Jag har gått igenom min blogg från januari till juni 2006 och upptäckt dessa saker:
1. Malmö högskola ska definitivt anmälas till Högskoleverket. När jag läser igenom det nu är det ju skapligt upprörande.
2. Mitt fysiska förfall började strax före jul och eskalerade i och med avklippning och färgning av håret. Detta ska under de första månaderna av 2007 kraftigt tas i tu med.
3. Jag gnäller så jävligt när jag är ensam. Innan jag blev ihop med Nicklas var det gnäll, gnäll, gnäll och åter gnäll.
4. Innan jag blev tillsammans med Nicklas gjorde jag också en massa grejer som jag inte gör nu. Går och fikar och annat sånt. Dock kan vissa av dessa saker härledas till att jag varit tillfångatagen av Ängelholm under nästan nio av de tjugo veckor som den senaste terminen varat.
Jag gör inga nyårslöften, men jag säger detta:
Jag älskar vatten. Vatten är det bästa jag vet och det har alltid varit det. Varför roar jag mig inte med att simma? Jag vet inte. Eller jo, jag vet. Till viss del är det för att det i Lund råder en kraftig brist av simhallar.
2007 ska jag börja simma oftare.
Jag älskar även att sjunga... men det är inte så mycket man kan göra åt det. Eftersom jag inte är kristen kan jag inte sjunga i någon kyrkokör...
Tråkigt.
Jag anar en kallelse från nedervåningen.
Hejsvej.
30 december 2006
29 december 2006
Årets, årets, årets und so weiter
Förutom Nicklas var det inte jättemycket som gjorde detta år ett populärt sådant. OS var iofs käckt, och att fotbollsVM går är alltid kul. Men helvetesterminen och sattyget från Mah förstörde min Lundakarneval, la mörker över min sommar och orsakade ett magsår under höstterminen.
När det löste sig började saker iofs peka uppåt, ty då fick vi även en ny lägenhet.
Nu gäller det bara att få jobb... annars har det jag gjort under 2006 varit värt ingenting.
Denna lista är självklart snodd från http://linderholm.blogg.se
Årets...
...Beslut:
Att flytta ihop med Nicklas och att flytta till Malmö
...Dumhet:
Att gå på lismande ord från handledare och att sedan visa känslor för Malmö Högskola
...Bästa film:
Brokeback mountain
...Sämsta film:
Marie Antoinette var ingen höjdare.. annars såg jag ju någon på tv någon natt som jag skrivit om här. Den var dålig.
...Inköp:
Sixten (datorn)
...Nostalgi:
Jag har inte direkt sett bakåt under detta år.. eller jo, ”före olyckan”-bakåt.
...Pinsamhet:
Lyckligtvis har jag förträngt det, men jag minns att jag sagt något extrempuckat som jag skämts mycket för senare.
...Låt:
Kan inte komma på någon nu.. kanske Muse – City of delusion
...Nya bekantskap:
Alla Nicklas vänner…
...Dummaste:
George Bush, fröken Rosing, min handledare under helvetesterminen…
...Jullåt:
Det måste nog bli Dollys Winter wonderland
...Sämsta jullåt:
Magnus Carlssons Wrap you up in paper… den var konstig.
...Ord:
Lilludd, det heter Clovis.
...Citat:
”Lata björnar har det alltid funnits” Emil.
...Dag:
11/3 när vi blev ihopslagna 8)
...Roligaste:
Det är inte haha-roligt men det var underbart när vinter-OS var… jävlar i min lilla låda.
...Tråkigaste:
Att inte ha fått åka upp och hälsa på mormor något alls…
...Felbedömning:
Äh, va? Vem vet detta?
höll du några av dina nyårslöften?
Tror inte att jag hade några så den frågan skulle jag ha kunnat stryka…
kommer du ha några nya för 2007?
Kanske i tysthet, skit du i det.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2006?
Nej, men en av de närmaste blev det i oktober 2005
Dog någon som stod dig nära?
Tack gode gud nej
Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007?
Sinnesro, det finns inte mycket av den varan just nu trots att jag i skrivande stund befinner mig på julledighet.
Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?
Har inte den här frågan redan varit? Som omväxling kan jag väl ta 22/2 för då fyllde jag år och Anja tog OS-guld
Vad var din största framgång 2006?
Att få godkänt och väl godkänt på praktiken och att kunna kämpa igenom att få göra praktiken under denna termin.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Gammal skada från året innan bara…
Vad spenderade du mest pengar på?
Om inte hyra eller andra fasta utgifter räknas så måste jag nog säga kläder.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Nicklas existens.. den gör mig glad varje dag.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?
Man kan ju bara komma ihåg det som är i ropet nu… Sandi Thomas – I wish I was a punkrocker kanske. Kommer inte på någon mer.
Var du gladare eller ledsnare 2006 jämfört med tidigare år?
Mycket ledsnare tyvärr…
Rikare eller fattigare?
Nog lite fattigare eftersom jag jobbade förra året på sommaren och i år var det bara studier.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat
Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit
Hur tillbringade du julen?
Med mor, far, bror, bror, svägerska, syster, svåger, Clovis i Falkenberg
Blev du kär i år?
Ja 8)
Favoritprogram på teve?
Det varierar kraftigt… men Extreme machines och Äntligen hemma är kuligt.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2006?
Ja, innerligt. Mitt spontana svar på denna fråga var ”nej, man ska inte hata” men sen kom jag på att jag inte alls kan hysa någon annan känsla för … vem annars … handledaren.
Bästa boken du läste i år?
Jag läser lärarutbildning, alla böcker jag läser är skit.
Största musikaliska upptäckten?
Ingen upptäckt i år. Förutom möjligen Muses senaste skiva… gruppen hade jag dock upptäckt många år tidigare.
Något du önskade dig och fick?
Ja, en sweetheart.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Packade flyttkartonger och åt middag på nationen med M och H.
Vad fick dig att må bra?
Kärlekssejourer till Kba
Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Valrörelsen, hela.
En värdefull läxa du lärt dig i år?
Tala inte om vad du ska rösta på. Då kommer du att ställas till svars för vad DITT parti gör ifall de vinner regeringsmakten.
Citera en sångtext som summerar 2006:
Happy new year, happy new year (bättre lycka nästa år)
Årets plagg:
Fy fan, detta år har i klädhänseende varit ett analhål. BÄTTRE nästa år tack. (freudiansk felskrivning när jag först skrev ”BÄTTRE nästa hål” haha)
Året resa:
Alldeles för få resor tyvärr… Det får väl vara att jag fick se Kba och trakterna däromkring.
Årets upplevelse:
Men sluta nu… magnetröntgen av huvet.
Året spel:
Jag spelar inte spel.
Årets fest:
Klent med fester detta år… inte bra.
3 ord om 2006:
dåligt, bra, slut
Årets bästa smeknamn:
Lilludd
Årets konsert:
Jag har inte varit på någon konsert… eller så har jag det men dessa gör inget för mig.
Årets godaste pizza:
”Aptiten – den bästa biten” har de bästa pizzorna… förutom den där gången jag spydde av den. Då var den äcklig.
Årets gladlåt:
Finns ingen
Årets sämsta inköp:
Många saker, alla kläder jag har, fula som stryk.
Årets dricka:
Latte
Årets sämsta ragg:
Alla ragg under detta år har varit bra
Årets fylla:
Minns inte det du, ligger i sakens natur.
När det löste sig började saker iofs peka uppåt, ty då fick vi även en ny lägenhet.
Nu gäller det bara att få jobb... annars har det jag gjort under 2006 varit värt ingenting.
Denna lista är självklart snodd från http://linderholm.blogg.se
Årets...
...Beslut:
Att flytta ihop med Nicklas och att flytta till Malmö
...Dumhet:
Att gå på lismande ord från handledare och att sedan visa känslor för Malmö Högskola
...Bästa film:
Brokeback mountain
...Sämsta film:
Marie Antoinette var ingen höjdare.. annars såg jag ju någon på tv någon natt som jag skrivit om här. Den var dålig.
...Inköp:
Sixten (datorn)
...Nostalgi:
Jag har inte direkt sett bakåt under detta år.. eller jo, ”före olyckan”-bakåt.
...Pinsamhet:
Lyckligtvis har jag förträngt det, men jag minns att jag sagt något extrempuckat som jag skämts mycket för senare.
