Insomnia

Jag kan inte sova. Jag håller på att bli galen. Jag ligger vaken och funderar och funderar på det här skitet med min praktik och hur jävla förbannad jag är för att jag fick underkänt. Jag är så jävla, jävla förbannad på handledaren jag hade som gick och (för att använda ett lånat uttryck) trallade mors lilla olle i en hel termin för att när det var tre veckor kvar sticka kniven i ryggen på mig och sen vrida om. Det är ju också så uppenbart att hon visste vad hon gjorde eftersom omdömet inte skickades till mig och sekunden det var skickat var det omöjligt för mig att få tag på henne. Men om jag nu var så värdelös på att få kontakt med eleverna, ifall jag var så värdelös på att undervisa, ifall jag var alldeles för generös i min bedömning, och framför allt, ifall jag nu ALDRIG var där, varför fick jag inte höra om det innan det var för sent?
Jo, därför att människan är sadist.
Det mest komiska av allt är att hon, den dagen då jag konfronterar henne med detta, kommer att försvara sig med att hon bara "utförde sitt uppdrag". My ass. Visst gjorde hon det, hon gjorde det hon kunde finna stöd för i de handlingar hon fått, men det som inte stod, det normala, medmänskliga sättet man har mot en person som är beroende av en för att kunna fortsätta sin utbildning, det sket hon med flit i. Varför vet jag inte. Det kommer jag antagligen aldrig att få veta. Jag vet inte ens om jag ska konfrontera henne när väl terminen börjar igen eller om jag bara ska gå omkring i korridorerna och låtsas som om jag inte känner henne. Det otroligt cepedumma är att jag är så jävla arg på den här människan att jag antagligen inte kommer att kunna ställa henne mot väggen med allt idiotiskt hon har gjort utan att börja gråta, och det vore det absolut värsta som skulle kunna hända. Det är väldigt svårt att stå där och hävda sig och peka på hennes tillkortakommanden ifall jag själv står där och grinar som en 5åring. Helvete.
Jag var aldrig där menar hon. HON var tamigfan aldrig där. Jag lovar att om jag går till de som är hennes arbetskamrater och återger hennes åsikt om min närvaro så kommer de att undra om allt står rätt till. Jag var där före henne på mornarna och stannade ibland på eftermiddagarna och gjorde saker som jag inte rapporterade till henne. Det var ett jävligt stort misstag, det fattar jag nu. Men i ärlighetens namn ska sägas att hon gjorde ett så pass dåligt intryck på mig som lärare och handledare att jag tyckte att det kändes meningslöst att gå via henne. Jag litade på att jag skulle få möjlighet att gå igenom detta med mentorn - men tji fick jag då hon uteslutande gick på linjen i omdömesbibban.

Nästa kapitel i detta stör mig också så jävla mycket. Hur Mah bara har mage att HOTA mig med andra betyg som hänger löst när jag börjar ifrågasätta det betyg jag fått det kan jag tamigfan inte förstå. Men det sjukaste är inte att de gör det utan att de KAN göra det hur mycket de vill. Som student har man ingen som helst säkerhet gentemot överheten. Man är helt överlämnad i deras våld och om de bestämmer något om ens studier så har det de facto inflytande över hela resten av livet. Det vet Mah, men jag tror inte att de gör saker för att vara elaka. Nej nej. Det handlar om att hålla statistiken vid liv. Någon måste gå underkänd ur terminen annars är det alldeles för slappt. Det handlar ju om barn här. Saker och ting kan bli under granskning.

Det (förhoppningsvis) sista kapitlet börjar om några veckor. Då ska jag påbörja det som jag ska kämpa för ska bli min sista termin. Att kämpa mot Mah är ganska döfött, det vet jag. Men jag kan iaf försöka. Vi har 10 veckors schemalagd arbetstid med exjobb. Jag och Jonas tänker börja tidigare och jobba med det på ledig tid och liknande för att bli klara så snart som möjligt. Men Mah säger nej. Enligt dem ska man jobba de tio utsatta veckorna, annars blir det inte riktigt gjort. Jag förstår inte den där mentaliteten. Dygnet har 24 timmar och det är meningen att vi ska studer 8 av dem. Om jag då väljer att ägna 8 timmar under fem av dessa tio veckor till praktik och sedan ytterligare 8 åt exjobb på kvällen/natten så måste det väl vara min ensak, huvudsaken är väl att arbetet går igenom? På Lunds universitet är det aldrig något snack om den saken. Man får en uppgift att göra, en utsatt tid och bör sedan leverera. Skillnaden här är att Lunds universitet förstår att studenterna arbetar för sin egen skull. De skiter i ifall statistiken ser bra ut för universitetet eller annat trams, de vet redan att de är ett av Sveriges främsta lärosäten. Om jag hade valt att åka till Bahamas och supa under de veckor jag skulle skriva C-uppsats i historia hade ingen brytt sig om det, det hade fått bli mitt alldeles egna problem.
Nu har jag visserligen ett problem med Mah som jag inte anser mig ha gjort mig förtjänt av, men det existerar likafullt. Om jag är villig att lägga ner 16 timmar om dygnet för att jag inte ska behöva lägga de sista fem praktikveckorna på terminen då jag egentligen borde söka jobb, så är det väl mitt problem? Det är inte ogörbart.

För den som inte hänger med i resonemanget ovan:
Nästa termin måste jag göra om de sista 3,5 veckorna som jag fick underkänt på den här terminen. Dessa veckor får inte ligga någon annanstans än under den period som är schemalagd för praktik under denna termin. Denna termin har 5 veckors schemalagd praktik, vilket resulterar i att jag kommer att få 1,5 veckors tomrum. Varför gör man då inte de fem veckorna när de ska göras och de 3,5 veckorna senare när tillfälle ges undrar ni. Jo, för att de måste göras i ordning enligt Mah, ty sådana är reglerna. Och nåde den som fuckar med reglerna... för den hänger betygen från andra praktikperioder också löst.