Jag har gått igenom min blogg från januari till juni 2006 och upptäckt dessa saker:
1. Malmö högskola ska definitivt anmälas till Högskoleverket. När jag läser igenom det nu är det ju skapligt upprörande.
2. Mitt fysiska förfall började strax före jul och eskalerade i och med avklippning och färgning av håret. Detta ska under de första månaderna av 2007 kraftigt tas i tu med.
3. Jag gnäller så jävligt när jag är ensam. Innan jag blev ihop med Nicklas var det gnäll, gnäll, gnäll och åter gnäll.
4. Innan jag blev tillsammans med Nicklas gjorde jag också en massa grejer som jag inte gör nu. Går och fikar och annat sånt. Dock kan vissa av dessa saker härledas till att jag varit tillfångatagen av Ängelholm under nästan nio av de tjugo veckor som den senaste terminen varat.
Jag gör inga nyårslöften, men jag säger detta:
Jag älskar vatten. Vatten är det bästa jag vet och det har alltid varit det. Varför roar jag mig inte med att simma? Jag vet inte. Eller jo, jag vet. Till viss del är det för att det i Lund råder en kraftig brist av simhallar.
2007 ska jag börja simma oftare.
Jag älskar även att sjunga... men det är inte så mycket man kan göra åt det. Eftersom jag inte är kristen kan jag inte sjunga i någon kyrkokör...
Tråkigt.
Jag anar en kallelse från nedervåningen.
Hejsvej.
30 december 2006
29 december 2006
Årets, årets, årets und so weiter
Förutom Nicklas var det inte jättemycket som gjorde detta år ett populärt sådant. OS var iofs käckt, och att fotbollsVM går är alltid kul. Men helvetesterminen och sattyget från Mah förstörde min Lundakarneval, la mörker över min sommar och orsakade ett magsår under höstterminen.
När det löste sig började saker iofs peka uppåt, ty då fick vi även en ny lägenhet.
Nu gäller det bara att få jobb... annars har det jag gjort under 2006 varit värt ingenting.
Denna lista är självklart snodd från http://linderholm.blogg.se
Årets...
...Beslut:
Att flytta ihop med Nicklas och att flytta till Malmö
...Dumhet:
Att gå på lismande ord från handledare och att sedan visa känslor för Malmö Högskola
...Bästa film:
Brokeback mountain
...Sämsta film:
Marie Antoinette var ingen höjdare.. annars såg jag ju någon på tv någon natt som jag skrivit om här. Den var dålig.
...Inköp:
Sixten (datorn)
...Nostalgi:
Jag har inte direkt sett bakåt under detta år.. eller jo, ”före olyckan”-bakåt.
...Pinsamhet:
Lyckligtvis har jag förträngt det, men jag minns att jag sagt något extrempuckat som jag skämts mycket för senare.
...Låt:
Kan inte komma på någon nu.. kanske Muse – City of delusion
...Nya bekantskap:
Alla Nicklas vänner…
...Dummaste:
George Bush, fröken Rosing, min handledare under helvetesterminen…
...Jullåt:
Det måste nog bli Dollys Winter wonderland
...Sämsta jullåt:
Magnus Carlssons Wrap you up in paper… den var konstig.
...Ord:
Lilludd, det heter Clovis.
...Citat:
”Lata björnar har det alltid funnits” Emil.
...Dag:
11/3 när vi blev ihopslagna 8)
...Roligaste:
Det är inte haha-roligt men det var underbart när vinter-OS var… jävlar i min lilla låda.
...Tråkigaste:
Att inte ha fått åka upp och hälsa på mormor något alls…
...Felbedömning:
Äh, va? Vem vet detta?
höll du några av dina nyårslöften?
Tror inte att jag hade några så den frågan skulle jag ha kunnat stryka…
kommer du ha några nya för 2007?
Kanske i tysthet, skit du i det.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2006?
Nej, men en av de närmaste blev det i oktober 2005
Dog någon som stod dig nära?
Tack gode gud nej
Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007?
Sinnesro, det finns inte mycket av den varan just nu trots att jag i skrivande stund befinner mig på julledighet.
Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?
Har inte den här frågan redan varit? Som omväxling kan jag väl ta 22/2 för då fyllde jag år och Anja tog OS-guld
Vad var din största framgång 2006?
Att få godkänt och väl godkänt på praktiken och att kunna kämpa igenom att få göra praktiken under denna termin.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Gammal skada från året innan bara…
Vad spenderade du mest pengar på?
Om inte hyra eller andra fasta utgifter räknas så måste jag nog säga kläder.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Nicklas existens.. den gör mig glad varje dag.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?
Man kan ju bara komma ihåg det som är i ropet nu… Sandi Thomas – I wish I was a punkrocker kanske. Kommer inte på någon mer.
Var du gladare eller ledsnare 2006 jämfört med tidigare år?
Mycket ledsnare tyvärr…
Rikare eller fattigare?
Nog lite fattigare eftersom jag jobbade förra året på sommaren och i år var det bara studier.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat
Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit
Hur tillbringade du julen?
Med mor, far, bror, bror, svägerska, syster, svåger, Clovis i Falkenberg
Blev du kär i år?
Ja 8)
Favoritprogram på teve?
Det varierar kraftigt… men Extreme machines och Äntligen hemma är kuligt.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2006?
Ja, innerligt. Mitt spontana svar på denna fråga var ”nej, man ska inte hata” men sen kom jag på att jag inte alls kan hysa någon annan känsla för … vem annars … handledaren.
Bästa boken du läste i år?
Jag läser lärarutbildning, alla böcker jag läser är skit.
Största musikaliska upptäckten?
Ingen upptäckt i år. Förutom möjligen Muses senaste skiva… gruppen hade jag dock upptäckt många år tidigare.
Något du önskade dig och fick?
Ja, en sweetheart.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Packade flyttkartonger och åt middag på nationen med M och H.
Vad fick dig att må bra?
Kärlekssejourer till Kba
Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Valrörelsen, hela.
En värdefull läxa du lärt dig i år?
Tala inte om vad du ska rösta på. Då kommer du att ställas till svars för vad DITT parti gör ifall de vinner regeringsmakten.
Citera en sångtext som summerar 2006:
Happy new year, happy new year (bättre lycka nästa år)
Årets plagg:
Fy fan, detta år har i klädhänseende varit ett analhål. BÄTTRE nästa år tack. (freudiansk felskrivning när jag först skrev ”BÄTTRE nästa hål” haha)
Året resa:
Alldeles för få resor tyvärr… Det får väl vara att jag fick se Kba och trakterna däromkring.
Årets upplevelse:
Men sluta nu… magnetröntgen av huvet.
Året spel:
Jag spelar inte spel.
Årets fest:
Klent med fester detta år… inte bra.
3 ord om 2006:
dåligt, bra, slut
Årets bästa smeknamn:
Lilludd
Årets konsert:
Jag har inte varit på någon konsert… eller så har jag det men dessa gör inget för mig.
Årets godaste pizza:
”Aptiten – den bästa biten” har de bästa pizzorna… förutom den där gången jag spydde av den. Då var den äcklig.
Årets gladlåt:
Finns ingen
Årets sämsta inköp:
Många saker, alla kläder jag har, fula som stryk.
Årets dricka:
Latte
Årets sämsta ragg:
Alla ragg under detta år har varit bra
Årets fylla:
Minns inte det du, ligger i sakens natur.
När det löste sig började saker iofs peka uppåt, ty då fick vi även en ny lägenhet.
Nu gäller det bara att få jobb... annars har det jag gjort under 2006 varit värt ingenting.
Denna lista är självklart snodd från http://linderholm.blogg.se
Årets...
...Beslut:
Att flytta ihop med Nicklas och att flytta till Malmö
...Dumhet:
Att gå på lismande ord från handledare och att sedan visa känslor för Malmö Högskola
...Bästa film:
Brokeback mountain
...Sämsta film:
Marie Antoinette var ingen höjdare.. annars såg jag ju någon på tv någon natt som jag skrivit om här. Den var dålig.
...Inköp:
Sixten (datorn)
...Nostalgi:
Jag har inte direkt sett bakåt under detta år.. eller jo, ”före olyckan”-bakåt.
...Pinsamhet:
Lyckligtvis har jag förträngt det, men jag minns att jag sagt något extrempuckat som jag skämts mycket för senare.
...Låt:
Kan inte komma på någon nu.. kanske Muse – City of delusion
...Nya bekantskap:
Alla Nicklas vänner…
...Dummaste:
George Bush, fröken Rosing, min handledare under helvetesterminen…
...Jullåt:
Det måste nog bli Dollys Winter wonderland
...Sämsta jullåt:
Magnus Carlssons Wrap you up in paper… den var konstig.
...Ord:
Lilludd, det heter Clovis.
...Citat:
”Lata björnar har det alltid funnits” Emil.
...Dag:
11/3 när vi blev ihopslagna 8)
...Roligaste:
Det är inte haha-roligt men det var underbart när vinter-OS var… jävlar i min lilla låda.
...Tråkigaste:
Att inte ha fått åka upp och hälsa på mormor något alls…
...Felbedömning:
Äh, va? Vem vet detta?
höll du några av dina nyårslöften?
Tror inte att jag hade några så den frågan skulle jag ha kunnat stryka…
kommer du ha några nya för 2007?
Kanske i tysthet, skit du i det.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2006?
Nej, men en av de närmaste blev det i oktober 2005
Dog någon som stod dig nära?
Tack gode gud nej
Är det något du saknade år 2006 som du vill ha år 2007?
Sinnesro, det finns inte mycket av den varan just nu trots att jag i skrivande stund befinner mig på julledighet.
Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?
Har inte den här frågan redan varit? Som omväxling kan jag väl ta 22/2 för då fyllde jag år och Anja tog OS-guld
Vad var din största framgång 2006?
Att få godkänt och väl godkänt på praktiken och att kunna kämpa igenom att få göra praktiken under denna termin.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Gammal skada från året innan bara…
Vad spenderade du mest pengar på?
Om inte hyra eller andra fasta utgifter räknas så måste jag nog säga kläder.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Nicklas existens.. den gör mig glad varje dag.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?
Man kan ju bara komma ihåg det som är i ropet nu… Sandi Thomas – I wish I was a punkrocker kanske. Kommer inte på någon mer.
Var du gladare eller ledsnare 2006 jämfört med tidigare år?
Mycket ledsnare tyvärr…
Rikare eller fattigare?
Nog lite fattigare eftersom jag jobbade förra året på sommaren och i år var det bara studier.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat
Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit
Hur tillbringade du julen?
Med mor, far, bror, bror, svägerska, syster, svåger, Clovis i Falkenberg
Blev du kär i år?
Ja 8)
Favoritprogram på teve?
Det varierar kraftigt… men Extreme machines och Äntligen hemma är kuligt.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2006?
Ja, innerligt. Mitt spontana svar på denna fråga var ”nej, man ska inte hata” men sen kom jag på att jag inte alls kan hysa någon annan känsla för … vem annars … handledaren.
Bästa boken du läste i år?
Jag läser lärarutbildning, alla böcker jag läser är skit.
Största musikaliska upptäckten?
Ingen upptäckt i år. Förutom möjligen Muses senaste skiva… gruppen hade jag dock upptäckt många år tidigare.
Något du önskade dig och fick?
Ja, en sweetheart.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Packade flyttkartonger och åt middag på nationen med M och H.
Vad fick dig att må bra?
Kärlekssejourer till Kba
Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Valrörelsen, hela.
En värdefull läxa du lärt dig i år?
Tala inte om vad du ska rösta på. Då kommer du att ställas till svars för vad DITT parti gör ifall de vinner regeringsmakten.
Citera en sångtext som summerar 2006:
Happy new year, happy new year (bättre lycka nästa år)
Årets plagg:
Fy fan, detta år har i klädhänseende varit ett analhål. BÄTTRE nästa år tack. (freudiansk felskrivning när jag först skrev ”BÄTTRE nästa hål” haha)
Året resa:
Alldeles för få resor tyvärr… Det får väl vara att jag fick se Kba och trakterna däromkring.
Årets upplevelse:
Men sluta nu… magnetröntgen av huvet.
Året spel:
Jag spelar inte spel.
Årets fest:
Klent med fester detta år… inte bra.
3 ord om 2006:
dåligt, bra, slut
Årets bästa smeknamn:
Lilludd
Årets konsert:
Jag har inte varit på någon konsert… eller så har jag det men dessa gör inget för mig.
Årets godaste pizza:
”Aptiten – den bästa biten” har de bästa pizzorna… förutom den där gången jag spydde av den. Då var den äcklig.
Årets gladlåt:
Finns ingen
Årets sämsta inköp:
Många saker, alla kläder jag har, fula som stryk.
Årets dricka:
Latte
Årets sämsta ragg:
Alla ragg under detta år har varit bra
Årets fylla:
Minns inte det du, ligger i sakens natur.
Ögon, sidor och dusch
Var är Clovis? 8)
Nu är 33 sidor färdiga av exjobbet. Jag vet inte hur många sidor det ska vara och jag tror inte att det finns någon sådan ram, det viktiga är väl vad man har i det. Med tanke på att hela analysdelen och den del där resultatet efter intervjuerna redovisas saknas så får vi tippa på att det kommer att bli många fler än 33 sidor.
Men tjusigt blir det, jävlar i min lilla låda.
Jag måste duscha. Det gruvar jag mig lite för. Duschen här hos mor och far är nämligen ett badkar (ibland skriver folk badkarl, det är så roligt att jag inte vet hur jag ska klara mig) och ett snetak. Alltså: man kan inte stå upprätt i badkaret och duscha, man kan inte ens stå hukande utan man måste sitta ner. Dessutom finns det inget draperi, vilket gör det hela ännu mer komplicerat.
Gah.
27 december 2006
Insikt
Rätt ofta hör man floskler, klyschor eller vad man nu vill kalla dem. Det ligger liksom i sakens natur. Ibland, inte särskilt ofta, hör man dessa fraser i ett sammanhang som gör att man inte ser på dem i den vanliga slitna dr Phil-populärkultur-skruden utan man ser dem för vad de faktiskt innebär. En sådan sak hände mig idag. På någon kanal som SVT har sändes en dokumentär om fyra kvinnor som besökte ett kloster under 40 dagar. En av kvinnorna snyftade mycket under sitt möte med en av nunnorna och sa att hon så gärna ville att alla skulle "approve of her", d.v.s. godkänna henne. Nunnan sa då:
Det enda som är viktigt är om du godkänner dig själv, om andra godkänner dig eller ej är inte viktigt.
Så himla sant. Det är visserligen hört hundra gånger men då har man bara sett det som just en floskel utan egentlig innebörd. Men nu blev det av någon anledning något annat. Att bli godkänd. Det kan man bli av skolan, instanser av andra slag, kurser man går igenom och sin partner kanske. Jag har aldrig någonsin funderat på att just godkänna mig själv. Visst har jag tänkt att jag är värd något som människa och så vidare, men jag har inte godkänt mig själv. Däremot har jag underkänt mig själv.
Jag går omkring som om jag var mitt i en uppgift. Denna uppgift ska bli färdig och sedan ska jag bli godkänd. Just nu är jag inte godkänd i mina ögon, väldigt långt ifrån faktiskt.
Jag känner mig falsk, oäkta, oärlig, ovärdig och en massa andra saker som börjar med o, men framför allt känner jag mig underkänd.
Jag är nog den enda som tycker såhär om mig själv. Eller inte, men i vilket fall som helst är det inte många med mig som tycker att jag är underkänd som människa. Det vet jag, för jag har alltid haft varma människor omkring mig.
Trots att jag vet att jag har en stor och bra familj som tycker att jag är godkänd, goda vänner som tycker att jag är godkänd och världens bästa N som också tycker att jag är godkänd så känner jag det ändå som om slutbetyget på mig fram till mitt 25:e levnadsår är att jag är underkänd. Det kan ju bara vara en följd av att jag själv inte godkänner mig.
Jag har ingen aning om hur jag ska kunna godkänna mig själv. Inte en jävla susning.
Nu kändes allt helt plötsligt ännu tyngre än innan.
Det enda som är viktigt är om du godkänner dig själv, om andra godkänner dig eller ej är inte viktigt.
Så himla sant. Det är visserligen hört hundra gånger men då har man bara sett det som just en floskel utan egentlig innebörd. Men nu blev det av någon anledning något annat. Att bli godkänd. Det kan man bli av skolan, instanser av andra slag, kurser man går igenom och sin partner kanske. Jag har aldrig någonsin funderat på att just godkänna mig själv. Visst har jag tänkt att jag är värd något som människa och så vidare, men jag har inte godkänt mig själv. Däremot har jag underkänt mig själv.
Jag går omkring som om jag var mitt i en uppgift. Denna uppgift ska bli färdig och sedan ska jag bli godkänd. Just nu är jag inte godkänd i mina ögon, väldigt långt ifrån faktiskt.
Jag känner mig falsk, oäkta, oärlig, ovärdig och en massa andra saker som börjar med o, men framför allt känner jag mig underkänd.
Jag är nog den enda som tycker såhär om mig själv. Eller inte, men i vilket fall som helst är det inte många med mig som tycker att jag är underkänd som människa. Det vet jag, för jag har alltid haft varma människor omkring mig.
Trots att jag vet att jag har en stor och bra familj som tycker att jag är godkänd, goda vänner som tycker att jag är godkänd och världens bästa N som också tycker att jag är godkänd så känner jag det ändå som om slutbetyget på mig fram till mitt 25:e levnadsår är att jag är underkänd. Det kan ju bara vara en följd av att jag själv inte godkänner mig.
Jag har ingen aning om hur jag ska kunna godkänna mig själv. Inte en jävla susning.
Nu kändes allt helt plötsligt ännu tyngre än innan.
Middledag
Det finns en sak som gör mig helt galen. Jag vet inte riktigt varför... men jag exploderar nästan inombords. Saken är: om någon ändrar inställningarna på min dator. Jag blir galen. Jag blir fullständigt tokig. Ge fan i min dator. Man får använda den och låna den och allt sånt om man frågar snällt men ändra inga jävla inställningar. Detta har N fått lära sig the hard way och nu i julas tror jag att min bror och hans fru skulle vara lustiga så de ändrade textstorlek och ikonstorlek. Jag trodde att jag skulle dö. Med tänderna fast inbäddade i båda kinderna gick jag metodiskt igenom vad som skulle ändras tillbaka och sedan gick jag och la mig med alldeles för högt blodtryck.
Nu har någon haft den goda smaken att dra ut min strömsladd så batterierna har tagit slut och dessutom på ett sådant sätt att strömsladden inte gick att finna. Det kan inte vara Clovis ty den sitter så pass hårt bakpå datorn att man knappt kan få bort den som människa. Istället är det någon människa i detta hushåll som har tänkt att det var en skitbra idé. Verkligen. Hur bra som helst.
Jag tror att jag har något problem, men jag vill bara skrika
ge fan i min dator
fast jag behärskar mig väldigt mycket.
Men allvarligt:
Ge fan i min dator.
Jag behöver nog vård.
Idag har jag fått ett par nya springskor av min far. Oh the joy! Nu kan jag springa utan att punktera hälen varje gång. När vi har flyttat kan jag också springa på ett ställe som inte är världens tråkigaste, fulaste och mest översvämmade. JA!
Jag ska springa bland lyxvillor med pool och drömma om att jag en dag ska tjäna in så pass mycket pengar att jag också kan ha en kamera som bevakar ingången.
Tjohoo!
Fast har jag något jobb? Nej. Har jag några pengar? Ja. Jag fick 75 kr över efter betalda räkningar och hyra. Sprätt ska jag sätta på dem. Dessutom har jag vunnit lika mycket till på juletrisslotter. Det är tur det.
Nu ska vi nog åka till Varberg. Toodeloo.
Nu har någon haft den goda smaken att dra ut min strömsladd så batterierna har tagit slut och dessutom på ett sådant sätt att strömsladden inte gick att finna. Det kan inte vara Clovis ty den sitter så pass hårt bakpå datorn att man knappt kan få bort den som människa. Istället är det någon människa i detta hushåll som har tänkt att det var en skitbra idé. Verkligen. Hur bra som helst.
Jag tror att jag har något problem, men jag vill bara skrika
ge fan i min dator
fast jag behärskar mig väldigt mycket.
Men allvarligt:
Ge fan i min dator.
Jag behöver nog vård.
Idag har jag fått ett par nya springskor av min far. Oh the joy! Nu kan jag springa utan att punktera hälen varje gång. När vi har flyttat kan jag också springa på ett ställe som inte är världens tråkigaste, fulaste och mest översvämmade. JA!
Jag ska springa bland lyxvillor med pool och drömma om att jag en dag ska tjäna in så pass mycket pengar att jag också kan ha en kamera som bevakar ingången.
Tjohoo!
Fast har jag något jobb? Nej. Har jag några pengar? Ja. Jag fick 75 kr över efter betalda räkningar och hyra. Sprätt ska jag sätta på dem. Dessutom har jag vunnit lika mycket till på juletrisslotter. Det är tur det.
Nu ska vi nog åka till Varberg. Toodeloo.
26 december 2006
Såhär ser jag ut när jag satt på mig mors gamla glasögon och är allmänt osminkad och annandagssunkig. På bilden ser man iofs det halsband jag fick av darling-N, mycket mycket fint. 8)
Mor och far verkar verkligen vilja att jag ska titta på nån dramakomediserie från 60-talet. Jag kom undan nu med en mycket fast ton. När det började reste jag mig från tevesoffan och sa "nejdu", far sa att han tyckte att jag skulle se det, att det var kultur och bra saker. Jag ville inte se och sa "nee". Mor sa "jo, jag håller med far, jag tycker att du ska se". "Ja, men nej" sa jag och gick ut ur rummet. Väl uppe vid datorn ropade mor "ska du inte se?" upp för trappen. "Nej" svarade jag. Efter någon minut kom mor upp för trappen och tyckte att jag borde se det hela. Jag tackade än en gång nej och det var det sista.
De verkar verkligen vilja att jag ska se. Men jag. vill. inte.
Jag har spenderat hela min dag med att ligga framför teven och se diverse naturprogram och det lär bli ungefär samma kvällsaktivitet så jag kände att jag behövde en liten paus.
Så så blev det.
Jag har inget jobb.. alltså ingen försörjning alls alldeles strax. Jag har sökt jobb, jävlar i min lilla låda. Jag har sökt och varit på intervjuer och hej och hå... but there is nothing. Bara för förskolelärare och ma/no.
Kul.
Jag har en kvarts miljon i studieskulder och får inget jobb på det.
Kul.
Jag är inte byggd för att klara av sånt här. Till skillnad från andra jag känner som det alltid av någon magisk anledning ordnar sig för (jag är inte alls bitter) med både jobb och bostad trots att de varken söker det ena eller det andra, så ordnar det sig inte för mig.
Jag kan mycket väl hamna på gatan. Jag får väl stå vid stationen i Malmö och sjunga "Eternal flame" eller något. Tänk på mig när ni går förbi.
Adjö.
19 december 2006
Foglig Nokia
Psykfel. Det där som jag inte får tänka på kryper sig på mig ändå och det hjälps ju inte direkt att det hela har tagit en ny äcklig vändning.
Bajs.
Nej.
Min telefon har tappat all rim och reson. Imorse kunde jag inte ens öppna meddelanden som jag fått eftersom den gastar nåt om att jag har för många program igång och att jag måste stå på huvuet eller något liknande... den buggar som fan. Jag har ett meddelande i utkorgen sen 1900-talet (känns det som) som vägrar försvinna och istället ligger som en jävligt irriterande liten ikon på "skrivbordet".
Nu har jag iaf säkerhetskopierat hela skiten och tänkte att jag skulle testa att återinföra allt och se ifall saker och ting hamnar på rätt plats. Jag blev avbruten nyss när jag skulle göra det och avbröt det hela vilket resulterade i att alla meddelanden (inklusive det irriterande oiii!) försvann från telefonen men allt annat var som vanligt.
Helvete.
Jag vill inte att alla mina meddelanden ska försvinna. Det vore mycket tråkigt.
Nu verkar den dessutom ha hängt sig... jag ska hänga den själv om den inte skärper till sig och blir snäll och foglig fram till dagen då jag får lov att byta. Då ska jag högaktningsfullt slänga skiten i en sjö eller eldhav och se den brinna samtidigt som jag skrattar elakt.
Det är en Nokia 6680 ifall det var någon som inte redan har gissat det.
När jag gjorde säkerhetskopieringen från början så fuckade den ut hela datorn och jag blev tvungen att starta om eftersom ingenting fungerade längre när det var klart. Dessutom är usb-sladden glapp.
Gah.
Jag borde egentligen studera eller städa, men jag gör ju inget av det.
Varför? Jag vet inte.
Jag har diskat iaf. Heja mig.
Svordomar.
Bajs.
Nej.
Min telefon har tappat all rim och reson. Imorse kunde jag inte ens öppna meddelanden som jag fått eftersom den gastar nåt om att jag har för många program igång och att jag måste stå på huvuet eller något liknande... den buggar som fan. Jag har ett meddelande i utkorgen sen 1900-talet (känns det som) som vägrar försvinna och istället ligger som en jävligt irriterande liten ikon på "skrivbordet".
Nu har jag iaf säkerhetskopierat hela skiten och tänkte att jag skulle testa att återinföra allt och se ifall saker och ting hamnar på rätt plats. Jag blev avbruten nyss när jag skulle göra det och avbröt det hela vilket resulterade i att alla meddelanden (inklusive det irriterande oiii!) försvann från telefonen men allt annat var som vanligt.
Helvete.
Jag vill inte att alla mina meddelanden ska försvinna. Det vore mycket tråkigt.
Nu verkar den dessutom ha hängt sig... jag ska hänga den själv om den inte skärper till sig och blir snäll och foglig fram till dagen då jag får lov att byta. Då ska jag högaktningsfullt slänga skiten i en sjö eller eldhav och se den brinna samtidigt som jag skrattar elakt.
Det är en Nokia 6680 ifall det var någon som inte redan har gissat det.
När jag gjorde säkerhetskopieringen från början så fuckade den ut hela datorn och jag blev tvungen att starta om eftersom ingenting fungerade längre när det var klart. Dessutom är usb-sladden glapp.
Gah.
Jag borde egentligen studera eller städa, men jag gör ju inget av det.
Varför? Jag vet inte.
Jag har diskat iaf. Heja mig.
Svordomar.
18 december 2006
Kärringar
Helen Sjöholms Koppången är en väldigt fin sång... den får nog bli årets julsång trots att jag mötte den för första gången förra året.
http://brasved.blogspot.com har lagt upp en bild som gjort mig särdeles lycklig... se här:
Om detta skulle vara det enda jobbet jag kan få så får jag väl vara glad... men det kommer att vara svårt 8)
Nu till en helt annan sak:
http://alotlikeus.blogspot.com och http://prinsessglitter.blogspot.com har båda tagit upp ett gammalt välkänt fenomen, nämligen kö-vett.
Jag har själv vid flertalet tillfällen tagit upp detta men aldrig när jag varit lugn och sansad. Tidigare har det alltid handlat om precis när jag kommit hem från affären och varit galen av ilska.
En gång hade jag en man som stod så nära mig att jag kände hans haka på ovansidan av mitt huvud. Jaha, tänker ni, då stod du väl i kön till en bajamaja på en festival eller nåt. Nej, det var på Willys här i Lund.
Willys.
Jag hatar folk som står för nära i kön. Det är det värsta jag vet.
En annan extremt dålig sak är just den som Eline tar upp, nämligen den med vagnanalattackerna. Jag vill inte, jag upprepar, INTE, ha en vagn uppkörd i röven. Det spelar ingen roll hur charmig eller hur skicklig du är på detta hantverk, jag är inte intresserad. Om det inte handlar om att göra mig glad så måste det handla om att personen bakom mig tror att han eller hon kommer fram fortare för att jag får en vagn i röven. Jag kan då meddela att så är det inte.
Alltså:
Bara för att ni står nära mig kommer ni inte förbi mig i kön.
Om ni går om mig så kommer ni förbi mig i kön däremot ty jag är den mesigaste på två ben. Det har faktiskt hänt några gånger de senaste veckorna att folk bara helt enkelt (mer eller mindre uppenbart och fräckt) har gått framför mig i kön. I ett fall har det handlat om en kärring och i ett annat om 30+ karl med för stort ego.
Båda exemplaren av människor är per definition ganska jobbiga att ha att göra med i det offentliga rummet.
Jag vet inte vilka som är värst, men oftast är kärringarna fräckare.
Kärringar överlag är egentligen ingenting jag uppskattar.
Ni vet vilka ni är.
Kärringar.
Nu ska jag sova.
http://brasved.blogspot.com har lagt upp en bild som gjort mig särdeles lycklig... se här:
Om detta skulle vara det enda jobbet jag kan få så får jag väl vara glad... men det kommer att vara svårt 8)
Nu till en helt annan sak:
http://alotlikeus.blogspot.com och http://prinsessglitter.blogspot.com har båda tagit upp ett gammalt välkänt fenomen, nämligen kö-vett.
