Just nu ligger nicklas på golvet och stönar och stånkar nåt om "jävla scanner-jävel" och "slänga den här åt helvete". The blessings of being sambo.

Spännande.

Käre värld. Efter att inte ha gjort ett endaste dyft i nästan tre veckor har jag istället nu de här senaste dagarna aktiverat mig bortom igenkännande. Folk som ser mig på stan undrar vem jag är och om jag inte egentligen hör hemma i tv-soffan. Det gör jag också, och om en halvtimme ska jag kolla på tv igen. Men först ska jag berätta lite om mina dagar.

På söndagen kom det äntligen ett flyttlass till mitt hem fullt med grejer och ingifta släktingar. Nu tror ni kanske att jag och N är gifta. Men nej, så är icke fallet. Problemet är att han är den ingifta släktingen, tack vare att han och min systers man är kusiner. Så kan det gå.

Nå, inflyttningen gick fint och efter mycket grejandes, fixandes och framför allt donandes blev lägenheten beboelig på söndagkvällen. Måndagen kom och vi tog picket och packet och färdades via buss till Ikea där olika prylar och persedlar väntade på att vi skulle ta hem dem. Väl på Ikea utsattes vi för diverse mystiska människor, bl.a. en mor som var fullständigt hysterisk för att hon hade tappat bort sin son (antar jag) Bastjan. Hon skrek som en bokstavligt talat, stucken gris efter ungen som stod och glodde dumt i ett hörn. Efter att ha fått tag i honom trodde jag att hon skulle ha ihjäl honom eller iaf skada honom lite. Istället sa hon bara att han inte fick springa iväg sådär. Mitt liv gick vidare.
Efter Ikea tog vi en tur till byggvaruhuset här i krokarna och köpte lite grejer för att tillverka en tv-bänk. Denna blev skitfin om jag får säga det själv (och det får jag för det var inte jag som gjorde den).
Tisdagen och onsdagen präglades av äventyr i regn. Många ärenden avhandlades på stan såsom kopiering, fikning och annat trams.
Idag har jag faktiskt tagit itu med mina skolplikter och pysslat och donat lite med exjobb. Jag ska fortsätta med detta senare i afton. Det känns trevligt.

Nu vill jag bara att Malmö Högskola ska registrera mig så jag kan få ett hum om när mina csn-pengar kommer. Min termin börjar officiellt imorgon.. och har jag svintur så kanske jag även blir registrerad då. Man kan ju sannerligen hoppas.

Nej, nu blir det annat viktigt som händer. Toodeloo.

Roliga söndagen

Jag gick upp och gav katten mat. Sen var det dags för den vanliga rutinen, att läsa alla tidningar och sen alla bloggar. Jag gick in på aftonbladet samt expressen, och intet spännande förutom att friidrottarnas förbundskapten var arg på Jonas Karlsson och SVT var besvikna på Carola. Mycket ointressant. Så jag gick vidare till mina vanliga gamla läsbloggar: http://linderholm.blogg.se, http://caisacaisa.blogspot.com, http://alotlikeus.blogspot.com, http://brasved.blogspot.com, http://kraschen.blogg.se, http://hemligahumlan.bilddagboken.se/ samt http://emelieohlsson.blogg.se/. Inte någon hade uppdaterat. Åååååååååh så tråkigt. Åh.

Nåja, vad är en bal på slottet?

Igår var det missöde i trädgården. Clovis satt ute i sin sele och pysslade antagligen med det som Clovar pysslar med, nämligen äta gräs och slå efter insekter. Plötsligt rasslade det till väldigt och när jag tittade ut satt hon som en minimal svart boll och kliade sig frenetiskt i ansiktet och vägrade att öppna ögat. Min stackars lilla darling hade blivit getingstungen! Ojijoj. Jag tog med henne in på toaletten och sköljde lilla ansiktet med kallt vatten och lät henne lugna ner sig och öppna ögat. Stackars ögat var jättelesset. Efter det gick jag i panik in på Folksams hemsida och tecknade en djurförsäkring snabbare än snabbt. Hon är iaf helt ok nu och piper väldigt mycker eftersom hon har slarvat ner musen under sängen. Guuuud så klantigt.

Idag är en stor dag. Idag är det söndag. Jag har tjatat om söndag nu i många dagar och idag tror jag nog att jag kan säga det utan att jinxa. Idag blir jag sambo. Om, vad som känns som, 100 timmar kommer det ett flyttlass från Kungsbacka med söta pojkar och söt svärmor. Hohooo.. det är så spännande.
Dagens göromål:

Boka tvättid (man vill gärna skriva tre t där)
Städa undan det som inte är undanstädat redan (det är megatomt och rensat här)
Åka till Lagerhaus och köpa lullull (där vill man också ha tre l)
Köpa flyttsocker att ha stående så de flyttandes inte dör av blodsockerfall
Köpa flyttöl att bjuda på när de kommer
Byta kattlåda

Hohooooo. Hejsvej.

Justja.. andra saker att störa sig på:

Om trångbodda hade råd med en jävla platteve så hade de nog inte bott trångt.. eller vafan tror ni?

Dumma i huvet.

Marita Ulvskog vill veta allt.

Kliv av era höga hästar, sossar! Vilka är det som använder staten som sitt eget jävla valvapen? Vilka är det som köper adresser för sina sjukligt tilltagna valbudgetar för att göra töntig reklam för sitt parti, underskrivet av självaste GP själv? Vilka är det som i maskopo med hela fackföreningsrörelsen tror sig vara så stora och fantastiska att de använder varumärken och artisters namn hipp som happ? Vilka är det som - likt kristendomen - tar patent på alla positivt stämplade ord som handlar om människors förhållanden? Framför allt, och till syvende och sist, vilka är det som fifflar med siffrorna som visar arbetslösheten för att vinna valet och fortsätta den löjliga sysselsättningspolitiken ytterligare en mandatperiod?
Jag blir så ledsen när Göran Persson står och förnekar sifosiffror med ett överlägset och nedlåtande "så *andning* ser inte jag *andning* på det". What's not to see? Gubbe! Det är ju fakta att siffrorna har sett ut på ett visst sätt de senaste veckorna. Nu vet jag att de ser ut sådär för att folk är djärva sex veckor innan valet och mycket mindre djärva tre veckor före valet. Men ändå. Jag vet också att GP troligen kommer att vinna ännu en gång. Varför svenska folket vill ge mer energi till det pompösa sätt som han och många andra höga sossepolitiker verkligen börjat cemetera som det gällande ordningen inom det parti som en gång var företrädare för arbetare kan jag inte förstå. Jag vet att folk vill resonera så att "de har ju styrt landet så länge, och det har ju gått bra". Men herreminje!
Jag orkar inte ens kommentera det där tankesättet.