...Låt:
Kan inte komma på någon nu.. kanske Muse – City of delusion
...Nya bekantskap:
Alla Nicklas vänner…
...Dummaste:
George Bush, fröken Rosing, min handledare under helvetesterminen…
...Jullåt:
Det måste nog bli Dollys Winter wonderland
...Sämsta jullåt:
Magnus Carlssons Wrap you up in paper… den var konstig.
...Ord:
Lilludd, det heter Clovis.
...Citat:
”Lata björnar har det alltid funnits” Emil.
...Dag:
11/3 när vi blev ihopslagna 8)
...Roligaste:
Det är inte haha-roligt men det var underbart när vinter-OS var… jävlar i min lilla låda.
...Tråkigaste:
Att inte ha fått åka upp och hälsa på mormor något alls…
...Felbedömning:
Äh, va? Vem vet detta?
höll du några av dina nyårslöften?
Tror inte att jag hade några så den frågan skulle jag ha kunnat stryka…
kommer du ha några nya för 2007?
Kanske i tysthet, skit du i det.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2006?
Nej, men en av de närmaste blev det i oktober 2005
Dog någon som stod dig nära?
Tack gode gud nej
Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007?
Sinnesro, det finns inte mycket av den varan just nu trots att jag i skrivande stund befinner mig på julledighet.
Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?
Har inte den här frågan redan varit? Som omväxling kan jag väl ta 22/2 för då fyllde jag år och Anja tog OS-guld
Vad var din största framgång 2006?
Att få godkänt och väl godkänt på praktiken och att kunna kämpa igenom att få göra praktiken under denna termin.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Gammal skada från året innan bara…
Vad spenderade du mest pengar på?
Om inte hyra eller andra fasta utgifter räknas så måste jag nog säga kläder.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Nicklas existens.. den gör mig glad varje dag.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?
Man kan ju bara komma ihåg det som är i ropet nu… Sandi Thomas – I wish I was a punkrocker kanske. Kommer inte på någon mer.
Var du gladare eller ledsnare 2006 jämfört med tidigare år?
Mycket ledsnare tyvärr…
Rikare eller fattigare?
Nog lite fattigare eftersom jag jobbade förra året på sommaren och i år var det bara studier.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat
Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit
Hur tillbringade du julen?
Med mor, far, bror, bror, svägerska, syster, svåger, Clovis i Falkenberg
Blev du kär i år?
Ja 8)
Favoritprogram på teve?
Det varierar kraftigt… men Extreme machines och Äntligen hemma är kuligt.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2006?
Ja, innerligt. Mitt spontana svar på denna fråga var ”nej, man ska inte hata” men sen kom jag på att jag inte alls kan hysa någon annan känsla för … vem annars … handledaren.
Bästa boken du läste i år?
Jag läser lärarutbildning, alla böcker jag läser är skit.
Största musikaliska upptäckten?
Ingen upptäckt i år. Förutom möjligen Muses senaste skiva… gruppen hade jag dock upptäckt många år tidigare.
Något du önskade dig och fick?
Ja, en sweetheart.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Packade flyttkartonger och åt middag på nationen med M och H.
Vad fick dig att må bra?
Kärlekssejourer till Kba
Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Valrörelsen, hela.
En värdefull läxa du lärt dig i år?
Tala inte om vad du ska rösta på. Då kommer du att ställas till svars för vad DITT parti gör ifall de vinner regeringsmakten.
Citera en sångtext som summerar 2006:
Happy new year, happy new year (bättre lycka nästa år)
Årets plagg:
Fy fan, detta år har i klädhänseende varit ett analhål. BÄTTRE nästa år tack. (freudiansk felskrivning när jag först skrev ”BÄTTRE nästa hål” haha)
Året resa:
Alldeles för få resor tyvärr… Det får väl vara att jag fick se Kba och trakterna däromkring.
Årets upplevelse:
Men sluta nu… magnetröntgen av huvet.
Året spel:
Jag spelar inte spel.
Årets fest:
Klent med fester detta år… inte bra.
3 ord om 2006:
dåligt, bra, slut
Årets bästa smeknamn:
Lilludd
Årets konsert:
Jag har inte varit på någon konsert… eller så har jag det men dessa gör inget för mig.
Årets godaste pizza:
”Aptiten – den bästa biten” har de bästa pizzorna… förutom den där gången jag spydde av den. Då var den äcklig.
Årets gladlåt:
Finns ingen
Årets sämsta inköp:
Många saker, alla kläder jag har, fula som stryk.
Årets dricka:
Latte
Årets sämsta ragg:
Alla ragg under detta år har varit bra
Årets fylla:
Minns inte det du, ligger i sakens natur.
Ögon, sidor och dusch
Var är Clovis? 8)
Nu är 33 sidor färdiga av exjobbet. Jag vet inte hur många sidor det ska vara och jag tror inte att det finns någon sådan ram, det viktiga är väl vad man har i det. Med tanke på att hela analysdelen och den del där resultatet efter intervjuerna redovisas saknas så får vi tippa på att det kommer att bli många fler än 33 sidor.
Men tjusigt blir det, jävlar i min lilla låda.
Jag måste duscha. Det gruvar jag mig lite för. Duschen här hos mor och far är nämligen ett badkar (ibland skriver folk badkarl, det är så roligt att jag inte vet hur jag ska klara mig) och ett snetak. Alltså: man kan inte stå upprätt i badkaret och duscha, man kan inte ens stå hukande utan man måste sitta ner. Dessutom finns det inget draperi, vilket gör det hela ännu mer komplicerat.
Gah.
27 december 2006
Insikt
Rätt ofta hör man floskler, klyschor eller vad man nu vill kalla dem. Det ligger liksom i sakens natur. Ibland, inte särskilt ofta, hör man dessa fraser i ett sammanhang som gör att man inte ser på dem i den vanliga slitna dr Phil-populärkultur-skruden utan man ser dem för vad de faktiskt innebär. En sådan sak hände mig idag. På någon kanal som SVT har sändes en dokumentär om fyra kvinnor som besökte ett kloster under 40 dagar. En av kvinnorna snyftade mycket under sitt möte med en av nunnorna och sa att hon så gärna ville att alla skulle "approve of her", d.v.s. godkänna henne. Nunnan sa då:
Det enda som är viktigt är om du godkänner dig själv, om andra godkänner dig eller ej är inte viktigt.
Så himla sant. Det är visserligen hört hundra gånger men då har man bara sett det som just en floskel utan egentlig innebörd. Men nu blev det av någon anledning något annat. Att bli godkänd. Det kan man bli av skolan, instanser av andra slag, kurser man går igenom och sin partner kanske. Jag har aldrig någonsin funderat på att just godkänna mig själv. Visst har jag tänkt att jag är värd något som människa och så vidare, men jag har inte godkänt mig själv. Däremot har jag underkänt mig själv.
Jag går omkring som om jag var mitt i en uppgift. Denna uppgift ska bli färdig och sedan ska jag bli godkänd. Just nu är jag inte godkänd i mina ögon, väldigt långt ifrån faktiskt.
Jag känner mig falsk, oäkta, oärlig, ovärdig och en massa andra saker som börjar med o, men framför allt känner jag mig underkänd.
Jag är nog den enda som tycker såhär om mig själv. Eller inte, men i vilket fall som helst är det inte många med mig som tycker att jag är underkänd som människa. Det vet jag, för jag har alltid haft varma människor omkring mig.
Trots att jag vet att jag har en stor och bra familj som tycker att jag är godkänd, goda vänner som tycker att jag är godkänd och världens bästa N som också tycker att jag är godkänd så känner jag det ändå som om slutbetyget på mig fram till mitt 25:e levnadsår är att jag är underkänd. Det kan ju bara vara en följd av att jag själv inte godkänner mig.
Jag har ingen aning om hur jag ska kunna godkänna mig själv. Inte en jävla susning.
Nu kändes allt helt plötsligt ännu tyngre än innan.
Det enda som är viktigt är om du godkänner dig själv, om andra godkänner dig eller ej är inte viktigt.
Så himla sant. Det är visserligen hört hundra gånger men då har man bara sett det som just en floskel utan egentlig innebörd. Men nu blev det av någon anledning något annat. Att bli godkänd. Det kan man bli av skolan, instanser av andra slag, kurser man går igenom och sin partner kanske. Jag har aldrig någonsin funderat på att just godkänna mig själv. Visst har jag tänkt att jag är värd något som människa och så vidare, men jag har inte godkänt mig själv. Däremot har jag underkänt mig själv.