Jag har själv vid flertalet tillfällen tagit upp detta men aldrig när jag varit lugn och sansad. Tidigare har det alltid handlat om precis när jag kommit hem från affären och varit galen av ilska.
En gång hade jag en man som stod så nära mig att jag kände hans haka på ovansidan av mitt huvud. Jaha, tänker ni, då stod du väl i kön till en bajamaja på en festival eller nåt. Nej, det var på Willys här i Lund.
Willys.
Jag hatar folk som står för nära i kön. Det är det värsta jag vet.
En annan extremt dålig sak är just den som Eline tar upp, nämligen den med vagnanalattackerna. Jag vill inte, jag upprepar, INTE, ha en vagn uppkörd i röven. Det spelar ingen roll hur charmig eller hur skicklig du är på detta hantverk, jag är inte intresserad. Om det inte handlar om att göra mig glad så måste det handla om att personen bakom mig tror att han eller hon kommer fram fortare för att jag får en vagn i röven. Jag kan då meddela att så är det inte.
Alltså:
Bara för att ni står nära mig kommer ni inte förbi mig i kön.
Om ni går om mig så kommer ni förbi mig i kön däremot ty jag är den mesigaste på två ben. Det har faktiskt hänt några gånger de senaste veckorna att folk bara helt enkelt (mer eller mindre uppenbart och fräckt) har gått framför mig i kön. I ett fall har det handlat om en kärring och i ett annat om 30+ karl med för stort ego.
Båda exemplaren av människor är per definition ganska jobbiga att ha att göra med i det offentliga rummet.
Jag vet inte vilka som är värst, men oftast är kärringarna fräckare.
Kärringar överlag är egentligen ingenting jag uppskattar.
Ni vet vilka ni är.
Kärringar.
Nu ska jag sova.
16 december 2006
Varför förstår hon aldrig anledningen till att hon finns i medierna?
För någon vecka sedan gick ju människan ut och sa att ingen tog henne på allvar... inte ens hon själv tydligen eftersom hon redan glömt det och försöker återigen - att bli tagen på allvar:
Berätta om programmet?
– Det är jättehemligt än så länge. Ett program i en av de fem största kanalerna där jag har huvudrollen.
[Hm, viiiilken kanal kan det vara om hon säger "en av de FEM största kanalerna", kanske... kanal nummer fem?]
Vad ska du göra?
– Jag kommer få resa och det ska höra samman med min musik. Det passar mig perfekt och känns som … ja, inte ett genombrott, men det är på tiden att jag får det här.
[Ja, för du har ju kämpat så hårt för att få välbetalda jobb... utb.. nej vänta, utvik och sånt]
När börjar inspelningarna?
– I morgon (läs i dag). Folk kommer få se alla mina sidor. Jag ska vara glad, ledsen, bra, dålig, avklädd, påklädd, allt. Efter varje avsnitt så vill man se mer.
[Det låter ju inte riktigt så om man får se alla sidor på en gång...]
Du har många järn i elden.
– Ja. Men det har gjort att jag har har uppnått alla mina drömmar och alla mina mål i livet som jag någonsin har haft.
[Snällt sagt med tanke på att hon har en dotter som inte vill veta av henne]
Vad har du kvar?
– När jag är 40 ska jag vara miljonär och inte behöva jobba något mer. Jag ska ha ett hus i Thailand och så mycket pengar att jag inte behöver bry mig. Min målinriktning gör att jag kommer lyckas. Allt jag gör tjänar jag pengar på, jag gör ingenting gratis.
[Är inte kärringen 37 eller något liknande? Hur ska hon hinna det? Och framför allt, vad ska hon göra för att lyckas? Jag tror den sista utvägen får bli the big P...]
Detta handlar alltså om fröken Rosing, ifall det var någon som inte kopplade det.
Berätta om programmet?
– Det är jättehemligt än så länge. Ett program i en av de fem största kanalerna där jag har huvudrollen.
[Hm, viiiilken kanal kan det vara om hon säger "en av de FEM största kanalerna", kanske... kanal nummer fem?]
Vad ska du göra?
– Jag kommer få resa och det ska höra samman med min musik. Det passar mig perfekt och känns som … ja, inte ett genombrott, men det är på tiden att jag får det här.
[Ja, för du har ju kämpat så hårt för att få välbetalda jobb... utb.. nej vänta, utvik och sånt]
När börjar inspelningarna?
– I morgon (läs i dag). Folk kommer få se alla mina sidor. Jag ska vara glad, ledsen, bra, dålig, avklädd, påklädd, allt. Efter varje avsnitt så vill man se mer.
[Det låter ju inte riktigt så om man får se alla sidor på en gång...]
Du har många järn i elden.
– Ja. Men det har gjort att jag har har uppnått alla mina drömmar och alla mina mål i livet som jag någonsin har haft.
[Snällt sagt med tanke på att hon har en dotter som inte vill veta av henne]
Vad har du kvar?
– När jag är 40 ska jag vara miljonär och inte behöva jobba något mer. Jag ska ha ett hus i Thailand och så mycket pengar att jag inte behöver bry mig. Min målinriktning gör att jag kommer lyckas. Allt jag gör tjänar jag pengar på, jag gör ingenting gratis.
[Är inte kärringen 37 eller något liknande? Hur ska hon hinna det? Och framför allt, vad ska hon göra för att lyckas? Jag tror den sista utvägen får bli the big P...]
Detta handlar alltså om fröken Rosing, ifall det var någon som inte kopplade det.
Tänk på något annat
Jag har gjort ett stort misstag.. jag har önskat mig en sak så mycket att jag kommer att bli väldigt besviken om jag inte får den. Varför kan jag inte hålla tankarna i styr? Varför kan jag inte ligga i koma till måndag? Varför?!
Bort, bort, bort från min hjärna... det finns andra, bättre möjligheter för mitt liv.
Ja.
Klippan ringde igår. Alltså inte Klippan utan den skola som jag varit på arbetsintervju hos i Klippan. Jag var lite orolig för det samtalet eftersom jag gärna hade önskat att dessa människor bestämde åt mig. Om jag hade fått ett samtal med ett beslut om att jag fått jobbet hade det blivit väldigt jobbigt för mig för då hade jag blivit tvungen att bestämma om jag skulle ta det eller inte och väga alla jobbigheter mot brasakerna... och den situationen hatar jag.
Nu sa Klippan dock inte att jag hade fått jobbet utan att de istället skulle utlysa tjänsten en gång till. De ville nämligen ha någon som var behörig både svensk- och engelskalärare och ingen av de som hade sökt hade båda behörigheterna. Jag tror att skolor får börja inse att de nog inte kan få ett paket hur lätt som helst utan att de istället måste acceptera att ha lärare som har alla möjliga kombinationer.
Men jaja.
Det de sa sen var ganska snällt.
De sa nämligen att anledningen till att de ringde till mig var för att berätta att jag hade gjort ett väldigt gott intryck på intervjun och för att fråga om jag ville vara uppskriven som en vikarie för långtidsvikariat på skolan där. Hade jag bara haft behörigheten så tyckte de att jag gjorde ett väldigt bra intryck på intervjun och så vidare (inget sades rakt ut, men det verkade väldigt snällt tycker jag).
Jag satte upp mig på vikarielistan och tackade så vansinnigt mycket för de snälla orden.
Det haglar verkligen snälla ord över mig nu i dagarna. Åkes utvärdering kan man ju säga var ungefär motsatsen av Jessies... dvs den var helt vansinnigt skitsnäll och bra.
Nå, i vilket fall som helst så var detta besked från Klippan nog det bästa möjliga. Jag hade när jag gick dit, ingen aning om vad för slags intryck jag gjorde på intervjuer och jag kände det lite som om jag satt där och bajsade trams och att det syntes lång väg.
Ett exempel var min överdrivna användning av "Man kan nog säga..." i början på varje mening och påstående.
Men, i vilket fall som helst känns det skitbra att jag gör bra ifrån mig på intervjuer... det bådar gott för det där som jag egentligen inte ens får tänka eller hoppas på.
Men jag kan inte låta bli.
Jag vill!
Tack så mycket för alla snälla grattisar i kommentarerna (och mail och på andra sätt). Ingen vet väl bättre än ni som läser min blogg hur jag har lidit av den där VFT:n. Och då har jag inte ens skrivit hälften av det som hänt där av rädsla för efterverkningar.
Frågan är nu om jag har ork eller lust att meddela Jessie vilken skit jag tycker att hon var. Jag vet inte... vad tycker ni som läser? Ska jag skita i det eller speak my mind?
Nåja. Till en helt annan sak.
Ibland är det helt värdelöst att vara kvinnfolk. Nu är det möjligt att jag får hela gnällpolisen över mig, men det skiter jag i för jag är övertygad om att faktumet att jag är kvinna har en del i detta:
Jag fick svar från mina två besök hos magnetröntgen. Läkaren förklarade för mig att det precis som första gången syntes en abnormitet på den ena ansiktshalvan men han kunde inte se vad det var. Det var inte luft, inte blod, inte någon annan vätska, inte brosk och inte ärr. Nehe. Jag frågade då om det var möjligt att bara få... mer kind av ett trauma och svaret blev: "Vet ej".
Nehe...
Jag påpekade då att jag faktiskt hade ont och undrade vad man nu kunde göra.
Läkaren sa då att hans rekommendation var att jag skulle ta kontakt med den läkare som jag fått Flouxetin (antidepressiva) av och kanske ta upp den medicineringen igen.
Just när han sa det så reagerade jag inte med mycket annat än tanken att "det har jag ingen större lust med" men när vi hade lagt på slog mig något helt annat.
Människan tror nog att jag inbillar mig detta och att jag vill ha uppmärksamhet eller någonting liknande. Kanske tror han också att jag ha hysteriska vätskor i kroppen a la 1600-tal och kanske att jag behöver åderlåtas?
ICKE att ett sådant råd hade gått ut till en man, inte en jävla chans.
Och ICKE att ett sådant råd hade gått till en person som inte tidigare haft problem med psykiska åkommor. Utan att över huvud taget veta vad min medicinering hade för bakgrund och orsaker så slänger han ur sig en sådan sak.
OM det nu skulle vara så att jag inbillar mig (undermedvetet då isf, fast då får man ju förklara den abnormiteten som faktiskt SYNS och det lilla faktumet att jag faktiskt varit på akuten för en högst riktig och verklig bilolycka) så tror jag inte att Flouxetin är riktigt rätt väg att gå...
Fast vad fan vet jag? Jag är ju inte läkare.
Nästa steg, om jag väljer att ta något nästa steg, är att gå till en vårdcentral och börja om från början.
Min syster rådde mig att tänka efter om det onda hindrar mig i vardagen. Det gör det nog inte.. bortsett från att det ganska ofta är i tankarna och att jag är rädd för saker och ting som kommer mot mig från det "onda hållet". Men jag vet inte riktigt var gränsen går för "hindrande i vardag".
Någon som vet?
Antidepressiva... my ass.
Bort, bort, bort från min hjärna... det finns andra, bättre möjligheter för mitt liv.
Ja.
Klippan ringde igår. Alltså inte Klippan utan den skola som jag varit på arbetsintervju hos i Klippan. Jag var lite orolig för det samtalet eftersom jag gärna hade önskat att dessa människor bestämde åt mig. Om jag hade fått ett samtal med ett beslut om att jag fått jobbet hade det blivit väldigt jobbigt för mig för då hade jag blivit tvungen att bestämma om jag skulle ta det eller inte och väga alla jobbigheter mot brasakerna... och den situationen hatar jag.
Nu sa Klippan dock inte att jag hade fått jobbet utan att de istället skulle utlysa tjänsten en gång till. De ville nämligen ha någon som var behörig både svensk- och engelskalärare och ingen av de som hade sökt hade båda behörigheterna. Jag tror att skolor får börja inse att de nog inte kan få ett paket hur lätt som helst utan att de istället måste acceptera att ha lärare som har alla möjliga kombinationer.
Men jaja.
Det de sa sen var ganska snällt.
De sa nämligen att anledningen till att de ringde till mig var för att berätta att jag hade gjort ett väldigt gott intryck på intervjun och för att fråga om jag ville vara uppskriven som en vikarie för långtidsvikariat på skolan där. Hade jag bara haft behörigheten så tyckte de att jag gjorde ett väldigt bra intryck på intervjun och så vidare (inget sades rakt ut, men det verkade väldigt snällt tycker jag).
Jag satte upp mig på vikarielistan och tackade så vansinnigt mycket för de snälla orden.
Det haglar verkligen snälla ord över mig nu i dagarna. Åkes utvärdering kan man ju säga var ungefär motsatsen av Jessies... dvs den var helt vansinnigt skitsnäll och bra.
Nå, i vilket fall som helst så var detta besked från Klippan nog det bästa möjliga. Jag hade när jag gick dit, ingen aning om vad för slags intryck jag gjorde på intervjuer och jag kände det lite som om jag satt där och bajsade trams och att det syntes lång väg.
Ett exempel var min överdrivna användning av "Man kan nog säga..." i början på varje mening och påstående.
Men, i vilket fall som helst känns det skitbra att jag gör bra ifrån mig på intervjuer... det bådar gott för det där som jag egentligen inte ens får tänka eller hoppas på.
Men jag kan inte låta bli.
Jag vill!
Tack så mycket för alla snälla grattisar i kommentarerna (och mail och på andra sätt). Ingen vet väl bättre än ni som läser min blogg hur jag har lidit av den där VFT:n. Och då har jag inte ens skrivit hälften av det som hänt där av rädsla för efterverkningar.
Frågan är nu om jag har ork eller lust att meddela Jessie vilken skit jag tycker att hon var. Jag vet inte... vad tycker ni som läser? Ska jag skita i det eller speak my mind?
Nåja. Till en helt annan sak.
Ibland är det helt värdelöst att vara kvinnfolk. Nu är det möjligt att jag får hela gnällpolisen över mig, men det skiter jag i för jag är övertygad om att faktumet att jag är kvinna har en del i detta:
Jag fick svar från mina två besök hos magnetröntgen. Läkaren förklarade för mig att det precis som första gången syntes en abnormitet på den ena ansiktshalvan men han kunde inte se vad det var. Det var inte luft, inte blod, inte någon annan vätska, inte brosk och inte ärr. Nehe. Jag frågade då om det var möjligt att bara få... mer kind av ett trauma och svaret blev: "Vet ej".
Nehe...
Jag påpekade då att jag faktiskt hade ont och undrade vad man nu kunde göra.
Läkaren sa då att hans rekommendation var att jag skulle ta kontakt med den läkare som jag fått Flouxetin (antidepressiva) av och kanske ta upp den medicineringen igen.
Just när han sa det så reagerade jag inte med mycket annat än tanken att "det har jag ingen större lust med" men när vi hade lagt på slog mig något helt annat.