Jag är allergisk mot det sätt ministrarna idag kan ha mot folk och fä. De har suttit på tok för länge och GP är den dammigaste av de alla.
SNÄLLA, gör inte så han får sitta och skita på sin guldtoa fyra år till, han skulle bli så jävla nöjd då. Gör så att det blir "regimskifte" och så att telefonlistorna från tsunamin kommer fram, jag vill så hemskt gärna veta vad som egentligen gjordes de där dagarna.

Så kliv av era jävla höga hästar om KDs spioneri, det är inte många som kör med rent spel, och allra minst ni.

Nathing

Jag är så bipolär as they come.. eller nja. Jag vet att man inte ska skoja om allvarliga sjukdomar. Jag är bara helt ojämn i humöret. För att inte tala om att jag känner mig helt under vädret. Det är inte bra. Tvärtom, det är värdelöst. Jag har så ont i huvudet och i kroppen och jag känner bara att jag vill ligga ner och vara död. Jag ska göra det också. Alldeles strax. Först tänkte jag lägga en lägesrapport här.

Att rapportera: ingenting 8)
Eller nja. Jag hade besök igår, om det kan man se här.

Min termin börjar inte förrän om en vecka. Det är olidligt. Inte för att jag känner att jag absolut vill leka med folk eller göra något vettigt, utan för att jag vill ha mina pengar från CSN så jag kan leva lite. Jag har iofs fått bostadsbidraget idag och det var ju inte helt fel, det ger mig det andrum jag behöver. Men aaaah.

Nåja. Det enda min hjärna ockuperas av är söndagen. Jag vill ro hit söndagen nu och försöker komma på strategier som gör att söndagen kommer närmare. Det går inte. Jag kan inte. Jag är så himla trött och störd så jag gör inget annat än att ligga framför teven och slumra då och då.

Nej. Jag får väl lägga upp bilder på dagens strapatser på bilddagboken.
Toodeloo.

Men åh.

Skriv då svin! Jag vill ju veta hur det har varit idag!

map of the problematique

Jag kan inte sova. Jag är inte ens lite trött. Jag har ögon som är vidöppna och de känns som om klockan är 15 på eftermiddagen. Vad är det för fel på mig? Det är heller inte så att jag funderar på en massa grejer.. för det gör jag inte. Jag ligger och läser min braiga bok om olika dialekter och annat "fult språk" och funderar på saker och ting som man kan skriva i ex-jobb. Jag vill inte läsa färdigt boken än, så därför gick jag upp istället. Så vad ska jag skriva om? Jag vet inte. Att det bara är fem dagar kvar till söndag? Jag tror att jag kommer att tycka om söndag. Det kommer att vankas god mat då. Himla himla bra.

Jag har fått veta att min mentor inte är min mentor längre. Det finns två alternativ som kan förklara detta:
1. Hon tycker helt enkelt inte om mig efter allt tjoho som jag orsakade förra terminen.
2. Hon har blivit entledigad av högre makter, antingen som mentor helt och hållet eller bara som mentor för mig. Kanske pga att även Mah anser att hon gjorde ett dåligt jobb?

Jag vet inte vad som är sant och jag lär ju aldrig få veta det heller. Jag vet iaf att det inte beror på mig eller på något som jag ens har antytt för jag har klart och tydligt deklarerat att jag vill ha samma mentor i framtiden. Min egen motivering till det känns dålig och jag ångrade mig nästan i samma stund, så det är ganska bra att det har blivit såhär. Men jag vill ändå veta varför. Det vore så tillfredställande så ni anar inte ifall det var så att hon har fått sig en åthutning för att hon skött fallet med min praktik dåligt och därför blivit tvungen att sluta som mentor alltogether. Men den tillfredställelsen vill inte Mah ge mig, aldrig. De visar upp en enad front inför mig och får mig att känna mig som världens mest hjälplösa och värdelösa människa medan de sköter arbetet till min favör internt.
Eller så är det så - vilket verkar mest troligt - att hon själv avsagt sig mig som kandidat. Det stör mig som fan att det skulle vara HON om avsa sig mig. Trodde hon att jag skulle ta det där underkända liggandes och lapandes? Antagligen. Jag är blond, jag är flicka, jag är inte gammal och jag är alldeles för snäll för mitt eget bästa. Det är iaf det första intrycket jag ger. Dessutom ger jag intryck av att vara social och det är inte något som visar att jag skulle vara en bråkig person. Nu säger jag inte att jag är bråkig, långt ifrån. Men jag tänker iaf inte lapa i mig sånt skit.
När allt det här brakade loss kände mor ett behov av att tala om för mig att man inte måste ta på sig alla fighter. Jag förstår vad hon menar men jag förstår det verkligen inte när det handlar om det här fallet. Är det en enda fight jag ska ta på mig under min studietid så är det väl det här? Hm.
Högskoleverket ringde upp idag. Det var väldigt redigt och snällt. Men kommentaren blev vad jag hade väntat mig: vi förstår inte riktigt din fråga och om du inte gör någon anmälan så finns det inget som vi kan göra. När jag frågade ifall det inte fanns något som hon spontant kunde säga som var galet i det här förfarandet sa hon bara att det inte fanns några regler som reglerade handledare-lärosäte-student och inga riktlinjer att gå efter. Såtillvida inte lärosätet själv har riktlinjer.
Det har Mah, men de valde att inte riktigt följa dem i mitt fall. Jag frågade ifall det inte låg något i att mitt lärosäte hade struntat i att följa sina riktlinjer, jorå, det gjorde det väl. Men hon kunde inte säga exakt. Jag frågade om det var i sin ordning att hota med andra betyg som "sitter löst" i en sådan situation som jag var i. Kommentaren var då att det inte verkade som ett optimalt förfarande, men det fanns inget direkt att säga om det eftersom det inte fanns några regler som reglerade.

Jag undrar jag... jag undrar jag ifall jag ska, när jag är färdig med mina studier och har de svart på vitt, ifall jag kanske ändå ska lyfta några fingrar för att det kanske borde finnas regler som reglerar relationen mellan handledare-student-lärosäte. Det finns antagligen inte mycket som jag kan göra som gör någon skillnad.. men jag kan iaf göra det som jag kan göra för att få lite tillfredställelse.
Jag vill inte att någon ska vara med om en sån grej som jag var med om i våras. Himla lekar med ett psyke. Mitt psyke. Och mitt psyke är inte det bästa.

Nu kom Clovis och la sin nya leksak på datorn. Hon kanske vill leka.
Den som finge leka... 8)

Lugg i höst

Hej, jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Uä. Nåja. Jag har iaf ryckt upp mig litegrann... det kan man se här.

Jag har ont i magen idag. Väldigt ont. Jag brukar aldrig drabbas av sånt. Helvete.

Nu är det snart csi. Hejsvej.

