Haha.. jag har länge noterat att serviceyrken är långt ifrån det som namnet antyder, nämligen yrken där service ges. Det gäller speciellt kärringar bakom kassor av olika slag. Unga kvinnor och killar överlag är oftast trevliga och hjälpsamma, men kärringar arbetandes i butik är jag nästan rädd för. De är ofta så himla otrevliga, överlägsna och konstiga att man inte vill ha med dem att göra.
LAS visar sitt fula tryne i all sin prakt.
Därför blev jag så road av denna tjuvlyssning: http://www.tjuvlyssnat.se/2007/02/ett_modernare_t.html
Jag är elak. Men det var lustigt.
Jag var nyss och handlade och noterade ett så vansinnigt välartat barn att jag blir tvungen att skriva om det. Barnet var någonstans mellan 2-3,5 år och gick snällt omkring bredvid mammas och pappas vagn iklädd en mössa i fuskpäls och en liten kappa i fuskpäls. Hon såg ohyggligt söt ut. Hon gav knappt ett pip ifrån sig utan lyssnade bara snällt när föräldrarna förklarade vad de la i vagnen.
Sen var det dags för barnet att få välja sitt lördagsgodis och då tänkte jag att det skulle bli pip och skrik, men icke.
Barnet gick tillsammans med fadern fram till en del av hyllan och väntade på att pappan skulle berätta om godisarna. Han satte sig på huk bredvid barnet och berättade att det här var tuggummi, det här är fruktgodis i tablettaskar och det här är choklad. Barnet lyssnade uppmärksamt och sa sedan i ett frågande tonfall: "jag tror att jag vill ha den där". Pappan gav barnet tablettasken och istället för att börja tjuta om mer eller något annat blev barnet jätteglatt och sprang iväg till mamman och ropade "Titta mamma, jag ska få!".
Allt var frid och fröjd.
Gud så ljuvligt.
Visar inlägg med etikett kärringar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärringar. Visa alla inlägg
3 februari 2007
30 januari 2007
kollektivtrafik, kärringar och munsår
Imorse började jag känna lite så när jag var på jobbet gick jag och köpte munsårsplåster på Apoteket. Ganska coolt och inte speciellt osynligt, men betydligt bättre än kletsalvor och grejer. Det får bli sånt för hela slanten i detta utbrott ty jag vill inte ha någon skorpa och detta ska tydligen motverka det.
Skit skit skit.
Jag försov mig imorse också. Jag brukar gå hemifrån (eller brukar och brukar, jag har bott här en jobbmorgon bara) 07.15, men imorse vaknade jag 07.22. Klockjävel som inte pep. Så jag skyndade mig meget mycket och hann iväg 12 minuter senare och var faktiskt bara på skolan 10 minuter efter att eleverna anlänt. Ganska strongt om jag får säga det själv.
I helgen ska jag ta reda på hur man går för att kunna gå till Södervärn istället för att åka de här jävla stadsbussarna.
Igår skulle jag åka hem efter att ha åkt buss till Södervärn. Efter att ha ägnat 10 minuter åt att leta reda på vilken hållplats (det fanns a-k) jag skulle ta bussen ifrån upplevde jag följande: buss nummer 34 kom, jag gjorde mig redo med kortet i handen och såg bussen åka förbi. Tydligen tyckte busschauffören att bussjäveln var full... enligt mig fanns det gott om plats. Men jaja.
Nästa buss då? 25 minuter senare gick den. Jaha... jag väntade, väntade, väntade och väntade. 45 minuter senare (alltså 20 minuter försenad) kom den buss jag skulle på. Där fanns det plats för ca åtta personer och tack och gode lov var jag en av dessa åtta. Folk som stod längs med busslinjen var dock inte så glada. På ett ställe stannade bussen för att tala om att nästa kom alldeles bakom och att denna inte kunde ta upp folk och fick en galning om halsen som gastade om att de nog inte körde enligt tidtabell utan efter almanackan!
Jag gömde mig, jag är inte van sånt...