Människan tror nog att jag inbillar mig detta och att jag vill ha uppmärksamhet eller någonting liknande. Kanske tror han också att jag ha hysteriska vätskor i kroppen a la 1600-tal och kanske att jag behöver åderlåtas?
ICKE att ett sådant råd hade gått ut till en man, inte en jävla chans.
Och ICKE att ett sådant råd hade gått till en person som inte tidigare haft problem med psykiska åkommor. Utan att över huvud taget veta vad min medicinering hade för bakgrund och orsaker så slänger han ur sig en sådan sak.
OM det nu skulle vara så att jag inbillar mig (undermedvetet då isf, fast då får man ju förklara den abnormiteten som faktiskt SYNS och det lilla faktumet att jag faktiskt varit på akuten för en högst riktig och verklig bilolycka) så tror jag inte att Flouxetin är riktigt rätt väg att gå...
Fast vad fan vet jag? Jag är ju inte läkare.
Nästa steg, om jag väljer att ta något nästa steg, är att gå till en vårdcentral och börja om från början.
Min syster rådde mig att tänka efter om det onda hindrar mig i vardagen. Det gör det nog inte.. bortsett från att det ganska ofta är i tankarna och att jag är rädd för saker och ting som kommer mot mig från det "onda hållet". Men jag vet inte riktigt var gränsen går för "hindrande i vardag".
Någon som vet?
Antidepressiva... my ass.
14 december 2006
Hell hell yeah
Cirka såhär glad är jag Jag är KLAR. Trots att jag orätt blev tvingad till att göra 3,5 veckor extra och knappt fick lov att göra min praktik färdig denna termin (för det kan man inte klara samtidigt som ex-jobb) är jag nu
KLAR
KLAR
Ni anar inte detta.. det är så sjukt underbart, trevligt, fantastiskt och alldeles alldeles lättande att jag äntligen fått lämna den där skolan där ingen förutom handledaren verkar vilja att jag ska vara.
GUD VAD JAG ÄR BRA.
Inga mer 5-mornar, inga dödsfärder till Skånes ände... inget mer obetalt arbete och framför allt... inget mer rövslickeri av Mah och ingen mer skärskådning av H som person i alla lägen.
Nu är det ex-jobb... sen är det klart.
Hell yeah!
12 december 2006
Låda
Jag hade skrivit ett långt och fint inlägg om hur det var att sitta på Knutpunkten och vänta på tåget som skulle ta mig vidare och om hur jobbigt det var att det är översvämningar överallt och bla bla bla.
Men det blev ittnå med det.
Jaja... vad är en bal på slottet.
Näst sista dagen i Ängelholm idag, på torsdag smäller det.
I min lilla låda jävlar.
AAAAAH.
Men det blev ittnå med det.
Jaja... vad är en bal på slottet.
Näst sista dagen i Ängelholm idag, på torsdag smäller det.
I min lilla låda jävlar.
AAAAAH.
11 december 2006
Måndagswhine
Det traditionella måndagsgnällandet är här. 20 veckors praktik. Av dessa 20 är 19 slut och jag är på den 20:onde veckan. Dock känns det inte som om slutet finns inom en överskådlig framtid. Istället känns det som om slutet för mig som person kommer att komma före slutet på dessa 20 veckor och att dessa 20 veckor var det som mitt liv kom att gå ut på.
En helvetespraktik på en helvetesplats i en helveteslång tid.
Gah.
Nej, jag får inte misströsta nu. Jag måste tänka på att jag bara har fyra dagar kvar nu, bara fem lektioner. Bara tre mornar då jag tänker gå upp klockan fem.
Himlaplättar!
Praktiken måste ta slut, den MÅSTE det. Vad som jag däremot vill ska hända är att ett jobb ska trilla ner i mitt knä. Arbetsintervjun i fredags var en intressant tilldragelse. Fyra personer satt i en panel och förhörde mig om vitt och brett. Jag vet inte riktigt vad jag svarade på allt och jag försökte ju så klart svara PK på allting.. men det var svårt för en person som kanske tycker att tramsnivån inom pedagogiken ibland är väl hög. Det verkade inte dessa människor tycka, om man säger så.
Funderingen är dock den att detta jobb ligger - i sitt absolut bästa scenario - en timme och tjugofem minuter från Malmö C (ej då räknat tiden det tar mig att ta mig till MC). Hemresan i fredags tog mig 1.53, och då var det till Lund. Hur ska jag orka sånt som ny och flitig lärarinna? Jag kommer ju inte att vara hemma förrän 20 på kvällarna... för vad? Vem tackar mig för det? Bankkontot.. iofs. Men ska man jobba så jobbigt kan jag väl rensa fisk i Norge och få tre ggr så mycket.
Eller ne.. jag rensar ingen fisk. 8)
Nu ska jag dra mig till stationen.
Hejsvejs.
En helvetespraktik på en helvetesplats i en helveteslång tid.
Gah.
Nej, jag får inte misströsta nu. Jag måste tänka på att jag bara har fyra dagar kvar nu, bara fem lektioner. Bara tre mornar då jag tänker gå upp klockan fem.
Himlaplättar!
Praktiken måste ta slut, den MÅSTE det. Vad som jag däremot vill ska hända är att ett jobb ska trilla ner i mitt knä. Arbetsintervjun i fredags var en intressant tilldragelse. Fyra personer satt i en panel och förhörde mig om vitt och brett. Jag vet inte riktigt vad jag svarade på allt och jag försökte ju så klart svara PK på allting.. men det var svårt för en person som kanske tycker att tramsnivån inom pedagogiken ibland är väl hög. Det verkade inte dessa människor tycka, om man säger så.
Funderingen är dock den att detta jobb ligger - i sitt absolut bästa scenario - en timme och tjugofem minuter från Malmö C (ej då räknat tiden det tar mig att ta mig till MC). Hemresan i fredags tog mig 1.53, och då var det till Lund. Hur ska jag orka sånt som ny och flitig lärarinna? Jag kommer ju inte att vara hemma förrän 20 på kvällarna... för vad? Vem tackar mig för det? Bankkontot.. iofs. Men ska man jobba så jobbigt kan jag väl rensa fisk i Norge och få tre ggr så mycket.
Eller ne.. jag rensar ingen fisk. 8)
Nu ska jag dra mig till stationen.
Hejsvejs.
7 december 2006
Motvilds, motsols, motlut... MOTIGT
Fan vad det känns jobbigt att kämpa såhär när det inte kommer några resultat ur det. Eller jo, visserligen har vi fått en lägenhet och det är en jävla tur det, annars skulle jag inte ha varit i livet. Men det andra sitter lika hårt som en dålig knäck på ett budgetpapper. Praktikhelvetet tar ju ALDRIG slut och jag får ALDRIG något jobb... det spelar ingen roll hur många ansökningar som skickas in, ingen vill ändå ha mig av någon anledning.
Det är svårt att hitta motivering när ingen kastar det berömda benet någon jävla gång.. jag kreverar!
Jag hatar 5-mornarna, jag hatar dem så mycket att jag skulle kunna döda allihopa om det inte var för att man inte kan döda klockslag eller mornar.
Bajs bajs bajs.
Nej. Jag måste försöka rycka upp mig. Jag har bara fem dagar kvar på praktiken nu. Så lite har det aldrig varit.
Ungefär lika lite som det är timmar gångna på det här dygnet... inte så många alltså.
Jag undrar var Clovis gömmer sig. Ingen hälsningskommité nu på morgonen. 8(
Nej, nu är det smink och off. Adjö.
Det är svårt att hitta motivering när ingen kastar det berömda benet någon jävla gång.. jag kreverar!
Jag hatar 5-mornarna, jag hatar dem så mycket att jag skulle kunna döda allihopa om det inte var för att man inte kan döda klockslag eller mornar.
Bajs bajs bajs.
Nej. Jag måste försöka rycka upp mig. Jag har bara fem dagar kvar på praktiken nu. Så lite har det aldrig varit.
Ungefär lika lite som det är timmar gångna på det här dygnet... inte så många alltså.
Jag undrar var Clovis gömmer sig. Ingen hälsningskommité nu på morgonen. 8(
Nej, nu är det smink och off. Adjö.
6 december 2006
prata med DEIIII!
HAHAHA! Fan.
Har ni inte alltid velat haft LINDA ROSING som ringsignal? Det går nu, för ingen penning alls kan man få Linda Rosing som säger "Snellasvaraderinger, du måste prata me meiii, ja vill prata med deiii".
För att erhålla denna utomordentligt underbara tillgång i våra svenska liv hänvisar jag till http://www.bionda.se/music.php där man även kan lyssna på hennes singel och nästan se hennes buske genom vita trosor.
Rosing är lite ledsen för övrigt.. ingen tar henne på allvar, så då kan hon lika gärna lägga ner de allvarliga grejerna.
---------------
Idag konstaterade jag att jag hade sökt 36 jobb. Det är många.
Jag vill ha ett jobb... bittesehr.
Nej, jag blir för deppig av att tänka på detta. Nu ska jag tröstäta eller nåt.
Hejsvej.
Har ni inte alltid velat haft LINDA ROSING som ringsignal? Det går nu, för ingen penning alls kan man få Linda Rosing som säger "Snellasvaraderinger, du måste prata me meiii, ja vill prata med deiii".
För att erhålla denna utomordentligt underbara tillgång i våra svenska liv hänvisar jag till http://www.bionda.se/music.php där man även kan lyssna på hennes singel och nästan se hennes buske genom vita trosor.
Rosing är lite ledsen för övrigt.. ingen tar henne på allvar, så då kan hon lika gärna lägga ner de allvarliga grejerna.
---------------
Idag konstaterade jag att jag hade sökt 36 jobb. Det är många.
Jag vill ha ett jobb... bittesehr.
Nej, jag blir för deppig av att tänka på detta. Nu ska jag tröstäta eller nåt.
Hejsvej.
4 december 2006
Mina damer och herrar
Malmö högskola.
Situation:
Min vän skulle ha en lektion med en klass bestående av endast gossar. Bevakad av mentorn (en representant från Mah bevakar en eller två lektioner per period och sätter betyg efter det) väntar hon på klassen.
Vän: Vi får se om de kommer, ibland kommer inte så många
Mentor: Jodå, klart att de kommer, du som är så söt.
OJ vad man skulle känna sig respekterad i det läget. Jävlar i min lilla låda. Människan (min vän) har läst flera hundra poäng på högskola och universitet och är duktig som fan på alla sina göromål. Hon har stenkoll på sig själv och sin person och (kan jag intyga) definierar inte sig själv som en "söt tjej" precis. Därmed inte sagt att hon inte är snygg, ty det är hon, men detta var ju rent ut jävla LÖJLIGT.
Till saken hör också att hon är en av de mest intelligenta personer jag någonsin känt och skulle snacka cirklar kring den här jävla mentorsgubben tills han började gråta om det inte var för att hon (och vi alla) är i direkt och akut beroendesituation av Mah för vår framtid.
Vidare skoj är att lektionen som handlade om cementerade genusroller och genusuppfattningar erhöll mycket kritik av samma mentor eftersom min vän inte hade "löst problemet". Som jag förstod återberättandet ansåg mentorn att om man ska ta upp ett problemfyllt ämne ska man lösa problemet, annars gör man mer skada än nytta. Så ett frö, öppna ett öga, starta en debatt... sånt skit ägnar man sig tydligen inte åt på Mah.
Gåvan hon fick av Mah var en stressbörda lagd på den tidigare och kanske ett något törnat självförtroende (förhoppningsvis inte).
För det är ju det som är målet.
Ja.
Situation:
Min vän skulle ha en lektion med en klass bestående av endast gossar. Bevakad av mentorn (en representant från Mah bevakar en eller två lektioner per period och sätter betyg efter det) väntar hon på klassen.
Vän: Vi får se om de kommer, ibland kommer inte så många
Mentor: Jodå, klart att de kommer, du som är så söt.
OJ vad man skulle känna sig respekterad i det läget. Jävlar i min lilla låda. Människan (min vän) har läst flera hundra poäng på högskola och universitet och är duktig som fan på alla sina göromål. Hon har stenkoll på sig själv och sin person och (kan jag intyga) definierar inte sig själv som en "söt tjej" precis. Därmed inte sagt att hon inte är snygg, ty det är hon, men detta var ju rent ut jävla LÖJLIGT.
Till saken hör också att hon är en av de mest intelligenta personer jag någonsin känt och skulle snacka cirklar kring den här jävla mentorsgubben tills han började gråta om det inte var för att hon (och vi alla) är i direkt och akut beroendesituation av Mah för vår framtid.
Vidare skoj är att lektionen som handlade om cementerade genusroller och genusuppfattningar erhöll mycket kritik av samma mentor eftersom min vän inte hade "löst problemet". Som jag förstod återberättandet ansåg mentorn att om man ska ta upp ett problemfyllt ämne ska man lösa problemet, annars gör man mer skada än nytta. Så ett frö, öppna ett öga, starta en debatt... sånt skit ägnar man sig tydligen inte åt på Mah.
Gåvan hon fick av Mah var en stressbörda lagd på den tidigare och kanske ett något törnat självförtroende (förhoppningsvis inte).
För det är ju det som är målet.
Ja.
Skit i det då
Vad är det som har hänt? Jag får aldrig några mail, meddelanden eller kommentarer längre. Det läggs inte ut några nya jobb och lägenhet har vi ju fått nu. Jag ska sluta använda mig av internet, det är ju ändå bara tråkigt.
Jag har 7 mornar kvar nu. Skönt.
54 dagar till flytt.
0 jobberbjudanden och 0 pengar.
Jag har 7 mornar kvar nu. Skönt.
54 dagar till flytt.
0 jobberbjudanden och 0 pengar.
3 december 2006
Grattis till mig
Grattis till mig och min nya lägenhet. Jaaaa!
I Lund julpyntar man lite annorlunda, as seen here.
Igår var en rolig dag. Efter avfärd på förmiddag anlände jag N och H på Ikea där vi skickligt parerade alla galningar och smågalningar (barn). Jag noterade att soffor var dyra, det finns gott om gröna handdukar och diskställ inhandlades. Väl tillbaka i stan (Malmö, hädanefter är stan alltid Malmö, eller nej, jaja, skitsamma) mötte vi M och E som provade kläden och annat krafs. Med dem gick vi till en irländsk pubgrej och drack öl. Det var smaskigt. På toa var det en automatisk pappersutspottare som löpte amok när jag kom i närheten av den. Så fort jag rörde mig på toaletten sa den "nääääää" och spottade ut en ny längd torka-händerna-papper. Väldigt jobbigt. Till slut flydde jag ut från toaletten med nya mekaniska "nääää" bakom mig.
