Ojijoj

Jag vill bara påpeka att det inte finns några motorvägar i Jämtland. God natt.

Rambel

Åååh, min dator är så fin. Jag måste bara vänja mig vid att skriva på sådant tangentbord som detta. Jag är van vid ett tangentbord som ser ut såhär (exakt faktiskt). Nu har jag ett vanligt tangentbord, bortsett från att det är böjt och så himla fint. Så övergången blir kanske inte så förskräcklig. Jävlar vad intressant!

Nätverket är trådlöst.. så nu sitter jag vid tvn med mitt nyätna ägg och tittar på scrubs samtidigt som jag skriver detta. Tänka sig så fint det kan bli. Oiii.

Nåja. Till lite viktigare saker: den heter Sixten. Himla bra namn, ifall man säger det och läspar blir det mycket mer kärlek i namnet.

Nu till något ännu viktigare: Linda Rosing ska kanske bli partiledare. Hon har inte bestämt sig än, men... går man ut i medierna med allt detta tjoho ifall man tänker säga nej? Nåja, skitsamma. Det är iaf jättejätteroligt och det kommer att bli extremt intressant att höra henne uttala "sina" små åsikter om hur det är dåligt att bli våldtagen och misshandlad. Dock är hon lite sent ute.. Gudrun gick ju ut för någon dag sedan och meddelade att hon tyckte att det borde vara olagligt att våldta och misshandla prostituerade. Det var dags att justera lagen tyckte hon.
Hm.
Berömligt syfte.. men jag vet inte.. är det inte redan någon som har satt sina hundar på det där syftet?
Nåja. Jag vet inte.

Nu ska vi till Liseberg. Tjohoo.

Nuttipluttinutt

Till vänster här har vi min fina dator. En Acer travelmate 2434. En riktig skönhet med lite drygt en gigs ramminne och 80gb hårddisk. Det är kanske futtigt tycker du, men då ska ni veta att den kostade få kronor jämfört med många andra ställen. Nu vill jag att den ska komma imorgon. Det står på det papperet som jag äntligen fått mig tilldels att den ska komma imorgon.. det hänger däremot på posten. På posten jobbar det tjuvar och det är inte första gången en Acer-kartong skulle försvinna ifall detta sker. Jag är en smula bekymrad.

Äntligen HighTech måste väl vara det minst allmännyttiga programmet som någonsin har visats på fyran (eh.. nåja). Men ja. Kunde inte detta fantastiska samaritarbete utföras någonstans där det behövs.. typ Tsunamivarningsstationerna i Sydostasien eller något annat ställe? Istället för nån rik svenssonfamiljs sommarstuga. Dumheter. Tur man inte betalar tv-licens (hahaha) för att finansiera fyrans tramssommarprogram (hostbrygglov), då skulle jag faktiskt ta i ända från tårna.

Idag har jag satt sprätt på lite pengar för att kunna ha skor på fötterna, pinalerna i väska och kropp i linne. Bilder på två av tre härligheter här.

GUUUD vad det är varmt.
Notera detta i november. Varmt.

Nu ska jag pimpla vin. N frågade förut om det skulle vara kylt, det vinet som jag hade valt ut.
La Chasse.
Jag: "Inte vet jag, det är det billigaste vinet i förhållande till alkoholstyrka, man kan nog dricka det kokande"

Mesfes

Varför envisas jag med att vara så mesig? Jag vet inte. Ingen vet. Den som har skapat mig vet, men den personen har inget intresse i att tala om varför.

