Mina damer och herrar

Malmö högskola.
Situation:
Min vän skulle ha en lektion med en klass bestående av endast gossar. Bevakad av mentorn (en representant från Mah bevakar en eller två lektioner per period och sätter betyg efter det) väntar hon på klassen.
Vän: Vi får se om de kommer, ibland kommer inte så många
Mentor: Jodå, klart att de kommer, du som är så söt.

OJ vad man skulle känna sig respekterad i det läget. Jävlar i min lilla låda. Människan (min vän) har läst flera hundra poäng på högskola och universitet och är duktig som fan på alla sina göromål. Hon har stenkoll på sig själv och sin person och (kan jag intyga) definierar inte sig själv som en "söt tjej" precis. Därmed inte sagt att hon inte är snygg, ty det är hon, men detta var ju rent ut jävla LÖJLIGT.
Till saken hör också att hon är en av de mest intelligenta personer jag någonsin känt och skulle snacka cirklar kring den här jävla mentorsgubben tills han började gråta om det inte var för att hon (och vi alla) är i direkt och akut beroendesituation av Mah för vår framtid.
Vidare skoj är att lektionen som handlade om cementerade genusroller och genusuppfattningar erhöll mycket kritik av samma mentor eftersom min vän inte hade "löst problemet". Som jag förstod återberättandet ansåg mentorn att om man ska ta upp ett problemfyllt ämne ska man lösa problemet, annars gör man mer skada än nytta. Så ett frö, öppna ett öga, starta en debatt... sånt skit ägnar man sig tydligen inte åt på Mah.
Gåvan hon fick av Mah var en stressbörda lagd på den tidigare och kanske ett något törnat självförtroende (förhoppningsvis inte).

För det är ju det som är målet.
Ja.