När detta var avklarat intog vi vår middag på V.E.S.P.A. Mycket smaskigt. Jag fick uppdraget att prova vin vackert och gjorde som man skulle - snurrade på glaset, nosade på vinet, tog en minimal klunk och sa "aaah, ja, det var bra". Efter detta märkte jag att vinet verkligen var mycket gott så då sa jag, utan att tänka mig för, "men det VAR ju jättegott". Servitrisen skrattade åt mig men vi fick flaskan i våra händer till slut. Fint.
Efter denna stund begav vi oss till Värnhem för hämtning av Ikeaprylar och sedan hem för sovning av kroppar.
Jag har nu sovit och vaknat och nu överväger vi en tur till ÖB, Rusta och andra roliga ställen.
Toodeloo.
I Lund julpyntar man lite annorlunda, as seen here.
Igår var en rolig dag. Efter avfärd på förmiddag anlände jag N och H på Ikea där vi skickligt parerade alla galningar och smågalningar (barn). Jag noterade att soffor var dyra, det finns gott om gröna handdukar och diskställ inhandlades. Väl tillbaka i stan (Malmö, hädanefter är stan alltid Malmö, eller nej, jaja, skitsamma) mötte vi M och E som provade kläden och annat krafs. Med dem gick vi till en irländsk pubgrej och drack öl. Det var smaskigt. På toa var det en automatisk pappersutspottare som löpte amok när jag kom i närheten av den. Så fort jag rörde mig på toaletten sa den "nääääää" och spottade ut en ny längd torka-händerna-papper. Väldigt jobbigt. Till slut flydde jag ut från toaletten med nya mekaniska "nääää" bakom mig.
När detta var avklarat intog vi vår middag på V.E.S.P.A. Mycket smaskigt. Jag fick uppdraget att prova vin vackert och gjorde som man skulle - snurrade på glaset, nosade på vinet, tog en minimal klunk och sa "aaah, ja, det var bra". Efter detta märkte jag att vinet verkligen var mycket gott så då sa jag, utan att tänka mig för, "men det VAR ju jättegott". Servitrisen skrattade åt mig men vi fick flaskan i våra händer till slut. Fint.
Efter denna stund begav vi oss till Värnhem för hämtning av Ikeaprylar och sedan hem för sovning av kroppar.
Jag har nu sovit och vaknat och nu överväger vi en tur till ÖB, Rusta och andra roliga ställen.
Toodeloo.
1 december 2006
Aldrig ha fifflat med moms
Jo. När jag ändå är i farten kan jag komma med lite info om lägenheten:
3 rok
77 kvm
Hyra ink. el och tv: 5500 kr
Våning 2
Delar på tvättstuga: 6
Förråd: våning 2
Käckt. Man kan titta på fler saker på http://haa.bilddagboken.se.
För övrigt måste jag tycka lite illa.
Ladda inte ner Internet Explorer 7 och använd, den är helt värdelös. De har gjort ett försök att använda flikar men misslyckats ganska mycket. Alla länkar som öppnas i nya fönster eller andra saker som är kopplade till Microsoftgrejer kan man tycka borde öppnas i nya flikar... but noo, de öppnar nya fönster som är 10 ggr mer tungrodda än explorer tidigare varit. Hoho.
Använd Opera.
3 rok
77 kvm
Hyra ink. el och tv: 5500 kr
Våning 2
Delar på tvättstuga: 6
Förråd: våning 2
Käckt. Man kan titta på fler saker på http://haa.bilddagboken.se.
För övrigt måste jag tycka lite illa.
Ladda inte ner Internet Explorer 7 och använd, den är helt värdelös. De har gjort ett försök att använda flikar men misslyckats ganska mycket. Alla länkar som öppnas i nya fönster eller andra saker som är kopplade till Microsoftgrejer kan man tycka borde öppnas i nya flikar... but noo, de öppnar nya fönster som är 10 ggr mer tungrodda än explorer tidigare varit. Hoho.
Använd Opera.
Ioooo!
Den första februari blir jag malmöit istället för lundensare, det är fint som fan snus. Jag har ritat fult och lite oproportioneligt och tagit kort med mobilen så att det har blivit en skugga... men skit i det. Detta är vårt nya hem och det ska bli ett fint hem. Balkongen är meget stor och kan fås inglasad om man vill. Clovis vill det mycket gärna men jag och Nicklas måste få hem tillräckligt mycket pengar så att det räcker till både brödföda och hyra, så det får helt enkelt vänta. Om någon undrar vad det är för något ute på balkongen så kan jag informera om att det är en badenbaden och ingen matta eller en platt hund eller nåt annat. I extrarummet kan man finna dansmattan 8) och de rektangulära grejerna med streck i är bokhyllor. Det är två ingångar till vardagsrummet, fast jag råkade rita över den ena först. Men det ska vara en dörr från hallen också. Mycket mycket fint. Hurra.
Det är möjligt att jag minns helt fel... men jaja.
Nu har vi i alla fall skrivit på kontrakt för denna godbit och den första februari som sagt är det inflyttning. Om någon vill se hur huset och området ser ut (det är kanske inte så upphetsande) kan man titta här. Oiiii!
En stor tyngd från Helenas lilla hjärta och hjärna har nu lyfts. Kvar är endast jobb- och exjobbstyngden.
När det gäller jobbtyngden kan jag meddela att jag varit på en intervju idag. Det var en mystisk intervju, men jag har inte varit på en lärarjobbsintervju förut så jag vet inte riktigt hur sådana går tillväga. Dock jag har varit på andra intervjuer och de brukar inte gå till på detta sätt. Intervjuaren pratade enbart om skolan, eleverna, den pedagogiska inriktningen och andra saker och frågade mig ingenting föruom om jag trivdes med mitt val. I det tillfället fick jag en möjlighet att klämma in lite Helenareklam, annars känner jag inte att han vet särskilt mycket mer om mig än han gjorde innan jag anlände. Tur att jag skickat tretusen papper med ladokudrag, personliga brev och hela kitet. Tydligen så var det något som fick honom att välja ut mig bland (som han sa) hundratals sökande, men jag fattar inte vad det är. Vad värre är är att jag inte fattar hur han ska kunna hitta något som gör att jag ska få gå vidare till nästa nivå:s intervjuer. Jag har ingen erfarenhet (förutom enstaka dagar och praktik), är färdig först den 16 januari, och är ung och dum. Vi kan nog sluta oss till att jag inte får något jobb där när han hade hundrataaaaals sökande. Och så vidare.
Fast jag är duktig på det jag gör.
Det fick jag dock inte sagt ordentligt.
En fördel iofs var att rektorn frågade mig om jag tänkte skaffa barn (hostolagligthost), det tänker jag ju inte inom en överskådlig framtid så det var ju fint. Typiskt dock att det är sådana saker som man inte får ha fördel av som jag möjligen isf skulle ha fördel av.
Jaja. Vad är en bal på slottet?
Jag har fått en lägenhet och slapp dubbel hyra och andra dåliga saker. Lyckan är stor. Snart är det jul. Snart är praktiken slut (två veckor kvar) och snart, snart eventuellt kan vi knyta ihop ex-jobbet.
Ah!
Nu ska jag pyssla. Adieu.
29 november 2006
Tumme
Visserligen brukar jag skriva på mornarna och gnälla väldigt mycket över hur trött jag är, men imorse fungerade inte detta. Jag var alldeles för trött. Detta har resulterat i en ganska omfattande trötthet nu ikväll också. Det ska sannerligen bli en fröjd att få lägga huvudet på kudden och räkna bakåt från fyra.
Idag har vi varit på en visning (som vanligt). Det var den näst bästa lägenheten som vi varit på visning på. Åååååååh, den vill vi ha! Det är synd som fan att det är den 30:onde imorgon, för det innebär att en dubbelhyra är oroande överhängande ifall (fast det lär vi ju inte... som vanligt) vi skulle få den.
Håll en tumme. En liten en.
På fredag ska jag på arbetsintervju på det ställe som jag önskade mig allra mest att jag skulle få komma på en intervju. Det är en relativt liten privatskola i Malmö (nära lägenheten som vi tittade på idag). Högstadium och tjänsten skulle handla om SO! Aj löv den delen av min utbildning. Missförstå mig rätt, jag får små orgasmer när jag gör satslösning, men de ordentliga grejerna händer när jag får berätta om samhällsstrukturer nu och då och litegrann om Axel von Fersen.
Åh. Håll en tumme till. En liten en?
Nu ska jag sova. 21.06... haha.
Men det är bara ett par veckor kvar nu. Ett par. ÅH!
Idag har vi varit på en visning (som vanligt). Det var den näst bästa lägenheten som vi varit på visning på. Åååååååh, den vill vi ha! Det är synd som fan att det är den 30:onde imorgon, för det innebär att en dubbelhyra är oroande överhängande ifall (fast det lär vi ju inte... som vanligt) vi skulle få den.
Håll en tumme. En liten en.
På fredag ska jag på arbetsintervju på det ställe som jag önskade mig allra mest att jag skulle få komma på en intervju. Det är en relativt liten privatskola i Malmö (nära lägenheten som vi tittade på idag). Högstadium och tjänsten skulle handla om SO! Aj löv den delen av min utbildning. Missförstå mig rätt, jag får små orgasmer när jag gör satslösning, men de ordentliga grejerna händer när jag får berätta om samhällsstrukturer nu och då och litegrann om Axel von Fersen.
Åh. Håll en tumme till. En liten en?
Nu ska jag sova. 21.06... haha.
Men det är bara ett par veckor kvar nu. Ett par. ÅH!
28 november 2006
Ööh, hjälpme
Tydligen krävs det inte särskilt mycket vett för att tillverka en unge... (http://www.tjuvlyssnat.se/)
(Man ~30 kommer in på apoteket. Han har mössan långt nerdragen över öronen och en systembolagetkasse i handen. Han tar en kölapp för rådgivning och fingrar stressat på lappen medan han väntar på apoteksbiträdet.)
Biträde: Hej.
Man: Min fru har värkar.
Biträde (förvirrat): Jaha? Var har hon ont då? Eller vad menar du förresten?
Man (än mer stressad): Alltså nej, nej. Hon är gravid!
Biträde: Jaha. Men hur långt är det gånget då?
Man: Alltså, vattnet har gått och hon har värkar. Ska hon ta en ipren?
Biträdet: Nej alltså, har det gått så långt så ska ni ta er in till BB så får hon smärtstillande när ni kommer dit...
Mannen: Ok! (Varpå han omedelbart lämnar apoteket.)
(Man ~30 kommer in på apoteket. Han har mössan långt nerdragen över öronen och en systembolagetkasse i handen. Han tar en kölapp för rådgivning och fingrar stressat på lappen medan han väntar på apoteksbiträdet.)
Biträde: Hej.
Man: Min fru har värkar.
Biträde (förvirrat): Jaha? Var har hon ont då? Eller vad menar du förresten?
Man (än mer stressad): Alltså nej, nej. Hon är gravid!
Biträde: Jaha. Men hur långt är det gånget då?
Man: Alltså, vattnet har gått och hon har värkar. Ska hon ta en ipren?
Biträdet: Nej alltså, har det gått så långt så ska ni ta er in till BB så får hon smärtstillande när ni kommer dit...
Mannen: Ok! (Varpå han omedelbart lämnar apoteket.)
27 november 2006
Nedräkning
Antal praktikdagar kvar: 10
Antal faktiska dagar kvar tills praktiken är slut: 20
Antal sidor att skriva till exjobb kvar: kanske 10-15
Antal dagar till jullov: ca 24
Antal timmar till jag får åka hem: 4
Antal dagar kvar till besked om lägenhet: 1-4
Antal dagar kvar till besked om annan lägenhet: 4-8 (tror jag)
Antal jobb som jag har sökt: 25
Antal intervjuer som jag blivit kallad på: 1 (fast den försvann på nåt sätt...)
Antal lägenhetsvisningar vi gått på: 4
Antal pengar på mitt konto: vet inte
Antal pluppar på mobilbatteriet: 1
Antal timmar jag varit vaken idag: 6,5
Antal timmar till jag får gå och lägga mig: 10,5
GÅ tid, GÅ!
Antal faktiska dagar kvar tills praktiken är slut: 20
Antal sidor att skriva till exjobb kvar: kanske 10-15
Antal dagar till jullov: ca 24
Antal timmar till jag får åka hem: 4
Antal dagar kvar till besked om lägenhet: 1-4
Antal dagar kvar till besked om annan lägenhet: 4-8 (tror jag)
Antal jobb som jag har sökt: 25
Antal intervjuer som jag blivit kallad på: 1 (fast den försvann på nåt sätt...)
Antal lägenhetsvisningar vi gått på: 4
Antal pengar på mitt konto: vet inte
Antal pluppar på mobilbatteriet: 1
Antal timmar jag varit vaken idag: 6,5
Antal timmar till jag får gå och lägga mig: 10,5
GÅ tid, GÅ!
22 november 2006
Stressen
Idag har jag skrivit och verkligen framhållit mitt fall när det gäller en lägenhet som jag jättegärna vill ha samt ett jobb som jag jättegärna vill ha. Snälla snälla krafterna, det vore så himla optimalt ifall jag fick möjlighet till iaf en av de här sakerna.
Aaaaah.
Jag skulle få komma på en intervju på en skola som ligger ute i skogen mellan Ängelholm och Helsingborg och det är fantastiskt men inte optimalt. Det tar en dryg timme och grejer att ta sig dit och det är inte värt det om det bara handlar om ett fåtal procent i tjänsten... ojijoj. Jag vet inte vad jag ska göra. För det första ringde de aldrig upp när de sa att de skulle göra det för att bestämma tid för en intervju. Men det kan väl inte vara så att bara för att jag inte kunde på måndag så får jag inte komma på någon intervju överhuvudtaget? Eller? Jag vet inte.. jag vet inte hur mycket man måste fjäska. Jag vet heller inte hur mycket jag ska ställa in mig på som ok procent att jobba. Helst vill jag ju självklart ha 100% i Malmö, men det är väl inte att hoppas på.
Nej blä.
Jag mår inte bra av att ha det såhär, jag kan inte slappna av och har inte kunnat slappna av på många veckor nu. Dessutom har jag veckans jobbigaste lektion imorgon och bara det faktum att jag tänker så förstör för mig.
Helst skulle jag bara vilja krypa bort under en sten (krypa bort under en sten?) och försvinna ett tag. Den enda anledningen till att jag inte gör det är för att jag vet att den dagen jag väl kommer fram kommer det att vara ohållbart dåligt och det finns inget sätt för mig att klara mig ur det här om jag inte bara rider ut stormen. Jag måste fortsätta med ex-jobbet så fort jag har stunder över från praktiken, jag måste söka jobb så fort det kommer något och jag måste ligga på på lägenhetssökandet om jag vill ha någonstans att bo nästa år.
