Hum hum, fredagsfunderingar

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,895648,00.html

Jag känner mig förvirrad angående den där artikeln ovan. Jag förstår att det är ett spännande ämne och att man gärna vill visa att man grävt lite, men borde man inte visa att man har grävt på rätt ställe? Som jag ser det presenteras två saker:
1. Fredrik Reinfelds anmoder Emma Dorothea Reinfeldt fick Fredrik Reinfeldts farfars far utom det äktenskap hon sedan skulle ingå med Andreas Karlsson.
2. Under samma tid fanns det en man som hette John Henry Wood som tjusade folket i Stockholm och fascinerade skribenter.

Vad jag däremot inte ser är några bevis för att det var han som var far till Reinfeldts farfars far, bara vilda spekulationer.
Petter Ovander och Jill Sjölund skriver ju till och med själva att ingen far var uppgiven vid nedkomsten. Såvida dessa två inte luskat fram något vittne eller något dokument som styrker förhållandet tycker jag att sanningshalten här verkar vara ganska skral.
Vidare är det okänt hur länge kärleksförhållandet varade, men var är bevisen som visar att det över huvud taget fanns ett kärleksförhållande?

Mycket underlig journalistik indeed.

Nåja, nu till något helt annat.

För några dagar sedans skickade jag in denna insändare till Metro:
Det är fascinerande att se hur människor tar upp plats. Nu pratar jag inte om mindre eller större kroppshydda, utan jag talar om ett mycket talande språk – nämligen kroppsspråket.
Efter att dagligen rest fram och tillbaka under flera timmar med tåg tycker jag mig finna ett mönster, och det förbluffar mig.
Vad är det som gör att män tror sig vara fullt berättigade att bre ut sina ben både brett och långt så att de inte bara tar upp hela det egna sätet utan också en del av grannens?
Vad är det som gör att kvinnor samlar ihop sina kroppar så till den grad att det nästan ser löjligt ut?
Såhär kan vi inte fortsätta, det är ju inte jämlikt. Frågan är: ska vi lära kvinnorna att bre ut sig på samma sätt som männen eller männen att dra ihop sig som kvinnorna?
Helena

Efter det fick jag ganska snabbt svar från en person som kallade sig för "Frank". Han menade att jag antagligen aldrig sett något liknande, men han ville berätta för mig att män hade yttre könsorgan som minsann både klämdes och gjorde ont när man inte hade en halvmeter mellan knäskålarna. Vidare menade han att man som man var begåvad med stora och svällande muskler som alla borde ha vett nog att lämna plats för.
Igår fick jag svar från en "flitigt bussresande Anna" som tackade mig för min insändare och som menade att det handlade om hyfs, uppfostran och ingenting annat. Den enda skillnaden som skulle behöva ha inverkan på sittstil mellan kvinnor och män var skillnaden de fått i uppfostran. En annan person (man) skrev i samma tidning och menade mot "Frank" att man visst kan sitta med benen ihop utan att något går sönder, han uppmanade honom också att prova. Denna persons insändare menade att anledningen till att män och kvinnor sitter som de sitter är för mäns del för att visa sig stora och bra och kvinnor för att bli vackra i sin hållning.

Idag kom det ytterligare en insändare, den var mycket rolig så den tänker jag citera här:
Svar till signauren "Frank" 27/9 angående att män på grund av sin större muskelmassa och yttre könsorgan, måste ha rätt att ta mer plats genom att sitta mera bredbent på tåg och bussar etcetera.
Jag är kvinna, och har bröst. På grund av att dessa står ut, framåt men även åt sidan, tycker jag mig ha rätt att hålla ut mina armar och armbågar över sätet och passageraren bredvid. Det är bara så att brösten tar mycket plats, och att då sitta tätt ihop med armarna kan vara både obekvämt och göra ont. Därför sitter jag också helst intill en man, eftersom jag vet att han kan trycka ihop sin överkropp och låta mig breda ut mig och mina behag.
Flingan