Jag har köpt en mycket dyr sak. Jag har köpt en vacker och underbar bärbar dator. Denna dator är en acer och är inköpt på acershop.se. So far so good. Acer har länk till Acershop och Acershop har länk till Acer. Datorn var prisvärd och verkar bra. Någon produktinformation om den verkar extremt svårt att få på Acershops hemsida, men om man letar lite på några andra ställen samt ringer och frågar kan man få veta lite grejer.
Jag har alltså beställt denna dator nu och en herrans massa pengar har dragits från mitt konto. Vad har jag fått för detta? Orderbekräftelse? Kvitto? Kollinummer? Ordernummer? Svaret är att jag har fått ett ordernummer. Frågan är hur lycklig det kommer att göra mig när det kommer till kritan. Jag har inget kvitto, ingen orderbekräftelse, ingen möjlighet att följa min beställning och framförallt ingen dator än... jag börjar få ett smärre magsår. Jag tycker inte om att de har mina pengar och jag har... ingenting.
Jag ringde igår och undrade om lite saker, och fick till svar att de hanterar alla beställningar manuellt och att det kommer att komma ett mail till mig med en orderbekräftelse. Jag hörde en extra gång så att de hade rätt e-mailadress och så var också fallet. Men har jag någon orderbekräftelse? Nej.
Har jag ringt igen? Nej.
Varför?
Jo, för att jag är så mesig. Igår när jag ringde visste de exakt vilken Helena det var som presenterade sig i luren och det känns som om jag är "den besvärliga kunden" nu eller någonting. Men det kan jag ju bara inte vara, jag vill ju bara ha ett kvitto! Och även om jag skulle vara det så skit i det. Jag har köpt dyra saker av dem, de borde vara extremt tillmötesgående och ge mig fkng kollinummer och allt så jag kan följa mitt paket.
Åååååååh, gnyl. Kan ingen ringa istället för mig?
Gnyl.

Fintröja

Just nu skriver jag inte så ofta. Det är dåligt av mig. Men jag hänvisar till http://www.mobilblogg.nu/helenan om man vill veta vad Clovis gör. Det redovisas där.

Jag vet att det jag tänker göra nu är förskräckligt och hemskt.. men jag måste ändå. Jag hittade en så fin bild. Familjen har fått ett nytt barn och mor och far ska bli fotade av tidningen. Pappan har tagit på sig sin finaste tröja och mössa och mamman har tagit fram sina finaste bli fotad-av-tidningen-byxor. Härligheten kan beskådas här.

För den som inte fått nog av Jämtland kan jag även tipsa om min uppväxtsbys nya hemsida. Spännande. En massa gnäll. http://www.jarpen.se

Annars har jag inget att säga för jag är trött. Hejdå.

Plump

Snott, som vanligt, av http://caisacaisa.blogspot.com:

Jag heter: Helena Matilda Walker Lidén (Helena för att mor ville det, Matilda efter gammelfaster Tilda som var cool och dessutom dog på samma dag som jag föddes… reinkarnation någon? Walker för att det är min mors sida. Tog mig det namnet när jag fyllde arton och Lidén för att det är min fars sida och är det efternamn jag alltid har haft)
Och bor i: Lund
Just nu har jag på mig: Mörkblå mjukisbyxor och svarta linnen, två. Svarta trosor och svart BH också.
Det finaste namnet i världen är: Svårt.. jag skulle nog vilja påstå Oscar.
Mitt snyggaste plagg är: Jag har INGA snygga plagg, jag har nämligen inga plagg.. men jag ska skaffa när hösten kommer.
Och mitt bekvämaste plagg är: Det skulle väl vara ovan nämnda mjukisbyxor kanske.
När ingen ser brukar jag: Lyssna på utvalda låtar med Lasse Berghagen och sjunga högt, eller lyssna på musikallåtar och sjunga HÖGT
Mitt favoritgodis är: Polly. Ååååååh, Polly.
Jag tror på: Utan att jag egentligen vill det verkar det lite som om jag tror på ödet. När saker går mig emot brukar jag trösta mig med att det kommer att leda till något annat, bättre, något som passar bättre in som pusselbit i mitt liv. Tror jag då på ödet?
Och tror inte på: Någon religion alls.
Jag lyssnar på: All typ av musik, men jag blir salig av vissa klassiska stycken.
Och missar aldrig: Kalla spår, Ghost whisperer, LAO SVU
Kändis jag bara avskyr: Håkan fucking Hellström.
Kändis jag bara älskar: Alla i Galenskaparna, skulle jag välja en skulle det väl bli Jan Rippe.
Detta ger mig dåligt samvete: När jag ser söta gubbar vid vägkanten som behöver bensin och jag bara kör förbi.
Detta gör mig skitglad: Pengar och snälla folk.
Detta gör mig förbannad: Idioter som beter sig som om de inte vore idioter, samt vanliga idioter. Ouppfostrade barn.
Egenskaper jag stör mig på hos andra människor: Besserwissertendenser eller fullt utblommat, att göra sig dummare än man är (gäller främst tjejer), egoism, konstant negativitet, dålig social förmåga.
Och de egenskaper jag gillar hos andra är: Social förmåga, ödmjukhet, kunnighet och skratt.
Jag ångrar: Att jag inte bytte mentor.
Jag är glad att jag började: Jobba på mig själv
Och glad att jag slutade: Bo i Järpen
När jag blir stor ska jag bli: Författare, skribent, (lärare?)
Uttryck jag ofta använder: Cepe, kuken, grejs/grej, Nisse
Uttryck jag avskyr: Yesbox
Jag är rädd för: Getingar, att dö genom uppätning, att aldrig bli annat än en servicemänniska tillsammans med nyutexaminerade studenter, hästar, höjder.
Och jag är inte ett dugg rädd för: Spindlar, ormar
Då trivs jag bäst: När jag vet att jag har gjort allt som ska göras och ändå har tid kvar för mig själv
Då är jag mest obekväm: Ifall jag känner mig ful eller underklädd och plötsligt hamnar i en situation där jag borde vara uppklädd och uppiffad.
Mina talanger är: Skriveriet, sjunga.
Och de talanger jag skulle vilja ha är: Vad som helst duger.. det vore kanske fiffigt att ha fotografiskt minne.
Mina ögon är: Gröna.
Folk som inte känner mig tror att jag: Är sjukligt glad.
Bästa prylen i världen: Ingen aning.. hade jag allt jag ville ha skulle jag kunna svara på den frågan. Clovis är ju ingen pryl så jag har inget svar.