Varför längtar jag så till julen? Jo, för jag inbillar mig att då kommer allt detta att vara löst och färdigt... jag hoppas det i alla fall. Något som faktiskt kommer att vara färdigt är praktiken och det är så SKÖNT så ni anar inte. Eller jo, ni kanske anar, men det är i alla fall så jävla vansinnigt svinskönt.
En lägenhet på Svansjögatan och ett jobb på den där skolan som ligger 10 minuter därifrån vore det ultimata.
Å.
Aaaaah.
Jag skulle få komma på en intervju på en skola som ligger ute i skogen mellan Ängelholm och Helsingborg och det är fantastiskt men inte optimalt. Det tar en dryg timme och grejer att ta sig dit och det är inte värt det om det bara handlar om ett fåtal procent i tjänsten... ojijoj. Jag vet inte vad jag ska göra. För det första ringde de aldrig upp när de sa att de skulle göra det för att bestämma tid för en intervju. Men det kan väl inte vara så att bara för att jag inte kunde på måndag så får jag inte komma på någon intervju överhuvudtaget? Eller? Jag vet inte.. jag vet inte hur mycket man måste fjäska. Jag vet heller inte hur mycket jag ska ställa in mig på som ok procent att jobba. Helst vill jag ju självklart ha 100% i Malmö, men det är väl inte att hoppas på.
Nej blä.
Jag mår inte bra av att ha det såhär, jag kan inte slappna av och har inte kunnat slappna av på många veckor nu. Dessutom har jag veckans jobbigaste lektion imorgon och bara det faktum att jag tänker så förstör för mig.
Helst skulle jag bara vilja krypa bort under en sten (krypa bort under en sten?) och försvinna ett tag. Den enda anledningen till att jag inte gör det är för att jag vet att den dagen jag väl kommer fram kommer det att vara ohållbart dåligt och det finns inget sätt för mig att klara mig ur det här om jag inte bara rider ut stormen. Jag måste fortsätta med ex-jobbet så fort jag har stunder över från praktiken, jag måste söka jobb så fort det kommer något och jag måste ligga på på lägenhetssökandet om jag vill ha någonstans att bo nästa år.
Varför längtar jag så till julen? Jo, för jag inbillar mig att då kommer allt detta att vara löst och färdigt... jag hoppas det i alla fall. Något som faktiskt kommer att vara färdigt är praktiken och det är så SKÖNT så ni anar inte. Eller jo, ni kanske anar, men det är i alla fall så jävla vansinnigt svinskönt.
En lägenhet på Svansjögatan och ett jobb på den där skolan som ligger 10 minuter därifrån vore det ultimata.
Å.
21 november 2006
The days
Idag auskulterade jag på en religionslektion. Min handledare var läraren och han pratade om hur det var viktigt att ha balans i kroppen, livet och humöret för att må bra. Ikväll sitter jag här och tror att jag aldrig kan få balans. Jag är aldrig nöjd. Jag är inte nöjd med kläder, bostäder, jobb eller något annat, jag vill bara förändra mig hela tiden. Jag läste i nån av gratistidningarna en krönika om att vara lägenhetsjunkie... jag tror att jag är en sån. Jag vet inte hur många gånger jag har flyttat, men det börjar väl närma sig 10 snart och jag är inte till åren kommen ännu. Jag undrar hur det ska sluta.
Dock, denna episod är ganska nödvändig eftersom det nog inte gillas skitmycket att jag bor i en studentlägenhet utan att vara student.
I fredags var jag och N på ytterligare en visning på en lägenhet och det som vi trodde att vi skulle våndas över under helgen har blivit en mycket längre episod. Kvinnan som handhar ärendet var sjuk i måndags och idag sa hon att hon skulle "se över det hela"... vilket antagligen bara kan betyda att hon vill vänta till någon annan ringer som har bättre ekonomiska förhållanden.
Bajs bajs bajs.
Jag vill att någon av sakerna ska lösa sig... antingen vill jag ha ett jobb, eller gärna en lägenhet men at the very least vore det fint om tiden bara kunde flyga förbi så jag fick bli färdig med praktiken och njuta av julen. Njutandet förutsätter att vi har ett hem att åka tillbaka till och någon slags inkomstkälla i framtiden. Som det ser ut nu är det ganska mörkt i min framtid... men samtidigt måste man försöka tänka på att ett telefonsamtal är allt som krävs och det tar inte lång tid när det väl kommer.
Men jag vill att det ska komma nu.
Jag börjar förstå folk som pluggar tills de är 45 år gamla, man blir inte avvisad på samma sätt i studieverksamhet, det handlar bara om försörjning.
Imorgon ska jag ringa till ett ställe där de sökte folk och där jag verkligen vill jobba för det verkade himla gemytligt och trevligt. Vad nu det ska leda till... jag är ju inte ens färdig än.
Nåja.
Jag verkar ha drabbats av någon mystisk slags huvudvärk som inte har velat lämna mig ifred förutom just idag. Den sitter som en huva från nacken och uppåt och värker och värker. Det är ingen vanlig huvudvärk, det känns. Vanlig huvudärk brukar kunna avhjälpas med antingen sömn, vatten, mat, choklad eller frisk luft... mot denna hjälper inget. Kommer den så sitter den resten av dagen och är ibland försvunnen timmen efter uppgång nästa dag, ibland inte. Dessutom blir jag alldeles skakig och förvirrad och känner mig extremt okry.. trots att det egentligen bara är huvudvärk.
Dåligt.
Idag är jag som skrivet förskonad så jag vill vara uppe så länge som möjligt... men jag börjar bli lite trött nu, så det är väl dags att lägga ner. Adieu.
Dock, denna episod är ganska nödvändig eftersom det nog inte gillas skitmycket att jag bor i en studentlägenhet utan att vara student.
I fredags var jag och N på ytterligare en visning på en lägenhet och det som vi trodde att vi skulle våndas över under helgen har blivit en mycket längre episod. Kvinnan som handhar ärendet var sjuk i måndags och idag sa hon att hon skulle "se över det hela"... vilket antagligen bara kan betyda att hon vill vänta till någon annan ringer som har bättre ekonomiska förhållanden.
Bajs bajs bajs.
Jag vill att någon av sakerna ska lösa sig... antingen vill jag ha ett jobb, eller gärna en lägenhet men at the very least vore det fint om tiden bara kunde flyga förbi så jag fick bli färdig med praktiken och njuta av julen. Njutandet förutsätter att vi har ett hem att åka tillbaka till och någon slags inkomstkälla i framtiden. Som det ser ut nu är det ganska mörkt i min framtid... men samtidigt måste man försöka tänka på att ett telefonsamtal är allt som krävs och det tar inte lång tid när det väl kommer.
Men jag vill att det ska komma nu.
Jag börjar förstå folk som pluggar tills de är 45 år gamla, man blir inte avvisad på samma sätt i studieverksamhet, det handlar bara om försörjning.
Imorgon ska jag ringa till ett ställe där de sökte folk och där jag verkligen vill jobba för det verkade himla gemytligt och trevligt. Vad nu det ska leda till... jag är ju inte ens färdig än.
Nåja.
Jag verkar ha drabbats av någon mystisk slags huvudvärk som inte har velat lämna mig ifred förutom just idag. Den sitter som en huva från nacken och uppåt och värker och värker. Det är ingen vanlig huvudvärk, det känns. Vanlig huvudärk brukar kunna avhjälpas med antingen sömn, vatten, mat, choklad eller frisk luft... mot denna hjälper inget. Kommer den så sitter den resten av dagen och är ibland försvunnen timmen efter uppgång nästa dag, ibland inte. Dessutom blir jag alldeles skakig och förvirrad och känner mig extremt okry.. trots att det egentligen bara är huvudvärk.
Dåligt.
Idag är jag som skrivet förskonad så jag vill vara uppe så länge som möjligt... men jag börjar bli lite trött nu, så det är väl dags att lägga ner. Adieu.
20 november 2006
Morgon
Ok.. jag vet att folk har det värre både till höger och till vänster om mig. Men när man blir tvungen att lämna en varm säng full med katt och pojke för att gå upp och sätta sig på tåget i en dryg timme känns det dåligt.
Uä.
Från dörr till dörr ca 105 minuter.
Pendlingstid totalt (inkl annat fraktande förutom tåg) ca 210 minuter.
TRE och en HALV timme, av mitt liv.
Bajsa.
Uä.
Från dörr till dörr ca 105 minuter.
Pendlingstid totalt (inkl annat fraktande förutom tåg) ca 210 minuter.
TRE och en HALV timme, av mitt liv.
Bajsa.
18 november 2006
Lärarskitsnacksbingo
Inspirerad av den strålande skitsnacksbingon för företag kände jag mig manad att producera en liknande karta för lärarhögskolan. Håll till godo.
Klicka på den för bättre utskriftsvy samt för att kunna se texten bättre. Jag rekommenderar alla att ta med denna på föreläsningar på lärarhögskolan.
Samma regler gäller här som för skitsnacksbingon ovan. Man kryssar över det ord man hört och när man fått fem i rad, lodrätt, vågrätt eller diagonalt, ställer man sig upp och ropar skitsnack. Inte svårare än så. Mycket nöje.
Och om ni inte kan se vad som står bredvid bilden rekommenderar jag läsaren att markera där det ser ut att vara text, så framträder den.
17 november 2006
Kaffe till damen
Just nu hände det en mycket fånig sak på tv. Den var faktiskt så fånig att jag kände mig tvungen att ta reda på vad detta är för skitfilm.
Ögonblick.
Fortress
Det råder förbud mot att föda mer än ett barn per familj. När kapten Brannick försöker smuggla sin fru och deras ofödda barn över gränsen till Mexiko, blir de fångade i en stickprovskontroll. Straffet för detta blir 31 år i världens mest moderna fängelse, där varje fånge får en magnetisk sändare inopererad för att kunna spåras vid en eventuell flykt.
Hehe. Vad var nu det fåniga som jag såg? Jo: några killar verkade vara i full färd med att fly ur ett fängelse (jag förstår nu när jag läst ovan vilket fängelse detta är). Under tiden de flyr klipps det då och då in en bild på den gravida kvinnan som ligger på något som liknar ett operationsbord. Ovanför henne ser man en handfull människor som har en påslagen cirkelsåg som närmar sig magen.
Killarna flyr.
Cirkelsågen närmare.
Killarna springer.
Cirkelsågen ännu närmare. Kvinnan skriker "jag är här".
Killarna parerar läskiga vakter.
Kvinnan skriker. Cirkelsågen är nu extremt nära.
En av killarna hör hur hon skriker och letar lite i olika rum.
Cirkelsågen kommer närmare.
Killen hittar rätt rum och stormar in.
Kvinnan sparkar samtliga män och tar sig av bordet.
De flyr tillsammans.
Kunde spark inte skett tidigare? Varför startades cirkelsågen ifall de bara tänkte stå och hålla i den i vad som verkade vara 15-20 minuter?
Jag vet så lite.
En annan spännande upplevelse från verkliga livet:
Idag var jag och N i Lomma för att prata med en kommunkvinna om mitt varande på en vikarielista. Pratandet gick finfint men när vi var färdiga var det en halvtimme kvar tills bussen mot Lund skulle avgå, så vi beslutade oss för att gå till nåt mystiskt fik-ställe vi sett och köpa kaffe och bulle för 10 kr, som annonserat utanför. Väl inne fanns det en del stolar och bord men ingen disk, ingen kassapparat eller något annat som antydde någon slags verksamhet. Nicklas försvann in i nåt rum och kom tillbaka med besked. Kort efter kom en människa och tog emot vår beställning, en kaffe och en bulle, jag skulle ju inte ha nåt. "Haha.. det är väl inte din sak att avgöra" sa mannen och gick iväg. "hehe" sa vi.
Efter ett litet tag kom mannen och en kvinna tillbaka med två kaffekoppar och en bulle. Vi tackade så mycket och betalade - vi är mesiga. Men stället var så konstigt och det kändes inte som om man kunde reklamera saker direkt.
Hm.
Sen var vi på en lägenhetsvisning i Malmö. Ytterligare en lägenhet som jag faktiskt vill ha.. det bådar inte gott för om vi kommer att få den.
Håll en tumme. Nu är det sängdags. Jag ska sova LÄNGE imorgonbitti. Jävlar i min lilla låda.
Just ja... idag har Järpen varit på riksnyheterna och i rikstidningarna:
http://op.se/parser.php?level1=2&level2=352&id=723603
Ögonblick.
Fortress
Det råder förbud mot att föda mer än ett barn per familj. När kapten Brannick försöker smuggla sin fru och deras ofödda barn över gränsen till Mexiko, blir de fångade i en stickprovskontroll. Straffet för detta blir 31 år i världens mest moderna fängelse, där varje fånge får en magnetisk sändare inopererad för att kunna spåras vid en eventuell flykt.
Hehe. Vad var nu det fåniga som jag såg? Jo: några killar verkade vara i full färd med att fly ur ett fängelse (jag förstår nu när jag läst ovan vilket fängelse detta är). Under tiden de flyr klipps det då och då in en bild på den gravida kvinnan som ligger på något som liknar ett operationsbord. Ovanför henne ser man en handfull människor som har en påslagen cirkelsåg som närmar sig magen.
Killarna flyr.
Cirkelsågen närmare.
Killarna springer.
Cirkelsågen ännu närmare. Kvinnan skriker "jag är här".
Killarna parerar läskiga vakter.
Kvinnan skriker. Cirkelsågen är nu extremt nära.
En av killarna hör hur hon skriker och letar lite i olika rum.
Cirkelsågen kommer närmare.
Killen hittar rätt rum och stormar in.
Kvinnan sparkar samtliga män och tar sig av bordet.
De flyr tillsammans.
Kunde spark inte skett tidigare? Varför startades cirkelsågen ifall de bara tänkte stå och hålla i den i vad som verkade vara 15-20 minuter?
Jag vet så lite.
En annan spännande upplevelse från verkliga livet:
Idag var jag och N i Lomma för att prata med en kommunkvinna om mitt varande på en vikarielista. Pratandet gick finfint men när vi var färdiga var det en halvtimme kvar tills bussen mot Lund skulle avgå, så vi beslutade oss för att gå till nåt mystiskt fik-ställe vi sett och köpa kaffe och bulle för 10 kr, som annonserat utanför. Väl inne fanns det en del stolar och bord men ingen disk, ingen kassapparat eller något annat som antydde någon slags verksamhet. Nicklas försvann in i nåt rum och kom tillbaka med besked. Kort efter kom en människa och tog emot vår beställning, en kaffe och en bulle, jag skulle ju inte ha nåt. "Haha.. det är väl inte din sak att avgöra" sa mannen och gick iväg. "hehe" sa vi.
