Prata och gå

Hej hej, oj oj... vad ska jag ta mig till? Jag säger så hela tiden nuförtiden och stackars Nicklas måtte ju bli galen.

Vi har kommit fram till en sak.
När jag gjorde min praktik sist så pratade jag i sömnen varje natt minst en gång per natt. Inga undantag. Det var bla bla bla i sömnen halva nätterna. Min teori var att jag inte hade timmar nog vaken för att få sagt allt jag ville ha sagt till lilla Nicklas och därför kände jag mig inte i närheten av färdig med vakenheten när jag väl slocknade vid 21-snåret på kvällen. Hej cepedygnsrytm.

Nu har jag börjat igen. Intensiteten verkar värre nu för nu GÅR jag dessutom i sömnen. Vad som värre är är att jag inte ens har praktik nu utan just nu har jag ingenting förutom megastress med jobb och bostad.
Nästa hypotes som nog blir arbetshypotesen i kampen mot att få bort detta otyg är att utgå ifrån att jag pratar och går i sömnen när jag är stressad, orolig och känner mig under press.

Nu har ju jag varit stressad, orolig och under press flera gånger förut. Den värsta gången får väl ändå sägas vara i skilsmässan med mina bästa vänner för några år sedan. Jag minns iofs att jag vaknade flera gånger av att jag sa "jag skulle aldrig göra såhär mot er" och att Clovis låg och kurrade, men jag hade ingen person som kunde bära vittnesmål. Det har jag nu, och det är en smula disturbing.

Hur ska det bli nu nästa vecka och fem veckor framåt under min megaperiod av praktik? Jag kommer ju att förgås. Praktikbekymrena utöver jobb- och bostadsbekymrena.
Aj aj aj, lilla Hå blir nog nere för räkning då.

Finns det någon som vet något om vad man kan göra för att lätta på slika ting? Jag känner mig inte helt stabil just nu och jag vet att det kan bli dåligt riktigt snabbt... vad ska jag göra då? Jag har inte tid att åka till någon psykakut just nu, jag måste luska ut hur min framtid ska bli.

Igår var vi och tittade på en lägenhet. Det är inte varje dag man får komma på en visning, tvärtom är det extremt sällan. Dessutom verkade lägenheten hyfsad, stor och alldeles vid centralstationen i Malmö, excellent. När vi närmade oss området kändes det som något helt annat. Ett brunt högt tegelhuskomplex med en nedlagd squashhall i källaren. Huset var ett klockrent 60-talsmegabygge och trapphuset var nerklottrat och sönderristat. Väl uppe på fjärde våningen möttes vi av en 40+ (han såg ut så, bless his sole, han var säkert bara 20), flintskallig och svettig och utan någon som helst social förmåga... kunde han tala ens? Vetefan. Innanför dörrarna i lägenheten fick man ännu en chock. Vardagsrummet var fullt av skit och under all skit var vad som såg ut som någon slags porrstudio med ljussättning och en vit bakgrundsduk som tog upp hela rummet och täckte över golv och fönstervägg. Lägenheten var dessutom delad i en helt konstig avdelning som var nåt slags uthyrningsrum med egen toalett men inte pentry. Toaletterna var prydda med blommiga tapeter och nån slags duschanordning i varje. På väggarna i resten av de 89 kvadratmetrarna fann vi två olika tapeter (man kan tänka sig att det borde vara mer, men nej, det var bara två tapeter i hela lägenheten). Tjock strukturtapet i knallande grön och knallande gul. Tvärs över gatan hade vi hemlöshärberget och ovanför en tant som inte tolererade klirr av glas ens.
Det känns inte jättefrestande, speciellt eftersom hyran skulle höjas till över 7000 kr.
Den slymiga ungkarlen hade f.ö. blå sidenlakan. Tänkte bara meddela det.

Uä.

Nu ska jag göra fler arbetsansökningar. Hejsvej.