Jag går omkring som om jag var mitt i en uppgift. Denna uppgift ska bli färdig och sedan ska jag bli godkänd. Just nu är jag inte godkänd i mina ögon, väldigt långt ifrån faktiskt.
Jag känner mig falsk, oäkta, oärlig, ovärdig och en massa andra saker som börjar med o, men framför allt känner jag mig underkänd.
Jag är nog den enda som tycker såhär om mig själv. Eller inte, men i vilket fall som helst är det inte många med mig som tycker att jag är underkänd som människa. Det vet jag, för jag har alltid haft varma människor omkring mig.
Trots att jag vet att jag har en stor och bra familj som tycker att jag är godkänd, goda vänner som tycker att jag är godkänd och världens bästa N som också tycker att jag är godkänd så känner jag det ändå som om slutbetyget på mig fram till mitt 25:e levnadsår är att jag är underkänd. Det kan ju bara vara en följd av att jag själv inte godkänner mig.
Jag har ingen aning om hur jag ska kunna godkänna mig själv. Inte en jävla susning.
Nu kändes allt helt plötsligt ännu tyngre än innan.
Middledag
Det finns en sak som gör mig helt galen. Jag vet inte riktigt varför... men jag exploderar nästan inombords. Saken är: om någon ändrar inställningarna på min dator. Jag blir galen. Jag blir fullständigt tokig. Ge fan i min dator. Man får använda den och låna den och allt sånt om man frågar snällt men ändra inga jävla inställningar. Detta har N fått lära sig the hard way och nu i julas tror jag att min bror och hans fru skulle vara lustiga så de ändrade textstorlek och ikonstorlek. Jag trodde att jag skulle dö. Med tänderna fast inbäddade i båda kinderna gick jag metodiskt igenom vad som skulle ändras tillbaka och sedan gick jag och la mig med alldeles för högt blodtryck.
Nu har någon haft den goda smaken att dra ut min strömsladd så batterierna har tagit slut och dessutom på ett sådant sätt att strömsladden inte gick att finna. Det kan inte vara Clovis ty den sitter så pass hårt bakpå datorn att man knappt kan få bort den som människa. Istället är det någon människa i detta hushåll som har tänkt att det var en skitbra idé. Verkligen. Hur bra som helst.
Jag tror att jag har något problem, men jag vill bara skrika
ge fan i min dator
fast jag behärskar mig väldigt mycket.
Men allvarligt:
Ge fan i min dator.
Jag behöver nog vård.
Idag har jag fått ett par nya springskor av min far. Oh the joy! Nu kan jag springa utan att punktera hälen varje gång. När vi har flyttat kan jag också springa på ett ställe som inte är världens tråkigaste, fulaste och mest översvämmade. JA!
Jag ska springa bland lyxvillor med pool och drömma om att jag en dag ska tjäna in så pass mycket pengar att jag också kan ha en kamera som bevakar ingången.
Tjohoo!
Fast har jag något jobb? Nej. Har jag några pengar? Ja. Jag fick 75 kr över efter betalda räkningar och hyra. Sprätt ska jag sätta på dem. Dessutom har jag vunnit lika mycket till på juletrisslotter. Det är tur det.
Nu ska vi nog åka till Varberg. Toodeloo.
Nu har någon haft den goda smaken att dra ut min strömsladd så batterierna har tagit slut och dessutom på ett sådant sätt att strömsladden inte gick att finna. Det kan inte vara Clovis ty den sitter så pass hårt bakpå datorn att man knappt kan få bort den som människa. Istället är det någon människa i detta hushåll som har tänkt att det var en skitbra idé. Verkligen. Hur bra som helst.
Jag tror att jag har något problem, men jag vill bara skrika
ge fan i min dator
fast jag behärskar mig väldigt mycket.
Men allvarligt:
Ge fan i min dator.
Jag behöver nog vård.
Idag har jag fått ett par nya springskor av min far. Oh the joy! Nu kan jag springa utan att punktera hälen varje gång. När vi har flyttat kan jag också springa på ett ställe som inte är världens tråkigaste, fulaste och mest översvämmade. JA!
Jag ska springa bland lyxvillor med pool och drömma om att jag en dag ska tjäna in så pass mycket pengar att jag också kan ha en kamera som bevakar ingången.
Tjohoo!
Fast har jag något jobb? Nej. Har jag några pengar? Ja. Jag fick 75 kr över efter betalda räkningar och hyra. Sprätt ska jag sätta på dem. Dessutom har jag vunnit lika mycket till på juletrisslotter. Det är tur det.
Nu ska vi nog åka till Varberg. Toodeloo.
26 december 2006
Såhär ser jag ut när jag satt på mig mors gamla glasögon och är allmänt osminkad och annandagssunkig. På bilden ser man iofs det halsband jag fick av darling-N, mycket mycket fint. 8)
Mor och far verkar verkligen vilja att jag ska titta på nån dramakomediserie från 60-talet. Jag kom undan nu med en mycket fast ton. När det började reste jag mig från tevesoffan och sa "nejdu", far sa att han tyckte att jag skulle se det, att det var kultur och bra saker. Jag ville inte se och sa "nee". Mor sa "jo, jag håller med far, jag tycker att du ska se". "Ja, men nej" sa jag och gick ut ur rummet. Väl uppe vid datorn ropade mor "ska du inte se?" upp för trappen. "Nej" svarade jag. Efter någon minut kom mor upp för trappen och tyckte att jag borde se det hela. Jag tackade än en gång nej och det var det sista.
De verkar verkligen vilja att jag ska se. Men jag. vill. inte.
Jag har spenderat hela min dag med att ligga framför teven och se diverse naturprogram och det lär bli ungefär samma kvällsaktivitet så jag kände att jag behövde en liten paus.
Så så blev det.
Jag har inget jobb.. alltså ingen försörjning alls alldeles strax. Jag har sökt jobb, jävlar i min lilla låda. Jag har sökt och varit på intervjuer och hej och hå... but there is nothing. Bara för förskolelärare och ma/no.
Kul.
Jag har en kvarts miljon i studieskulder och får inget jobb på det.
Kul.
Jag är inte byggd för att klara av sånt här. Till skillnad från andra jag känner som det alltid av någon magisk anledning ordnar sig för (jag är inte alls bitter) med både jobb och bostad trots att de varken söker det ena eller det andra, så ordnar det sig inte för mig.
Jag kan mycket väl hamna på gatan. Jag får väl stå vid stationen i Malmö och sjunga "Eternal flame" eller något. Tänk på mig när ni går förbi.
Adjö.
19 december 2006
Foglig Nokia
Psykfel. Det där som jag inte får tänka på kryper sig på mig ändå och det hjälps ju inte direkt att det hela har tagit en ny äcklig vändning.
Bajs.
Nej.
Min telefon har tappat all rim och reson. Imorse kunde jag inte ens öppna meddelanden som jag fått eftersom den gastar nåt om att jag har för många program igång och att jag måste stå på huvuet eller något liknande... den buggar som fan. Jag har ett meddelande i utkorgen sen 1900-talet (känns det som) som vägrar försvinna och istället ligger som en jävligt irriterande liten ikon på "skrivbordet".
Nu har jag iaf säkerhetskopierat hela skiten och tänkte att jag skulle testa att återinföra allt och se ifall saker och ting hamnar på rätt plats. Jag blev avbruten nyss när jag skulle göra det och avbröt det hela vilket resulterade i att alla meddelanden (inklusive det irriterande oiii!) försvann från telefonen men allt annat var som vanligt.
Helvete.
Jag vill inte att alla mina meddelanden ska försvinna. Det vore mycket tråkigt.
Nu verkar den dessutom ha hängt sig... jag ska hänga den själv om den inte skärper till sig och blir snäll och foglig fram till dagen då jag får lov att byta. Då ska jag högaktningsfullt slänga skiten i en sjö eller eldhav och se den brinna samtidigt som jag skrattar elakt.
Det är en Nokia 6680 ifall det var någon som inte redan har gissat det.
När jag gjorde säkerhetskopieringen från början så fuckade den ut hela datorn och jag blev tvungen att starta om eftersom ingenting fungerade längre när det var klart. Dessutom är usb-sladden glapp.