Supermassive black hole

Om Sverige förstod att man som student är som vilken annan människa som helst skulle jag ha en möjlighet till levnadsstandard att se fram emot om mindre än en vecka. Om GP & co förstod att man inte automatiskt har snorrika föräldrar som står redo att föra över tusenlappar bara för att man läser på universitet hade jag verkligen haft en trevlig dag att se fram emot på fredag. Men det har jag inte. Istället måste jag vänta. Ca 10 dagar efter det att högskolan har registrerat mig som student kommer det pengar till mig som jag kan leva på. När man är student så förväntas man leva på de magiska guldbuskarna och smaragdträden som finns överallt mellan maj och september. Det har jag också gjort, men jag fann inte så många guldbuskar. Det är lustigt, jag letar nog inte på rätt ställe. Jag vet att jag låter bitter och otacksam mot de pengar som jag faktiskt helt utan säkerhet och så generöst får lov att låna (och också för de som jag bara rent ut FÅR mig till skänks). Men jag är förundrad över det här att The Big Boss faktiskt erkänt att det finns ett behov bland studenter av pengar och ändå inte förstår att det behovet ÄVEN EXISTERAR på sommaren. Det har visat sig att alla inte kan gå till föräldrar eller rika farbröder för att finansiera sitt leverne. Varför kan man då inte inse att detta även gäller under sommarmånaderna? Jag går inte upp i rök då, jag har kollat. Jag finns med alldeles för tydlig riktighet med mitt fula tryne i min fula lägenhet med mina fula gardiner och har en hyra att betala.
Aaaah.

Ursäkta min bittra ton, men jag är deppig och arg och less och sur och allt annat också som man kan vara. Jag vet inte vafan det är med mig. Jag vill vara ifred samtidigt som jag absolut inte vill vara ifred samtidigt som det inte går att vara med mig.
Det är inte lätt.

Den enda ljuspunkten i mitt liv som visserligen inte förtjänas att reduceras till en "enda" ljuspunkt utan som istället borde tituleras Den Stora Ljuspunkten i mitt liv inträffar på söndag om ingenting slår slint. I det sinnestillstånd som jag är i just nu är det inte speciellt främmande för mig att säga att saker nog kommer att slå slint, och dåligt dåligt kommer att slå ner på mig.
Men nej, jag får iaf på papperet (i bloggen) hoppas att det inte kommer att slå slint. På söndag händer det stora saker. Jajjemen. Det känns som om jag skulle jinxa det ifall jag uttalar det, så därför låter jag bli det.
Men oiiiiiiiiiiiii! iaf... 8D

Jag har ännu en gång härmat Caisa i och med att jag skaffade en bilddagbok. Det kan inte hjälpas. Blogger.com är värdelösa på bilder och funktioner som ska hjälpa till att ladda upp.
Därför finns nu http://haa.bilddagboken.se
Får se hur länge je orsk.

NEJ, imorgon ska jag sätta fart på mitt jävla liv. Helvete sicket pateto jag är. Trasiga kläder och ett par byxor.
Snap out of it!

Snusk-Astrid?

Jonatan, jag tar dig på ryggen.
Du har gjort det för mig en gång, så blir det rättivst.
Jag vågar. Jag är ingen liten lort.

Listigt

Jag har inte skrivit ty jag orkar inte. Eller jo, jag orkar. Jag gör inget om dagarna förutom att läsa och mixtra med olika saker jag måste fixa (försäkring och annat trams).
Jag kan dock berätta kortfattat om vad som har hänt:
1. Jag fick påhälsning av Radiotjänst. Människan vägrade att presentera sig utan stod bara tyst ett tag. Jag var på väg att agera ut min ickebefintliga bitchighet och fråga "vad vill du?" (man har kanske rätt till det på tröskeln till sitt eget hem?) Till slut öppnade han sin fina folder och bara pekade på Radiotjänsts logo. Det var bara att krypa till det förbenade korset eftersom The Nanny stod på precis bakom mig. Det är svårt att säga att sånt oljud är radio. Darnit.
2. Jag har lärt mig att "att gå och strypa en neger" betyder att man går och bajsar. Det visste jag inte. Jag blev högljutt förtjust när jag fick denna nya levnadsfakta. Jävlar vilket roligt uttryck. "Fult språk" är en mycket bra bok.. jag uppmanar alla att läsa den.
3. Igår fick jag ett adresserat brev till mig från Socialdemokraterna. Det gillade jag inte alls och ringde upp för att höra varför jag fanns REGISTRERAD hos dem. Det tog hus i helvete med detta magiska ord och de undersökte saken och lovade att ringa upp. Det som var lustigt var att de absolut inte ville ha mer än mitt förnamn... antingen har de ett väldigt läskigt system som gör att de ser allt om mig bara för att jag ringer eller så sket de i vilket och gick och åt kanellängd istället. De återkom dock, men ingen information direkt.
4. En person i min närhet har en högskoleverkande person i sin släkt. Personen i min närhet har hört sig för hos denna person som i sin tur har hört sig för hos juristerna. Dessa hälsade tillbaka till mig att jag borde ta kontakt med Hsv snarast. Jag har också gjort detta idag. Fick dock inget svar, men har skickat över lite uppgifter och ska återkomma senare idag eller tidigare imorgon.
5. Jag har upptäckt ett väldigt bra tårtrecept som jag vill dela med mig av till den som läser här:

Ingredienser:
Tårtbottnar
Vaniljsås (tjockflytande)
Koncentrat på apelsinjuice, ca 1 dl
1,5dl grädde
Fruktcoctail i burk
1 ägg
1 msk socker

Häll ca 2 msk av koncentratet på tårtbottnarna i mellanlägena. Var försiktig så att det inte blir för mycket ty då blir det rinn och jobbigheter och dessutom väldigt starkt. Lägg också vaniljsåsen i mitten, tillräckligt mycket så att det inte sprutar ut på sidorna.
Vispa grädden försiktigt, sluta precis när den börjar stelna. Ta en annan bunke och vispa ihop ägg och socker så att det blir fluffigt. Häll sedan i ca 1 msk av koncentratet. Rör runt några gånger och häll sedan i denna blandning i grädden. Vispa några avslutande vispningar så att grädden blir gräddlik. Pynta bottnarna med grädden (på ovansidan bara) och lägg på fruktbitar som önskas. Lägg sedan tårtan i frysen i ca. 40 minuter och servera. Smask. Det är extra smaskigt när den är lite frusen där det kommit koncentrat på bottnarna. Smask.


Hejdå.

Ode till Lundaland

Åååh, vad jag fullkomligt älskar Lund. Jag har just cyklat omkring en del i Lund med mål Universitetsbiblioteket för att låna en massa böcker till ex-jobb. Det är ett sådant underbart bibliotek.