Mobil enhet

Förhoppningsvis, om N blir frisk och om Clovis får någonstans att sova v. 30 ska jag och N åka upp till hem. Då kan jag använda mig av min nya halvfiffiga mmsblogg, http://www.mobilblogg.nu/helenan
Under tiden kan man ändå titta på den.

Swebus

Oj oj oj.. tillåt mig att garva läppen av mig många gånger om och några till. Swebus chaufförer har från ledningen, självaste VD:n Pär Jansson fått veta hur de ska hantera frågvisa passagerare. Efter den senaste tidens incidenter har ledningen räknat ut att frågorna som kommer att ställas är:
Är du nykter i dag?
Kommer det här också bli en fylleresa?
Har den här bussen alkolås?
Kan du blåsa i min alkoholmätare från Clas Ohlson?

Jag har en undran.. svaret på den första frågan är från ledningen beordrat att vara: "Jag är alltid nykter när jag arbetar, det är ju en självklarhet." Tänk om chauffören inte är nykter och är påväg mot en katastrof?
Tänk om chaufförens fylla på jobbet är ett rop på hjälp och han eller hon sitter där och väntar på den där frågan, som inte går att stå emot. Men nej. Då har man order från ledningen att säga att man är nykter. Det var väl fan.. är det så bra?
När det gäller den sista frågan - hur smart är det att peka ut ett företag på det där sättet?
Vidare då till den andra frågan - det är alltså VD:n för företaget som har formulerat detta alster. Frågan är om han tror att passagerarna är så enfaldiga att de ställer en sådan fråga eller vad som egentligen menas? Roligt är det iaf. Mycket roligt.

bitch

Jag vill vara en bitch. Ska det vara så svårt? Jag vill vara den som folk beskriver som en person som ingen någonsin skulle kunna sätta sig på. Jag vill vara den som folk fnissar om när de berättar hur komiskt det vore ifall någon försökte fucka med mig. "Då skulle Helena minsann inte ta något skit och då skulle den personen verkligen få veta att han/hon levde". Men icke.
Är jag bra på att sätta sig på - ja.
Är jag bra på att stå på mig? Nej.

Nu i veckan har jag för andra gången fått varningar om att Kronofogden ska äta upp mig pga ett fel som ett fordringsföretag har gjort. Det är samma företag och samma vara det handlar om. Man kan tycka att jag är puckad som beställde igen, och det är sannerligen sant. Jag tänkte att det nog var en engångsmiss som troligen inte händer mig igen. Tji fick jag. Den hände igen och jag blev tvungen att ringa och ha mig och försäkra mig om att pengarna kommit till dem.