Gah.
Jag borde egentligen studera eller städa, men jag gör ju inget av det.
Varför? Jag vet inte.
Jag har diskat iaf. Heja mig.
Svordomar.
Bajs.
Nej.
Min telefon har tappat all rim och reson. Imorse kunde jag inte ens öppna meddelanden som jag fått eftersom den gastar nåt om att jag har för många program igång och att jag måste stå på huvuet eller något liknande... den buggar som fan. Jag har ett meddelande i utkorgen sen 1900-talet (känns det som) som vägrar försvinna och istället ligger som en jävligt irriterande liten ikon på "skrivbordet".
Nu har jag iaf säkerhetskopierat hela skiten och tänkte att jag skulle testa att återinföra allt och se ifall saker och ting hamnar på rätt plats. Jag blev avbruten nyss när jag skulle göra det och avbröt det hela vilket resulterade i att alla meddelanden (inklusive det irriterande oiii!) försvann från telefonen men allt annat var som vanligt.
Helvete.
Jag vill inte att alla mina meddelanden ska försvinna. Det vore mycket tråkigt.
Nu verkar den dessutom ha hängt sig... jag ska hänga den själv om den inte skärper till sig och blir snäll och foglig fram till dagen då jag får lov att byta. Då ska jag högaktningsfullt slänga skiten i en sjö eller eldhav och se den brinna samtidigt som jag skrattar elakt.
Det är en Nokia 6680 ifall det var någon som inte redan har gissat det.
När jag gjorde säkerhetskopieringen från början så fuckade den ut hela datorn och jag blev tvungen att starta om eftersom ingenting fungerade längre när det var klart. Dessutom är usb-sladden glapp.
Gah.
Jag borde egentligen studera eller städa, men jag gör ju inget av det.
Varför? Jag vet inte.
Jag har diskat iaf. Heja mig.
Svordomar.
18 december 2006
Kärringar
Helen Sjöholms Koppången är en väldigt fin sång... den får nog bli årets julsång trots att jag mötte den för första gången förra året.
http://brasved.blogspot.com har lagt upp en bild som gjort mig särdeles lycklig... se här:
Om detta skulle vara det enda jobbet jag kan få så får jag väl vara glad... men det kommer att vara svårt 8)
Nu till en helt annan sak:
http://alotlikeus.blogspot.com och http://prinsessglitter.blogspot.com har båda tagit upp ett gammalt välkänt fenomen, nämligen kö-vett.
Jag har själv vid flertalet tillfällen tagit upp detta men aldrig när jag varit lugn och sansad. Tidigare har det alltid handlat om precis när jag kommit hem från affären och varit galen av ilska.
En gång hade jag en man som stod så nära mig att jag kände hans haka på ovansidan av mitt huvud. Jaha, tänker ni, då stod du väl i kön till en bajamaja på en festival eller nåt. Nej, det var på Willys här i Lund.
Willys.
Jag hatar folk som står för nära i kön. Det är det värsta jag vet.
En annan extremt dålig sak är just den som Eline tar upp, nämligen den med vagnanalattackerna. Jag vill inte, jag upprepar, INTE, ha en vagn uppkörd i röven. Det spelar ingen roll hur charmig eller hur skicklig du är på detta hantverk, jag är inte intresserad. Om det inte handlar om att göra mig glad så måste det handla om att personen bakom mig tror att han eller hon kommer fram fortare för att jag får en vagn i röven. Jag kan då meddela att så är det inte.
Alltså:
Bara för att ni står nära mig kommer ni inte förbi mig i kön.
Om ni går om mig så kommer ni förbi mig i kön däremot ty jag är den mesigaste på två ben. Det har faktiskt hänt några gånger de senaste veckorna att folk bara helt enkelt (mer eller mindre uppenbart och fräckt) har gått framför mig i kön. I ett fall har det handlat om en kärring och i ett annat om 30+ karl med för stort ego.
Båda exemplaren av människor är per definition ganska jobbiga att ha att göra med i det offentliga rummet.
Jag vet inte vilka som är värst, men oftast är kärringarna fräckare.
Kärringar överlag är egentligen ingenting jag uppskattar.
Ni vet vilka ni är.
Kärringar.
Nu ska jag sova.
http://brasved.blogspot.com har lagt upp en bild som gjort mig särdeles lycklig... se här:
Om detta skulle vara det enda jobbet jag kan få så får jag väl vara glad... men det kommer att vara svårt 8)
Nu till en helt annan sak:
http://alotlikeus.blogspot.com och http://prinsessglitter.blogspot.com har båda tagit upp ett gammalt välkänt fenomen, nämligen kö-vett.
Jag har själv vid flertalet tillfällen tagit upp detta men aldrig när jag varit lugn och sansad. Tidigare har det alltid handlat om precis när jag kommit hem från affären och varit galen av ilska.
En gång hade jag en man som stod så nära mig att jag kände hans haka på ovansidan av mitt huvud. Jaha, tänker ni, då stod du väl i kön till en bajamaja på en festival eller nåt. Nej, det var på Willys här i Lund.
Willys.
Jag hatar folk som står för nära i kön. Det är det värsta jag vet.
En annan extremt dålig sak är just den som Eline tar upp, nämligen den med vagnanalattackerna. Jag vill inte, jag upprepar, INTE, ha en vagn uppkörd i röven. Det spelar ingen roll hur charmig eller hur skicklig du är på detta hantverk, jag är inte intresserad. Om det inte handlar om att göra mig glad så måste det handla om att personen bakom mig tror att han eller hon kommer fram fortare för att jag får en vagn i röven. Jag kan då meddela att så är det inte.
Alltså:
Bara för att ni står nära mig kommer ni inte förbi mig i kön.
Om ni går om mig så kommer ni förbi mig i kön däremot ty jag är den mesigaste på två ben. Det har faktiskt hänt några gånger de senaste veckorna att folk bara helt enkelt (mer eller mindre uppenbart och fräckt) har gått framför mig i kön. I ett fall har det handlat om en kärring och i ett annat om 30+ karl med för stort ego.
Båda exemplaren av människor är per definition ganska jobbiga att ha att göra med i det offentliga rummet.
Jag vet inte vilka som är värst, men oftast är kärringarna fräckare.
Kärringar överlag är egentligen ingenting jag uppskattar.
Ni vet vilka ni är.
Kärringar.
Nu ska jag sova.
16 december 2006
Varför förstår hon aldrig anledningen till att hon finns i medierna?
För någon vecka sedan gick ju människan ut och sa att ingen tog henne på allvar... inte ens hon själv tydligen eftersom hon redan glömt det och försöker återigen - att bli tagen på allvar:
Berätta om programmet?
– Det är jättehemligt än så länge. Ett program i en av de fem största kanalerna där jag har huvudrollen.
[Hm, viiiilken kanal kan det vara om hon säger "en av de FEM största kanalerna", kanske... kanal nummer fem?]
Vad ska du göra?
– Jag kommer få resa och det ska höra samman med min musik. Det passar mig perfekt och känns som … ja, inte ett genombrott, men det är på tiden att jag får det här.
[Ja, för du har ju kämpat så hårt för att få välbetalda jobb... utb.. nej vänta, utvik och sånt]
När börjar inspelningarna?
– I morgon (läs i dag). Folk kommer få se alla mina sidor. Jag ska vara glad, ledsen, bra, dålig, avklädd, påklädd, allt. Efter varje avsnitt så vill man se mer.
[Det låter ju inte riktigt så om man får se alla sidor på en gång...]
Du har många järn i elden.
– Ja. Men det har gjort att jag har har uppnått alla mina drömmar och alla mina mål i livet som jag någonsin har haft.
[Snällt sagt med tanke på att hon har en dotter som inte vill veta av henne]
Vad har du kvar?
– När jag är 40 ska jag vara miljonär och inte behöva jobba något mer. Jag ska ha ett hus i Thailand och så mycket pengar att jag inte behöver bry mig. Min målinriktning gör att jag kommer lyckas. Allt jag gör tjänar jag pengar på, jag gör ingenting gratis.
[Är inte kärringen 37 eller något liknande? Hur ska hon hinna det? Och framför allt, vad ska hon göra för att lyckas? Jag tror den sista utvägen får bli the big P...]
Detta handlar alltså om fröken Rosing, ifall det var någon som inte kopplade det.