Vid hemfärd idag kom jag på den brighta idén att inte åka igenom hela stan med Lommabussen utan istället försöka komma av den så snabbt som möjligt och skita i konstiga buss 34 och istället ta buss 5 från Malmö c. Smart plan. Jag kom fram en kvart snabbare än jag hade gjort annars och ska hädanefter alltid göra på detta sätt vid hemfärd.
Idag blev jag rätt så illa behandlad. En elev sa något väldigt elakt till mig och jag vill hemskt gärna bara skaka av mig det och hänga upp det på elevens problem och allt. Men ändå kan jag inte låta bli att tänka på det och i förlängningen låta det påverka mig.
Det ska det inte få göra.
Fasiken.
Man borde få lära sig sådana här saker på lärarutbildningen. Hur hanterar man att bli illa behandlad av frustrerade snorungar?
Det är tydligen inte viktigt. Nej.
Den senaste tidens upptäckt som jag har gjort är denna:
Vad är det för fel på dagens kärringar? Jag vet att jag antagligen har sagt det förr, men det tål att sägas igen. Vad är problemet? Om jag står och väntar på en buss, bussen kommer och jag ställer mig alldeles vid trottoarkanten, varför tror då kärringar att de kan tränga sig före mig? Tror de att jag står där för min hälsas skull? För att det är kul? Eller tror de ingenting och anser bara att de själva är värda så mycket mer än en ung person?
Sitter det i den gråa jackan? De fotriktiga skorna? Den vita baskern i fluffigt garn? Rullvagnen? VAD?
Häromdagen när jag stod i kö för att köpa ett kort till mina bussresor (den här bloggen verkar onekligen ge intryck av att jag inte gör annat än att nyttja Skånetrafiken, det stämmer delvis iofs) så öppnades plötsligt en ny kassa och kassörskan sa "jag kan hjälpa nästa". Den unga tjejen som stod som tvåa i kön (efter den som expiderades) gick bort till kassan, precis i tid för att hinna före en kärring som stod längst bak i kön men som tydligen styrt kosan till den nya kassan, i tron om att hon var "nästa". Personen efter tjejen som faktiskt hann fram tänkte också byta kö, men fann sig plötsligt efter kärringen, som faktiskt stod sist i kön. Nu var ju hans förhandlingsläge helt värdelöst så han försökte röra sig tillbaka i kön som han kom ifrån men insåg då att han skulle bli tvungen att "tränga sig" framför mig. Han tittade med en frågande blick på mig och jag sa "ja, gå du, du stod ju faktiskt som trea i kön från början" samtidigt som jag var vänd mot kärringen. Hon sket i mig.
Jag känner att jag måste dra ytterligare ett exempel:
Jag skulle fylla på mitt rabattkort, återigen på en buss. Jag la fram 200 kr och berättade mitt ärende för chauffören. Chauffören knappade in det han skulle knappa in och började säga "vars..." och sen kom det en kärring från ingenstans som stoppade ner sitt kort för att hon tydligen hade så vansinnigt bråttom och fick på så sätt mina pengar på sitt kort. Efter att chauffören väldigt pedagogiskt, ingående och extremt tydligt förklarat för kärringen att hon snott mina pengar lyckades vi lösa det hela, det tog bara nästan 10 minuter, för att hon ansåg sig ha rätt att gå före vanligt folk.
KÄRRING.
Skit skit skit.
Jag försov mig imorse också. Jag brukar gå hemifrån (eller brukar och brukar, jag har bott här en jobbmorgon bara) 07.15, men imorse vaknade jag 07.22. Klockjävel som inte pep. Så jag skyndade mig meget mycket och hann iväg 12 minuter senare och var faktiskt bara på skolan 10 minuter efter att eleverna anlänt. Ganska strongt om jag får säga det själv.
I helgen ska jag ta reda på hur man går för att kunna gå till Södervärn istället för att åka de här jävla stadsbussarna.
Igår skulle jag åka hem efter att ha åkt buss till Södervärn. Efter att ha ägnat 10 minuter åt att leta reda på vilken hållplats (det fanns a-k) jag skulle ta bussen ifrån upplevde jag följande: buss nummer 34 kom, jag gjorde mig redo med kortet i handen och såg bussen åka förbi. Tydligen tyckte busschauffören att bussjäveln var full... enligt mig fanns det gott om plats. Men jaja.