Någon dag efter detta ringde de till mig. Den här gången ville se sälja samma vara återigen, som tack för att jag varit kund hos dem.
För helvete, ville jag säga. Ni borde tamejfan ge mig allt ert skit gratis med tanke på att ni antagligen skrämt bort 2 år från mitt liv med era jävla rutiner, ville jag säga. För övrigt vill jag inte ha erat skit och skulle elda upp det ifall ni skulle ge det till mig eftersom ni är sånna klåpare, ville jag säga. Det sa jag inte.
Istället sa jag:Nej, nej, nej nej.. jag är inte intresserad. Men tack för att du ringde. Hejdå.Kunde man inte få lite mer ryggrad med modersmjölken eller måste man odla den själv?
Mitt mål de närmsta veckorna är att jobba upp en ordentlig ryggrad och intala mig sjäv om att mitt värde som människa är mycket stort och jag ska inte svälja skit, hur bekvämt det än är.
Det kan låta töntigt, för ibland måste man svälja skit, men nu ska jag lära mig och då måste jag vara lite överdriven.
Målet får vara att någon skäller på mig och att jag kan skälla tillbaka med lika mycket pondus om inte mer. Den här kunskapen ska jag sen ha med mig till min jävla praktikskola och min jävla högskola så ska jag iaf må lite bättre med mig själv.
ÅÅååååååh, vad jag önskar att reaktionen när jag fick veta att jag var underkänd tre veckor innan terminsslut istället var:
"Hahahaha, det var lustigt. Nejdu, du kan inte släppa en sådan här sak vid det här sena datumet, det accepterar jag inte. Jag förstår att du är i en knivig situation men det ska inte behöva gå ut över mig att era rutiner har brustit. Men tack för varningen."
Istället satt jag och grinade. ÅH!

24-timmarsdygn

Just nu sitter jag och lyssnar på Flickan och kråkan. Mycket bra låt.
Jag väntar på att höra från min lilla darling som är hos farbror doktorn. Han har blivit alldeles dålig och pratat med sjukvårdsupplysningar och grejer som rått honom att gå till doktor genast. Så nu är han där och väntar på att få komma in kanske.. eller på att få komma ut. Jag vet inte. Jag är inte där och kan hålla handen.

Jag mår sådär hot själv, känner mig ganska hängig och stel lite överallt. Men jag har antagligen sovit konstigt i mitt 30-gradiga sovrum. Så JÄVLA kallt på vintrarna och så JÄVLA varmt på somrarna. Det är ju bara peachy.. Afb vet vad de gör.

Jag vill göra någonting. Eller nej. Jag vill att något ska hända. Något bra (sist jag yttrade sånna här saker flög flygplan in i hus i New York). Fast jag förstår inte vad det skulle kunna tänkas vara. En ny bostad kanske? Jag har nån slags dille på att bo på nya ställen tror jag. Nu har jag bott i denna lägenhet sen mars och då får jag fan bo här i alla fall till jul.

Jag och en fd kursare på historiska pratade igår länge och väl om hur mycket vi tycker om Lunds universitet. Lunds universitet är mycket bra för de har ingenting att bevisa. De vet att de är en av Sveriges bästa lärosäten och har en organisation som (i de avseenden jag har märkt iaf) fungerar. Min kompis F berättade hur föreläsarna på hennes högskola stannade upp när folk kom försent och vek 10 minter av föreläsningen till att föreläsa om hur han/hon ogillade när folk kom för sent.
Som tur är skiter folket på Malmö högskola i sådant (iaf av vad jag har märkt) men å andra sidan bestämmer de över den tid man ska lägga ner på saker och ting. Det går inte för sig att själv lägga upp sina studier som i Lund. Ifall man vill gör allt pluggande sista veckan så skiter väl lärarna i Lund i det. De har viktigare saker att bry sina hjärnor med. Men inte Mah.. icke. Om jag vill lägga "8 + 8 h"/dag så borde det väl vara min rättighet ifall jag ror iland det. Icke.
Jävla småskolefasoner. Behandla oss som vuxna varelser istället så blir det nog jävligt mycket bättre det här.

Nej. Nu måste jag börja med juridiken för dagen. Fuck ju lysande sol, här ska sittas inne 8/