Berätta om programmet?
– Det är jättehemligt än så länge. Ett program i en av de fem största kanalerna där jag har huvudrollen.
[Hm, viiiilken kanal kan det vara om hon säger "en av de FEM största kanalerna", kanske... kanal nummer fem?]
Vad ska du göra?
– Jag kommer få resa och det ska höra samman med min musik. Det passar mig perfekt och känns som … ja, inte ett genombrott, men det är på tiden att jag får det här.
[Ja, för du har ju kämpat så hårt för att få välbetalda jobb... utb.. nej vänta, utvik och sånt]
När börjar inspelningarna?
– I morgon (läs i dag). Folk kommer få se alla mina sidor. Jag ska vara glad, ledsen, bra, dålig, avklädd, påklädd, allt. Efter varje avsnitt så vill man se mer.
[Det låter ju inte riktigt så om man får se alla sidor på en gång...]
Du har många järn i elden.
– Ja. Men det har gjort att jag har har uppnått alla mina drömmar och alla mina mål i livet som jag någonsin har haft.
[Snällt sagt med tanke på att hon har en dotter som inte vill veta av henne]
Vad har du kvar?
– När jag är 40 ska jag vara miljonär och inte behöva jobba något mer. Jag ska ha ett hus i Thailand och så mycket pengar att jag inte behöver bry mig. Min målinriktning gör att jag kommer lyckas. Allt jag gör tjänar jag pengar på, jag gör ingenting gratis.
[Är inte kärringen 37 eller något liknande? Hur ska hon hinna det? Och framför allt, vad ska hon göra för att lyckas? Jag tror den sista utvägen får bli the big P...]
Detta handlar alltså om fröken Rosing, ifall det var någon som inte kopplade det.
Tänk på något annat
Jag har gjort ett stort misstag.. jag har önskat mig en sak så mycket att jag kommer att bli väldigt besviken om jag inte får den. Varför kan jag inte hålla tankarna i styr? Varför kan jag inte ligga i koma till måndag? Varför?!
Bort, bort, bort från min hjärna... det finns andra, bättre möjligheter för mitt liv.
Ja.
Klippan ringde igår. Alltså inte Klippan utan den skola som jag varit på arbetsintervju hos i Klippan. Jag var lite orolig för det samtalet eftersom jag gärna hade önskat att dessa människor bestämde åt mig. Om jag hade fått ett samtal med ett beslut om att jag fått jobbet hade det blivit väldigt jobbigt för mig för då hade jag blivit tvungen att bestämma om jag skulle ta det eller inte och väga alla jobbigheter mot brasakerna... och den situationen hatar jag.
Nu sa Klippan dock inte att jag hade fått jobbet utan att de istället skulle utlysa tjänsten en gång till. De ville nämligen ha någon som var behörig både svensk- och engelskalärare och ingen av de som hade sökt hade båda behörigheterna. Jag tror att skolor får börja inse att de nog inte kan få ett paket hur lätt som helst utan att de istället måste acceptera att ha lärare som har alla möjliga kombinationer.
Men jaja.
Det de sa sen var ganska snällt.
De sa nämligen att anledningen till att de ringde till mig var för att berätta att jag hade gjort ett väldigt gott intryck på intervjun och för att fråga om jag ville vara uppskriven som en vikarie för långtidsvikariat på skolan där. Hade jag bara haft behörigheten så tyckte de att jag gjorde ett väldigt bra intryck på intervjun och så vidare (inget sades rakt ut, men det verkade väldigt snällt tycker jag).
Jag satte upp mig på vikarielistan och tackade så vansinnigt mycket för de snälla orden.
Det haglar verkligen snälla ord över mig nu i dagarna. Åkes utvärdering kan man ju säga var ungefär motsatsen av Jessies... dvs den var helt vansinnigt skitsnäll och bra.
Nå, i vilket fall som helst så var detta besked från Klippan nog det bästa möjliga. Jag hade när jag gick dit, ingen aning om vad för slags intryck jag gjorde på intervjuer och jag kände det lite som om jag satt där och bajsade trams och att det syntes lång väg.
Ett exempel var min överdrivna användning av "Man kan nog säga..." i början på varje mening och påstående.
Men, i vilket fall som helst känns det skitbra att jag gör bra ifrån mig på intervjuer... det bådar gott för det där som jag egentligen inte ens får tänka eller hoppas på.
Men jag kan inte låta bli.
Jag vill!
Tack så mycket för alla snälla grattisar i kommentarerna (och mail och på andra sätt). Ingen vet väl bättre än ni som läser min blogg hur jag har lidit av den där VFT:n. Och då har jag inte ens skrivit hälften av det som hänt där av rädsla för efterverkningar.
Frågan är nu om jag har ork eller lust att meddela Jessie vilken skit jag tycker att hon var. Jag vet inte... vad tycker ni som läser? Ska jag skita i det eller speak my mind?
Nåja. Till en helt annan sak.
Ibland är det helt värdelöst att vara kvinnfolk. Nu är det möjligt att jag får hela gnällpolisen över mig, men det skiter jag i för jag är övertygad om att faktumet att jag är kvinna har en del i detta:
Jag fick svar från mina två besök hos magnetröntgen. Läkaren förklarade för mig att det precis som första gången syntes en abnormitet på den ena ansiktshalvan men han kunde inte se vad det var. Det var inte luft, inte blod, inte någon annan vätska, inte brosk och inte ärr. Nehe. Jag frågade då om det var möjligt att bara få... mer kind av ett trauma och svaret blev: "Vet ej".
Nehe...
Jag påpekade då att jag faktiskt hade ont och undrade vad man nu kunde göra.
Läkaren sa då att hans rekommendation var att jag skulle ta kontakt med den läkare som jag fått Flouxetin (antidepressiva) av och kanske ta upp den medicineringen igen.
Just när han sa det så reagerade jag inte med mycket annat än tanken att "det har jag ingen större lust med" men när vi hade lagt på slog mig något helt annat.
Människan tror nog att jag inbillar mig detta och att jag vill ha uppmärksamhet eller någonting liknande. Kanske tror han också att jag ha hysteriska vätskor i kroppen a la 1600-tal och kanske att jag behöver åderlåtas?
ICKE att ett sådant råd hade gått ut till en man, inte en jävla chans.
Och ICKE att ett sådant råd hade gått till en person som inte tidigare haft problem med psykiska åkommor. Utan att över huvud taget veta vad min medicinering hade för bakgrund och orsaker så slänger han ur sig en sådan sak.
OM det nu skulle vara så att jag inbillar mig (undermedvetet då isf, fast då får man ju förklara den abnormiteten som faktiskt SYNS och det lilla faktumet att jag faktiskt varit på akuten för en högst riktig och verklig bilolycka) så tror jag inte att Flouxetin är riktigt rätt väg att gå...
Fast vad fan vet jag? Jag är ju inte läkare.
Nästa steg, om jag väljer att ta något nästa steg, är att gå till en vårdcentral och börja om från början.
Min syster rådde mig att tänka efter om det onda hindrar mig i vardagen. Det gör det nog inte.. bortsett från att det ganska ofta är i tankarna och att jag är rädd för saker och ting som kommer mot mig från det "onda hållet". Men jag vet inte riktigt var gränsen går för "hindrande i vardag".
Någon som vet?
Antidepressiva... my ass.
Bort, bort, bort från min hjärna... det finns andra, bättre möjligheter för mitt liv.
Ja.
Klippan ringde igår. Alltså inte Klippan utan den skola som jag varit på arbetsintervju hos i Klippan. Jag var lite orolig för det samtalet eftersom jag gärna hade önskat att dessa människor bestämde åt mig. Om jag hade fått ett samtal med ett beslut om att jag fått jobbet hade det blivit väldigt jobbigt för mig för då hade jag blivit tvungen att bestämma om jag skulle ta det eller inte och väga alla jobbigheter mot brasakerna... och den situationen hatar jag.
Nu sa Klippan dock inte att jag hade fått jobbet utan att de istället skulle utlysa tjänsten en gång till. De ville nämligen ha någon som var behörig både svensk- och engelskalärare och ingen av de som hade sökt hade båda behörigheterna. Jag tror att skolor får börja inse att de nog inte kan få ett paket hur lätt som helst utan att de istället måste acceptera att ha lärare som har alla möjliga kombinationer.