Anrikt, stort och redigt. Inga stora college-trappor här inte utan små skrymslen och vrår som man ska ta sig igenom för att komma dit man ska. De nyanlända kanske tycker att det är världelöst, för det tar ett tag att hitta saker och ting. Men när man väl gjort det känner man sig lite som en människa i en gemenskap som har fått lov att komma åt alla skatter som finns på det där biblioteket. När jag skrev min c-uppsats i historia fick jag sitta nere i handskriftsavdelningen. Där är det mycket strikt. Man får inte ha med sig egna papper eller pennor utan allt ska ske med en klen blyertspenna på papper som personalen tillhandahåller. Sen sitter de också och inspekterar så att man inte på något sätt kan skada de sköra papper och brev som man läser. Biblotikarierna där är heller inte som alla biblotikarier på stadsbibliotek runt om i landet - de är tvärtom snälla och hjälpsamma. När jag satt och gjorde c-uppsats hade jag långt utsläppt hår en dag och då kom biblotikarien och bad om ursäkt och satte sedan upp håret på mig. Hade det varit en sliskig gubbe hade jag fått problem, men det här var världens sötaste tant som bara bevakade sina barn, handskrifterna.

Jag har iaf fått tag på en massa kul till ex-jobbet, bla. Lars-Gunnar Anderssons "Fult språk" som jag ska lägga mig och läsa nu när jag är färdig med att vara salig över Lund. Lunds universitet och Lunds stad.. mycket mycket trevliga saker. Gatorna är så små och fina och alla människor verkar ha ett syfte med sin existens. Trots att det har hänt så himla mycket dåliga grejer här så är det ändå i allra högsta grad den bästaste staden jag någonsin har bott i och absolut, efter Järpen, det mesta Hemma jag någonsin haft.

Ta bara en sån sak som att jag inte kunde cykla samma väg hem som jag cyklade till UB, pga att 80% av alla gator är enkelriktade. Det är coolt. Det är coolt med en stad som har karaktär.

Nu är kanske inte området som jag bor i det bästa.. jag skulle helst vilja bo mitt i stan. Men detta har sina kvalitéer också. Jag bor i ett område med stora lägenhetshus för både studentkorridorer och studentlägenheter. Det är alltså bara studenter här. Och det är väldigt stort. 1066 lägenheter för att vara exakt. Coolt.

Nu ska jag läsa min roliga bok och sluta svamla. Toodeloo.

Vad fint det blir när det högtryckstvättas fasad och listerna i altandörren är som papper. Jag har gnällt över listerna i sovrummet.. men det här är ju löjligt. Det sprutade in. Jag vet inte om de bara har vatten eller om det är nåt mojs i vattnet, men i vilket fall som helst kändes det sådär angeläget att Clovis slickade i sig det där. Tur att jag var hemma. Också tur att jag hade stängt fönstret.. ty jag visste inte att de skulle högtryckstvätta fönster. Men heja, det blev Extra Fint.

Idag är det födelsedag. Inte min, men en annan Helenas. Nämligen min Helena. Hon fyller straffmyndig plus lite till och mitt bidrag till denna festlighet är en tårta. Jag har varit och inhandlat ingredienser som jag ska vispa ihop om några timmar. Det är är inte bra att göra tårtan hundra år innan, detta har jag lärt mig.

Igår lekte Clovis med ett garnnystan. Det tycker jag var så hutlöst fånigt att jag blev tvungen att ta ett fotografi av spektaklet. Man ser på henne att hon tycker att det hon gör är viktiga saker som måste hanteras precis rätt och riktigt. Hon är en mycket knasig bäbi min kisse.

Apropå ingenting annat:

Det finns en mycket spännande man som gör många spännande saker. Det handlar om en man som har jobbat på ett företag en gång för länge sedan. Det visade sig att han inte dög mycket till på detta företag och fick därför inte fortsätta jobba där. Detta var som skrivet, för flera år sedan. Mannen håller nu på och roar sig med att skriva suspekta inlägg om muslimer, kvinnor och politik på diverse forum på internet och undertecknar dessa med företagets namn och/eller någon av de som han jobbade med på företaget. Det är speciellt en person som är utsatt. Varför vet jag inte riktigt, men det är spännande att följa. Det hela började med att denna man (X) skickade meddelanden till den utsatta personens (Y) sambo och bedyrade att Y var otrogen. Sambon tog inte detta på särskilt stort allvar, säkerligen till X:s förtret. Nå. Efter att ha upptäckt att X olovligen använt detta företags namn i reklam för sitt eget företag samt i inlägg som kan klassas som hets mot folkgrupp anmäldes X till polisen. Man kan tycka att det borde vara bra så. Men nej. Istället börjar han hitta på nya historier som publicerats efter polisanmälan där han skriver om att Y stjäl. Han fortsätter dessutom med att skriva roliga saker i detta företags namn samt registrera sig på alla communityn som finns plus någon torrentsida med företagsnamnet som användarnamn.

Det är en mycket mystisk person, som dessutom av vad jag kan se, verkar vara utomordentligt övertygad om sin egen förträfflighet. Människor är lustiga varelser. Huruvida han är en psykopat eller ej, eller bara besatt av någonting låter jag vara osagt. Men man fascineras ibland av hur folk verkar ha gått genom livet utan något motstånd. De kan säga saker och häva ur sig skit som ingen någonsin har lärt dem att det inte är ok. Det har väl antagligen varit så att folk tänkt att det känns onödigt att röra upp en konflikt med den här halvbekanta, bättre då att bara klippa banden. Det är enkelt för den andre, och gudarna ska veta att jag också gör så i avsaknad av bitchighet, men det är lite synd om personen som aldrig någonsin får lära sig att det som han/hon säger kan tänkas såra eller bara come across som rätt jävla otrevligt och osympatiskt. Nå, när det handlar om vuxna människor som man knappt känner skiter jag i vilket faktiskt. Det finns annat att lägga energi på än att försöka göra världen bättre genom att fila bort osympatiska kanter hos folk. Fast man kanske är orättvis när man resonerar så? Jag vet inte.. skitsamma.

Trall trall.

Jag och Nicklas har tillverkat en rolig sak till Clovis som hon kan klättra och ha sig på. Mycket roligt och mycket enkelt. Man tar en platta och spikar upp en matta på den, vips har hon en helt ny värld att undersöka. Mycket bra när man får sina fnatt med behov av att springa på väggar, golv, tak samt alla möbler.

Dagen har varit en mycket trevlig sådan. Jag fick besök av en mycket trevlig Kungsbackabo igår, samtidigt som jag underhöll ett par mycket trevliga Lundabor i min lägenhet.
Möjligen höjden av trevlighet.

