28 oktober 2006

Pajalasextionia

Jag är ganska elitisktisk och rätt så hård i min människosyn (i alla fall när det gäller svenskar som generellt har det relativt väl förspänt). Nu tänker jag vädra mina åsikter och möjligen få en hel del skit för det, men det gör ingenting, för jag vill ha kommentarer på det jag skriver, ju.
Igår såg jag i aftonbladet (den var nog från dagen innan) om en tre personer som verkligen tyckte att det här med sänkt ersättning från A-kassan var dåligt. En av dem var en mycket ledsen ung kille. Han höll upp en skylt som på nåt fyndigt sätt menade att en arbetslös var utan bröd och att alliansen blev alla arbetslösas död. (förhoppningsvis, dvs att de ska bli arbetstagare istället för arbetslösa)
Dock, ingenstans i denna artikel stod det något om var denna kille (minns inte vad han hette, Roy kanske?) hade gjort för att skaffa sig ett jobb. Hade han någon utbildning, hade han skaffat sig kompetens någon annanstans? Jag vet inte.. det framgick inte. Vad som däremot framgick var att han hade Che Guevara på väggen (extremt originellt) och han ägde en shitload med cd-skivor.
På nästa sida uttalade sig en sur kärring och menade att alla vill jobba.
Det vet jag inte om jag håller med om. Nu vet jag ju (som skrivet) ingenting om denne "Roy" och om hur han ansträngt sig för att få sig ett arbete eller iaf öka chanserna, men han påminde mig om flera personer från olika ställen i Sverige (främst mina hemtrakter) som gnäller och skäller på att de inte får något arbete. De är inte villiga att flytta, de vill inte utbilda sig, de vill inte ta praktikplatser som ger mer kunskap, de vill inte jobba på mcdonalds eller som städare och dessutom nu blir a-kassemedlemskapet dyrt. Jävlar!
Om nu denna höjning kan få någon av de som faktiskt har förmåga att gå ut och skaffa sig ett jobb på mcdonalds (som kan leda till det fina IT-jobbet kanske?) så tycker i alla fall jag att det är värt det.
Alternativt kan man kanske sälja alla sina cd-skivor och köpa lite bröd.

Jaja. Nu har jag varit svinig.

Igår hjälpte jag Helena att flytta. Hon fick sina grejer levererade till sig någongång mellan 9 och 12. Något närmare besked om detta gick inte att ge (transportföretag är konstiga) så jag och Nicklas satt i hennes tomma lägenhet i 3,5 timmar (ty ankomst blev halv 12) och väntade på dessa två kollin. När de kom visade det sig att det var extremt tunga grejer som vi tack och lov fick hjälp att få in genom porten. Utan denna hjälp hade jag nog stått där än och puttat.
För övrigt blåste det ganska duktigt i Malmö igår. Det var ju ingen Gudrun, kanske inte ens i närheten, men visst, det blåste. Dock blåste det inte mer än en vanlig blåsig dag så jag förstår inte vad allt fuss var om. Lantz sa att Stormen verkade ha en bra PR-agent, jag är böjd att hålla med. Lustigt att se också hur stormen fullständigt upphörde att existera och inte någonsin ens hade existerat om man får tro kvällstidningarnas nätupplagor som några timmar tidigare ropat Gudrunvarning för kung och fosterland.
Nå. Jag fick nästan en Scholl-skylt i huvudet, och det var ju kanske inte ultimat, så jag gick och köpte mig en mössa som det stod "I love winter" på. Fin. (om bilddagboken fungerar någongång kanske jag skulle kunna lägga upp en bild på den, eller så gör jag det här... ma får si)
I vilket fall som helst, efter några ärenden på stan tog jag mig tillbaka till Helenas lägenhet och började bära upp låda efter låda efter låda efter låda. Handflatorna dog, jag svettades floder, benen (fyra trappor) drabbades av mjölksyra från början men efter mycket släpande, pustande och vattendrickande kom alla lådor upp i lägenheten. Precis när jag fått upp den sista stora lådan och satt mig i soffan för att dö lite kom Helena genom dörren och tillsammans rullade (ja) vi upp hennes gigantiska allmoge-gjord-i-gammal-robust-furu-byrå för de fyra trapporna. När det var klart var det slutet för vår ork, så vi gick till en restaurang och jag fick fläskfilé för besväret. Smaskigt.

Ganska kort efter hemkomsten var det framstupa sängläge för mig. Under natten tror jag att jag lyckats få kramp i mina vader ca 2 ggr/vad. När jag vaknade var det ganska omöjligt för mig att gå på mina ben utan att stöna ur mig vokaler. Extremt jobbigt.

Nu har jag badad kokhett och masserat vaderna lite, så nu kan jag gå utan problem efter några uppvärmande och smärtilande steg. Fantastiskt bra.

Nu ska jag nog diska. Toodeloo.

1 kommentar:

Anonym sa...

Helt rätt! Folk har så jävla höga tankar om sig själva när det handlar om jobb så det är läskigt. "Nej men jag kan ju inte jobba som STÄDARE, sånt gör ju liksom bara andra!". Pack!