Efter ett litet tag kom mannen och en kvinna tillbaka med två kaffekoppar och en bulle. Vi tackade så mycket och betalade - vi är mesiga. Men stället var så konstigt och det kändes inte som om man kunde reklamera saker direkt.
Hm.
Sen var vi på en lägenhetsvisning i Malmö. Ytterligare en lägenhet som jag faktiskt vill ha.. det bådar inte gott för om vi kommer att få den.
Håll en tumme. Nu är det sängdags. Jag ska sova LÄNGE imorgonbitti. Jävlar i min lilla låda.
Just ja... idag har Järpen varit på riksnyheterna och i rikstidningarna:
http://op.se/parser.php?level1=2&level2=352&id=723603
16 november 2006
Tjuvlyssnat i NY
http://www.overheardinnewyork.com/
Airline employee over loudspeaker: Last call for John Smith* to board flight 1234.
Airline loudspeaker, 10 minutes later: Seriously, last call for John Smith* for flight 1234.
Airline Loudspeaker, 10 more minutes later: Okay, John Smith, you know we love you, but the plane has to take off now
Hehe.
Airline employee over loudspeaker: Last call for John Smith* to board flight 1234.
Airline loudspeaker, 10 minutes later: Seriously, last call for John Smith* for flight 1234.
Airline Loudspeaker, 10 more minutes later: Okay, John Smith, you know we love you, but the plane has to take off now
Hehe.
Genererar
Jag är slö, slö, slö. Jag är mycket slö på att uppdatera min bilddagbok. Jag ska göra en insats senare idag.. jag har ju en miljard bilder att lägga upp. Idag har jag dock lagt upp en bild på det som verkligen made my day igår. Objektifiering nån? (http://haa.bilddagboken.se)
Det är så fint. Verkligen. Jag känner kärleken strömma. Verkligen.
Idag ska jag ha lektion med den stökigaste klassen. Jag ägnade en god stund innan jag somnade igår med att plugga in deras namn från en fotolista... jag kan fotolistan men jag kan nog inte eleverna i klassrummet. De har ju en ovana att ändra sina frisyrer och kläder och grejer. Stackars mig.
Nåja, men jag har lektionen planerad iaf, tror jag. Förutsatt att de har sina böcker och att de inte redan har läst ut dem, det vore jobbigt.
Jag är mycket trött. Varför? Jo för att jag var uppe förskräckligt tidigt och inte alls ville gå upp. Jag vaknade sådär som man brukar göra mitt i natten och tänkte att jag bara skulle lägga mig på ett annat sätt. Så slängde jag ett öga på klockan och såg att den var 04.57. Förskräckelse.. jag skulle ju inte alls få lägga mig på nåt annat sätt och somna om, this was it... jag var färdigsoven.
U. Jag känner inte alls att jag är färdig med sömnen... det ska bli mig ett sant nöje att sova som en gris på tåget hem och sen mer framför teven.
Fast nu har jag lektion om några timmar och fram till dess får jag väl trolla fram ett jobb att söka eller ett hus att bo i. Uä.
Det är så fint. Verkligen. Jag känner kärleken strömma. Verkligen.
Idag ska jag ha lektion med den stökigaste klassen. Jag ägnade en god stund innan jag somnade igår med att plugga in deras namn från en fotolista... jag kan fotolistan men jag kan nog inte eleverna i klassrummet. De har ju en ovana att ändra sina frisyrer och kläder och grejer. Stackars mig.
Nåja, men jag har lektionen planerad iaf, tror jag. Förutsatt att de har sina böcker och att de inte redan har läst ut dem, det vore jobbigt.
Jag är mycket trött. Varför? Jo för att jag var uppe förskräckligt tidigt och inte alls ville gå upp. Jag vaknade sådär som man brukar göra mitt i natten och tänkte att jag bara skulle lägga mig på ett annat sätt. Så slängde jag ett öga på klockan och såg att den var 04.57. Förskräckelse.. jag skulle ju inte alls få lägga mig på nåt annat sätt och somna om, this was it... jag var färdigsoven.
U. Jag känner inte alls att jag är färdig med sömnen... det ska bli mig ett sant nöje att sova som en gris på tåget hem och sen mer framför teven.
Fast nu har jag lektion om några timmar och fram till dess får jag väl trolla fram ett jobb att söka eller ett hus att bo i. Uä.
14 november 2006
Huvet på spiken, skinn på näsan
Caisa skriver blogg och är mycket bra på det. Hon läser dessutom psykologi och verkar onekligen vara en fena på det också. Hon listade några narcissisistiska drag och jag slogs som av en bitchslap hur väl jag känner en (kanske två) människa på vilken nästan alla dessa saker passar in. Av vissa kallas det för skinn på näsan, jag kallar det för sociopati.
Allra helst vill jag lyfta fram denna:
- Hämndlysten. Kan rent av vilja "förstöra" en person som han/hon anser angripit honom/henne.
Med gott samvete, mind you!
Eller den här
- Kan vara arrogant och otrevlig mot människor som inte "spelar någon roll". Bryr sig inte om att han/hon förolämpar människor.
Människor som inte spelar någon roll finns det gott om...
Eller slutligen:
- Svårt att lyssna på andra, eftersom han/hon egentligen bara intresserar sig för sig själv.
Oj.
Resten
- Charmig - så länge han/hon kan få ut något av dig.
- Ingen förståelse för andras känslor.
- Har svårt att stanna i ett förhållande eftersom känslorna inte kan "fejkas" nog länge.
- Otrohet.
- Accepterar aldrig att något är hans/hennes fel.
- Attackerar med ord.
- Utvecklar många ytliga relationer för att få uppmärksamhet och beröm utan att behöva engagera sig djupare och lita på någon.
- Anser inte att regler gäller för honom/henne själv.
- Ljuger.
- Känner inga skuldkänslor.
- Avundsjuk på andra och tror att andra är avundsjuk på honom/henne.
- Oförutsägbart humör. Stark ilska.
- Extremt känslig för kritik men samtidigt kritisk mot andra.
- Ytlig. När han/hon gör uppoffringar är det för syns skull.
- Släpper inte människor så länge de kan ge honom/henne den uppmärksamhet han/hon vill ha. - Är impulsiv.
- Kontrollerande.
- Manipulativ.
- Söker naiva människor som lätt kan tro på hans/hennes lögner.
Därmed inte sagt att inte jag passar in på några av de här, jag kan visst vara impulsiv, kontrollerande, ha svårt att ta kritik, ha svårt att stanna i förhållanden och lite annat... men de där som jag lyfte ut, som i mitt tycke är några av de mer allvarliga, de skulle jag aldrig i mitt liv hänge mig åt. Kanske för att jag har blivit utsatt för det själv, eller så hoppas jag att jag hade hyfs nog redan innan det hände.
Nå.
Nuförtiden omger jag mig inte med människor som kan vara potentiellt osympatiska... det är väl min lärdom.
Just ja, by the way. Någon har blåst ut fönstrena i min gamla lägenhet i Hbg. Dumt.
Dumt.
Allra helst vill jag lyfta fram denna:
- Hämndlysten. Kan rent av vilja "förstöra" en person som han/hon anser angripit honom/henne.
Med gott samvete, mind you!
Eller den här
- Kan vara arrogant och otrevlig mot människor som inte "spelar någon roll". Bryr sig inte om att han/hon förolämpar människor.
Människor som inte spelar någon roll finns det gott om...
Eller slutligen:
- Svårt att lyssna på andra, eftersom han/hon egentligen bara intresserar sig för sig själv.
Oj.
Resten
- Charmig - så länge han/hon kan få ut något av dig.
- Ingen förståelse för andras känslor.
- Har svårt att stanna i ett förhållande eftersom känslorna inte kan "fejkas" nog länge.
- Otrohet.
- Accepterar aldrig att något är hans/hennes fel.
- Attackerar med ord.
- Utvecklar många ytliga relationer för att få uppmärksamhet och beröm utan att behöva engagera sig djupare och lita på någon.
- Anser inte att regler gäller för honom/henne själv.
- Ljuger.
- Känner inga skuldkänslor.
- Avundsjuk på andra och tror att andra är avundsjuk på honom/henne.
- Oförutsägbart humör. Stark ilska.
- Extremt känslig för kritik men samtidigt kritisk mot andra.
- Ytlig. När han/hon gör uppoffringar är det för syns skull.
- Släpper inte människor så länge de kan ge honom/henne den uppmärksamhet han/hon vill ha. - Är impulsiv.
- Kontrollerande.
- Manipulativ.
- Söker naiva människor som lätt kan tro på hans/hennes lögner.
Därmed inte sagt att inte jag passar in på några av de här, jag kan visst vara impulsiv, kontrollerande, ha svårt att ta kritik, ha svårt att stanna i förhållanden och lite annat... men de där som jag lyfte ut, som i mitt tycke är några av de mer allvarliga, de skulle jag aldrig i mitt liv hänge mig åt. Kanske för att jag har blivit utsatt för det själv, eller så hoppas jag att jag hade hyfs nog redan innan det hände.
Nå.
Nuförtiden omger jag mig inte med människor som kan vara potentiellt osympatiska... det är väl min lärdom.
Just ja, by the way. Någon har blåst ut fönstrena i min gamla lägenhet i Hbg. Dumt.
Dumt.
13 november 2006
Morgonstund har * i mund
Igår åt jag nåt så äckligt att jag inte ens kan skriva det här för då känns det som om jag ska kräkas. Jag har mått illa och svettats över detta hela natten. Flera gånger har jag tänkt att jag ska gå upp och skriva ett mail till handledaren och säga att jag inte kan komma för jag är förgiftad av ondeskull äcklig mat. Men nej nej, nu är klockan 10 över 5 och jag sitter här påklädd och snart klar. Det är hur fint som helst. Dag 1 av 25 börjar nu. (jag var tvungen att ta miniräknare till det där, 5x5 klockan tio över 5 på morgonen skulle kunna vara 342 likväl som 25)
Fråga mig gärna hur jag ska hinna med att leva de här närmsta veckorna. Söka jobb, söka bostad, göra praktik, skriva ex-jobb, träna, julhandla och vara en trevlig prick. Oiii. Vid jullov ska jag sova och ex-jobbet ska förhoppningsvis vara klart som fan.
Tydligen så är det nya att de som är arbetslösa och inte söker några jobb ska åka på böter. Aftonbladets rubrik (som i ärlighetens namn var det enda i frågan jag orkade läsa) löd "Arbetslösa ska straffas"... men men, har det inte alltid varit så att om man är arbetslös och inte söker något jobb och samtidigt lyfter a-kassa så hamnar man i dåligheter? Jag vet inte, jag har inte varit i den situationen och känner ingen som har det, men jag har hört liknande ting... tror jag?
Om det nu inte har varit så så tycker jag inte att det är så fruktansvärt. Alternativt är Aftonbladets rubrik ganska konstig och uppviglande, men what else is new?
Det beror ju förstås på hur läget är och vad man är utbildad till. Men i princip så tycker jag att det låter riktigt, finns det jobb att söka så skall dessa sökas.
Jag har sökt 16 jobb förra veckan. Det är många.
Jag har dock inte allt för stora förväntningar på entusiasmen ute i kommunhusen.
Hm.
Slutligen: en fråga. Mullvadar tycker inte om att umgås, fair enough. Hur parar de då sig? Hur lever de? Inte i par måste ju vara det rätta svaret, men hur? Och när träffas de för some sweet lovin?
Jag behöver svar.
Adjö.
Fråga mig gärna hur jag ska hinna med att leva de här närmsta veckorna. Söka jobb, söka bostad, göra praktik, skriva ex-jobb, träna, julhandla och vara en trevlig prick. Oiii. Vid jullov ska jag sova och ex-jobbet ska förhoppningsvis vara klart som fan.
Tydligen så är det nya att de som är arbetslösa och inte söker några jobb ska åka på böter. Aftonbladets rubrik (som i ärlighetens namn var det enda i frågan jag orkade läsa) löd "Arbetslösa ska straffas"... men men, har det inte alltid varit så att om man är arbetslös och inte söker något jobb och samtidigt lyfter a-kassa så hamnar man i dåligheter? Jag vet inte, jag har inte varit i den situationen och känner ingen som har det, men jag har hört liknande ting... tror jag?
Om det nu inte har varit så så tycker jag inte att det är så fruktansvärt. Alternativt är Aftonbladets rubrik ganska konstig och uppviglande, men what else is new?
Det beror ju förstås på hur läget är och vad man är utbildad till. Men i princip så tycker jag att det låter riktigt, finns det jobb att söka så skall dessa sökas.
Jag har sökt 16 jobb förra veckan. Det är många.
Jag har dock inte allt för stora förväntningar på entusiasmen ute i kommunhusen.
Hm.
Slutligen: en fråga. Mullvadar tycker inte om att umgås, fair enough. Hur parar de då sig? Hur lever de? Inte i par måste ju vara det rätta svaret, men hur? Och när träffas de för some sweet lovin?
Jag behöver svar.
Adjö.
11 november 2006
Så långt jag har kommit
Pga listan nedan som jag svarade på så kände jag mig manad att kolla lite på vad jag gjorde för ett år sedan... jag hittade ett inlägg från exakt ett år sedan, men det var inte lika intressant som detta, från den 16/11
Jag vaknar och ser lika sunkig ut som vanligt. Den högra kinden är bullig och röd och jag undrar ifall den alltid kommer att vara det? Ska jag alltid ha ont i halva ansiktet? Ska jag aldrig riktigt kunna ta hand om mitt ansikte igen? Ska jag alltid behöva vara rädd så fort det dyker upp en hand i närheten av mitt ansikte eller alltid krångla in kramen på den kramandes vänstra sida fast det känns onaturligt? Oj.. jag har stora problem jag 8) Men iaf. Jag är jävligt less på att det tamejfan aldrig går över. Ibland gör det skitont. Så jävla ont så jag tror att någon osynlig jävel sitter och nyper mig i kinden. Men så är det inte.. det är bara svullnaden "som håller på att ge sig". Jaha.. I am yet to see nåt åt det hållet. Eller näe, det har ju gått ner. Det var bara det att det var mycket som skulle gå ner. Gah.
Så långt jag har kommit...
