bitch

Jag vill vara en bitch. Ska det vara så svårt? Jag vill vara den som folk beskriver som en person som ingen någonsin skulle kunna sätta sig på. Jag vill vara den som folk fnissar om när de berättar hur komiskt det vore ifall någon försökte fucka med mig. "Då skulle Helena minsann inte ta något skit och då skulle den personen verkligen få veta att han/hon levde". Men icke.
Är jag bra på att sätta sig på - ja.
Är jag bra på att stå på mig? Nej.

Nu i veckan har jag för andra gången fått varningar om att Kronofogden ska äta upp mig pga ett fel som ett fordringsföretag har gjort. Det är samma företag och samma vara det handlar om. Man kan tycka att jag är puckad som beställde igen, och det är sannerligen sant. Jag tänkte att det nog var en engångsmiss som troligen inte händer mig igen. Tji fick jag. Den hände igen och jag blev tvungen att ringa och ha mig och försäkra mig om att pengarna kommit till dem.

Någon dag efter detta ringde de till mig. Den här gången ville se sälja samma vara återigen, som tack för att jag varit kund hos dem.
För helvete, ville jag säga. Ni borde tamejfan ge mig allt ert skit gratis med tanke på att ni antagligen skrämt bort 2 år från mitt liv med era jävla rutiner, ville jag säga. För övrigt vill jag inte ha erat skit och skulle elda upp det ifall ni skulle ge det till mig eftersom ni är sånna klåpare, ville jag säga. Det sa jag inte.
Istället sa jag:Nej, nej, nej nej.. jag är inte intresserad. Men tack för att du ringde. Hejdå.Kunde man inte få lite mer ryggrad med modersmjölken eller måste man odla den själv?
Mitt mål de närmsta veckorna är att jobba upp en ordentlig ryggrad och intala mig sjäv om att mitt värde som människa är mycket stort och jag ska inte svälja skit, hur bekvämt det än är.
Det kan låta töntigt, för ibland måste man svälja skit, men nu ska jag lära mig och då måste jag vara lite överdriven.
Målet får vara att någon skäller på mig och att jag kan skälla tillbaka med lika mycket pondus om inte mer. Den här kunskapen ska jag sen ha med mig till min jävla praktikskola och min jävla högskola så ska jag iaf må lite bättre med mig själv.
ÅÅååååååh, vad jag önskar att reaktionen när jag fick veta att jag var underkänd tre veckor innan terminsslut istället var:
"Hahahaha, det var lustigt. Nejdu, du kan inte släppa en sådan här sak vid det här sena datumet, det accepterar jag inte. Jag förstår att du är i en knivig situation men det ska inte behöva gå ut över mig att era rutiner har brustit. Men tack för varningen."
Istället satt jag och grinade. ÅH!