Men jaja.
Det de sa sen var ganska snällt.
De sa nämligen att anledningen till att de ringde till mig var för att berätta att jag hade gjort ett väldigt gott intryck på intervjun och för att fråga om jag ville vara uppskriven som en vikarie för långtidsvikariat på skolan där. Hade jag bara haft behörigheten så tyckte de att jag gjorde ett väldigt bra intryck på intervjun och så vidare (inget sades rakt ut, men det verkade väldigt snällt tycker jag).
Jag satte upp mig på vikarielistan och tackade så vansinnigt mycket för de snälla orden.
Det haglar verkligen snälla ord över mig nu i dagarna. Åkes utvärdering kan man ju säga var ungefär motsatsen av Jessies... dvs den var helt vansinnigt skitsnäll och bra.
Nå, i vilket fall som helst så var detta besked från Klippan nog det bästa möjliga. Jag hade när jag gick dit, ingen aning om vad för slags intryck jag gjorde på intervjuer och jag kände det lite som om jag satt där och bajsade trams och att det syntes lång väg.
Ett exempel var min överdrivna användning av "Man kan nog säga..." i början på varje mening och påstående.
Men, i vilket fall som helst känns det skitbra att jag gör bra ifrån mig på intervjuer... det bådar gott för det där som jag egentligen inte ens får tänka eller hoppas på.
Men jag kan inte låta bli.
Jag vill!
Tack så mycket för alla snälla grattisar i kommentarerna (och mail och på andra sätt). Ingen vet väl bättre än ni som läser min blogg hur jag har lidit av den där VFT:n. Och då har jag inte ens skrivit hälften av det som hänt där av rädsla för efterverkningar.
Frågan är nu om jag har ork eller lust att meddela Jessie vilken skit jag tycker att hon var. Jag vet inte... vad tycker ni som läser? Ska jag skita i det eller speak my mind?
Nåja. Till en helt annan sak.
Ibland är det helt värdelöst att vara kvinnfolk. Nu är det möjligt att jag får hela gnällpolisen över mig, men det skiter jag i för jag är övertygad om att faktumet att jag är kvinna har en del i detta:
Jag fick svar från mina två besök hos magnetröntgen. Läkaren förklarade för mig att det precis som första gången syntes en abnormitet på den ena ansiktshalvan men han kunde inte se vad det var. Det var inte luft, inte blod, inte någon annan vätska, inte brosk och inte ärr. Nehe. Jag frågade då om det var möjligt att bara få... mer kind av ett trauma och svaret blev: "Vet ej".
Nehe...
Jag påpekade då att jag faktiskt hade ont och undrade vad man nu kunde göra.
Läkaren sa då att hans rekommendation var att jag skulle ta kontakt med den läkare som jag fått Flouxetin (antidepressiva) av och kanske ta upp den medicineringen igen.
Just när han sa det så reagerade jag inte med mycket annat än tanken att "det har jag ingen större lust med" men när vi hade lagt på slog mig något helt annat.
Människan tror nog att jag inbillar mig detta och att jag vill ha uppmärksamhet eller någonting liknande. Kanske tror han också att jag ha hysteriska vätskor i kroppen a la 1600-tal och kanske att jag behöver åderlåtas?
ICKE att ett sådant råd hade gått ut till en man, inte en jävla chans.
Och ICKE att ett sådant råd hade gått till en person som inte tidigare haft problem med psykiska åkommor. Utan att över huvud taget veta vad min medicinering hade för bakgrund och orsaker så slänger han ur sig en sådan sak.
OM det nu skulle vara så att jag inbillar mig (undermedvetet då isf, fast då får man ju förklara den abnormiteten som faktiskt SYNS och det lilla faktumet att jag faktiskt varit på akuten för en högst riktig och verklig bilolycka) så tror jag inte att Flouxetin är riktigt rätt väg att gå...
Fast vad fan vet jag? Jag är ju inte läkare.
Nästa steg, om jag väljer att ta något nästa steg, är att gå till en vårdcentral och börja om från början.
Min syster rådde mig att tänka efter om det onda hindrar mig i vardagen. Det gör det nog inte.. bortsett från att det ganska ofta är i tankarna och att jag är rädd för saker och ting som kommer mot mig från det "onda hållet". Men jag vet inte riktigt var gränsen går för "hindrande i vardag".
Någon som vet?
Antidepressiva... my ass.
14 december 2006
Hell hell yeah
Cirka såhär glad är jag Jag är KLAR. Trots att jag orätt blev tvingad till att göra 3,5 veckor extra och knappt fick lov att göra min praktik färdig denna termin (för det kan man inte klara samtidigt som ex-jobb) är jag nu
KLAR
KLAR
Ni anar inte detta.. det är så sjukt underbart, trevligt, fantastiskt och alldeles alldeles lättande att jag äntligen fått lämna den där skolan där ingen förutom handledaren verkar vilja att jag ska vara.
GUD VAD JAG ÄR BRA.
Inga mer 5-mornar, inga dödsfärder till Skånes ände... inget mer obetalt arbete och framför allt... inget mer rövslickeri av Mah och ingen mer skärskådning av H som person i alla lägen.
Nu är det ex-jobb... sen är det klart.
Hell yeah!
12 december 2006
Låda
Jag hade skrivit ett långt och fint inlägg om hur det var att sitta på Knutpunkten och vänta på tåget som skulle ta mig vidare och om hur jobbigt det var att det är översvämningar överallt och bla bla bla.
Men det blev ittnå med det.
Jaja... vad är en bal på slottet.
Näst sista dagen i Ängelholm idag, på torsdag smäller det.
I min lilla låda jävlar.
AAAAAH.
Men det blev ittnå med det.
Jaja... vad är en bal på slottet.
Näst sista dagen i Ängelholm idag, på torsdag smäller det.
I min lilla låda jävlar.
AAAAAH.
11 december 2006
Måndagswhine
Det traditionella måndagsgnällandet är här. 20 veckors praktik. Av dessa 20 är 19 slut och jag är på den 20:onde veckan. Dock känns det inte som om slutet finns inom en överskådlig framtid. Istället känns det som om slutet för mig som person kommer att komma före slutet på dessa 20 veckor och att dessa 20 veckor var det som mitt liv kom att gå ut på.
En helvetespraktik på en helvetesplats i en helveteslång tid.
Gah.
Nej, jag får inte misströsta nu. Jag måste tänka på att jag bara har fyra dagar kvar nu, bara fem lektioner. Bara tre mornar då jag tänker gå upp klockan fem.
Himlaplättar!
Praktiken måste ta slut, den MÅSTE det. Vad som jag däremot vill ska hända är att ett jobb ska trilla ner i mitt knä. Arbetsintervjun i fredags var en intressant tilldragelse. Fyra personer satt i en panel och förhörde mig om vitt och brett. Jag vet inte riktigt vad jag svarade på allt och jag försökte ju så klart svara PK på allting.. men det var svårt för en person som kanske tycker att tramsnivån inom pedagogiken ibland är väl hög. Det verkade inte dessa människor tycka, om man säger så.
Funderingen är dock den att detta jobb ligger - i sitt absolut bästa scenario - en timme och tjugofem minuter från Malmö C (ej då räknat tiden det tar mig att ta mig till MC). Hemresan i fredags tog mig 1.53, och då var det till Lund. Hur ska jag orka sånt som ny och flitig lärarinna? Jag kommer ju inte att vara hemma förrän 20 på kvällarna... för vad? Vem tackar mig för det? Bankkontot.. iofs. Men ska man jobba så jobbigt kan jag väl rensa fisk i Norge och få tre ggr så mycket.
Eller ne.. jag rensar ingen fisk. 8)
Nu ska jag dra mig till stationen.
Hejsvejs.
En helvetespraktik på en helvetesplats i en helveteslång tid.
Gah.
Nej, jag får inte misströsta nu. Jag måste tänka på att jag bara har fyra dagar kvar nu, bara fem lektioner. Bara tre mornar då jag tänker gå upp klockan fem.
Himlaplättar!
Praktiken måste ta slut, den MÅSTE det. Vad som jag däremot vill ska hända är att ett jobb ska trilla ner i mitt knä. Arbetsintervjun i fredags var en intressant tilldragelse. Fyra personer satt i en panel och förhörde mig om vitt och brett. Jag vet inte riktigt vad jag svarade på allt och jag försökte ju så klart svara PK på allting.. men det var svårt för en person som kanske tycker att tramsnivån inom pedagogiken ibland är väl hög. Det verkade inte dessa människor tycka, om man säger så.
