Det är inte lätt

Ibland känner man sig som världens största besvär. Jag vill inte vara till besvär. Jag kryper längs med listerna här på skolan för att absolut inte uppröra någon och när jag frågar om saker är jag så artig att det är löjligt. Men ändå känner jag mig som om jag är till besvär överallt, utom hos min handledare, tack och lov. Mah litar nog inte på att jag är här, och jag litar inte på att de kommer att tro mig ifall jag säger att jag är här. Därför har jag närvarointyg som jag får bevittnat varje dag, morgon och eftermiddag. Det är extra viktigt med morgonintygen eftersom det är de som verkligen svider och handledaren är inte här och kan intyga att jag varit här. Nu gick jag ut och mötte skolvärdinnan och frågade ifall hon kunde tänka sig... "ja, nej, nu får du fråga någon annan!" sa hon surt och stormade förbi mig. "Jaha, tack så mycket" sa jag och blev alldeles förvånad. Man skulle kunna tro att det känns jobbigt att skriva på dessa papper ifall man blir ombedd dag efter dag... dock är det bara andra gången jag frågar henne, men det var kanske förskräckligt ansträngande.
Jag vet inte om det riktas mot mah eller mig, jag skiter i vilket för det är jag som får ta det. Mah struntar i detta och sitter där nere helt förvissade om att min praktikplats är fin som snus.

Nå. Jag hade sannerligen kunnat hamna med en värre handledare. Efter att min nuvarande handledare Åke läst den utvärdering som gjorts av mina insatser förra terminen samt det bemötande som jag författat har han börjat riva upp himmel och jord. Han har hört av sig till mentorn i malmö, min förra handledare och dessutom har han gjort en survey i klassen som jag hade mest. Han frågade dem (utan min närvaro) om vad de hade för reflektioner kring mitt sätt att undervisa och min handledares sätt att undervisa. En av oss fick mycket ros och en av oss fick tydligen lika mycket ris. Åke ringde till Mah och yttrade detta. Då blev det plötsligt ett himla hallå. Varför hade jag inte sagt detta innan? Det kanske kunde vara läge att ifrågasätta min gamla handledares omdömesförmåga?
NÄHE?
Det är ju det jag tamigfan har sagt hela tiden. Men det ska krävas en karl för att lyssnas på. Mina ord är ingenting värda, mina vittnesmål kan bara skjutas om sidan. Vad vet jag? Jag är ju bara kandidaten. Men när en person ringer upp och "säger som det är" trots att han var på andra sidan jordklotet när detta hände då helt plötsligt kan man nog börja fundera igen.

Men det är spännande, nu när detta rotas i igen får jag veta vad Mahs officiella anledning till mitt underkända är. Tydligen har jag planerat lektioner som jag sedan stuckit ifrån, tydligen har jag varit i Gbg tre av fem dagar i veckan, tydligen har jag bara struntat i att dyka upp under stora delar av praktikperioden. Det ska bli spännande att se vad jag gjort nästa vecka. Men i den här farten kommer jag nog i tidningen innan fredag, som en automatvapenbeväpnad pedofil.

Nå, nu börjar jag.