Nu på kvällen blev jag tvungen att vinka adjö av den mycket trevliga Kungsbackabon och det var inte alls höjden av trevlighet, tvärtom var det tråkigt som fan. För att reda upp situationen av deppighet har jag tvättat och tvättat. Det första användandet av ordet "tvättat" syftar på att jag har nyttjat tvättstugan här i huset. Den andra användningen av samma ord syftar på att jag tvättat bh:ar för hand. Jag kanske förut har meddelat att jag köper bh:ar på löpande band för att de alltid går sönder. Så även dessa som jag har nu. Byglarna vill ut ur tyget och därför törs jag inte tvätta dem i tvättmaskinen. Annars har jag inga problem med det.. kalla mig en dålig granne, om ni vill, men jag skiter i att källsortera också förutom papper och annat.
Eller dålig granne? Jag är kanske en dålig människa då. Jaja. Whatevör! (bitchighet, check)

Idag har jag också tittat på EM, det var roligt. Det var extremt roligt att höra svenska nationalsången samt se Christian Olsson vinna guld. Vad som var om möjligt ännu mer roligt var att se mor sitta som en uptight skolflicka och spana på idolen Christian Olsson i en kikare. Hon satt alltså inte i samma soffa som mig med en kikare mot teven utan hon var där i Götlaborget och var en betalande åskådare. Att hon dessutom vid ett tillfälle hamnade mitt i rutan var så exceptionellt roande att jag var tvungen att ringa. Far gastade något om att de hade jägarkikare med sig och jag kände det som om jag också var där. Iaf nästan.

Nå.

Det är en stund kvar på denna lördag. Den stora frågan är vad jag ska ta mig för. Jag vet inte. Om tjugo minuter börjar LAO Special victims unit. Mycket bra program om ni frågar mig. Det gör ni kanske inte.. men jag skriver i den här bloggen för att jag tycker att det är roligt och då skriver jag också om det som uppehåller sig i min hjärna.
Ibland undrar man varför man skriver blogg, eller lägger ut bilder och dylikt. Är det för att få feedback? Jo.. det skulle iaf jag ljuga ifall jag sa att det inte var.
Fast främst är det nog ändå för att jag skulle bli galen ifall jag inte ordnade med tankarna på det här sättet. Kommentarerna är nog bara narcissisten i mig som får sitt lystmäte. Man kan nog säga att bloggen fyller två funktioner ifall man resonerar så.
Det är som en egen liten värld den här bloggvärlden. Folk öppnar sig själva och sina hem på internet, och det har ju också jag gjort, i alla fall till en viss grad. Även om det verkar som om jag är öppen som fan här är det ju såklart saker som jag inte skriver om eller ens antyder. Ville jag ha ut sådant skulle jag skriva om det. Det är väl precis som i "den riktiga världen" antar jag.
Hm.

Jag svamlar.

Nå. Jag har varit sugen i flera dagar nu på att tillverka mig min egen hemsida och lägga upp min lilla blogg där. Problemet är bara det att jag aldrig brydde mig om att lära mig asp, så jag måste "låna" en gästbok, vilket är tråkigt. Det andra problemet är att jag inte har någonstans att lägga den som jag vet.. fast jag kanske borde ta och kolla upp det, för jag betalar ju ändå 69 kr i månaden 8)

Nej, nu ska jag placera mig framför teven. Som omväxling.

Kuligt

Hehe. tjuvlyssnat.se är mycket roligt. Smakprov:

Sjuksköterska: Hej hej, vad är det du har för problem då?
Gammal tant: Jag känner mig så yr och trött.
Sjuksköterska: Jaha, har du några särskilda sjukdomar eller?
Gammal tant: Nja, lite ledvärk. Och diabetes. Men jag är mest yr.
Sjuksköterska: Hur gammal är du då?(Kort paus).
Gammal tant: Tänk att det vet jag faktiskt inte. Mitt minne är så dåligt.
Sjuksköterska: Nehej, men vad har du för personnummer då?
(Tanten drar sitt personnummer).
Sjuksköterska: Då är du 87 år gammal.
(Tanten är tyst en lång stund och tittar sen upp)
Gammal tant: Det var som fan!

Sicket fölk

Herreminlillaje. Tro inte att det är det första jag har hört om det hela.. för det är det inte. Jag tänkte att jag skulle bry mig så lite som möjligt. Det är nämligen så med den där människan, ifall man blundar så försvinner hon. Hon försöker och försöker från alla vinklar och vrår att nästla sig in i svenskarnas medvetande och göra så just hennes namn ska vara på folkets läppar. Sen undrar hon varför ingen tar henne och hennes parti på allvar.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag kan inte ta ett parti på allvar med en partiledare som för mindre än ett år sedan gick ut i pressen och erkände att hon "svultit sig" för att få vara med i amerikanska playboy. Det tyckte hon var smart.
Jag har några invändningar.
1. Ifall du verkligen hade haft problem med maten, skulle du inte gått ut i tidningarna och gråtit ut om det samtidigt som du led av det.
2. Hur kan det komma sig att en person som bara ett knappt år tidigare gjort "allt" för att få vara med i amerikanska playboy sedan är partiledare för ett parti där hon menar att det "överdrivna skönhetsidealet för kvinnor" är den viktigaste frågan för dem i valet. (se hela artikeln här )
Är hon dum i huvudet?
Jo, det verkar onekligen vara så.
Människan har alltså inte gått gymnasiet, eller vad är det artikeln antyder?
Och sist men inte minst.. har hon gjort en omvandling för att inte höra till de kvinnor som ser ut som om de försöker tjäna sina pengar på att vara blond, storbystad, med silikon i läpparna och allmänt stramt ansikte? Verkar inte som det va?
Men vad är det med hennes ögon? På bild efter bild ser hon ut som en levande död. Jag förstår ingenting. Ingenting.

Här är mitt skrivbord och mitt vardagsrum. På skrivbordet är jag extra stolt över de finfina papperssamlarna som jag klätt med fina bilder från fina tidningar. Sovrummet i vilket skrivbordet står är rött.. som man kanske ser.
Jag tycker mycket om gardinerna och fåtöljen i vardagsrummet. Fast mattan är inte fy skam den heller. Bordet är ganska fult. Men det fungerar.

Och denna...

Glömde en bild i min tillbakablick... september 2005.

Tillbakablick och inåtblick

Jag har suttit och läst min blogg från precis ett år sedan. Då präglades mitt liv av jobb på mcdonalds och Clovis. Dessutom blev jag den 5/8 lite hormonstinn och skrev en lista på hur önskemannan skulle vara. Nu har jag ju träffat honom så vi får se hur han stämmer in på 2005 års lista.
Nissen i fråga ska helst ha ambitioner med livet. Inte så att han siktar på att bli den nästa Fuglesang men en liten idé eller plan är alltid käckt.
--> Check. Han har en plan, en studieplan. Det är bra.

Nissen i fråga får gärna ha mycket gemensamt med mig. Jag föredrar ändå att kunna prata om Lillstrumpa och Syster-Yster framför ostsorter som man inte vet vad de heter på engelska ändå.
--> Check. Det här handlar väl mest om allmänbildning. Om jag säger Sune Mangs så vill jag att personen ska veta vem det är. Och det gör han ju! 8)

Nissen i fråga får gärna ha en tanke med de kläder han bär. Därmed inte sagt att jag dömer ut någon stil eller så, men en tanke är allt jag begär 8)
--> Check. Han säger att han inte har nån tanke.. men det kommer fram många söta små tankar när vi shoppar 8)

Nissen i fråga ska inte vara dömande, dum, elak, argsint, dumsnäll.
--> Check. Han dömer inte, han är allt annat än dum, elak och argsint och dessutom mycket snäll, utan att vara dumsnäll 8)


Nissen i fråga ska ha en social förmåga som gör att han klarar sig bland folk som han inte känner.
--> Check. Inga problem.

