Tumme

Visserligen brukar jag skriva på mornarna och gnälla väldigt mycket över hur trött jag är, men imorse fungerade inte detta. Jag var alldeles för trött. Detta har resulterat i en ganska omfattande trötthet nu ikväll också. Det ska sannerligen bli en fröjd att få lägga huvudet på kudden och räkna bakåt från fyra.

Idag har vi varit på en visning (som vanligt). Det var den näst bästa lägenheten som vi varit på visning på. Åååååååh, den vill vi ha! Det är synd som fan att det är den 30:onde imorgon, för det innebär att en dubbelhyra är oroande överhängande ifall (fast det lär vi ju inte... som vanligt) vi skulle få den.
Håll en tumme. En liten en.

På fredag ska jag på arbetsintervju på det ställe som jag önskade mig allra mest att jag skulle få komma på en intervju. Det är en relativt liten privatskola i Malmö (nära lägenheten som vi tittade på idag). Högstadium och tjänsten skulle handla om SO! Aj löv den delen av min utbildning. Missförstå mig rätt, jag får små orgasmer när jag gör satslösning, men de ordentliga grejerna händer när jag får berätta om samhällsstrukturer nu och då och litegrann om Axel von Fersen.

Åh. Håll en tumme till. En liten en?

Nu ska jag sova. 21.06... haha.
Men det är bara ett par veckor kvar nu. Ett par. ÅH!

Ööh, hjälpme

Tydligen krävs det inte särskilt mycket vett för att tillverka en unge... (http://www.tjuvlyssnat.se/)

(Man ~30 kommer in på apoteket. Han har mössan långt nerdragen över öronen och en systembolagetkasse i handen. Han tar en kölapp för rådgivning och fingrar stressat på lappen medan han väntar på apoteksbiträdet.)
Biträde: Hej.
Man: Min fru har värkar.
Biträde (förvirrat): Jaha? Var har hon ont då? Eller vad menar du förresten?
Man (än mer stressad): Alltså nej, nej. Hon är gravid!
Biträde: Jaha. Men hur långt är det gånget då?
Man: Alltså, vattnet har gått och hon har värkar. Ska hon ta en ipren?
Biträdet: Nej alltså, har det gått så långt så ska ni ta er in till BB så får hon smärtstillande när ni kommer dit...
Mannen: Ok! (Varpå han omedelbart lämnar apoteket.)

Nedräkning

Antal praktikdagar kvar: 10
Antal faktiska dagar kvar tills praktiken är slut: 20
Antal sidor att skriva till exjobb kvar: kanske 10-15
Antal dagar till jullov: ca 24
Antal timmar till jag får åka hem: 4
Antal dagar kvar till besked om lägenhet: 1-4
Antal dagar kvar till besked om annan lägenhet: 4-8 (tror jag)
Antal jobb som jag har sökt: 25
Antal intervjuer som jag blivit kallad på: 1 (fast den försvann på nåt sätt...)
Antal lägenhetsvisningar vi gått på: 4
Antal pengar på mitt konto: vet inte
Antal pluppar på mobilbatteriet: 1
Antal timmar jag varit vaken idag: 6,5
Antal timmar till jag får gå och lägga mig: 10,5

GÅ tid, GÅ!

Stressen

Idag har jag skrivit och verkligen framhållit mitt fall när det gäller en lägenhet som jag jättegärna vill ha samt ett jobb som jag jättegärna vill ha. Snälla snälla krafterna, det vore så himla optimalt ifall jag fick möjlighet till iaf en av de här sakerna.
Aaaaah.
Jag skulle få komma på en intervju på en skola som ligger ute i skogen mellan Ängelholm och Helsingborg och det är fantastiskt men inte optimalt. Det tar en dryg timme och grejer att ta sig dit och det är inte värt det om det bara handlar om ett fåtal procent i tjänsten... ojijoj. Jag vet inte vad jag ska göra. För det första ringde de aldrig upp när de sa att de skulle göra det för att bestämma tid för en intervju. Men det kan väl inte vara så att bara för att jag inte kunde på måndag så får jag inte komma på någon intervju överhuvudtaget? Eller? Jag vet inte.. jag vet inte hur mycket man måste fjäska. Jag vet heller inte hur mycket jag ska ställa in mig på som ok procent att jobba. Helst vill jag ju självklart ha 100% i Malmö, men det är väl inte att hoppas på.
Nej blä.
Jag mår inte bra av att ha det såhär, jag kan inte slappna av och har inte kunnat slappna av på många veckor nu. Dessutom har jag veckans jobbigaste lektion imorgon och bara det faktum att jag tänker så förstör för mig.
Helst skulle jag bara vilja krypa bort under en sten (krypa bort under en sten?) och försvinna ett tag. Den enda anledningen till att jag inte gör det är för att jag vet att den dagen jag väl kommer fram kommer det att vara ohållbart dåligt och det finns inget sätt för mig att klara mig ur det här om jag inte bara rider ut stormen. Jag måste fortsätta med ex-jobbet så fort jag har stunder över från praktiken, jag måste söka jobb så fort det kommer något och jag måste ligga på på lägenhetssökandet om jag vill ha någonstans att bo nästa år.
Varför längtar jag så till julen? Jo, för jag inbillar mig att då kommer allt detta att vara löst och färdigt... jag hoppas det i alla fall. Något som faktiskt kommer att vara färdigt är praktiken och det är så SKÖNT så ni anar inte. Eller jo, ni kanske anar, men det är i alla fall så jävla vansinnigt svinskönt.
En lägenhet på Svansjögatan och ett jobb på den där skolan som ligger 10 minuter därifrån vore det ultimata.
Å.

The days

Idag auskulterade jag på en religionslektion. Min handledare var läraren och han pratade om hur det var viktigt att ha balans i kroppen, livet och humöret för att må bra. Ikväll sitter jag här och tror att jag aldrig kan få balans. Jag är aldrig nöjd. Jag är inte nöjd med kläder, bostäder, jobb eller något annat, jag vill bara förändra mig hela tiden. Jag läste i nån av gratistidningarna en krönika om att vara lägenhetsjunkie... jag tror att jag är en sån. Jag vet inte hur många gånger jag har flyttat, men det börjar väl närma sig 10 snart och jag är inte till åren kommen ännu. Jag undrar hur det ska sluta.
Dock, denna episod är ganska nödvändig eftersom det nog inte gillas skitmycket att jag bor i en studentlägenhet utan att vara student.
I fredags var jag och N på ytterligare en visning på en lägenhet och det som vi trodde att vi skulle våndas över under helgen har blivit en mycket längre episod. Kvinnan som handhar ärendet var sjuk i måndags och idag sa hon att hon skulle "se över det hela"... vilket antagligen bara kan betyda att hon vill vänta till någon annan ringer som har bättre ekonomiska förhållanden.
Bajs bajs bajs.
Jag vill att någon av sakerna ska lösa sig... antingen vill jag ha ett jobb, eller gärna en lägenhet men at the very least vore det fint om tiden bara kunde flyga förbi så jag fick bli färdig med praktiken och njuta av julen. Njutandet förutsätter att vi har ett hem att åka tillbaka till och någon slags inkomstkälla i framtiden. Som det ser ut nu är det ganska mörkt i min framtid... men samtidigt måste man försöka tänka på att ett telefonsamtal är allt som krävs och det tar inte lång tid när det väl kommer.
Men jag vill att det ska komma nu.
Jag börjar förstå folk som pluggar tills de är 45 år gamla, man blir inte avvisad på samma sätt i studieverksamhet, det handlar bara om försörjning.

Imorgon ska jag ringa till ett ställe där de sökte folk och där jag verkligen vill jobba för det verkade himla gemytligt och trevligt. Vad nu det ska leda till... jag är ju inte ens färdig än.
Nåja.

Jag verkar ha drabbats av någon mystisk slags huvudvärk som inte har velat lämna mig ifred förutom just idag. Den sitter som en huva från nacken och uppåt och värker och värker. Det är ingen vanlig huvudvärk, det känns. Vanlig huvudärk brukar kunna avhjälpas med antingen sömn, vatten, mat, choklad eller frisk luft... mot denna hjälper inget. Kommer den så sitter den resten av dagen och är ibland försvunnen timmen efter uppgång nästa dag, ibland inte. Dessutom blir jag alldeles skakig och förvirrad och känner mig extremt okry.. trots att det egentligen bara är huvudvärk.
Dåligt.
Idag är jag som skrivet förskonad så jag vill vara uppe så länge som möjligt... men jag börjar bli lite trött nu, så det är väl dags att lägga ner. Adieu.

Morgon

Ok.. jag vet att folk har det värre både till höger och till vänster om mig. Men när man blir tvungen att lämna en varm säng full med katt och pojke för att gå upp och sätta sig på tåget i en dryg timme känns det dåligt.

Uä.

Från dörr till dörr ca 105 minuter.

Pendlingstid totalt (inkl annat fraktande förutom tåg) ca 210 minuter.

TRE och en HALV timme, av mitt liv.
Bajsa.

Lärarskitsnacksbingo

Inspirerad av den strålande skitsnacksbingon för företag kände jag mig manad att producera en liknande karta för lärarhögskolan. Håll till godo.
Klicka på den för bättre utskriftsvy samt för att kunna se texten bättre. Jag rekommenderar alla att ta med denna på föreläsningar på lärarhögskolan.

Samma regler gäller här som för skitsnacksbingon ovan. Man kryssar över det ord man hört och när man fått fem i rad, lodrätt, vågrätt eller diagonalt, ställer man sig upp och ropar skitsnack. Inte svårare än så. Mycket nöje.

Och om ni inte kan se vad som står bredvid bilden rekommenderar jag läsaren att markera där det ser ut att vara text, så framträder den.

Kaffe till damen

Just nu hände det en mycket fånig sak på tv. Den var faktiskt så fånig att jag kände mig tvungen att ta reda på vad detta är för skitfilm.
Ögonblick.

Fortress
Det råder förbud mot att föda mer än ett barn per familj. När kapten Brannick försöker smuggla sin fru och deras ofödda barn över gränsen till Mexiko, blir de fångade i en stickprovskontroll. Straffet för detta blir 31 år i världens mest moderna fängelse, där varje fånge får en magnetisk sändare inopererad för att kunna spåras vid en eventuell flykt.

Hehe. Vad var nu det fåniga som jag såg? Jo: några killar verkade vara i full färd med att fly ur ett fängelse (jag förstår nu när jag läst ovan vilket fängelse detta är). Under tiden de flyr klipps det då och då in en bild på den gravida kvinnan som ligger på något som liknar ett operationsbord. Ovanför henne ser man en handfull människor som har en påslagen cirkelsåg som närmar sig magen.
Killarna flyr.
Cirkelsågen närmare.
Killarna springer.
Cirkelsågen ännu närmare. Kvinnan skriker "jag är här".
Killarna parerar läskiga vakter.
Kvinnan skriker. Cirkelsågen är nu extremt nära.
En av killarna hör hur hon skriker och letar lite i olika rum.
Cirkelsågen kommer närmare.
Killen hittar rätt rum och stormar in.
Kvinnan sparkar samtliga män och tar sig av bordet.
De flyr tillsammans.

Kunde spark inte skett tidigare? Varför startades cirkelsågen ifall de bara tänkte stå och hålla i den i vad som verkade vara 15-20 minuter?

Jag vet så lite.

En annan spännande upplevelse från verkliga livet:
Idag var jag och N i Lomma för att prata med en kommunkvinna om mitt varande på en vikarielista. Pratandet gick finfint men när vi var färdiga var det en halvtimme kvar tills bussen mot Lund skulle avgå, så vi beslutade oss för att gå till nåt mystiskt fik-ställe vi sett och köpa kaffe och bulle för 10 kr, som annonserat utanför. Väl inne fanns det en del stolar och bord men ingen disk, ingen kassapparat eller något annat som antydde någon slags verksamhet. Nicklas försvann in i nåt rum och kom tillbaka med besked. Kort efter kom en människa och tog emot vår beställning, en kaffe och en bulle, jag skulle ju inte ha nåt. "Haha.. det är väl inte din sak att avgöra" sa mannen och gick iväg. "hehe" sa vi.
Efter ett litet tag kom mannen och en kvinna tillbaka med två kaffekoppar och en bulle. Vi tackade så mycket och betalade - vi är mesiga. Men stället var så konstigt och det kändes inte som om man kunde reklamera saker direkt.

Hm.

Sen var vi på en lägenhetsvisning i Malmö. Ytterligare en lägenhet som jag faktiskt vill ha.. det bådar inte gott för om vi kommer att få den.

Håll en tumme. Nu är det sängdags. Jag ska sova LÄNGE imorgonbitti. Jävlar i min lilla låda.

Just ja... idag har Järpen varit på riksnyheterna och i rikstidningarna:
http://op.se/parser.php?level1=2&level2=352&id=723603

Tjuvlyssnat i NY

http://www.overheardinnewyork.com/

Airline employee over loudspeaker: Last call for John Smith* to board flight 1234.
Airline loudspeaker, 10 minutes later: Seriously, last call for John Smith* for flight 1234.
Airline Loudspeaker, 10 more minutes later: Okay, John Smith, you know we love you, but the plane has to take off now

Hehe.

Genererar

Jag är slö, slö, slö. Jag är mycket slö på att uppdatera min bilddagbok. Jag ska göra en insats senare idag.. jag har ju en miljard bilder att lägga upp. Idag har jag dock lagt upp en bild på det som verkligen made my day igår. Objektifiering nån? (http://haa.bilddagboken.se)
Det är så fint. Verkligen. Jag känner kärleken strömma. Verkligen.

Idag ska jag ha lektion med den stökigaste klassen. Jag ägnade en god stund innan jag somnade igår med att plugga in deras namn från en fotolista... jag kan fotolistan men jag kan nog inte eleverna i klassrummet. De har ju en ovana att ändra sina frisyrer och kläder och grejer. Stackars mig.
Nåja, men jag har lektionen planerad iaf, tror jag. Förutsatt att de har sina böcker och att de inte redan har läst ut dem, det vore jobbigt.

Jag är mycket trött. Varför? Jo för att jag var uppe förskräckligt tidigt och inte alls ville gå upp. Jag vaknade sådär som man brukar göra mitt i natten och tänkte att jag bara skulle lägga mig på ett annat sätt. Så slängde jag ett öga på klockan och såg att den var 04.57. Förskräckelse.. jag skulle ju inte alls få lägga mig på nåt annat sätt och somna om, this was it... jag var färdigsoven.
U. Jag känner inte alls att jag är färdig med sömnen... det ska bli mig ett sant nöje att sova som en gris på tåget hem och sen mer framför teven.
Fast nu har jag lektion om några timmar och fram till dess får jag väl trolla fram ett jobb att söka eller ett hus att bo i. Uä.

Huvet på spiken, skinn på näsan

Caisa skriver blogg och är mycket bra på det. Hon läser dessutom psykologi och verkar onekligen vara en fena på det också. Hon listade några narcissisistiska drag och jag slogs som av en bitchslap hur väl jag känner en (kanske två) människa på vilken nästan alla dessa saker passar in. Av vissa kallas det för skinn på näsan, jag kallar det för sociopati.
Allra helst vill jag lyfta fram denna:

- Hämndlysten. Kan rent av vilja "förstöra" en person som han/hon anser angripit honom/henne.

Med gott samvete, mind you!

Eller den här
- Kan vara arrogant och otrevlig mot människor som inte "spelar någon roll". Bryr sig inte om att han/hon förolämpar människor.

Människor som inte spelar någon roll finns det gott om...

Eller slutligen:
- Svårt att lyssna på andra, eftersom han/hon egentligen bara intresserar sig för sig själv.

Oj.

Resten
- Charmig - så länge han/hon kan få ut något av dig.
- Ingen förståelse för andras känslor.
- Har svårt att stanna i ett förhållande eftersom känslorna inte kan "fejkas" nog länge.
- Otrohet.
- Accepterar aldrig att något är hans/hennes fel.
- Attackerar med ord.
- Utvecklar många ytliga relationer för att få uppmärksamhet och beröm utan att behöva engagera sig djupare och lita på någon.
- Anser inte att regler gäller för honom/henne själv.
- Ljuger.
- Känner inga skuldkänslor.
- Avundsjuk på andra och tror att andra är avundsjuk på honom/henne.
- Oförutsägbart humör. Stark ilska.
- Extremt känslig för kritik men samtidigt kritisk mot andra.
- Ytlig. När han/hon gör uppoffringar är det för syns skull.
- Släpper inte människor så länge de kan ge honom/henne den uppmärksamhet han/hon vill ha. - Är impulsiv.
- Kontrollerande.
- Manipulativ.
- Söker naiva människor som lätt kan tro på hans/hennes lögner.

Därmed inte sagt att inte jag passar in på några av de här, jag kan visst vara impulsiv, kontrollerande, ha svårt att ta kritik, ha svårt att stanna i förhållanden och lite annat... men de där som jag lyfte ut, som i mitt tycke är några av de mer allvarliga, de skulle jag aldrig i mitt liv hänge mig åt. Kanske för att jag har blivit utsatt för det själv, eller så hoppas jag att jag hade hyfs nog redan innan det hände.
Nå.
Nuförtiden omger jag mig inte med människor som kan vara potentiellt osympatiska... det är väl min lärdom.

Just ja, by the way. Någon har blåst ut fönstrena i min gamla lägenhet i Hbg. Dumt.
Dumt.

Morgonstund har * i mund

Igår åt jag nåt så äckligt att jag inte ens kan skriva det här för då känns det som om jag ska kräkas. Jag har mått illa och svettats över detta hela natten. Flera gånger har jag tänkt att jag ska gå upp och skriva ett mail till handledaren och säga att jag inte kan komma för jag är förgiftad av ondeskull äcklig mat. Men nej nej, nu är klockan 10 över 5 och jag sitter här påklädd och snart klar. Det är hur fint som helst. Dag 1 av 25 börjar nu. (jag var tvungen att ta miniräknare till det där, 5x5 klockan tio över 5 på morgonen skulle kunna vara 342 likväl som 25)

Fråga mig gärna hur jag ska hinna med att leva de här närmsta veckorna. Söka jobb, söka bostad, göra praktik, skriva ex-jobb, träna, julhandla och vara en trevlig prick. Oiii. Vid jullov ska jag sova och ex-jobbet ska förhoppningsvis vara klart som fan.

Tydligen så är det nya att de som är arbetslösa och inte söker några jobb ska åka på böter. Aftonbladets rubrik (som i ärlighetens namn var det enda i frågan jag orkade läsa) löd "Arbetslösa ska straffas"... men men, har det inte alltid varit så att om man är arbetslös och inte söker något jobb och samtidigt lyfter a-kassa så hamnar man i dåligheter? Jag vet inte, jag har inte varit i den situationen och känner ingen som har det, men jag har hört liknande ting... tror jag?
Om det nu inte har varit så så tycker jag inte att det är så fruktansvärt. Alternativt är Aftonbladets rubrik ganska konstig och uppviglande, men what else is new?
Det beror ju förstås på hur läget är och vad man är utbildad till. Men i princip så tycker jag att det låter riktigt, finns det jobb att söka så skall dessa sökas.

Jag har sökt 16 jobb förra veckan. Det är många.
Jag har dock inte allt för stora förväntningar på entusiasmen ute i kommunhusen.
Hm.

Slutligen: en fråga. Mullvadar tycker inte om att umgås, fair enough. Hur parar de då sig? Hur lever de? Inte i par måste ju vara det rätta svaret, men hur? Och när träffas de för some sweet lovin?
Jag behöver svar.

Adjö.

Så långt jag har kommit

Pga listan nedan som jag svarade på så kände jag mig manad att kolla lite på vad jag gjorde för ett år sedan... jag hittade ett inlägg från exakt ett år sedan, men det var inte lika intressant som detta, från den 16/11

Jag vaknar och ser lika sunkig ut som vanligt. Den högra kinden är bullig och röd och jag undrar ifall den alltid kommer att vara det? Ska jag alltid ha ont i halva ansiktet? Ska jag aldrig riktigt kunna ta hand om mitt ansikte igen? Ska jag alltid behöva vara rädd så fort det dyker upp en hand i närheten av mitt ansikte eller alltid krångla in kramen på den kramandes vänstra sida fast det känns onaturligt? Oj.. jag har stora problem jag 8) Men iaf. Jag är jävligt less på att det tamejfan aldrig går över. Ibland gör det skitont. Så jävla ont så jag tror att någon osynlig jävel sitter och nyper mig i kinden. Men så är det inte.. det är bara svullnaden "som håller på att ge sig". Jaha.. I am yet to see nåt åt det hållet. Eller näe, det har ju gått ner. Det var bara det att det var mycket som skulle gå ner. Gah.

Så långt jag har kommit...

Lista

Vad heter du i mellannamn: Matilda
Vilken mobiltelefon använder du: Nokia 6680, skittelefon
Prenumererar du på någon tidning, i så fall vilken: nej, men jag har prenumererat på Illustrerad vetenskap, Kattliv och Elle
Nämn en produkt du brukar använda som verkligen fungerar: Nån Nivea Younggrej jag använder för ansiktet
Hur ser dina vardagsskor ut: Stövletter, låga, svarta och mocca
Vad skulle du vilja att det stod på din gravsten: Författaren Helena Walker Lidén
Vad skulle du göra om du vann en miljard: ge en miljon var till mina närmaste först.. sen vet jag inte.. Ytterligare en miljon till barncancerfonden
Vilket årtionde på 1900-talet skulle du helst vilja spendera 20-30-årsåldern i: 80-talet, yuppieåldern med goda möjligheter att få in fötter överallt
Vilken film eller tv-serie skulle du vilja leva ditt liv i: X-men, och vara någon med häftiga förmågor.. gärna efter att allt bråk är färdigt, eller Dr Quinn, som Dr Quinn fast minus snorungen Brian.
På vilket sätt vill du helst bo: Stor lägenhet i stor stad
Vilken tv-serie tycker du är den bästa du någonsin har sett: just ikväll lutar det åt Huset Eliott
Vilken är den mest pinsamma situation du kan tänka dig: att bli påkommen med onani av en förälder eller svärförälder
När blev du senast överraskad och varför: när jag såg ett stendumt inslag på tv4:s Nyheterna om psykofarmaka
Vad gjorde du idag för ett år sedan: satt antagligen och pysslade ihop nåt töntigt pedagogikarbete, vårdade en påkörd kropp
Vad gjorde du idag för 10 år sedan: Ojade mig över någon pojke, spelade fotboll kanske..
Vad gör du idag om 10 år: är gravid kanske? knackknackibordet

Bekanta ansikten

Detta är min upplevelsegång i afton:

Klockan 21.15 började morden i Midsomer på dansk DR 1. Med i detta program var en skådespelerska som jag så väl kände igen, men inte kunde placera.
Efter en lång stunds funderande kom jag fram till att skådespelerskan inte var någon annan än Stella Gonet. För er som inte vet vem det är kanske jag kan friska upp minnet med en bild:




För er som ändå inte kan luska ut vad man kan tänkas känna igen henne från så kan jag nämna Huset Eliott som en liten ledtråd.
Jag funderade på Huset Elliot ett tag och kom fram till att det var en mycket bra serie som jag gärna skulle se repriserad... men det är väl för mycket att hoppas på. Förutom Stella Gonet som Bea spelade även Louise Lombard Eve Eliott. När jag tittade på bilder av Eve slog det mig att även hennes ansikte är mycket bekant och det påminner om någon som man ser på tv nuförtiden. Då slog det mig, och mycket riktigt.
Sophia i CSI är Eve i Huset Eliott... my my.







Coolt.

Oj

Tv4:s nyheter verkar ha kommit på en ny idé: inled korståg mot psykofarmaka.
Himla smart.
En av de fakta som de tog upp var att de som behandlades för depression hade en 20 ggr högre självmordsfrekvens än andra.
På nåt sätt fick de ihop det med medicinerna.

Oj.

Loser

expressen.se har ett webtest. Idolkunskaper. Jag fick 5/21, i ärlighetens namn på chansning. Detta är omdömet jag fick:

"Ok. Idol hör uppenbarligen inte till något av dina intressen. Det är överraskande att du överhuvudtaget gör det här testet. Men lugn, det är inte för sent att skaffa sig lite koll. Flera finaler återstår av programmet."

Nej, och vet ni varför? Jo, jag VÄGRAR att titta på ett program som alla medier i landet tycker borde vara mitt veckonöje. Det är alldeles för mycket kommunistkänsla i att bli styrd till att titta på ett program som man blir med Idol så jag vägrar av princip att titta på skiten. Att det börjar med att göra folk till åtlöje bara för att de vill komma någonstans med sin dröm tycker jag f.ö. också är ganska förkastligt.

Nu till en annan sak.
Jag ska ha miljarder lektioner under de närmsta veckornas praktik och jag behöver tips från er som läser. Med en av klasserna ska jag ha skrivarverkstad under flera av lektionerna och jag har kommit på flera idéer om vad de kan skriva. Men jag behöver fler.
Därför ber jag er, söta läsare (de som inte börjat hata mig innerligt nu pga min elakhet mot Idol) att komma med tips om saker som elever kan skriva i skolan på en lektion.

Nu till ytterligare en annan sak.
Jag ska få komma till ett möte i Lomma och få en möjlighet att bli med på en vikariepoollista... hurra! Inte för att det är Det Stora Jobbet som kommer att förse mig med storkovan, hem och bil... men det är iaf en öppning och kanske en liten bekräftelse på att jag är värd nåt litet i alla fall.

Dagens sockertopp
Lomma kommun som ringde upp snabbare än ögat och som dessutom gav mig självkänsla åter.

Dagens fjortisspyapåskon
Kompisar från förr som inte vågar säga vad de egentligen tycker och som gömmer sig istället

Rålig

Han är en lustig man.

Prata och gå

Hej hej, oj oj... vad ska jag ta mig till? Jag säger så hela tiden nuförtiden och stackars Nicklas måtte ju bli galen.

Vi har kommit fram till en sak.
När jag gjorde min praktik sist så pratade jag i sömnen varje natt minst en gång per natt. Inga undantag. Det var bla bla bla i sömnen halva nätterna. Min teori var att jag inte hade timmar nog vaken för att få sagt allt jag ville ha sagt till lilla Nicklas och därför kände jag mig inte i närheten av färdig med vakenheten när jag väl slocknade vid 21-snåret på kvällen. Hej cepedygnsrytm.

Nu har jag börjat igen. Intensiteten verkar värre nu för nu GÅR jag dessutom i sömnen. Vad som värre är är att jag inte ens har praktik nu utan just nu har jag ingenting förutom megastress med jobb och bostad.
Nästa hypotes som nog blir arbetshypotesen i kampen mot att få bort detta otyg är att utgå ifrån att jag pratar och går i sömnen när jag är stressad, orolig och känner mig under press.

