24 september 2006

I huvudet

OJ vad jag har ont i huvudet idag. Det känns som om jag har opererat in en badboll innanför skallbenet som någon nu försöker blåsa upp. Aj aj aj.
Det är dessutom inte bra för jag borde städa idag. Det är inte kul för liten N att komma hem till ett hem som ser ut som en förfest.
Jaja.

Igår la jag omsorgsfullt upp 30 bilder i bilddagboken med bildtext och allt som bara försvann. Extremt irriterande.. jag undrar om jag kommer att orka göra det igen. Nåja, vi får se.

Jag såg också igår på Uppdrag granskning om de apatiska barnen och förundrades över en massa saker. Missförstå mig rätt, jag vet mycket väl att UG är vinklat och att de börjar med en tes och sedan jagar svar som bekräftar den. De gör exakt så som de kritiserade de inblandade i denna historia att göra när de skulle presentera en Statlig Officiell Utredning om just de apatiska barnen. Skillnaden är väl att en SOU är en extremt offentlig handling som på varje punkt ska hålla för ifrågasättande och granskning. De rapporter som har förekommit denna utredning (som inte är färdig än mind you) har dock visat på något helt annat.
Migrationsministern Barbro Holmberg säger en hel radda idiotiska saker med en röst som kan lura lyssnarna att tro att hon vet vad hon pratar om och att de är sanning utan modifikation. Hon säger till exempel att de apatiska barnen bara finns i Sverige och att de först förekom år 2002. Det tog inte speciellt lång tid för UG att gräva fram ett verk inom psykiatrin som tog upp just detta ämne anno 1950-talet. Det tog heller inte lång tid för UG att gräva fram utländska experter (och nu menar jag verkligen Experter, inte som de jönsar i Sverige som jag ska komma till sen) som menar att denna företeelse existerar i även deras länder.
Sen, där hade Barbro Holmberg kunnat ta fasta på att en australiensisk expert påpekar att det existerar i hans land och köra på linjen att Sveriges migrationspolitik kanske inte är värre än andras. Hon verkar dock ha missat den outen och svarade istället med tystnad.
Den tillsatta utredaren däremot uttalade sig och sa att hon eller hennes stab skulle ha tagit kontakt med denna expert nu genast. Ett år senare ringer UG och frågar vad de pratade om, experten vill inte minnas att han pratat med någon av dessa personer. Han fortsatte sedan och menade att han hade pratat med andra i ämnet, men vad som kommer sedan klippte UG bort.
Därför väljer jag att ta just det "Avslöjandet" med en nypa salt.
Vad som däremot roar mig oerhört är valet av "experter" som den Svenska regeringen valt att använda sig av i olika utredningar om eventuellt simulerande barn. Thomas Jackson.
Thomas Jackson: Jag är starkt emot mångkultur. Jag tycker att vi ska visa tydligt att andra kulturer inte accepteras i vårt land. [...] Till exempel synen på kvinnor, hedersmord...
UG: Jo, men det är ju redan olagligt idag.
Thomas Jackson: Ja, men det är ändå viktigt... jo, ja, det är riktigt, det är det.
Thomas Jackson fortsätter sen och meddelar att han minsann både varit medlem i Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna och att han nu inte ens bor i Sverige men har funderat på att själv starta ett Socialkonservativt parti enligt linjen ovan.
UG: Har du själv träffat något barn med uppgivenhetssyndrom.
Thomas Jackson: Nej.

Sveriges regering anser honom ändå vara värd att lyssna på och en artikel som han skrivit vara värd att rikligen referera till och använda som ett starkt argument.

Tomas Eriksson var en annan av de svenska experterna. Han är övertygad om att det handlar om intoxikation och han hade till och med ett gift i åtanke som visade just "dessa syndrom" menar han.
UG granskar litegrann och finner i de fall som de hört sig för om att just detta gift inte är möjligt.
Nu pratar UG med väldigt partiska psykologer och annat från det andra lägret, så jag tar också det med en nypa salt, men jag förundras över detta:
Visserligen är det viktigt att låta alla säga sin mening och det är viktigt att motverka att den politiska korrektheten blir "det enda rätta". Med det sagt undrar jag lite ifall det verkligen är rätt måltavla med barn som simulerar eller som på riktigt är sjuka?
Säg att de simulerar och får stanna trots detta. Gode gud, vad har vi gjort? Har vi skickat en oskyldig människa till livstids fängelse? Har vi stämplat någon som pedofil? Har vi kostat samhället miljarder i pengar som bara slängs i sjön?
Jag tror inte det.
Jag tror att det handlar om en familj som antagligen inte hade det peachy på stället som de lämnade som vi i Sverige givit uppehållstillstånd.
Möjligen på felaktiga grunder, men cry me a river, nog måste det väl finnas andra oegentligheter som det är viktigare att reda ut.
Att ens uttala de anklagelser som Marie Hessle, Barbro Holmberg och dessa "experter" gör är ju så oerhört om det vore fel att det kanske inte ens är värt att göra det? Vad är det som dessa trevliga kvinnor och män far efter? Att ha rätt? På vems bekostnad?
Jag låter tio gånger hellre mina skattepengar gå till en invandrarfamilj med ett barn som kanske egentligen inte var sjukt än till en flygresa som skickar en familj tillbaka till en tortyrkammare bara för att vara på den säkra sidan att ingen stannar i Sverige som egentligen inte borde göra det.

Inga kommentarer: