Panik hejhej

Ursäkta mig medan jag får ett sammanbrott och dör litegrann.

Jag har nu i veckorna insett att jag inte kommer att ha någonstans att bo och ingen försörjning inom några månader. Jag dör. Först kändes det inte så farligt. Jag och Nicklas har ju sökt lägenhet i en evighet nu och nu börjar det dessutom lossna lite, vi fick komma på en visning på världens bästa lägenhet och var på vippen att få den. En brat tog den dock.
*hostsontillnånviktighost*
Sen jobb. Jag har tänkt mig att nog borde det väl finnas något vikariat, kanske någon timme varje dag som svensk- eller historielärare någonstans i Skåne. Det bor en miljon människor här, alla jävla ungar går ju i skola någonstans.
Förskolelärare.
Inget ont om förskolelärare, men vafan. Hur många förskolelärare behövs det egentligen? Det är det enda som arbetsförmedlingens hemsida är nerlusad med - arbete till förskolelärare (eller dagisfröknar som normalt folk säger). Finns det gymnasielärare? Nej.
Hur rekryteras sådana? Jag vet fan inte.. det känns som om jag har missat något väsentligt i min livskunskap. Hur fan får man jobb som gymnasielärare? Sånna annonseras tydligen inte ut, och man ska inte skicka ut ansökningar bara sådär tydligen för de slängs på en gång har jag fått höra.
Men vafan ska jag göra då?
Dö?
Det känns lockande just nu kan jag tala om.
Antingen det eller så tar jag katten, pojken och bohaget på miljoner lådor och möbler och flyttar in på Tåget.
Problemet (eller ett av dem) är detta: jag måste försöka övertyga mig själv om att någon skulle vilja anställa mig. Just nu känns det svårt. Jag vet att jag är duktig när jag står där i klassrummet och jag är driftig när jag får något att göra, men jag tror inte att någon som har fått privilegiet att slänga en blick på mig kommer att vilja anställa mig.
Dels för att jag ser ut som något som katten har spottat ut och dels för att jag inte ser en dag äldre ut än 11.
Jag är äldre, och framförallt har jag (strax) gått färdigt den adekvata utbildningen.
Jag har dock inte de bästa erfarenheterna av gymnasieskolor som arbetsplatser för att tro att jag ska bli bemött som något annat än "ja där har vi en elev också, vad kan du tänkas vilja då?".

Jag måste skärpa mig.
Men det hjälper inte att folk säger att det viiiiisst finns jobb och det är ju bara att söka.
Nej. Jag uppmanar vem som helst att titta på arbetsförmedlingens hemsida och titta efter gymnasie- eller högstadiejobb i Skåne eller Halland som berör mina ämnen svenska och/eller historia. Det finns inte ett skit.

Det kommer att sluta med att jag får komma krälandes tillbaka till mcdonalds ty pickers can't be choosers.

Bajs.