Supermassive black hole

Om Sverige förstod att man som student är som vilken annan människa som helst skulle jag ha en möjlighet till levnadsstandard att se fram emot om mindre än en vecka. Om GP & co förstod att man inte automatiskt har snorrika föräldrar som står redo att föra över tusenlappar bara för att man läser på universitet hade jag verkligen haft en trevlig dag att se fram emot på fredag. Men det har jag inte. Istället måste jag vänta. Ca 10 dagar efter det att högskolan har registrerat mig som student kommer det pengar till mig som jag kan leva på. När man är student så förväntas man leva på de magiska guldbuskarna och smaragdträden som finns överallt mellan maj och september. Det har jag också gjort, men jag fann inte så många guldbuskar. Det är lustigt, jag letar nog inte på rätt ställe. Jag vet att jag låter bitter och otacksam mot de pengar som jag faktiskt helt utan säkerhet och så generöst får lov att låna (och också för de som jag bara rent ut FÅR mig till skänks). Men jag är förundrad över det här att The Big Boss faktiskt erkänt att det finns ett behov bland studenter av pengar och ändå inte förstår att det behovet ÄVEN EXISTERAR på sommaren. Det har visat sig att alla inte kan gå till föräldrar eller rika farbröder för att finansiera sitt leverne. Varför kan man då inte inse att detta även gäller under sommarmånaderna? Jag går inte upp i rök då, jag har kollat. Jag finns med alldeles för tydlig riktighet med mitt fula tryne i min fula lägenhet med mina fula gardiner och har en hyra att betala.
Aaaah.

Ursäkta min bittra ton, men jag är deppig och arg och less och sur och allt annat också som man kan vara. Jag vet inte vafan det är med mig. Jag vill vara ifred samtidigt som jag absolut inte vill vara ifred samtidigt som det inte går att vara med mig.
Det är inte lätt.

Den enda ljuspunkten i mitt liv som visserligen inte förtjänas att reduceras till en "enda" ljuspunkt utan som istället borde tituleras Den Stora Ljuspunkten i mitt liv inträffar på söndag om ingenting slår slint. I det sinnestillstånd som jag är i just nu är det inte speciellt främmande för mig att säga att saker nog kommer att slå slint, och dåligt dåligt kommer att slå ner på mig.
Men nej, jag får iaf på papperet (i bloggen) hoppas att det inte kommer att slå slint. På söndag händer det stora saker. Jajjemen. Det känns som om jag skulle jinxa det ifall jag uttalar det, så därför låter jag bli det.
Men oiiiiiiiiiiiii! iaf... 8D

Jag har ännu en gång härmat Caisa i och med att jag skaffade en bilddagbok. Det kan inte hjälpas. Blogger.com är värdelösa på bilder och funktioner som ska hjälpa till att ladda upp.
Därför finns nu http://haa.bilddagboken.se
Får se hur länge je orsk.

NEJ, imorgon ska jag sätta fart på mitt jävla liv. Helvete sicket pateto jag är. Trasiga kläder och ett par byxor.
Snap out of it!