Måndagswhine

Det traditionella måndagsgnällandet är här. 20 veckors praktik. Av dessa 20 är 19 slut och jag är på den 20:onde veckan. Dock känns det inte som om slutet finns inom en överskådlig framtid. Istället känns det som om slutet för mig som person kommer att komma före slutet på dessa 20 veckor och att dessa 20 veckor var det som mitt liv kom att gå ut på.
En helvetespraktik på en helvetesplats i en helveteslång tid.
Gah.
Nej, jag får inte misströsta nu. Jag måste tänka på att jag bara har fyra dagar kvar nu, bara fem lektioner. Bara tre mornar då jag tänker gå upp klockan fem.
Himlaplättar!

Praktiken måste ta slut, den MÅSTE det. Vad som jag däremot vill ska hända är att ett jobb ska trilla ner i mitt knä. Arbetsintervjun i fredags var en intressant tilldragelse. Fyra personer satt i en panel och förhörde mig om vitt och brett. Jag vet inte riktigt vad jag svarade på allt och jag försökte ju så klart svara PK på allting.. men det var svårt för en person som kanske tycker att tramsnivån inom pedagogiken ibland är väl hög. Det verkade inte dessa människor tycka, om man säger så.
Funderingen är dock den att detta jobb ligger - i sitt absolut bästa scenario - en timme och tjugofem minuter från Malmö C (ej då räknat tiden det tar mig att ta mig till MC). Hemresan i fredags tog mig 1.53, och då var det till Lund. Hur ska jag orka sånt som ny och flitig lärarinna? Jag kommer ju inte att vara hemma förrän 20 på kvällarna... för vad? Vem tackar mig för det? Bankkontot.. iofs. Men ska man jobba så jobbigt kan jag väl rensa fisk i Norge och få tre ggr så mycket.
Eller ne.. jag rensar ingen fisk. 8)

Nu ska jag dra mig till stationen.
Hejsvejs.