Men nuttidutti då

Stackars söta rara sexköpare i Göteborg. Nu har en av de här sakerna som man kan stoppa snoppen i mot betalning gått och blivit smutsig. Den har blivit så smutsig att smutset kan överföras på den som bara betalar för en tjänst och smutset är så smutsigt att det potentiellt skulle kunna leda till döden. Sexköparna kan också ha sånt här smuts på sig innan, men det är lättare att smutsa ner en sån här sak som man stoppar snoppen i än det är för saken att smutsa ner snoppen. Puh, vilken tur.
En reporter på Nyheterna kom fram till detta igår med en bekymrad och något stressad ton i rösten. Han fortsatte sina frågor till en poliskonstapel med att undra över hur det nu ska bli för alla de söta rara sexköparna i Göteborg som bara velat stoppa snoppen i en sån där sak som man kan göra det i, hur ska det gå för de som är gifta? Då kanske de måste berätta för sina fruar om vad de gjort. Reportern undrade om det fanns något sätt att komma runt detta problem. Den sympatiske poliskonstapeln hade minsann råd att finna. "Joserru" förklarade han och såg lugn ut, "HIV-test gör man på vårdcentralerna och det är konfidentiellt, så det behöver ingen veta något om".
Men gud så bra! Ett tag där var jag orolig för de söta och rara sexköparna i Göteborg, tänk om de hade blivit tvugna att berätta för sina fruar där hemma om vad de hade gjort? Bara för att den där saken som man ger pengar och sen stoppar snoppen i (eller omvänd ordning, det kan tydligen variera beroende på programmering) hade smuts på sig! Ska det vara rimligt det? Icke, menar den sympatiske poliskonstapeln.
Själv känner jag att det kanske borde vara på sin plats här att uppmana till ärlighet i familjerna istället för att tillhandahålla kryphål. Fruarna i dessa fall är ju i allra högsta grad också involverade och jag tror att de också känner att det kan vara trevligt att veta så snart som möjligt.

Jag undrar varför hon gjorde det. Kan det ha varit så att hon inte ens visste om att hon var HIV-smittad? Det kanske var någon av de söta och rara och framför allt oskyldiga sexköparna som givit henne denna gåva. Dock smälls det inte upp några rubriker om denne Jeppe.
"HIV-positiv man köpte sex", det smäller inte lika högt. Något helt annat är det när det är våra mellanklassfäder, pappor, söner och annat Fint Folk som drabbas av en sådan oaktsamhet.
Kunde hon inte åtminstone ha erbjudit en kondom, ska man behöva tänka på allt.. hårt arbetande småbarnsfar som man är?

Det är svårt för mig att uppbåda sympati för dessa män, jag ska krysta ett tag så kanske det kommer.
Hela historien får mig att tänka på en liten rolig episod som jag hörde på radion för någon vecka sedan. P1 eller P4 bjöd på ett konstumentupplysningsprogram och ett e-mailmeddelande hade kommit in. En stackare på resa i ett sydeuropeiskt land (låt oss säga Spanien för enkelthetens skull) hade gått till stranden en dag. Med sig hade han sina kreditkort, mobiltelefon och annat viktigt som man kan tänkas behöva på stranden. Han hade lagt detta på sin solplats och sedan tagit sig ett dopp, antagligen i vacker ljusformation. När han kom tillbaka var alla hans roliga prylar och pengar och kort borta. Puts väck. Efter ett tags funderande fick han fart under galoscherna och ringde för att spärra kortet. Men då hade någon redan hunnit handla på det för tusentals kronor. Banken vägrade att betala pengarna till kunden med hänvisning till att detta förfarande kunde anses som grov oaktsamhet. Den stackars badaren visste ingen råd, han försökte överklaga på flera olika sätt men fick nej. Till slut skrev han till radioprogrammet i P1 eller P4 och bad om hjälp.
Det fanns nog inget att göra tyvärr, fick han till svar.

Vart är världen påväg?