Nu har ju jag varit stressad, orolig och under press flera gånger förut. Den värsta gången får väl ändå sägas vara i skilsmässan med mina bästa vänner för några år sedan. Jag minns iofs att jag vaknade flera gånger av att jag sa "jag skulle aldrig göra såhär mot er" och att Clovis låg och kurrade, men jag hade ingen person som kunde bära vittnesmål. Det har jag nu, och det är en smula disturbing.

Hur ska det bli nu nästa vecka och fem veckor framåt under min megaperiod av praktik? Jag kommer ju att förgås. Praktikbekymrena utöver jobb- och bostadsbekymrena.
Aj aj aj, lilla Hå blir nog nere för räkning då.

Finns det någon som vet något om vad man kan göra för att lätta på slika ting? Jag känner mig inte helt stabil just nu och jag vet att det kan bli dåligt riktigt snabbt... vad ska jag göra då? Jag har inte tid att åka till någon psykakut just nu, jag måste luska ut hur min framtid ska bli.

Igår var vi och tittade på en lägenhet. Det är inte varje dag man får komma på en visning, tvärtom är det extremt sällan. Dessutom verkade lägenheten hyfsad, stor och alldeles vid centralstationen i Malmö, excellent. När vi närmade oss området kändes det som något helt annat. Ett brunt högt tegelhuskomplex med en nedlagd squashhall i källaren. Huset var ett klockrent 60-talsmegabygge och trapphuset var nerklottrat och sönderristat. Väl uppe på fjärde våningen möttes vi av en 40+ (han såg ut så, bless his sole, han var säkert bara 20), flintskallig och svettig och utan någon som helst social förmåga... kunde han tala ens? Vetefan. Innanför dörrarna i lägenheten fick man ännu en chock. Vardagsrummet var fullt av skit och under all skit var vad som såg ut som någon slags porrstudio med ljussättning och en vit bakgrundsduk som tog upp hela rummet och täckte över golv och fönstervägg. Lägenheten var dessutom delad i en helt konstig avdelning som var nåt slags uthyrningsrum med egen toalett men inte pentry. Toaletterna var prydda med blommiga tapeter och nån slags duschanordning i varje. På väggarna i resten av de 89 kvadratmetrarna fann vi två olika tapeter (man kan tänka sig att det borde vara mer, men nej, det var bara två tapeter i hela lägenheten). Tjock strukturtapet i knallande grön och knallande gul. Tvärs över gatan hade vi hemlöshärberget och ovanför en tant som inte tolererade klirr av glas ens.
Det känns inte jättefrestande, speciellt eftersom hyran skulle höjas till över 7000 kr.
Den slymiga ungkarlen hade f.ö. blå sidenlakan. Tänkte bara meddela det.

Uä.

Nu ska jag göra fler arbetsansökningar. Hejsvej.

Panik hejhej

Ursäkta mig medan jag får ett sammanbrott och dör litegrann.

Jag har nu i veckorna insett att jag inte kommer att ha någonstans att bo och ingen försörjning inom några månader. Jag dör. Först kändes det inte så farligt. Jag och Nicklas har ju sökt lägenhet i en evighet nu och nu börjar det dessutom lossna lite, vi fick komma på en visning på världens bästa lägenhet och var på vippen att få den. En brat tog den dock.
*hostsontillnånviktighost*
Sen jobb. Jag har tänkt mig att nog borde det väl finnas något vikariat, kanske någon timme varje dag som svensk- eller historielärare någonstans i Skåne. Det bor en miljon människor här, alla jävla ungar går ju i skola någonstans.
Förskolelärare.
Inget ont om förskolelärare, men vafan. Hur många förskolelärare behövs det egentligen? Det är det enda som arbetsförmedlingens hemsida är nerlusad med - arbete till förskolelärare (eller dagisfröknar som normalt folk säger). Finns det gymnasielärare? Nej.
Hur rekryteras sådana? Jag vet fan inte.. det känns som om jag har missat något väsentligt i min livskunskap. Hur fan får man jobb som gymnasielärare? Sånna annonseras tydligen inte ut, och man ska inte skicka ut ansökningar bara sådär tydligen för de slängs på en gång har jag fått höra.
Men vafan ska jag göra då?
Dö?
Det känns lockande just nu kan jag tala om.
Antingen det eller så tar jag katten, pojken och bohaget på miljoner lådor och möbler och flyttar in på Tåget.
Problemet (eller ett av dem) är detta: jag måste försöka övertyga mig själv om att någon skulle vilja anställa mig. Just nu känns det svårt. Jag vet att jag är duktig när jag står där i klassrummet och jag är driftig när jag får något att göra, men jag tror inte att någon som har fått privilegiet att slänga en blick på mig kommer att vilja anställa mig.
Dels för att jag ser ut som något som katten har spottat ut och dels för att jag inte ser en dag äldre ut än 11.
Jag är äldre, och framförallt har jag (strax) gått färdigt den adekvata utbildningen.
Jag har dock inte de bästa erfarenheterna av gymnasieskolor som arbetsplatser för att tro att jag ska bli bemött som något annat än "ja där har vi en elev också, vad kan du tänkas vilja då?".