Nästa buss då? 25 minuter senare gick den. Jaha... jag väntade, väntade, väntade och väntade. 45 minuter senare (alltså 20 minuter försenad) kom den buss jag skulle på. Där fanns det plats för ca åtta personer och tack och gode lov var jag en av dessa åtta. Folk som stod längs med busslinjen var dock inte så glada. På ett ställe stannade bussen för att tala om att nästa kom alldeles bakom och att denna inte kunde ta upp folk och fick en galning om halsen som gastade om att de nog inte körde enligt tidtabell utan efter almanackan!
Jag gömde mig, jag är inte van sånt...
Vid hemfärd idag kom jag på den brighta idén att inte åka igenom hela stan med Lommabussen utan istället försöka komma av den så snabbt som möjligt och skita i konstiga buss 34 och istället ta buss 5 från Malmö c. Smart plan. Jag kom fram en kvart snabbare än jag hade gjort annars och ska hädanefter alltid göra på detta sätt vid hemfärd.
Idag blev jag rätt så illa behandlad. En elev sa något väldigt elakt till mig och jag vill hemskt gärna bara skaka av mig det och hänga upp det på elevens problem och allt. Men ändå kan jag inte låta bli att tänka på det och i förlängningen låta det påverka mig.
Det ska det inte få göra.
Fasiken.
Man borde få lära sig sådana här saker på lärarutbildningen. Hur hanterar man att bli illa behandlad av frustrerade snorungar?
Det är tydligen inte viktigt. Nej.
Den senaste tidens upptäckt som jag har gjort är denna:
Vad är det för fel på dagens kärringar? Jag vet att jag antagligen har sagt det förr, men det tål att sägas igen. Vad är problemet? Om jag står och väntar på en buss, bussen kommer och jag ställer mig alldeles vid trottoarkanten, varför tror då kärringar att de kan tränga sig före mig? Tror de att jag står där för min hälsas skull? För att det är kul? Eller tror de ingenting och anser bara att de själva är värda så mycket mer än en ung person?
Sitter det i den gråa jackan? De fotriktiga skorna? Den vita baskern i fluffigt garn? Rullvagnen? VAD?
Häromdagen när jag stod i kö för att köpa ett kort till mina bussresor (den här bloggen verkar onekligen ge intryck av att jag inte gör annat än att nyttja Skånetrafiken, det stämmer delvis iofs) så öppnades plötsligt en ny kassa och kassörskan sa "jag kan hjälpa nästa". Den unga tjejen som stod som tvåa i kön (efter den som expiderades) gick bort till kassan, precis i tid för att hinna före en kärring som stod längst bak i kön men som tydligen styrt kosan till den nya kassan, i tron om att hon var "nästa". Personen efter tjejen som faktiskt hann fram tänkte också byta kö, men fann sig plötsligt efter kärringen, som faktiskt stod sist i kön. Nu var ju hans förhandlingsläge helt värdelöst så han försökte röra sig tillbaka i kön som han kom ifrån men insåg då att han skulle bli tvungen att "tränga sig" framför mig. Han tittade med en frågande blick på mig och jag sa "ja, gå du, du stod ju faktiskt som trea i kön från början" samtidigt som jag var vänd mot kärringen. Hon sket i mig.
Jag känner att jag måste dra ytterligare ett exempel:
Jag skulle fylla på mitt rabattkort, återigen på en buss. Jag la fram 200 kr och berättade mitt ärende för chauffören. Chauffören knappade in det han skulle knappa in och började säga "vars..." och sen kom det en kärring från ingenstans som stoppade ner sitt kort för att hon tydligen hade så vansinnigt bråttom och fick på så sätt mina pengar på sitt kort. Efter att chauffören väldigt pedagogiskt, ingående och extremt tydligt förklarat för kärringen att hon snott mina pengar lyckades vi lösa det hela, det tog bara nästan 10 minuter, för att hon ansåg sig ha rätt att gå före vanligt folk.
KÄRRING.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)