Hysteri

Varje sommar är det samma sak. Kikki kör rattfull, någon annan kändis (valfri) avslöjar att han/hon har ett alkoholproblem efter att ha blivit ertappad med att köra rattfull, en massa gamlingar dör eftersom det är "den varmaste sommaren sedan 1943", Robert Wells turnerar och gör succé, "såhär-har-du-sex-på-semestern"-tipsen haglar i kvällstidningarna, Kent gör succé på en festivalspelning och The Boss kommer till Sverige. Alltid, alltid ska The Boss komma till Sverige och alltid alltid är det folk som springer omkring och måste "passa på" för han kanske inte kommer till Sverige någonsin igen - han är ju trots allt den störste.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag klarar inte av att lyssna på en enda hel låt med The Boss och skulle aldrig i mitt liv betala hundratals kronor för en skränig spelning av en föredetting som turnerar fast han har fyra konstgjorda klaffar och snart trillar av pinn.
Jaja, jag vet att jag överdriver. Men jag står inte ut med den här nyhetstorkan som man alltid lider av på somrarna. I år har det ändå varit lindrigt, för i år har Tyskland arrangerat en enorm fest som de till och med har tillsatt en minister bara för det ändamålet för att kunna klara av. Men snart, och det börjar redan märkas, snart är det slut och vad ska vi då engagera oss i? Ska vi skicka hyllningar till Kikki för att hon har varit off falukorven i snart ett år eller ska vi hylla The Boss? Jag tror att jag hoppar över båda - men i år har jag tur. Det verkar nämligen som den store chefen kommer till Sverige ytterligare en gång. Låt mig gissa att det är "den sista" och att folk kommer att vallfärda till "det största som har varit på Ullevi" eller var han nu kommer att spela.
Själv ska jag försöka att undvika spektaklet.
Jag ska försöka få med mig mitt uppbåd till ett fint slott i Skåne samt badning och solning i alla Skånes hörn. Utan tidningar, utan bilder på Teri Hatchers 21-åriga bröst, jag ska försöka blunda för alla "chockrapporter" om att jag antagligen kommer att dö inom fjorton dagar eftersom jag badat i de dödsgiftiga radioaktiva algerna och sen klivit på en mördarsnigel samtidigt som jag blev biten av en dödsfästing.

Vad hände med att bara försöka ta det lugnt på semestern?

Värdeförlust

Jaaaa! Vi tar våra påkar, pinnar och knivar och hoppar på en gravid kvinna. Vi sparkar henne i huvudet och i magen så att hon inte gör motstånd när vi tar hennes pengar. Fan vad bra.

Vad ska man säga?
Det vansinniga och hemskaste är att det inte är sällan sånt händer. Problemet är bara att det händer oftast inom hemmest portar och trots att det lagstiftats emot det för många herrans år sedan finns det fortfarande kvar lite av en "familje-mentalitet" i lagens långa arm där den drar sig både, en, två och tre gånger för att sträcka sig in i ett sådant hem.
Men det är inte det som är det värsta. Nej nej. Det värsta av allt är att det är de som blir misshandlade som inte har armar långa nog för att ens nå runt sina egna kroppar för att skydda dem. De har fått veta att de inte förtjänar bättre och låter det därför fortgå, för alternativet är evig ensamhet och en plats ännu sämre än den de redan är på.

En liten liten procent av det där kan jag förstå. När jag var som lågast i mitt självförtroende, efter att jag brutit med mina kompisar och flyttat till en egen lägenhet tyckte jag mig känna att mitt värde var lika med noll. Jag kunde lika gärna kasta mig in i pojkars armar, inte för att få kramar, men för att få lov, på nåder, att krama och vara snäll mot dem.
När jag hade varit det kändes det fint. Jag kunde på något sätt se ett värde med mig, jag kunde faktiskt vara uppskattad, även om det så bara var för en timme eller två. Efter denna timme kunde det gå veckor eller månader (beroende på om det kanske figurerade någon flickvän ett tag) innan kontakt igen. Ooo så jag våndades. Var jag kanske inte så mycket värd som jag hade trott iaf? Varför inte? Vad gjorde jag för fel? Det är ju för att jag är ful... så är det och så har det alltid varit. Jag är inte perfekt, och därför förtjänar jag bara relationer som inte är perfekta.
Detta försegick länge, länge. Även då jag hade vänner som bedyrade att jag blev illa behandlad och även då jag nickade och sa "jo jo, jag förstår det" så drog jag mig ändå tillbaka, för jag TRODDE VERKLIGEN INTE att jag var värd något bättre.. inte att något annat fanns på kartan för mig.

Jag vet inte vad det beror på. Mina föräldrar har alltid upplyst mig om att jag är värdefull och speciell. På vissa områden kanske det har varit lite dubbla signaler.. men de har iaf gjort det absolut bästa de kunnat.
Ändå har jag tillåtit mig att bli överkörd på det grymmaste sätt man kan tänka sig bortsett från fysisk tortyr. Då pratar jag inte om de pojkar som utnyttjat mig utan om de vänner som gjort det.
För att skaffa sig en puff på sin egen väg mot självförtroende och välbefinnande tog de avstamp från en väldigt platt spillra av människa. Jag tror inte (hoppas inte) att de kom speciellt långt tack vare det där avtrampet, men man kan fantamig aldrig veta.
Rätt vad det är blir det det mest humana som någon någonsin någonstans har gjort, ty det finns ingen logik.