Nissen i fråga får gärna ha en alldeles egen värld som han inte vill ha in mig i. Det är utmärkt, så länge han också tillåter mig att ha detsamma.
--> Nja, det kanske saknas lite på den här fronten.. jag är nog med i alla hans världar. Vi får försöka ändra på det.

Nissen i fråga ska inte bli helt nervös när jag säger att det är någon som har dött och att jag har varit på begravning.
--> Jag vet ju förstås inte, men när jag berättat i efterhand om folk som jag tyckt om som dött har han varit mycket snäll och inte nervös.

Nissen i fråga får gärna inte vara äldre än 35 eller yngre än 20.
--> Check. 28.



Nå.


Inatt låg jag och funderade över något helt annat. Jag blir galen på mina nattliga funderingar, men de ska tydligen vara där i min hjärna klockan 1 på natten.
Finns det terapeuter som hjälper folk att komma överens med sin kropp? Man kan ju tycka att jag borde veta detta med tanke på den institution som jag ägnat ett år av mitt liv åt, men det gör jag inte.
Jag har allvarliga problem med mitt ansikte. Dels är det det att det gör ont. Det sticker och bränner hela tiden och mer när jag ler och absolut megamer när någon kommer åt.
Problemet är det att det inte gör så himla ont att det borde rättfärdiga de reaktioner som kommer från mig. Till att börja med är ansiktet någon jag tänker på hela dagarna hela tiden. Om jag ska hoppa i vattnet, tänker jag på att det kommer att göra ont i ansiktet, om jag ska gå genom en folksamling håller jag upp högerhanden för högersidan av ansiktet. Om det blåser håller jag upp grejer för ansiktet och om jag ska kramas så kramas jag på "fel" sida. Varför är jag såhär? Jag vet inte. Som skrivet, det gör ont, men lite smärta borde jag väl kunna överleva. Men det här är en annan grej, det här är en annan smärta. Det här är en jävligt läskig smärta. Jag är rädd för den och jag mår väldigt dåligt varje gång något kommer mot eller det gör ont helt oprovocerat.
För någon månad sedan kramade jag en person som råkade skalla mig precis på Det Onda Stället. Det var fruktansvärt, jag trodde att mitt huvud skulle explodera. Med det sagt bör jag också säga att jag nuförtiden när jag gör illa mig inte brukar börja gråta. Jag spottar och svär och väntar på att det ska gå över, men jag gråter sällan. Med den här grejen blev det annorlunda. Istället för att känna hur det började bränna bakom ögonen så började jag att störttjuta och hyperventilera och slutade inte på nästan 40 minuter. Efter detta gråtmaraton var jag helt utmattad och när jag vaknade nästa morgon var kinden mer svullen än vanligt. Efter det fick jag megapanik och funderade på att tillverka något av en mjölkkartong som gjorde att ingen någonsin kom närmare min kind än 10 cm.
Det hade jag inte behövt. 10 centimetersspärren är inbyggd. Jag har stenkoll på ifall någon är i närheten, till och med när jag sover. Nicklas har vittnat om hur min arm har flygit upp till skydd ifall han har kommit för nära när jag har sovit och jag märker själv även i vaket tillstånd hur jag reflexmässigt aktar mig såfort något kommer nära.
Detta plus det faktum att jag mår fysiskt illa när jag tänker på att saker kan nudda där, att käkkirurgen kommer att röra vid kinden om någon vecka gör att jag börjar undra om jag kanske inte behöver hjälp.
Vad tror ni?

Läskiga tillbakablickar

Jag har känt mig så hutlöst ful den senaste tiden så jag satte mig för att titta på gamla bilder på mig för att se om jag möjligen någon gång förut varit så ful.. och se på fan, det har jag. Jag skulle framför allt vilja framhäva år 2000, 2001, 2002. Varför är jag så jävla dumihuve så jag klipper fult hår med jämna mellanrum och varför är jag så jävla dumihuvet att jag färgade håret rött? Och varför är jag ändå så himla ful... gaaah. Jag måste rycka upp mig, eller tillbaka mig till 1988. Då var jag oförstörd...





















Ooooou.. jag klarar inte av den här höjdhoppsfinalen. Vad är det för jävla östsate som hoppade 2.34? FAN OCKSÅ.

Insomnia

Jag kan inte sova. Jag håller på att bli galen. Jag ligger vaken och funderar och funderar på det här skitet med min praktik och hur jävla förbannad jag är för att jag fick underkänt. Jag är så jävla, jävla förbannad på handledaren jag hade som gick och (för att använda ett lånat uttryck) trallade mors lilla olle i en hel termin för att när det var tre veckor kvar sticka kniven i ryggen på mig och sen vrida om. Det är ju också så uppenbart att hon visste vad hon gjorde eftersom omdömet inte skickades till mig och sekunden det var skickat var det omöjligt för mig att få tag på henne. Men om jag nu var så värdelös på att få kontakt med eleverna, ifall jag var så värdelös på att undervisa, ifall jag var alldeles för generös i min bedömning, och framför allt, ifall jag nu ALDRIG var där, varför fick jag inte höra om det innan det var för sent?
Jo, därför att människan är sadist.
Det mest komiska av allt är att hon, den dagen då jag konfronterar henne med detta, kommer att försvara sig med att hon bara "utförde sitt uppdrag". My ass. Visst gjorde hon det, hon gjorde det hon kunde finna stöd för i de handlingar hon fått, men det som inte stod, det normala, medmänskliga sättet man har mot en person som är beroende av en för att kunna fortsätta sin utbildning, det sket hon med flit i. Varför vet jag inte. Det kommer jag antagligen aldrig att få veta. Jag vet inte ens om jag ska konfrontera henne när väl terminen börjar igen eller om jag bara ska gå omkring i korridorerna och låtsas som om jag inte känner henne. Det otroligt cepedumma är att jag är så jävla arg på den här människan att jag antagligen inte kommer att kunna ställa henne mot väggen med allt idiotiskt hon har gjort utan att börja gråta, och det vore det absolut värsta som skulle kunna hända. Det är väldigt svårt att stå där och hävda sig och peka på hennes tillkortakommanden ifall jag själv står där och grinar som en 5åring. Helvete.
Jag var aldrig där menar hon. HON var tamigfan aldrig där. Jag lovar att om jag går till de som är hennes arbetskamrater och återger hennes åsikt om min närvaro så kommer de att undra om allt står rätt till. Jag var där före henne på mornarna och stannade ibland på eftermiddagarna och gjorde saker som jag inte rapporterade till henne. Det var ett jävligt stort misstag, det fattar jag nu. Men i ärlighetens namn ska sägas att hon gjorde ett så pass dåligt intryck på mig som lärare och handledare att jag tyckte att det kändes meningslöst att gå via henne. Jag litade på att jag skulle få möjlighet att gå igenom detta med mentorn - men tji fick jag då hon uteslutande gick på linjen i omdömesbibban.

