Psykfel. Det där som jag inte får tänka på kryper sig på mig ändå och det hjälps ju inte direkt att det hela har tagit en ny äcklig vändning.
Bajs.
Nej.
Min telefon har tappat all rim och reson. Imorse kunde jag inte ens öppna meddelanden som jag fått eftersom den gastar nåt om att jag har för många program igång och att jag måste stå på huvuet eller något liknande... den buggar som fan. Jag har ett meddelande i utkorgen sen 1900-talet (känns det som) som vägrar försvinna och istället ligger som en jävligt irriterande liten ikon på "skrivbordet".
Nu har jag iaf säkerhetskopierat hela skiten och tänkte att jag skulle testa att återinföra allt och se ifall saker och ting hamnar på rätt plats. Jag blev avbruten nyss när jag skulle göra det och avbröt det hela vilket resulterade i att alla meddelanden (inklusive det irriterande oiii!) försvann från telefonen men allt annat var som vanligt.
Helvete.
Jag vill inte att alla mina meddelanden ska försvinna. Det vore mycket tråkigt.
Nu verkar den dessutom ha hängt sig... jag ska hänga den själv om den inte skärper till sig och blir snäll och foglig fram till dagen då jag får lov att byta. Då ska jag högaktningsfullt slänga skiten i en sjö eller eldhav och se den brinna samtidigt som jag skrattar elakt.
Det är en Nokia 6680 ifall det var någon som inte redan har gissat det.
När jag gjorde säkerhetskopieringen från början så fuckade den ut hela datorn och jag blev tvungen att starta om eftersom ingenting fungerade längre när det var klart. Dessutom är usb-sladden glapp.
Gah.
Jag borde egentligen studera eller städa, men jag gör ju inget av det.
Varför? Jag vet inte.
Jag har diskat iaf. Heja mig.
Svordomar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar