar med tåg tycker jag mig finna ett mönster, och det förbluffar mig.
Vad är det som gör att män tror sig vara fullt berättigade att bre ut sina ben både brett och långt så att de inte bara tar upp hela det egna sätet utan också en del av grannens?
Vad är det som gör att kvinnor samlar ihop sina kroppar så till den grad att det nästan ser löjligt ut?
Såhär kan vi inte fortsätta, det är ju inte jämlikt. Frågan är: ska vi lära kvinnorna att bre ut sig på samma sätt som männen eller männen att dra ihop sig som kvinnorna?
Helena

Efter det fick jag ganska snabbt svar från en person som kallade sig för "Frank". Han menade att jag antagligen aldrig sett något liknande, men han ville berätta för mig att män hade yttre könsorgan som minsann både klämdes och gjorde ont när man inte hade en halvmeter mellan knäskålarna. Vidare menade han att man som man var begåvad med stora och svällande muskler som alla borde ha vett nog att lämna plats för.
Igår fick jag svar från en "flitigt bussresande Anna" som tackade mig för min insändare och som menade att det handlade om hyfs, uppfostran och ingenting annat. Den enda skillnaden som skulle behöva ha inverkan på sittstil mellan kvinnor och män var skillnaden de fått i uppfostran. En annan person (man) skrev i samma tidning och menade mot "Frank" att man visst kan sitta med benen ihop utan att något går sönder, han uppmanade honom också att prova. Denna persons insändare menade att anledningen till att män och kvinnor sitter som de sitter är för mäns del för att visa sig stora och bra och kvinnor för att bli vackra i sin hållning.

Idag kom det ytterligare en insändare, den var mycket rolig så den tänker jag citera här:
Svar till signauren "Frank" 27/9 angående att män på grund av sin större muskelmassa och yttre könsorgan, måste ha rätt att ta mer plats genom att sitta mera bredbent på tåg och bussar etcetera.
Jag är kvinna, och har bröst. På grund av att dessa står ut, framåt men även åt sidan, tycker jag mig ha rätt att hålla ut mina armar och armbågar över sätet och passageraren bredvid. Det är bara så att brösten tar mycket plats, och att då sitta tätt ihop med armarna kan vara både obekvämt och göra ont. Därför sitter jag också helst intill en man, eftersom jag vet att han kan trycka ihop sin överkropp och låta mig breda ut mig och mina behag.
Flingan

Öuieja

Idag är jag så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen. But I do know, jag ska ta vägen till Ängelholm, för det är där lyckan finns.
Eller nje.

Http://haa.bilddagboken.se

Trams

Tack caisa för ett fjortisformulär som hjälpte mig att slå ihjäl några minuter.

HAR DU NÅGONSIN?
Ätit sushi: Njet.. verkar läskigt
Stått på scen: Jawohl, fast inte jätteavancerat
Blivit dumpad: Ja, usch
Varit ihop med någon som varit otrogen: jag tror det.. men jag vet inte
Klättrat på berg: Eh.. räknas gå på fjälltur?
Sett vita huset: Vad menas? På tvprogrammet eller det riktiga? Nåja.. jag vet inte

ANTINGEN ELLER
Kallt eller varmt: Kallt
Svart eller rött: Svart
Regn eller snö: Snö
Rosor eller tusensköna: Rosor
Vår eller höst: Höst
Historia eller vetenskap: Eh?
Matte eller engelska: Engelska

MOTSATTA KÖNET
Gillar du någon just nu från det motsatta könet: Joråsåatte…
Vet den om det: Kanske inte så mycket som han borde
Gillar någon annan dig just nu: Kanske
Vad tittar du på hos en man: Hela mannen tittar jag på

INOM DE 48 TIMMARNA
Har du haft ett seriöst samtal: Vet inte.. har jag haft ett samtal?
Kramat någon: Ja, lilla N
Kommit sams med dina föräldrar: Jag vet inte vad det betyder
Bråkat med en kompis: Ne

GILLAR DU ATT
Ge kramar: Nja. ibland
Ge massage: Nej, inte direkt
Gå promenader i regnet: Ja

ÖVRIGT
Vad gjorde du förra sommaren: I somras? Läste Jik. Förra sommaren? Jobbade på Mcdonalds
Svär du för mycket: Ja
När duschade du senast: Igårkväll
Vilken färg är det på dina byxor just nu: Blå
Vilken färg har dina underkläder: Svarta
Vilken låtlyssnar du på just nu: Ingen
Vad är bredvid dig just nu: Musen
Hur ser ditt skrivbord ut: Många papper på hög
Vad var det sista du åt: Kommer jag aldrig att få äta igen?
Har du en lavalampa: Nej, jag har haft tre men slängt dem alla
Hur är vädret just nu: Soligt och varmt
Vad gjorde du igår natt: Sov som en stock, pratade lite kanske
Vem pratade du sist med på telefon: Syster
Vad gör dig glad: Glada överraskningar, Nicklas, Maia, Helena

Vart skulle du vilja du åka...
för att shoppa: London
för att festa: Åre, med gamla gänget
för att ha sommar: Gud så fantasilöst.. men Spanien kanske?

Vill du ha barn: njaeaoea vet inte
Vad ska dom heta: Oscar eller Lovisa

I huvudet

OJ vad jag har ont i huvudet idag. Det känns som om jag har opererat in en badboll innanför skallbenet som någon nu försöker blåsa upp. Aj aj aj.
Det är dessutom inte bra för jag borde städa idag. Det är inte kul för liten N att komma hem till ett hem som ser ut som en förfest.
Jaja.

Igår la jag omsorgsfullt upp 30 bilder i bilddagboken med bildtext och allt som bara försvann. Extremt irriterande.. jag undrar om jag kommer att orka göra det igen. Nåja, vi får se.

Jag såg också igår på Uppdrag granskning om de apatiska barnen och förundrades över en massa saker. Missförstå mig rätt, jag vet mycket väl att UG är vinklat och att de börjar med en tes och sedan jagar svar som bekräftar den. De gör exakt så som de kritiserade de inblandade i denna historia att göra när de skulle presentera en Statlig Officiell Utredning om just de apatiska barnen. Skillnaden är väl att en SOU är en extremt offentlig handling som på varje punkt ska hålla för ifrågasättande och granskning. De rapporter som har förekommit denna utredning (som inte är färdig än mind you) har dock visat på något helt annat.
Migrationsministern Barbro Holmberg säger en hel radda idiotiska saker med en röst som kan lura lyssnarna att tro att hon vet vad hon pratar om och att de är sanning utan modifikation. Hon säger till exempel att de apatiska barnen bara finns i Sverige och att de först förekom år 2002. Det tog inte speciellt lång tid för UG att gräva fram ett verk inom psykiatrin som tog upp just detta ämne anno 1950-talet. Det tog heller inte lång tid för UG att gräva fram utländska experter (och nu menar jag verkligen Experter, inte som de jönsar i Sverige som jag ska komma till sen) som menar att denna företeelse existerar i även deras länder.
Sen, där hade Barbro Holmberg kunnat ta fasta på att en australiensisk expert påpekar att det existerar i hans land och köra på linjen att Sveriges migrationspolitik kanske inte är värre än andras. Hon verkar dock ha missat den outen och svarade istället med tystnad.
Den tillsatta utredaren däremot uttalade sig och sa att hon eller hennes stab skulle ha tagit kontakt med denna expert nu genast. Ett år senare ringer UG och frågar vad de pratade om, experten vill inte minnas att han pratat med någon av dessa personer. Han fortsatte sedan och menade att han hade pratat med andra i ämnet, men vad som kommer sedan klippte UG bort.
Därför väljer jag att ta just det "Avslöjandet" med en nypa salt.
Vad som däremot roar mig oerhört är valet av "experter" som den Svenska regeringen valt att använda sig av i olika utredningar om eventuellt simulerande barn. Thomas Jackson.
Thomas Jackson: Jag är starkt emot mångkultur. Jag tycker att vi ska visa tydligt att andra kulturer inte accepteras i vårt land. [...] Till exempel synen på kvinnor, hedersmord...
UG: Jo, men det är ju redan olagligt idag.
Thomas Jackson: Ja, men det är ändå viktigt... jo, ja, det är riktigt, det är det.
Thomas Jackson fortsätter sen och meddelar att han minsann både varit medlem i Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna och att han nu inte ens bor i Sverige men har funderat på att själv starta ett Socialkonservativt parti enligt linjen ovan.
UG: Har du själv träffat något barn med uppgivenhetssyndrom.
Thomas Jackson: Nej.

Sveriges regering anser honom ändå vara värd att lyssna på och en artikel som han skrivit vara värd att rikligen referera till och använda som ett starkt argument.

Tomas Eriksson var en annan av de svenska experterna. Han är övertygad om att det handlar om intoxikation och han hade till och med ett gift i åtanke som visade just "dessa syndrom" menar han.
UG granskar litegrann och finner i de fall som de hört sig för om att just detta gift inte är möjligt.
Nu pratar UG med väldigt partiska psykologer och annat från det andra lägret, så jag tar också det med en nypa salt, men jag förundras över detta:
Visserligen är det viktigt att låta alla säga sin mening och det är viktigt att motverka att den politiska korrektheten blir "det enda rätta". Med det sagt undrar jag lite ifall det verkligen är rätt måltavla med barn som simulerar eller som på riktigt är sjuka?
Säg att de simulerar och får stanna trots detta. Gode gud, vad har vi gjort? Har vi skickat en oskyldig människa till livstids fängelse? Har vi stämplat någon som pedofil? Har vi kostat samhället miljarder i pengar som bara slängs i sjön?
Jag tror inte det.
Jag tror att det handlar om en familj som antagligen inte hade det peachy på stället som de lämnade som vi i Sverige givit uppehållstillstånd.
Möjligen på felaktiga grunder, men cry me a river, nog måste det väl finnas andra oegentligheter som det är viktigare att reda ut.
Att ens uttala de anklagelser som Marie Hessle, Barbro Holmberg och dessa "experter" gör är ju så oerhört om det vore fel att det kanske inte ens är värt att göra det? Vad är det som dessa trevliga kvinnor och män far efter? Att ha rätt? På vems bekostnad?
Jag låter tio gånger hellre mina skattepengar gå till en invandrarfamilj med ett barn som kanske egentligen inte var sjukt än till en flygresa som skickar en familj tillbaka till en tortyrkammare bara för att vara på den säkra sidan att ingen stannar i Sverige som egentligen inte borde göra det.

Svin

Vid gott mod cyklade jag igår till staden. Förbi och under järnvägsbron cyklade jag upp och möttes som vanligt av en ganska trång cykelgata där jag blev tvungen att navigera bland gåtrafikanter, trots att det är just en cykelgata. Till vänster om mig hade jag två damer i bredd och till höger skulle jag precis möta en cyklande man som såg ut som en helt vanlig man. Han var till hälften en kostymnisse och till hälften en student. En helt normal man i tidiga 30-årsåldern. När han passerar mig cyklar han närmare än han egentligen behöver, vilket tvingar mig ganska nära damerna. När han cyklar förbi mig tittar han under lugg och utbrister högt och ljudligt "OJ vilka bröst".
Helt tydligt riktat till mig.
Ingen reagerar, trots att det var massor med folk runtomkring, förutom jag som tvärnitar, tittar bakåt och mumlar "jävla cepe" och rättar till min tröja. Inte för att det var nåt fel på min tröja, utan för att jag kände mig helt äcklad av att existera.
Sen gick jag och köpte en stor stickad sjal som jag svepte in mig i.
Ridderligheten är ganska död kan man nog säga. Det dummaste av allt är att jag ännu inte kan komma på vad jag skulle svarat ifall jag vore optimalt snabbtänkt.
Nån annan som har ett listigt förslag?

Brutit ben?

Ibland umgås jag extra mycket med tankar på detta. Jag vet inte varför eller vad det ska leda till... men det hjälper inte. Tankarna finns där ändå.

Det kanske beror på att det den 14/9 var precis ett år sedan.

Jag vet att folk tycker att jag ska släppa det. Det ska jag också. Men så länge jag lider av sviterna tänker jag inte släppa det.

Nu i dagarna har min hjärna om och om igen funderat på en speciell händelse i allt det här:
När jag låg där på vägen med huvudet i asfalten och nyligen hade landat insåg jag att jag var tvungen att ta reda på hur skadad jag var. Jag kände att ansiktet var helt borta, men hur var det med ben och armar? Jag mindes att man, ifall man bryter något, ibland kan vara så full av diverse kemikalier i hjärnan att man inte känner smärtan. Jag visste inte om jag hade alla ben och armar fortfarande fast på kroppen och kunde inte göra annat än att försiktigt röra på hela kroppen och känna efter. Alldeles innan jag gjorde det stålsatte jag mig för att något skulle kunna göra fruktansvärt vidrigt ont, men det kom inte så mycket.
Tack gode, snälla, rara, nån för det.
Jag plågas lite fortfarande av den där tanken.
Att stålsätta sig och inte riktigt veta om man har alla kroppsdelar kvar är hemskt, och det är ännu hemskare när man ska ta reda på om man har skitont någonstans genom att framkalla smärtan.

Jag grät inte förrän Maia kom till sjukhuset. Jag är så duktig.

Nu gråter jag lite då och då när jag tänker på det. Har jag blivit mes eller är det det gamla Helena-syndromet: vi reagerar inte på det läskiga förrän ca. ett år efter händelsen, ty så står det i Helenamanualen.

Fuck Helena, din drivrutin är dålig.

Hur gammal är jag egentligen?

Har hela världen blivit hjärntvättat eller är det bara jag som är helt borta här i världen?
Jag undrar, vem fan är Lindsey Lohan (eller hur hon nu stavar sitt namn)? Vad är hon med i? Varför är hon så otroligt mycket på alla nättidningar hela tiden varje dag, minst två artiklar om dagen? Jag förstår inte! Vem är människan och varför är vi intresserade av henne?

Jag vet vem Kate Moss är, henne hade jag hört talas om för länge sedan, men sen tar det stopp. Vem fan är Pete Doherty? Jag vet numer att han är sångare för ett band som heter Babyshambles som jag visserligen, mig veterligen, aldrig har hört. Jag undrar jag hur många det är som egentligen har hört det bandet? Men ändå står det om människan dag ut och dag in i tidningarna. Vem fan bryr sig? Han knarkar skitmycket. Och? Det är han väl inte ensam om... om ni absolut ska följa någon som knarkar så följ någon som man har hört talas om. Så mycket som han står i tidningarna skulle man kunna tro att han är frontman för Guns'n'roses eller ett liknande band som man har hört talas om.

Vad är egentligen Idol och varför bryr vi oss så mycket om den där rödhåriga nissen som verkar ha åkt ut häromdagen? Varför står det om idol i tidningarna varje dag och varför för guds skull finns ens programmet? I min vildaste fantasi kan jag inte luska ut varför intresset verkar vara så himla stort. Det är människor som sjunger, folk som är elaka mot dem och någon som gråter och en annan som hurrar - varje dag? Eller är det varje dag? Jag vet inte, det känns så och det känns som om jag ser en till löpsedel med "Idol-Petter" eller "Idol-Nils" eller något annat namn förknippat med ett bindestreck och ordet "Idol" med stort I så kommer jag att slita sönder skiten och kanska kräkas på den på öppen gata.
Vem fan bryr sig?

Slutligen, om jag aldrig någonsin ser Jan Guillou igen på bild eller namnet i text, så kan det vara för tidigt.

Pictogram

Jag känner mig ensam och övergiven.
Min sambo är på äventyr till Halland där han ska skriva en tenta imorgon. Hoppas att det går bra.
Jag underhåller mig med att lägga ut foton och dagens foton har blivit ganska många. Jag har nämligen bl.a. skildrat min färd från skolan till tåget i Ängelholm och sen själva tågresan.
Vill man titta på hela bilddagboken kan man göra det på http://haa.bilddagboken.se/ om man vill förstås.

Idag sa jag till en klass "Nu får ni fantamig ta och hålla käften", det kändes bra.
Nu ska jag duscha och sen slafa.

Adieu.

Ich bin müde

Jag är så trött. Trött trött trött. De senaste dagarna har det varit helt lugnt att gå upp kl. 05, jag har gått upp, gjort mitt shit, åkt till Ängelholm och spenderat min tid där. Men idag är jag trött. Oooo så trött. Jag förstår inte hur jag ska orka med detta. Upp 5 varje morgon, hemma någonstans runt 5 igen, fast den här gången den andra femman. Från dörr till dörr tar det nästan 2 timmar. Jag ÄR SÅ TRÖTT.
Jag minns så väl när jag tog upp detta med mentorn och förra handledaren. Handledaren (som den mogna och inte alls egocentrerade människa hon är) svarade: "allt jag kan säga är att jag bodde i Malmö och åkte till Ängelholm." Ok.. löser det mitt problem på något sätt? Jaja, jag inser att hon klarade av det och därför borde jag göra det. Men var hon är 8 timmar om dagen (som hon krävde av mig)? Jag har mycket svårt att tro det, men jag vet ju såklart inte. Nåja, i vilket fall som helst så skiter väl jag i det. Jag anser att det är tungt att åka denna sträcka och då kan jag väl få göra det.
Gnäll gnäll gnäll.

Jag blir sånhär när jag har ett ickeliv.

Nicklas säger att jag pratar med honom halva nätterna.. psykoanalys anyone? Är det någon förutom jag som tror att jag känner att jag inte får sagt det jag vill ha sagt under de fyra timmar jag har mellan hemkomst och sänggående?
Mitt liv består av fyra timmar om dagen.. deni. Det är inte lätt att vänja sig vid det när man inte har haft det så sen högstadiet, och till och med då hade jag iaf några fler timmar eftersom jag inte behövde frakta mig långa sträckor morgon och kväll.
Nej, tacka vet jag humanistlivet, 10-12 och sen fika. Det är grejer det.

Justja, jag kanske skulle berätta lite om vad som hände igår.

Det gick megabra!
Jag var så glad att jag höll på att börja gråta när jag fick omdömena. Jag hade varit så jävla nervös innan och tänkte att hela min himla framtid hängde på de här 100 minuterna. Men det gick fint som smort.
Nu ska jag förklara vad smort innebär.
Klassen kom en kvart försent. De hade fått veta av någon annan jeppe att de skulle ha alla lektionerna i en och samma sal när det gällde teoretiska ämnen. Mycket konstigt förfarande att utlova sånt trams. Nå.
När de kom en kvart försent insåg jag att jag skulle bli tvungen att skära i lektionen ganska rejält, så jag tog bort en hel del av slutet av en större del. Efter ca en timme visade det sig att jag hade tagit bort på tok för mycket och när det var dryga 30 minuter kvar började jag få lite panik. Här stod jag och höll lektion för en minimal klass (fyra invånare), var i detalj bevakad av mentor och handledare med en halvtimme kvar och vi kommer att bli färdiga om två minuter. Jag kan inte starta en diskussion och gå runt för de är för få... vad skulle jag göra?
Medan de skrev på sina små uppgifter fick jag en snilleblixt och kokade ihop en ny uppgift i min hjärna. De fick läsa en text i texthäftet från förra årets nationella prov (det som vi håller på med just nu) och sedan argumentera för och emot innehållets budskap med några verktyg som jag gav dem i en utdragen liten miniföreläsning om ethos logos och patos. Go me!
Det hela gick galant och vi blev färdiga precis i tid och alltihopa kändes sammankopplat och avrundat.
Detta fick jag höra efteråt. Jag visste inte om det skulle verka som om jag var världens klåpare som bara slängde in lite skit i slutet, men tydligen blev det motsatsen. Jag blev mycket glad.

Nu har jag haft en entimmeslektion med min nv-klass om upplysningen i Sverige. Ååååh, jag saknar historian. Jag var tvungen att lägga nästan halva lektionen på en bakgrund i 1700-talets Sverige bara för att jag så gärna vill ha lektioner i det också.
Men nåja.. det hade kunnat vara värre. Nu får jag ju iaf snudda vid det.
Den lektionen gick också bra och jag avslutade med att låta hela klassen läsa "Några ord till min k. dotter ifall jag hade någon" av Anna Maria Lenngren och sedan fundera över om de trodde att hon var ironisk eller ej.
Mycket givande och eleverna är extremt kloka i sina resonemang. Speciellt vissa av dem kommer att komma väldigt långt i världen tror jag.

Nej, nu får jag sluta dilla och göra något annat. Snart ska jag kolla på en lektion. Spännande.
Toodeloo.

Idag smäller det gott folk. Jag ska ha en lång lektion som ska studeras i detalj och sedan ska jag få ett omdöme. Jag har aldrig tidigare fått ett monstruöst omdöme, men så har jag också
1. Aldrig tidigare haft denna mentor
2. Erkänt att det var det som var problemet förra terminen när jag blev underkänd.

Lektionen kommer att vara i 1,5 timme och jag kommer antagligen att försmäkta. Frågan är om jag får skicka dem på en rast... vi får se. Men man kan inte realistiskt tro att jag ska kunna hålla denna klass i intressetöcken under så lång tid utan luft. Men vi får se vad handledaren säger.

Fast nu slog det mig att handledaren nog inte kommer att vara här... aj aj. Men jaja. Det får lösa sig helt enkelt.

Jag kom på en till person som jag inte tycker om: Kayo - Varför? Jag vet inte.. det är antagligen tiden från Fångarna på fortet som hägrar. Hu.

Jag kanske borde lista personer som jag faktiskt tycker verkar rediga och bra:
Nej. Jag orkar inte.

Nu måste jag börja. Toodeloo.

GP

Att Göran är maktfullkomlig, de vet vi (förhoppningsvis) alla. Men att han skulle göra på detta sätt och stå som förlorare pga detta trodde jag faktiskt aldrig. Det är mycket intressant.
Göran har knutit makten till sig så att ingen annan har kunnat vara den som är frontfigur i valrörelsen. Jag vet inte om han minns att det är från sådana som kronprinsar och kronprinsessor kommer... men kanske. När Göran avgick igår såg jag något som i alla fall jag fann mycket intressant. Han verkade nöjd. Han verkade färdig och han verkade nöjd med det. Han smålog lite när han pratade om den nya generationen, och jag tror inte det var för att han hyser sådan vansinnig tillförsikt till andra än sig själv.
Jag tror att Göran hade denna utgång som ett väldigt konkret alternativ i sin livsplanering och att han umgåtts med tanken på Anitra och herrgården för mycket för att egentligen ge sitt allt i valrörelsen. För det är inte socialdemokraternas allt vi har sett. Långt ifrån. Om någon annan hade fått kliva fram, då hade vi fått se ett hungrigt parti med idéer och visioner. Inte bara ett parti som är nöjt med att Sverige ser ut som det gör och att de själva har åstakommit det.
Isf har jag inget tvivel att vänsterblocket hade vunnit valet.
Nu har istället Göran skaffat sig så mycket makt att det var hans blasévisioner som fick synas i valrörelsen, och dessa fick inte med sig många.
GP skulle ha avgått för två år sedan. Det gjorde han inte, för han är för fåfäng.

Vansinnigt roligt.
Grattis socialdemokrater, någon av er borde ha klivit fram.

Nu, till Ängelholm.

Sedärja

Regimskifte.
Maktskifte.
Fredrik Reinfeldt ny statsminister.
Goran avgår.

Clovis är galen.

HOHO!

Sacramento idioto.

Idag är det valdag, jalla!
Det är så roligt.. Jag hade en klump i halsen när jag utfört min medborgerliga plikt. Det är inte dåligt alls att vara 24 år, kvinna och få sin röst räknad som alla andras. Coolt.. nu ska jag vaka tills allt är klart, eller iaf tills det verkar som om det är klart. Sen är det på gång igen. Ny vecka.

Det mest idiotiska jag någonsin läst i hela mitt jävla liv. Jag vet att amerikaner är megapuckade och att britterna har dålig mat, men vafan! Västvärldens största problem är baserat på okunskap.. gud så klassiskt.

Tjohooo!

Idag är jag så glad, för det är fredag.
Trallalalala. När jag kommer hem ska jag sova. När jag har sovit lite ska jag pussa på N och lägga mig på hans mage och sova lite mer. När jag har gjort det ska jag kanske vakna, eventuellt byta ställning och lägga mig på Clovis mage och sova lite mer. Men aaaaaaah. Nu kan jag snart vila fram till måndag. Jävlar vad jag ska vila.

Det kommer folk in hit där jag sitter lite då och då, och jag är ute på äventyr lite då och då, det är mycket spännande. För några dagar sedan kom vaktmästaren in här och skulle dona med någonting. Han var så snäll och rar och presenterade sig, frågade hur jag trivdes och lyssnade faktiskt på svaret. Jag blev alldeles överväldigat, speciellt eftersom det var precis efter att snipkvinna hade avsnoppat mig. Alldeles nyss kom en städkvinna in. Hon donade lite med golven och papperskorgarna här inne. Sen frågade hon mig vad jag jobbade som. Jag förklarade vad jag gjorde här och hon frågade ifall jag trivdes och om hur det kom sig att jag alltid var här så tidigt och så. TREVLIG.
Det finns även en didaktiker som heter U tror jag som var rektor första gången när jag kom hit. Hon frågar mig alltid här läget är och om hur jag har det här på skolan. Det tycker jag är mycket trevligt.

Idag är jag glad. Sannerligen glad.
Nu ska jag gå ut och sprida glädjen, sen får vi se ifall jag fortsätter att vara glad.
Tjohoo.

Fingerat namn

Jag sitter vid datorn på kontoret nu, alldeles upprymd av en jättebra lektion som jag just har haft. Någon sticker nyckeln i låset och kommer in.
H: Hej hej
Någon: Är inte Olof Nilsson här?
H: Nej, han är inte här
Någon kliver in och börjar vandra omkring i rummet: Vet du var Olof Nilsson är?
H: Nej, han är väl kanske och äter lunch, men han sitter ju här.
Någon tittar på mig skeptiskt: vad heter du?
H sträcker fram handen: Helena heter jag, jag är kandidat
Någon tar en tugga av sitt äpple och räcker fram en slapp hand som han tar bort lika fort: vem har du?
H: Åke
Någon går ut.
Jag undrar vad han hette...
Men hey, vad har jag med det att göra?

The Holy Pärm

En gång i torsdags gjorde jag en galen grej. Denna dag var för planering och jag behövde sitta ner eftersom det skulle ta ett tag. Den Stora Schemapärmen ligger på en bestämd plats på ett bord vid toaletterna i lärarrummet. Eftersom jag skulle sitta och titta på den länge och väl skrev jag en lapp: Hej, jag som har schemapärmen sitter vid bordet två meter bakom dig med en grön tröja. Jag är kandidat och behövde göra lite planering. Du är dock välkommen att ta den från mig ifall du måste titta i den, jag har ingen brådska". Sagt och gjort. Förbi mig går skolvärdinnekärringen (samma som igår) och säger "du vet att du inte får flytta den där pärmen, du måste lägga tillbaka den". Jag som har pånyttfödd stake sa att jag snart var färdig med den och att om hon vände sig om kunde hon se att jag lagt en lapp där den brukade ligga där jag förklarade exakt var pärmen befann sig och att alla ändå hade tillgång till den. "Ja, men människor kanske inte vet var den är" sa kärringen. "Nej" sa jag, ohyggligt trevligt, "det är därför jag har lagt lappen där", fortfarande löjligt trevligt.
Kärringen gick iväg och jag också efter ett tag. När jag satt i samma lärarrum någon timme senare kom hon och frågade om jag hade lagt tillbaka pärmen. Jodå, det hade jag ju, "ligger den inte där nu?" frågade jag. "Jo, det gör den" sa hon. "Eh, jaha" sa jag och kände mig såhär varmt välkommen som jag gör här ibland.
För en liten stund sedan knackade det på dörren. Kärringen kommer in "har du, den där, katalogen?" Jag satt och läste i skolkatalogen och höll upp den med en frågande min. "Nej, jag menar, alla scheman". "Nej, det har jag inte" sa jag, denna gång kanske inte fullt så trevligt. "För den är borta där nere, så jag undrade ifall kanske du hade tagit den?" "Nej, den är inte här uppe..." "för jag vet att det var du som hade den senast..". Nu började jag bli en smula irriterad och sa, inte ett dugg trevligt "ja, jag hade den i torsdags ja. Jag såg att den var borta nyss när jag var nere, men jag har den inte för jag vet att jag inte får röra den." Då vände hon på klacken och ropade i dörren "jag vet att du hade den sist".

Sist. I torsdags. Ingen har rört pärmjäveln sen jag var på den. Jag ska ta fingeravtryck på skiten samt bevaka den och föra logg.

Lugna dig kärringjävel, jag må vara ca 100 år yngre än dig, men jag är fan ingen ligist.

Det är inte lätt

Ibland känner man sig som världens största besvär. Jag vill inte vara till besvär. Jag kryper längs med listerna här på skolan för att absolut inte uppröra någon och när jag frågar om saker är jag så artig att det är löjligt. Men ändå känner jag mig som om jag är till besvär överallt, utom hos min handledare, tack och lov. Mah litar nog inte på att jag är här, och jag litar inte på att de kommer att tro mig ifall jag säger att jag är här. Därför har jag närvarointyg som jag får bevittnat varje dag, morgon och eftermiddag. Det är extra viktigt med morgonintygen eftersom det är de som verkligen svider och handledaren är inte här och kan intyga att jag varit här. Nu gick jag ut och mötte skolvärdinnan och frågade ifall hon kunde tänka sig... "ja, nej, nu får du fråga någon annan!" sa hon surt och stormade förbi mig. "Jaha, tack så mycket" sa jag och blev alldeles förvånad. Man skulle kunna tro att det känns jobbigt att skriva på dessa papper ifall man blir ombedd dag efter dag... dock är det bara andra gången jag frågar henne, men det var kanske förskräckligt ansträngande.
Jag vet inte om det riktas mot mah eller mig, jag skiter i vilket för det är jag som får ta det. Mah struntar i detta och sitter där nere helt förvissade om att min praktikplats är fin som snus.

Nå. Jag hade sannerligen kunnat hamna med en värre handledare. Efter att min nuvarande handledare Åke läst den utvärdering som gjorts av mina insatser förra terminen samt det bemötande som jag författat har han börjat riva upp himmel och jord. Han har hört av sig till mentorn i malmö, min förra handledare och dessutom har han gjort en survey i klassen som jag hade mest. Han frågade dem (utan min närvaro) om vad de hade för reflektioner kring mitt sätt att undervisa och min handledares sätt att undervisa. En av oss fick mycket ros och en av oss fick tydligen lika mycket ris. Åke ringde till Mah och yttrade detta. Då blev det plötsligt ett himla hallå. Varför hade jag inte sagt detta innan? Det kanske kunde vara läge att ifrågasätta min gamla handledares omdömesförmåga?
NÄHE?
Det är ju det jag tamigfan har sagt hela tiden. Men det ska krävas en karl för att lyssnas på. Mina ord är ingenting värda, mina vittnesmål kan bara skjutas om sidan. Vad vet jag? Jag är ju bara kandidaten. Men när en person ringer upp och "säger som det är" trots att han var på andra sidan jordklotet när detta hände då helt plötsligt kan man nog börja fundera igen.

Men det är spännande, nu när detta rotas i igen får jag veta vad Mahs officiella anledning till mitt underkända är. Tydligen har jag planerat lektioner som jag sedan stuckit ifrån, tydligen har jag varit i Gbg tre av fem dagar i veckan, tydligen har jag bara struntat i att dyka upp under stora delar av praktikperioden. Det ska bli spännande att se vad jag gjort nästa vecka. Men i den här farten kommer jag nog i tidningen innan fredag, som en automatvapenbeväpnad pedofil.

Nå, nu börjar jag.

Oiiii.

Nu har jag varit vaken i 40 minuter och klockan är 05.40. Det här är mitt liv de närmsta månaderna. Oiii.

Ska fundera mer

Tråk tråk. Jag skriver mycket tråkiga bloggar. Jag är dock en tråkig person, och det kan inte hjälpas. Jag präglas mest av avsky av olika företeelser och personer. Nu ska jag lisa några.

Kishti Tomita - jag ska generat erkänna att jag egentligen inte ens hört henne yttra en hel mening, men det kryper i mig när jag ser henne med den där töntiga pricken mellan ögonen. Därför fann jag den här hemsidan hysteriskt rolig.

Göran Persson - jag vet inte vad som är värst.. alla kärringar som tycker att han är den myyyysigaste landsfadern man bara kan tänka sig eller han själv. Göran Persson har ett överlägset sätt som inte liknar något annat. Jag klarar inte av att lyssna på många ord av det han säger bara för att hans kroppsspråk och intonation är så nedlåtande mot alla som lyssnar. Att han har fått sitta så länge kan bara betyda en sak - vi svenskar är fullständiga suckers för överheten och har kapitulerat totalt.

Nannyn Eva i nåt nannyprogram - det finns en svensk version av Nannyjouren eller vad det heter som sänds på någon av skräpkanalerna (5an eller 3an). I detta program finns det en fjantfitta vid namn Eva som har pippiflätor och pratar med alla som om de vore 2,5 år och efterblivna. Dessutom hade hon skitdumma idéer. Ses här längst till höger.

Linda Rosing - det är knappast någon spännande revolutionerande åsikt. Det finns ingenting den produkten som jag tycker tillför någonting till landet Sverige. Dock kanske bör sägas att det stör mig snäppet värre att det faktiskt finns tidningar och andra medier som om och om och om igen envisas med att ge henne utrymme. De som är intresserade av vad hon har att säga är samma personer som kollar på Fling, och det har ju blivit plågsamt (för tv 3) uppenbart att det inte är så många.

Personer som kollar på Fling och liknande program - hjälp mig, är man under 18 år finns det en ursäkt, men annars... inte.

Just nu kommer jag inte på några fler, men jag ska fundera intensivt.

Just ja:

Björn Ranelid - en mer överpretantiös självupptagen tönt har jag aldrig sett. Jag har en kompis som glömde sin egen födelsedag för några veckor sedan, hon tar inte sin egen person på särskilt stort allvar. Man skulle kunna säga att Björn Ranelid är hennes motsats.

Lasse Lagerbäck - Jag tycker också att Henke och Lucic är fantastiska, men om man inte öppnar för förnyelse blir det heller ingen utveckling. Han saknar den känslan som gjorde att Tommy Svensson blev så stor - risktagandet och geisten. Dessutom måste han veta när han har förlorat... prestigematch mot Chippen och Zlatan vinner han inte, hur mycket han än försöker. Mellberg är en annan sak, han är inte mediernas gullebarn.

Linda Rosing

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,881969,00.html

Hehe.. jag gillar speciellt det här med att:

Men du tackade ja först?
- Flyktigt. Men det är inte något som jag kan stå för. Bara för att jag har varit med i "Big brother" så ska jag leva med det resten av mitt liv. Det var tre år sedan. Livet går vidare. Lindas bojkott förvånade de övriga deltagarna.