Nästa kapitel i detta stör mig också så jävla mycket. Hur Mah bara har mage att HOTA mig med andra betyg som hänger löst när jag börjar ifrågasätta det betyg jag fått det kan jag tamigfan inte förstå. Men det sjukaste är inte att de gör det utan att de KAN göra det hur mycket de vill. Som student har man ingen som helst säkerhet gentemot överheten. Man är helt överlämnad i deras våld och om de bestämmer något om ens studier så har det de facto inflytande över hela resten av livet. Det vet Mah, men jag tror inte att de gör saker för att vara elaka. Nej nej. Det handlar om att hålla statistiken vid liv. Någon måste gå underkänd ur terminen annars är det alldeles för slappt. Det handlar ju om barn här. Saker och ting kan bli under granskning.

Det (förhoppningsvis) sista kapitlet börjar om några veckor. Då ska jag påbörja det som jag ska kämpa för ska bli min sista termin. Att kämpa mot Mah är ganska döfött, det vet jag. Men jag kan iaf försöka. Vi har 10 veckors schemalagd arbetstid med exjobb. Jag och Jonas tänker börja tidigare och jobba med det på ledig tid och liknande för att bli klara så snart som möjligt. Men Mah säger nej. Enligt dem ska man jobba de tio utsatta veckorna, annars blir det inte riktigt gjort. Jag förstår inte den där mentaliteten. Dygnet har 24 timmar och det är meningen att vi ska studer 8 av dem. Om jag då väljer att ägna 8 timmar under fem av dessa tio veckor till praktik och sedan ytterligare 8 åt exjobb på kvällen/natten så måste det väl vara min ensak, huvudsaken är väl att arbetet går igenom? På Lunds universitet är det aldrig något snack om den saken. Man får en uppgift att göra, en utsatt tid och bör sedan leverera. Skillnaden här är att Lunds universitet förstår att studenterna arbetar för sin egen skull. De skiter i ifall statistiken ser bra ut för universitetet eller annat trams, de vet redan att de är ett av Sveriges främsta lärosäten. Om jag hade valt att åka till Bahamas och supa under de veckor jag skulle skriva C-uppsats i historia hade ingen brytt sig om det, det hade fått bli mitt alldeles egna problem.
Nu har jag visserligen ett problem med Mah som jag inte anser mig ha gjort mig förtjänt av, men det existerar likafullt. Om jag är villig att lägga ner 16 timmar om dygnet för att jag inte ska behöva lägga de sista fem praktikveckorna på terminen då jag egentligen borde söka jobb, så är det väl mitt problem? Det är inte ogörbart.

För den som inte hänger med i resonemanget ovan:
Nästa termin måste jag göra om de sista 3,5 veckorna som jag fick underkänt på den här terminen. Dessa veckor får inte ligga någon annanstans än under den period som är schemalagd för praktik under denna termin. Denna termin har 5 veckors schemalagd praktik, vilket resulterar i att jag kommer att få 1,5 veckors tomrum. Varför gör man då inte de fem veckorna när de ska göras och de 3,5 veckorna senare när tillfälle ges undrar ni. Jo, för att de måste göras i ordning enligt Mah, ty sådana är reglerna. Och nåde den som fuckar med reglerna... för den hänger betygen från andra praktikperioder också löst.

Lista på trams

DAGENS:
klädsel: Svarta trosor och svart linne. Det är varmt här.
frisyr: Hästsvans på huvudet.
låt: Visa vid midsommartid.
tv: FriidrottsEM
vill ha: Ett par byxor
tråkigaste: Jag har många saker att göra, studier. Dessutom är jag megasnorig.
roligaste: Ryssarna som kastar slägga och låter som om de föder barn.

SENASTE PERSON SOM:
sov i din säng: Nicklas, eller nja.. Jag själv inatt, och Clovis. Men innan det var det Nicklas.
såg dig gråta: Clovis
fick dig att gråta: Morfar
fick dig att börja skratta: Nicklas, när han sa ”nu har man ingen att krama på när man vaknar och har det svårt”.
du gick på bio med: Helena? Förra året..
du gick på stan med: Nicklas.. fan, jag måste utvidga mitt umgänge
skickade ett e-mail till dig: Jonas, om man inte räknar vetgirig och sånt.
skickade ett sms till dig: Maia
skickade ett lunarinlägg till dig: Nån hotsexyhunk kanske

HAR DU NÅGONSIN:
sagt "Jag Älskar Dig" till en pojkvän och menat det: Ja
bråkat med ditt husdjur: O ja, Clovis och jag är oense såhär inför valet.
drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Ja, jag drömde att Mah skulle fucka mig natten innan de gjorde det. Kusligt likt.

ANNAT:
Vad är du mest rädd för: Att någon avslöjar att jag är en bluff.
vill du gifta dig: Vet inte.. inte för giftandets skull.. kanske för äktenskapets.
Vem hatar du verkligen: Tja... ska man vara explicit så får jag väl säga handledaren.
Varit kär: Är
Kör du bil: Inte just nu, men ibland när tillfälle ges.
Har du ett jobb: Nja.. fast jag får nog ingen fortsatt anställning där.
Gillar du att ha folk omkring dig: Ibland, ibland absolut inte
Är du ett hälsofreak: Nej
Är du ensam nu: Ja.. om inte katten räknas
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Dimpe dopp
Folk som irriterar dig: Politiker, mediakåta idioter, folk som står för nära i köer
Stressar dig: Skolsaker just nu.. Mahs lekar med mitt liv, yrkesletande.

FAVORIT:
Rum i huset: Tja.. sovrummet i min lägenhet?
Typ av musik: Melodiös
Parfym: Lacoste Pink
Månad: September, oktober
Mat: Kött, sås och potatis. Bristvara för studenter.
Dricka: Vatten eller mjölk
Godis: POLLY goddamnit
Tidning: Bon
Film: Det varierar mycket, Green mile är mycket bra.
Skådis: Tom Hanks, Johnny Depp, Helen Hunt
Djur: Kisse
Färg: Just nu, oreange
Dag: lönedagen
Sport: att utöva – fotboll, att titta på – skidåkning, konståkning.
Författare: Ja... extremt svårt. Boccaccios Decamerone är ganska cool, Astrid Lindgren är cool..
Sportkommentator: Jacob Hård. Förutom i extremt roliga sammanhang. Bosse Hansson: Innern går ohyggligt fort, och han ramlar! Nej, ursäkta. Det var en längdhoppare.
Skola: Lunds universitet

MINST FAVORIT
Musik: Gubbrock och dansband
Godis: Lakrits. Uääää.
Syssla: Bråka
Skola: Malmö högskola
Politiker: George Bush, GP, Laila Freivalds, (Quisling och Hitler..)
Sport: Skidhopp
TV: Vet inte.. jag HATAR buskis, men när det gäller TV-program så är det väl fjolldokusåpor som Paradise hotel, Bachelor och sånt som jag inte klarar av.
Temperatur: Väldigt varmt. Hellre väldigt kallt än väldigt varmt.