Funderingen är dock den att detta jobb ligger - i sitt absolut bästa scenario - en timme och tjugofem minuter från Malmö C (ej då räknat tiden det tar mig att ta mig till MC). Hemresan i fredags tog mig 1.53, och då var det till Lund. Hur ska jag orka sånt som ny och flitig lärarinna? Jag kommer ju inte att vara hemma förrän 20 på kvällarna... för vad? Vem tackar mig för det? Bankkontot.. iofs. Men ska man jobba så jobbigt kan jag väl rensa fisk i Norge och få tre ggr så mycket.
Eller ne.. jag rensar ingen fisk. 8)
Nu ska jag dra mig till stationen.
Hejsvejs.
7 december 2006
Motvilds, motsols, motlut... MOTIGT
Fan vad det känns jobbigt att kämpa såhär när det inte kommer några resultat ur det. Eller jo, visserligen har vi fått en lägenhet och det är en jävla tur det, annars skulle jag inte ha varit i livet. Men det andra sitter lika hårt som en dålig knäck på ett budgetpapper. Praktikhelvetet tar ju ALDRIG slut och jag får ALDRIG något jobb... det spelar ingen roll hur många ansökningar som skickas in, ingen vill ändå ha mig av någon anledning.
Det är svårt att hitta motivering när ingen kastar det berömda benet någon jävla gång.. jag kreverar!
Jag hatar 5-mornarna, jag hatar dem så mycket att jag skulle kunna döda allihopa om det inte var för att man inte kan döda klockslag eller mornar.
Bajs bajs bajs.
Nej. Jag måste försöka rycka upp mig. Jag har bara fem dagar kvar på praktiken nu. Så lite har det aldrig varit.
Ungefär lika lite som det är timmar gångna på det här dygnet... inte så många alltså.
Jag undrar var Clovis gömmer sig. Ingen hälsningskommité nu på morgonen. 8(
Nej, nu är det smink och off. Adjö.
Det är svårt att hitta motivering när ingen kastar det berömda benet någon jävla gång.. jag kreverar!
Jag hatar 5-mornarna, jag hatar dem så mycket att jag skulle kunna döda allihopa om det inte var för att man inte kan döda klockslag eller mornar.
Bajs bajs bajs.
Nej. Jag måste försöka rycka upp mig. Jag har bara fem dagar kvar på praktiken nu. Så lite har det aldrig varit.
Ungefär lika lite som det är timmar gångna på det här dygnet... inte så många alltså.
Jag undrar var Clovis gömmer sig. Ingen hälsningskommité nu på morgonen. 8(
Nej, nu är det smink och off. Adjö.
6 december 2006
prata med DEIIII!
HAHAHA! Fan.
Har ni inte alltid velat haft LINDA ROSING som ringsignal? Det går nu, för ingen penning alls kan man få Linda Rosing som säger "Snellasvaraderinger, du måste prata me meiii, ja vill prata med deiii".
För att erhålla denna utomordentligt underbara tillgång i våra svenska liv hänvisar jag till http://www.bionda.se/music.php där man även kan lyssna på hennes singel och nästan se hennes buske genom vita trosor.
Rosing är lite ledsen för övrigt.. ingen tar henne på allvar, så då kan hon lika gärna lägga ner de allvarliga grejerna.
---------------
Idag konstaterade jag att jag hade sökt 36 jobb. Det är många.
Jag vill ha ett jobb... bittesehr.
Nej, jag blir för deppig av att tänka på detta. Nu ska jag tröstäta eller nåt.
Hejsvej.
Har ni inte alltid velat haft LINDA ROSING som ringsignal? Det går nu, för ingen penning alls kan man få Linda Rosing som säger "Snellasvaraderinger, du måste prata me meiii, ja vill prata med deiii".
För att erhålla denna utomordentligt underbara tillgång i våra svenska liv hänvisar jag till http://www.bionda.se/music.php där man även kan lyssna på hennes singel och nästan se hennes buske genom vita trosor.
Rosing är lite ledsen för övrigt.. ingen tar henne på allvar, så då kan hon lika gärna lägga ner de allvarliga grejerna.
---------------
Idag konstaterade jag att jag hade sökt 36 jobb. Det är många.
Jag vill ha ett jobb... bittesehr.
Nej, jag blir för deppig av att tänka på detta. Nu ska jag tröstäta eller nåt.
Hejsvej.
4 december 2006
Mina damer och herrar
Malmö högskola.
Situation:
Min vän skulle ha en lektion med en klass bestående av endast gossar. Bevakad av mentorn (en representant från Mah bevakar en eller två lektioner per period och sätter betyg efter det) väntar hon på klassen.
Vän: Vi får se om de kommer, ibland kommer inte så många
Mentor: Jodå, klart att de kommer, du som är så söt.
OJ vad man skulle känna sig respekterad i det läget. Jävlar i min lilla låda. Människan (min vän) har läst flera hundra poäng på högskola och universitet och är duktig som fan på alla sina göromål. Hon har stenkoll på sig själv och sin person och (kan jag intyga) definierar inte sig själv som en "söt tjej" precis. Därmed inte sagt att hon inte är snygg, ty det är hon, men detta var ju rent ut jävla LÖJLIGT.
Till saken hör också att hon är en av de mest intelligenta personer jag någonsin känt och skulle snacka cirklar kring den här jävla mentorsgubben tills han började gråta om det inte var för att hon (och vi alla) är i direkt och akut beroendesituation av Mah för vår framtid.
Vidare skoj är att lektionen som handlade om cementerade genusroller och genusuppfattningar erhöll mycket kritik av samma mentor eftersom min vän inte hade "löst problemet". Som jag förstod återberättandet ansåg mentorn att om man ska ta upp ett problemfyllt ämne ska man lösa problemet, annars gör man mer skada än nytta. Så ett frö, öppna ett öga, starta en debatt... sånt skit ägnar man sig tydligen inte åt på Mah.
Gåvan hon fick av Mah var en stressbörda lagd på den tidigare och kanske ett något törnat självförtroende (förhoppningsvis inte).
För det är ju det som är målet.
Ja.
Situation:
Min vän skulle ha en lektion med en klass bestående av endast gossar. Bevakad av mentorn (en representant från Mah bevakar en eller två lektioner per period och sätter betyg efter det) väntar hon på klassen.
Vän: Vi får se om de kommer, ibland kommer inte så många
Mentor: Jodå, klart att de kommer, du som är så söt.
OJ vad man skulle känna sig respekterad i det läget. Jävlar i min lilla låda. Människan (min vän) har läst flera hundra poäng på högskola och universitet och är duktig som fan på alla sina göromål. Hon har stenkoll på sig själv och sin person och (kan jag intyga) definierar inte sig själv som en "söt tjej" precis. Därmed inte sagt att hon inte är snygg, ty det är hon, men detta var ju rent ut jävla LÖJLIGT.
Till saken hör också att hon är en av de mest intelligenta personer jag någonsin känt och skulle snacka cirklar kring den här jävla mentorsgubben tills han började gråta om det inte var för att hon (och vi alla) är i direkt och akut beroendesituation av Mah för vår framtid.
Vidare skoj är att lektionen som handlade om cementerade genusroller och genusuppfattningar erhöll mycket kritik av samma mentor eftersom min vän inte hade "löst problemet". Som jag förstod återberättandet ansåg mentorn att om man ska ta upp ett problemfyllt ämne ska man lösa problemet, annars gör man mer skada än nytta. Så ett frö, öppna ett öga, starta en debatt... sånt skit ägnar man sig tydligen inte åt på Mah.
Gåvan hon fick av Mah var en stressbörda lagd på den tidigare och kanske ett något törnat självförtroende (förhoppningsvis inte).
För det är ju det som är målet.
Ja.
Skit i det då
Vad är det som har hänt? Jag får aldrig några mail, meddelanden eller kommentarer längre. Det läggs inte ut några nya jobb och lägenhet har vi ju fått nu. Jag ska sluta använda mig av internet, det är ju ändå bara tråkigt.
Jag har 7 mornar kvar nu. Skönt.
54 dagar till flytt.
0 jobberbjudanden och 0 pengar.