Eller:
Min agent säger att jag inte ska synas i dom sammanhangen. Och när man tänker efter " jag vill inte vara med.

Hohoho.. nytt lågvattenmärke fröken duckface.. fan vad roligt.

Dummare än tåget

Nu har varit hos käkkirurgen.. inte mycket som kunde göras där och det var inte så hemskt. Jag orkar dock inte berätta allt.. det roligaste var att akutpersonalen som hade tagit emot mig i ambulansen hade antecknat: "Blå i ansiktet som om blivit påkörd av tåg".

Http://www.tjuvlyssnat.se:

(Mamma 35+ sitter med sina två söner, 15+ och 9+.)
Lillebror (till storebror): Ibland när man vaknar på morgonen, så står filemojen rakt upp.
(Mamman och storebror stirrar intensivt ut genom fönstret.)
Lillebror (till storebror): Varför gör den den?
(Mamman och storebror fortsätter stirra ut.)
Lillebror: HALLÅ?! Varför gör den det?
Mamman (till storebror): Vad ska vi äta till middag ikväll, tycker du?
Lillebror (med högre och högre röst, börjar dra storebror i tröjärmen): MEN VARFÖR STÅR FILEMOJEN UPP OM MORGONARNA, VARFÖR GÖR DEN DET? VARFÖR? VARFÖR?
Storebror (ilsken och knallröd i ansiktet): Men håll käften för fan, du är ju sjuk ju, fattar du inte det?!
(Tystnad.)Mamman: Men vad fan ska vi äta, då?

BRÖL

BRUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! GRRR GRR BRUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! MMMMMMMMMMMMRRRRRR! BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
Det är PCB-sanering i mitt hus här nu. Ni vet hur det låter när grannen kör med slagborr? Lite så, fast ett par tiotal decibel högre. Det fanns inte en chans att sova vidare kl 8ish, även då jag verkligen försökte med en kudde på var öra och täcket instoppat i desamma. Det låter extra mycket ibland, då tror jag att de träffar ett armeringsjärn eller annat nyttigt. Det förra huset tog tio dagar, om detta hus ska ta tio dagar så blir det nog för mig att lägga om mina sovvanor. Sluta ligga vaken till 3 på nätterna och gruva sig över käkkirurg, praktik och andra grejer och istället försöka sova då så jag kan vakna tidigt och slippa plågas av detta i vaknandets stund.

Steve Irwing har kolat. Extremt väntat. Lustigt dock att han inte dog av någon av de krokodiler eller spindlar som han plågat genom hela sitt liv utan att det skulle bli av en relativt mindre farlig stingrocka. Fast iofs.. har den en tagg som kan sticka mr Irwing i hjärtat så är den nog ganska redig som mördardjur.
Nåja. Det är synd om de små Irwingarna och frugan (som iofs verkade vara heading mot samma galenskap som maken).

Idag är det käkkirurg. Om några timmar. Det värsta som kan hända är att han tittar på mig, petar ett hårt elakt pet och sen säger att det inte är nåt fel på mig och att jag ska gå till konsum istället och köpa tröstglass. En annan dålig sak som kan hända är att han är väldigt hårdhänt och petar och bänder och sen - precis som beskrivet ovan - inte tror på mig och bara skickar iväg mig till nån annan läkare. Det bästa som kan hända är att han inte ens rör mig men bara genom att titta på mig konstaterar att det är något litet som är galet som går att rätta till med ett piller eller två.
Det dåliga är att worst case scenario är det mest troliga. Skitskit.

Jag skrev en skrivelse igår om min praktik. Den innehöll försättsblad, innehållsförteckning samt en massa målinriktningar, reflektioner, och förväntningar på handledare och mentor. Denna skrivelse ska jag lämna över till handledare och mentor och hoppas att de då får något slags initialt intryck av att jag är en seriös människa. Alla sådana föresatser grusade ju min kära förra handledare när hon skrev "Helena är en snäll och trevlig tjej, men hon är mer ambitiös i ord än i handling"=Helena gör väl inget väsen av sig, men hon är en jävla sweettalker som inte gör ett skit.
S U B B A.

Nu vill jag ha svar i kommentarerna: Hur hade ni gjort när ni mött henne igen (vilket jag kommer att göra om en knapp vecka)? Ska jag
1. Säga allt som jag tycker och avsluta med en uppmaning att vi bara ska hålla oss ifrån varandra.
2. Ignorera henne fullständigt utan att ens kort förklara varför
3. Ignorera henne men bara säga något i stil med "jag har inget behov av att samarbeta med dig vidare"
4. Spela "snäll och trevlig tjej" och vara sötheten själv
5. Prata skit om henne inför alla andra lärare, rektor, framför allt min handledare
6. Inte säga något direkt men lämna över bemötandet på utvärderingen
7. Sitta med på alla hennes lektioner och skriva nasty rapporter om det sen
8. Eller något helt annat?

Hilfe.. jag vill höra vad ni skulle ha gjort?

Hopp.

Bön

Be en liten bön för mig.. imorgon är det käkkirurgen kl. 13.00. Huuuuuuuuuu!