Stressen

Idag har jag skrivit och verkligen framhållit mitt fall när det gäller en lägenhet som jag jättegärna vill ha samt ett jobb som jag jättegärna vill ha. Snälla snälla krafterna, det vore så himla optimalt ifall jag fick möjlighet till iaf en av de här sakerna.
Aaaaah.
Jag skulle få komma på en intervju på en skola som ligger ute i skogen mellan Ängelholm och Helsingborg och det är fantastiskt men inte optimalt. Det tar en dryg timme och grejer att ta sig dit och det är inte värt det om det bara handlar om ett fåtal procent i tjänsten... ojijoj. Jag vet inte vad jag ska göra. För det första ringde de aldrig upp när de sa att de skulle göra det för att bestämma tid för en intervju. Men det kan väl inte vara så att bara för att jag inte kunde på måndag så får jag inte komma på någon intervju överhuvudtaget? Eller? Jag vet inte.. jag vet inte hur mycket man måste fjäska. Jag vet heller inte hur mycket jag ska ställa in mig på som ok procent att jobba. Helst vill jag ju självklart ha 100% i Malmö, men det är väl inte att hoppas på.
Nej blä.
Jag mår inte bra av att ha det såhär, jag kan inte slappna av och har inte kunnat slappna av på många veckor nu. Dessutom har jag veckans jobbigaste lektion imorgon och bara det faktum att jag tänker så förstör för mig.
Helst skulle jag bara vilja krypa bort under en sten (krypa bort under en sten?) och försvinna ett tag. Den enda anledningen till att jag inte gör det är för att jag vet att den dagen jag väl kommer fram kommer det att vara ohållbart dåligt och det finns inget sätt för mig att klara mig ur det här om jag inte bara rider ut stormen. Jag måste fortsätta med ex-jobbet så fort jag har stunder över från praktiken, jag måste söka jobb så fort det kommer något och jag måste ligga på på lägenhetssökandet om jag vill ha någonstans att bo nästa år.
Varför längtar jag så till julen? Jo, för jag inbillar mig att då kommer allt detta att vara löst och färdigt... jag hoppas det i alla fall. Något som faktiskt kommer att vara färdigt är praktiken och det är så SKÖNT så ni anar inte. Eller jo, ni kanske anar, men det är i alla fall så jävla vansinnigt svinskönt.
En lägenhet på Svansjögatan och ett jobb på den där skolan som ligger 10 minuter därifrån vore det ultimata.
Å.