Jag har 7 mornar kvar nu. Skönt.
54 dagar till flytt.
0 jobberbjudanden och 0 pengar.
3 december 2006
Grattis till mig
Grattis till mig och min nya lägenhet. Jaaaa!
I Lund julpyntar man lite annorlunda, as seen here.
Igår var en rolig dag. Efter avfärd på förmiddag anlände jag N och H på Ikea där vi skickligt parerade alla galningar och smågalningar (barn). Jag noterade att soffor var dyra, det finns gott om gröna handdukar och diskställ inhandlades. Väl tillbaka i stan (Malmö, hädanefter är stan alltid Malmö, eller nej, jaja, skitsamma) mötte vi M och E som provade kläden och annat krafs. Med dem gick vi till en irländsk pubgrej och drack öl. Det var smaskigt. På toa var det en automatisk pappersutspottare som löpte amok när jag kom i närheten av den. Så fort jag rörde mig på toaletten sa den "nääääää" och spottade ut en ny längd torka-händerna-papper. Väldigt jobbigt. Till slut flydde jag ut från toaletten med nya mekaniska "nääää" bakom mig.
När detta var avklarat intog vi vår middag på V.E.S.P.A. Mycket smaskigt. Jag fick uppdraget att prova vin vackert och gjorde som man skulle - snurrade på glaset, nosade på vinet, tog en minimal klunk och sa "aaah, ja, det var bra". Efter detta märkte jag att vinet verkligen var mycket gott så då sa jag, utan att tänka mig för, "men det VAR ju jättegott". Servitrisen skrattade åt mig men vi fick flaskan i våra händer till slut. Fint.
Efter denna stund begav vi oss till Värnhem för hämtning av Ikeaprylar och sedan hem för sovning av kroppar.
Jag har nu sovit och vaknat och nu överväger vi en tur till ÖB, Rusta och andra roliga ställen.
Toodeloo.
I Lund julpyntar man lite annorlunda, as seen here.
Igår var en rolig dag. Efter avfärd på förmiddag anlände jag N och H på Ikea där vi skickligt parerade alla galningar och smågalningar (barn). Jag noterade att soffor var dyra, det finns gott om gröna handdukar och diskställ inhandlades. Väl tillbaka i stan (Malmö, hädanefter är stan alltid Malmö, eller nej, jaja, skitsamma) mötte vi M och E som provade kläden och annat krafs. Med dem gick vi till en irländsk pubgrej och drack öl. Det var smaskigt. På toa var det en automatisk pappersutspottare som löpte amok när jag kom i närheten av den. Så fort jag rörde mig på toaletten sa den "nääääää" och spottade ut en ny längd torka-händerna-papper. Väldigt jobbigt. Till slut flydde jag ut från toaletten med nya mekaniska "nääää" bakom mig.
När detta var avklarat intog vi vår middag på V.E.S.P.A. Mycket smaskigt. Jag fick uppdraget att prova vin vackert och gjorde som man skulle - snurrade på glaset, nosade på vinet, tog en minimal klunk och sa "aaah, ja, det var bra". Efter detta märkte jag att vinet verkligen var mycket gott så då sa jag, utan att tänka mig för, "men det VAR ju jättegott". Servitrisen skrattade åt mig men vi fick flaskan i våra händer till slut. Fint.
Efter denna stund begav vi oss till Värnhem för hämtning av Ikeaprylar och sedan hem för sovning av kroppar.
Jag har nu sovit och vaknat och nu överväger vi en tur till ÖB, Rusta och andra roliga ställen.
Toodeloo.
1 december 2006
Aldrig ha fifflat med moms
Jo. När jag ändå är i farten kan jag komma med lite info om lägenheten:
3 rok
77 kvm
Hyra ink. el och tv: 5500 kr
Våning 2
Delar på tvättstuga: 6
Förråd: våning 2
Käckt. Man kan titta på fler saker på http://haa.bilddagboken.se.
För övrigt måste jag tycka lite illa.
Ladda inte ner Internet Explorer 7 och använd, den är helt värdelös. De har gjort ett försök att använda flikar men misslyckats ganska mycket. Alla länkar som öppnas i nya fönster eller andra saker som är kopplade till Microsoftgrejer kan man tycka borde öppnas i nya flikar... but noo, de öppnar nya fönster som är 10 ggr mer tungrodda än explorer tidigare varit. Hoho.
Använd Opera.
3 rok
77 kvm
Hyra ink. el och tv: 5500 kr
Våning 2
Delar på tvättstuga: 6
Förråd: våning 2
Käckt. Man kan titta på fler saker på http://haa.bilddagboken.se.
För övrigt måste jag tycka lite illa.
Ladda inte ner Internet Explorer 7 och använd, den är helt värdelös. De har gjort ett försök att använda flikar men misslyckats ganska mycket. Alla länkar som öppnas i nya fönster eller andra saker som är kopplade till Microsoftgrejer kan man tycka borde öppnas i nya flikar... but noo, de öppnar nya fönster som är 10 ggr mer tungrodda än explorer tidigare varit. Hoho.
Använd Opera.
Ioooo!
Den första februari blir jag malmöit istället för lundensare, det är fint som fan snus. Jag har ritat fult och lite oproportioneligt och tagit kort med mobilen så att det har blivit en skugga... men skit i det. Detta är vårt nya hem och det ska bli ett fint hem. Balkongen är meget stor och kan fås inglasad om man vill. Clovis vill det mycket gärna men jag och Nicklas måste få hem tillräckligt mycket pengar så att det räcker till både brödföda och hyra, så det får helt enkelt vänta. Om någon undrar vad det är för något ute på balkongen så kan jag informera om att det är en badenbaden och ingen matta eller en platt hund eller nåt annat. I extrarummet kan man finna dansmattan 8) och de rektangulära grejerna med streck i är bokhyllor. Det är två ingångar till vardagsrummet, fast jag råkade rita över den ena först. Men det ska vara en dörr från hallen också. Mycket mycket fint. Hurra.
Det är möjligt att jag minns helt fel... men jaja.
Nu har vi i alla fall skrivit på kontrakt för denna godbit och den första februari som sagt är det inflyttning. Om någon vill se hur huset och området ser ut (det är kanske inte så upphetsande) kan man titta här. Oiiii!
En stor tyngd från Helenas lilla hjärta och hjärna har nu lyfts. Kvar är endast jobb- och exjobbstyngden.
När det gäller jobbtyngden kan jag meddela att jag varit på en intervju idag. Det var en mystisk intervju, men jag har inte varit på en lärarjobbsintervju förut så jag vet inte riktigt hur sådana går tillväga. Dock jag har varit på andra intervjuer och de brukar inte gå till på detta sätt. Intervjuaren pratade enbart om skolan, eleverna, den pedagogiska inriktningen och andra saker och frågade mig ingenting föruom om jag trivdes med mitt val. I det tillfället fick jag en möjlighet att klämma in lite Helenareklam, annars känner jag inte att han vet särskilt mycket mer om mig än han gjorde innan jag anlände. Tur att jag skickat tretusen papper med ladokudrag, personliga brev och hela kitet. Tydligen så var det något som fick honom att välja ut mig bland (som han sa) hundratals sökande, men jag fattar inte vad det är. Vad värre är är att jag inte fattar hur han ska kunna hitta något som gör att jag ska få gå vidare till nästa nivå:s intervjuer. Jag har ingen erfarenhet (förutom enstaka dagar och praktik), är färdig först den 16 januari, och är ung och dum. Vi kan nog sluta oss till att jag inte får något jobb där när han hade hundrataaaaals sökande. Och så vidare.
Fast jag är duktig på det jag gör.
Det fick jag dock inte sagt ordentligt.
En fördel iofs var att rektorn frågade mig om jag tänkte skaffa barn (hostolagligthost), det tänker jag ju inte inom en överskådlig framtid så det var ju fint. Typiskt dock att det är sådana saker som man inte får ha fördel av som jag möjligen isf skulle ha fördel av.
Jaja. Vad är en bal på slottet?
Jag har fått en lägenhet och slapp dubbel hyra och andra dåliga saker. Lyckan är stor. Snart är det jul. Snart är praktiken slut (två veckor kvar) och snart, snart eventuellt kan vi knyta ihop ex-jobbet.
Ah!
Nu ska jag pyssla. Adieu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)