Irritationsmoment

Nu är jag hemma i Lund. Det är ganska skönt. Jag har heller ingen pojkvän här eller något sällskap av något slag. Det är första gången på säkert två månader.. det känns konstigt. Men jag kände att lilla clov skulle få lite vila från all tillvänjning av människosällskap. Hon är lite stressad nu efter en helg med fyllegubbar från Göteborg som varit här och sonderat brudterrängen i Malmö. Det är vansinnigt hur otroligt knull-inriktade vissa kan vara. Det är inte utan att man känner igen sig från tiden i singel-kollektivet 8)

Jag brukar alltid tänka att jag välkomnar alla besökare, och det gör jag också. Jag tycker att det är skitkul att ha folk här. Men jag märker att jag är lite av en hembitch. Här kommer några av de saker som jag stör mig på:
- Påbörjade toarullar. Jag har en hållare, och ett torn av rullar att fylla på med när hållarens rulle tar slut. Ändå var alla rullar påbörjade efter ett par timmar efter ankomst.
- Icke nedfällt toalock. Jag vet att jag egentligen inte har någon vettig anledning till detta, förutom att jag vill ha locket nedfällt, punkt slut. En liten anledning är också att jag inte vill riskera att Clov ramlar i och blir äcklig. Den chansen är kanske ganska liten.
- Fingeravtryck på handfatskranen. Det kan bli droppar på den och så, och det är väl helt ok. Men jag förstår inte hur det kan bli fingeravtryck på huvudblandaren efter varje gång någon är där. Det finns ingen anledning att ta där.
- Duscha i badkar med duschdraperiet utanför badkarskanten. Vattnet rinner på draperiet och ner på golvet. Visserligen rinner det (förhoppningsvis) ner i brunnen, men varför kan man inte bara ha draperiet innanför kanten?
- Att ta nytt glas varje gång man ska dricka vatten.

Däremot stör jag mig inte på ifall folk lämnar disk på bordet en stund extra, om de lämnar handduken på golvet eller lägger kläder lite överallt. Det gör nämligen jag 8)

Mitt trådlösa nätverk här i hemmet är allt annat är problemfritt. Det är så jävla instabilt så jag håller på att bli galen. Nej, fel. Jag har blivit galen. Jag skällde skitmycket på stackars N för att jag tyckte att han var seg att förstå. Men jag blir så jävla irriterad på att det är så instabilt och det inte finns något foolproof sätt att ordna det hela på. Dock är anslutningen väldigt snabb, och det är bra. När möjlighet ges ska jag utnyttja den till fullo. Men nu ska jag titta på tv och pussa på harmonisk Clov.
Hejsvej.

Utterdag

Dagen har varit en mycket spännande sådan.

Den började en stund efter nio med att både jag och lilla N vaknade av att det var ett JÄVLA liv utanför fönstret. Vi undrade inte länge vad det kunde vara, för båda kom på att jag bor ju här i Lund granne med ett dagis som säkerligen har tagit den fria pedagogiken till nya höjder. Barnen skrek, tjöt, vrålade och väsnades. Ett litet tag funderade jag över om det verkligen skulle gå att be förskolelärarna (dagisfröknarna) att kanske inte ha barnen ute innan klockan 10. Jag vet att det låter förskräckligt bortskämt och what have you... men det är fan inte nådigt vilket liv de för. Jävla snorungar.
Nå.
Vi tog vårat pick och pack och påbörjade en färd mot Ikea i Malmö. Dock kom vi inte så långt innan vi hittade en hög med böcker bredvid en söndertrasad kartong och en faktura på gruset framför oss. Efter en liten undersökning fann vi att böckerna tillhörde en Cecilia som bodde i Lund. Jag halade upp mobilen, sökte efter ovan nämnda Cecilia på Eniro, ringde och fick veta att någon hade stulig detta postpaket ur hennes brevlåda. Hon blev inte jätteglad när jag sa att jag hade hittat dem slängda på en fotbollsplan, men lite gladare när jag sa att hon kunde hämta dem i min brevlåda. Sagt och gjort, när vi kom hem sen var böckerna och allt som hörde till borta.

Efter lite snurrande i Malmö hittade vi till Ikea. Där köpte jag en lampa och lite annat trevligt som har gjort dagen mycket angenäm.

På eftermiddagen var det dags för nästa äventyr. Med bilen skulle vi ta oss till ett apotek i centrala Lund. Mycket, mycket enklare sagt än gjort. Jag kan med lätthet ta mig in till centrum med cykel på mindre än 10 minuter, men med bil - i Lund - det är en helt annan historia. Lund är till största delen enkelriktad eller helt belagt med förbud mot fordonstrafik ifall det inte är stadsbussar, varför jag heller inte kunde vara vägvisare med hjälp av de kunskaper jag fått när jag åkt buss. Således var jag värdelös och det tog väldigt lång tid och mycket krångel innan vi kunde få in bilen i Lundastadens hjärta.
Efter att nästan ha hamnat i Staffanstorp, Lomma eller varför inte Västra Götalands län kom vill tillslut till ICA för inhandlan av tvål, toapapper, kaffe och lite annat trams. Som vanligt valdes fel kö, på mer än ett sätt skulle det visa sig.
När N och jag äntligen kom fram till vår tur gick jag för att packa våra varor och fann att paret före oss hade glömt en påse som det stod "Naturgodis" på. Jag ursäktade mig och frågade ifall det var deras. Kvinnan tackade så mycket och fick ur sig nån skånsk harang om att det hade räddat kvällen. Jag tänkte att naturgodis visst kan vara gott och nickade och log förstående mot henne. Efter att hon gått ett par steg gick det plötsligt upp för henne att jag antagligen inte hade förstått vad hon menat och hon vände tvärt och sa "titta, här ska du få se" och gick mot mig med öppen naturgodispåse. Jag tänkte att hon var så himla tacksam att hon skulle bjuda mig på en bit och gjorde mig redo för att ta emot gåvorna. Istället tryckte hon upp påsen under näsan på mig och bad mig att gärna lukta. Innan jag visste ordet av hade jag luktat och sagt något som förhoppningsvis var positivt om hennes vara som visade sig vara inget annat än te. Plötsligt dök hon på N som stod och slog in sin kortkod och bad honom också att lukta. Han luktade och sa "oj, jaha" och nästa person att känna på den underbara doften var kassörskan som nog önskade att hon bara fick vara ifred.
Efter det gick kvinnan glad i hågen mot nya äventyr.

Jag och N gick till bilen, mumlandes något om "psyko te-kärring" och åkte sedan hem.
Efter det har inget spännande hänt vad jag vet.. men vem vet vad som väntar kring nästa krön.

God natt.