Oy

Liten recap:
Det hela började i september -05. Det var en mycket regnig och blåsig dag och jag skulle cykla genom detta väder. Det slutade illa. Det slutade i två ambulanser och två polisbilar och en hel dag på sjukhuset. Inte för att jag fick många sekunder med någon läkare eller sköterska, men jag begåvades med en droppslang och en säng att ligga i medans illamåendet gick över.
Efter det blev det ögonläkare. Jag såg ingenting på det öga som blivit påkört och en del blod var där det inte skulle. Detta gick ner och tanken var att allt skulle bli frid och fröjd, bara jag fick tanden lagad.
Detta fick jag tid för ganska omgående men ombokade den eftersom jag helt enkelt hade för ont för att kunna behandlas. Ombokning några gånger till och slutligen i mars underkastade jag mig behandling. Det var mycket bra, för tanden var ju trots allt påkörd och hade inte klarat sig mycket längre. Det gjorde så ont så jag svimmade och tandläkaren noterade att det inte borde vara på detta sätt. En remiss skickades till käkkirurgen och jag väntade. En dag i april fick jag besked om att jag skulle få en kallelse tre månader senare. Tiden gick. I augusti fick jag en kallelese för början av september. Efter detta besök bestämdes det att en magnetröntgen var det enda riktiga att göra i detta läge. Efter några veckors väntan fick jag ett telefonsamtal där personalen på magnetröntgen undrade varför jag inte kommit på min utsatta tid.
Kort efter detta uppdagades det att jag inte fått någon kallelse och en ny tid bokades. Den tionde oktober kördes jag in i ett trångt rör med låg 60-talsmusik i öronen under 40 minuter. Väl därifrån fick jag veta att det skulle ta ungefär en vecka för resultatet att komma till mig. Idag fick jag en ny kallelese från magnetröntgen om en ny tid den 28e november.
Efter att ha ringt till magnetröntgen och undrat lite om denna kallelse fick jag veta att det handlade om en annan undersökning av en annan del av huvudet. Jag frågade inte varför de inte gjort den samtidigt - vem är jag att påpeka sådant?
Jag ringde istället till käkkirurgen på utsatt telefontid för att höra om inga besked kanske hade kommit.
Telefonsvararen informerade mig om vilka telefontiderna var och samtidigt som jag synkroniserade dessa (13.00-14.30) med min klocka (13.13) så förundrades jag över hur lustigt allt kan vara. En halvtimme senare ringde jag igen, fick sitta i kö i en knapp halvtimme och möttes sedan av en mycket trevlig sköterska som gav mitt nummer till min läkare.
Några timmar senare ringde läkaren upp med ett besked. Det hade synts på magnetröntgen att det var något som var konstigt under min högra kind. Det kunde vara ärrbildning, huddefekt (det tror jag inte) eller något helt annat, men vi skulle vänta med att uttala oss tills den andra magnetröntgenundersökningen var klar. Läkaren verkade också något förvånad över att detta lagts på två tillfällen med två månader emellan, men vad kan man göra?
Nu är alltså beskedet detta:
Nåt är galet, det går att se att det är något, det går dock inte att se vad det är. Jag ska magnetröntga käke och ansikte en gång till om en månad och sen kanske få ett svar eller bli remitterad till en hudläkare (trams, det gör ju ont långt in i ansiktet).
Oy.