Jag måste skärpa mig.
Men det hjälper inte att folk säger att det viiiiisst finns jobb och det är ju bara att söka.
Nej. Jag uppmanar vem som helst att titta på arbetsförmedlingens hemsida och titta efter gymnasie- eller högstadiejobb i Skåne eller Halland som berör mina ämnen svenska och/eller historia. Det finns inte ett skit.

Det kommer att sluta med att jag får komma krälandes tillbaka till mcdonalds ty pickers can't be choosers.

Bajs.

Inga ord.

Inga ord.

Rumspringa

Innan jag ens hann slappna av lite hittar jag detta nya underverk. Åh, tack gode gud för komik 8)
http://blogg.expressen.se/jimmy/entry.jsp?messid=116960

Ja, jag ser att det snöar

Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Haha.. det är så himla roligt att hon säger att det "var länge sen jag ville bli playmate". Snälla nån, det var ju inte mycket mer än ett år sedan.
Och drogberoendet? Det kom och var över på ca. 10 dagar, sen snyftade hon ut i medierna.
Dottern däremot, det är en annan femma. Det är dåligt att hon mår dåligt över sin mamma och det är dåligt att hon får höra nya dåliga grejer som hon kanske blir retad för i skolan, men snälla kära Linda Rosing, det är DU som har gjort de saker som hon plågas så av idag. Inte Bingo Rimér eller Hugh Hefner eller någon dum fotograf eller någon producent på Kanal 5. Det är du och bara du som gång efter annan valt att nyttja det offentliga ljuset när du opererar dig, knullar, super, vill engagera dig politiskt eller nu senast - bli musikalisk.
Mein gott människa, get a f*cking CLUE.

Till en annan note.

Discovery gör ibland reseprogram. De sänds i en kanal som heter något med travel och är ganska underhållande. Reportrar som är duktiga på att vara reportrar snarare än att visa upp sig i nya spännande outfits på varje gata som skall "turistas" gör seriösa reportage om hur just den plats som de besöker lärt sig att handskas med de problem eller de speciella förhållanden som råder just där.
Reportrarna och jag brukar alltid bli väldigt imponerade över de lösningar som folk har jobbat fram över hundratals och kanske tusentals år för att klara vardagen som den ser ut. Det kan handla om nåt så enkelt som ett socialt system för att klara barnpassning när det behövs många för att hämta vatten eller att alla från barnsben får lära sig varningstecken från en arg vulkan.
I Sverige är det annat. Jag hade gärna velat se ett liknande resereportage från Sverige och skratta lite åt avsaknaden av dessa element.
Det skulle kunna låta såhär:

"I Sverige är det snö mellan 3 och 5 månader om året. Det har varit så i alla tider och det finns rikliga vittnesmål från författare och till och med grottmålningar om hur snön alltid prytt dessa landskap. Men något har gått fel. När infrastrukturen planerades så gjordes den det antingen av italienare på distans eller av svenskarna själva som bara vägrar att acceptera att de bor på och norr om polcirkeln. Varje höst följer svenskarna en unik procedur: när första snön kommer står trafiken stilla. Trots alla år med förvarningar byter inte svenskarna till vinterdäck och överrumplas så till den grad att de kanar ner för backar och kurvor på rad. Flygnäringen har på senare år lärt sig att acceptera snö och vind och kan hjälpligt klara sig även då detta inträffar. Annat är det med tågen. Dessa monster som väger många elefanter var och som har rullat genom de svenska landskapen sen mitten av förrförra seklet har ännu ej noterat att det varje år kommer rikliga mängder snö. Varje år stannar mellan 60-80% av tågen pga. snön och passagerarna blir strandsatta i flera timmar.
Tidningarna skriver sig fördärvade och menar varje år att det är det värsta vädret som någon någonsin har skådat på dessa breddgrader. Antingen befolkas redaktionerna med nytt inflyttat folk varje år, eller så har snön orsakat en övergripande minnesförlust hos alla på redaktionerna."