Jag vaknar och ser lika sunkig ut som vanligt. Den högra kinden är bullig och röd och jag undrar ifall den alltid kommer att vara det? Ska jag alltid ha ont i halva ansiktet? Ska jag aldrig riktigt kunna ta hand om mitt ansikte igen? Ska jag alltid behöva vara rädd så fort det dyker upp en hand i närheten av mitt ansikte eller alltid krångla in kramen på den kramandes vänstra sida fast det känns onaturligt? Oj.. jag har stora problem jag 8) Men iaf. Jag är jävligt less på att det tamejfan aldrig går över. Ibland gör det skitont. Så jävla ont så jag tror att någon osynlig jävel sitter och nyper mig i kinden. Men så är det inte.. det är bara svullnaden "som håller på att ge sig". Jaha.. I am yet to see nåt åt det hållet. Eller näe, det har ju gått ner. Det var bara det att det var mycket som skulle gå ner. Gah.
Så långt jag har kommit...
Lista
Vad heter du i mellannamn: Matilda
Vilken mobiltelefon använder du: Nokia 6680, skittelefon
Prenumererar du på någon tidning, i så fall vilken: nej, men jag har prenumererat på Illustrerad vetenskap, Kattliv och Elle
Nämn en produkt du brukar använda som verkligen fungerar: Nån Nivea Younggrej jag använder för ansiktet
Hur ser dina vardagsskor ut: Stövletter, låga, svarta och mocca
Vad skulle du vilja att det stod på din gravsten: Författaren Helena Walker Lidén
Vad skulle du göra om du vann en miljard: ge en miljon var till mina närmaste först.. sen vet jag inte.. Ytterligare en miljon till barncancerfonden
Vilket årtionde på 1900-talet skulle du helst vilja spendera 20-30-årsåldern i: 80-talet, yuppieåldern med goda möjligheter att få in fötter överallt
Vilken film eller tv-serie skulle du vilja leva ditt liv i: X-men, och vara någon med häftiga förmågor.. gärna efter att allt bråk är färdigt, eller Dr Quinn, som Dr Quinn fast minus snorungen Brian.
På vilket sätt vill du helst bo: Stor lägenhet i stor stad
Vilken tv-serie tycker du är den bästa du någonsin har sett: just ikväll lutar det åt Huset Eliott
Vilken är den mest pinsamma situation du kan tänka dig: att bli påkommen med onani av en förälder eller svärförälder
När blev du senast överraskad och varför: när jag såg ett stendumt inslag på tv4:s Nyheterna om psykofarmaka
Vad gjorde du idag för ett år sedan: satt antagligen och pysslade ihop nåt töntigt pedagogikarbete, vårdade en påkörd kropp
Vad gjorde du idag för 10 år sedan: Ojade mig över någon pojke, spelade fotboll kanske..
Vad gör du idag om 10 år: är gravid kanske? knackknackibordet
Vilken mobiltelefon använder du: Nokia 6680, skittelefon
Prenumererar du på någon tidning, i så fall vilken: nej, men jag har prenumererat på Illustrerad vetenskap, Kattliv och Elle
Nämn en produkt du brukar använda som verkligen fungerar: Nån Nivea Younggrej jag använder för ansiktet
Hur ser dina vardagsskor ut: Stövletter, låga, svarta och mocca
Vad skulle du vilja att det stod på din gravsten: Författaren Helena Walker Lidén
Vad skulle du göra om du vann en miljard: ge en miljon var till mina närmaste först.. sen vet jag inte.. Ytterligare en miljon till barncancerfonden
Vilket årtionde på 1900-talet skulle du helst vilja spendera 20-30-årsåldern i: 80-talet, yuppieåldern med goda möjligheter att få in fötter överallt
Vilken film eller tv-serie skulle du vilja leva ditt liv i: X-men, och vara någon med häftiga förmågor.. gärna efter att allt bråk är färdigt, eller Dr Quinn, som Dr Quinn fast minus snorungen Brian.
På vilket sätt vill du helst bo: Stor lägenhet i stor stad
Vilken tv-serie tycker du är den bästa du någonsin har sett: just ikväll lutar det åt Huset Eliott
Vilken är den mest pinsamma situation du kan tänka dig: att bli påkommen med onani av en förälder eller svärförälder
När blev du senast överraskad och varför: när jag såg ett stendumt inslag på tv4:s Nyheterna om psykofarmaka
Vad gjorde du idag för ett år sedan: satt antagligen och pysslade ihop nåt töntigt pedagogikarbete, vårdade en påkörd kropp
Vad gjorde du idag för 10 år sedan: Ojade mig över någon pojke, spelade fotboll kanske..
Vad gör du idag om 10 år: är gravid kanske? knackknackibordet
Bekanta ansikten
Detta är min upplevelsegång i afton:
Klockan 21.15 började morden i Midsomer på dansk DR 1. Med i detta program var en skådespelerska som jag så väl kände igen, men inte kunde placera.
Efter en lång stunds funderande kom jag fram till att skådespelerskan inte var någon annan än Stella Gonet. För er som inte vet vem det är kanske jag kan friska upp minnet med en bild:
För er som ändå inte kan luska ut vad man kan tänkas känna igen henne från så kan jag nämna Huset Eliott som en liten ledtråd.
Jag funderade på Huset Elliot ett tag och kom fram till att det var en mycket bra serie som jag gärna skulle se repriserad... men det är väl för mycket att hoppas på. Förutom Stella Gonet som Bea spelade även Louise Lombard Eve Eliott. När jag tittade på bilder av Eve slog det mig att även hennes ansikte är mycket bekant och det påminner om någon som man ser på tv nuförtiden. Då slog det mig, och mycket riktigt.
Sophia i CSI är Eve i Huset Eliott... my my.
Coolt.
Klockan 21.15 började morden i Midsomer på dansk DR 1. Med i detta program var en skådespelerska som jag så väl kände igen, men inte kunde placera.
Efter en lång stunds funderande kom jag fram till att skådespelerskan inte var någon annan än Stella Gonet. För er som inte vet vem det är kanske jag kan friska upp minnet med en bild:
För er som ändå inte kan luska ut vad man kan tänkas känna igen henne från så kan jag nämna Huset Eliott som en liten ledtråd.
Jag funderade på Huset Elliot ett tag och kom fram till att det var en mycket bra serie som jag gärna skulle se repriserad... men det är väl för mycket att hoppas på. Förutom Stella Gonet som Bea spelade även Louise Lombard Eve Eliott. När jag tittade på bilder av Eve slog det mig att även hennes ansikte är mycket bekant och det påminner om någon som man ser på tv nuförtiden. Då slog det mig, och mycket riktigt.
Sophia i CSI är Eve i Huset Eliott... my my.
Coolt.
Oj
Tv4:s nyheter verkar ha kommit på en ny idé: inled korståg mot psykofarmaka.
Himla smart.
En av de fakta som de tog upp var att de som behandlades för depression hade en 20 ggr högre självmordsfrekvens än andra.
På nåt sätt fick de ihop det med medicinerna.
Oj.
Himla smart.
En av de fakta som de tog upp var att de som behandlades för depression hade en 20 ggr högre självmordsfrekvens än andra.
På nåt sätt fick de ihop det med medicinerna.
Oj.
10 november 2006
Loser
expressen.se har ett webtest. Idolkunskaper. Jag fick 5/21, i ärlighetens namn på chansning. Detta är omdömet jag fick:
"Ok. Idol hör uppenbarligen inte till något av dina intressen. Det är överraskande att du överhuvudtaget gör det här testet. Men lugn, det är inte för sent att skaffa sig lite koll. Flera finaler återstår av programmet."
Nej, och vet ni varför? Jo, jag VÄGRAR att titta på ett program som alla medier i landet tycker borde vara mitt veckonöje. Det är alldeles för mycket kommunistkänsla i att bli styrd till att titta på ett program som man blir med Idol så jag vägrar av princip att titta på skiten. Att det börjar med att göra folk till åtlöje bara för att de vill komma någonstans med sin dröm tycker jag f.ö. också är ganska förkastligt.
Nu till en annan sak.
Jag ska ha miljarder lektioner under de närmsta veckornas praktik och jag behöver tips från er som läser. Med en av klasserna ska jag ha skrivarverkstad under flera av lektionerna och jag har kommit på flera idéer om vad de kan skriva. Men jag behöver fler.
Därför ber jag er, söta läsare (de som inte börjat hata mig innerligt nu pga min elakhet mot Idol) att komma med tips om saker som elever kan skriva i skolan på en lektion.
Nu till ytterligare en annan sak.
Jag ska få komma till ett möte i Lomma och få en möjlighet att bli med på en vikariepoollista... hurra! Inte för att det är Det Stora Jobbet som kommer att förse mig med storkovan, hem och bil... men det är iaf en öppning och kanske en liten bekräftelse på att jag är värd nåt litet i alla fall.
Dagens sockertopp
Lomma kommun som ringde upp snabbare än ögat och som dessutom gav mig självkänsla åter.
Dagens fjortisspyapåskon
Kompisar från förr som inte vågar säga vad de egentligen tycker och som gömmer sig istället
"Ok. Idol hör uppenbarligen inte till något av dina intressen. Det är överraskande att du överhuvudtaget gör det här testet. Men lugn, det är inte för sent att skaffa sig lite koll. Flera finaler återstår av programmet."
Nej, och vet ni varför? Jo, jag VÄGRAR att titta på ett program som alla medier i landet tycker borde vara mitt veckonöje. Det är alldeles för mycket kommunistkänsla i att bli styrd till att titta på ett program som man blir med Idol så jag vägrar av princip att titta på skiten. Att det börjar med att göra folk till åtlöje bara för att de vill komma någonstans med sin dröm tycker jag f.ö. också är ganska förkastligt.
Nu till en annan sak.
Jag ska ha miljarder lektioner under de närmsta veckornas praktik och jag behöver tips från er som läser. Med en av klasserna ska jag ha skrivarverkstad under flera av lektionerna och jag har kommit på flera idéer om vad de kan skriva. Men jag behöver fler.
Därför ber jag er, söta läsare (de som inte börjat hata mig innerligt nu pga min elakhet mot Idol) att komma med tips om saker som elever kan skriva i skolan på en lektion.
Nu till ytterligare en annan sak.
Jag ska få komma till ett möte i Lomma och få en möjlighet att bli med på en vikariepoollista... hurra! Inte för att det är Det Stora Jobbet som kommer att förse mig med storkovan, hem och bil... men det är iaf en öppning och kanske en liten bekräftelse på att jag är värd nåt litet i alla fall.
Dagens sockertopp
Lomma kommun som ringde upp snabbare än ögat och som dessutom gav mig självkänsla åter.
Dagens fjortisspyapåskon
Kompisar från förr som inte vågar säga vad de egentligen tycker och som gömmer sig istället
9 november 2006
Prata och gå
Hej hej, oj oj... vad ska jag ta mig till? Jag säger så hela tiden nuförtiden och stackars Nicklas måtte ju bli galen.
Vi har kommit fram till en sak.
När jag gjorde min praktik sist så pratade jag i sömnen varje natt minst en gång per natt. Inga undantag. Det var bla bla bla i sömnen halva nätterna. Min teori var att jag inte hade timmar nog vaken för att få sagt allt jag ville ha sagt till lilla Nicklas och därför kände jag mig inte i närheten av färdig med vakenheten när jag väl slocknade vid 21-snåret på kvällen. Hej cepedygnsrytm.
Nu har jag börjat igen. Intensiteten verkar värre nu för nu GÅR jag dessutom i sömnen. Vad som värre är är att jag inte ens har praktik nu utan just nu har jag ingenting förutom megastress med jobb och bostad.
Nästa hypotes som nog blir arbetshypotesen i kampen mot att få bort detta otyg är att utgå ifrån att jag pratar och går i sömnen när jag är stressad, orolig och känner mig under press.
Nu har ju jag varit stressad, orolig och under press flera gånger förut. Den värsta gången får väl ändå sägas vara i skilsmässan med mina bästa vänner för några år sedan. Jag minns iofs att jag vaknade flera gånger av att jag sa "jag skulle aldrig göra såhär mot er" och att Clovis låg och kurrade, men jag hade ingen person som kunde bära vittnesmål. Det har jag nu, och det är en smula disturbing.
Hur ska det bli nu nästa vecka och fem veckor framåt under min megaperiod av praktik? Jag kommer ju att förgås. Praktikbekymrena utöver jobb- och bostadsbekymrena.
Aj aj aj, lilla Hå blir nog nere för räkning då.
Finns det någon som vet något om vad man kan göra för att lätta på slika ting? Jag känner mig inte helt stabil just nu och jag vet att det kan bli dåligt riktigt snabbt... vad ska jag göra då? Jag har inte tid att åka till någon psykakut just nu, jag måste luska ut hur min framtid ska bli.
Igår var vi och tittade på en lägenhet. Det är inte varje dag man får komma på en visning, tvärtom är det extremt sällan. Dessutom verkade lägenheten hyfsad, stor och alldeles vid centralstationen i Malmö, excellent. När vi närmade oss området kändes det som något helt annat. Ett brunt högt tegelhuskomplex med en nedlagd squashhall i källaren. Huset var ett klockrent 60-talsmegabygge och trapphuset var nerklottrat och sönderristat. Väl uppe på fjärde våningen möttes vi av en 40+ (han såg ut så, bless his sole, han var säkert bara 20), flintskallig och svettig och utan någon som helst social förmåga... kunde han tala ens? Vetefan. Innanför dörrarna i lägenheten fick man ännu en chock. Vardagsrummet var fullt av skit och under all skit var vad som såg ut som någon slags porrstudio med ljussättning och en vit bakgrundsduk som tog upp hela rummet och täckte över golv och fönstervägg. Lägenheten var dessutom delad i en helt konstig avdelning som var nåt slags uthyrningsrum med egen toalett men inte pentry. Toaletterna var prydda med blommiga tapeter och nån slags duschanordning i varje. På väggarna i resten av de 89 kvadratmetrarna fann vi två olika tapeter (man kan tänka sig att det borde vara mer, men nej, det var bara två tapeter i hela lägenheten). Tjock strukturtapet i knallande grön och knallande gul. Tvärs över gatan hade vi hemlöshärberget och ovanför en tant som inte tolererade klirr av glas ens.
Det känns inte jättefrestande, speciellt eftersom hyran skulle höjas till över 7000 kr.
Den slymiga ungkarlen hade f.ö. blå sidenlakan. Tänkte bara meddela det.
Uä.
Nu ska jag göra fler arbetsansökningar. Hejsvej.
Vi har kommit fram till en sak.
När jag gjorde min praktik sist så pratade jag i sömnen varje natt minst en gång per natt. Inga undantag. Det var bla bla bla i sömnen halva nätterna. Min teori var att jag inte hade timmar nog vaken för att få sagt allt jag ville ha sagt till lilla Nicklas och därför kände jag mig inte i närheten av färdig med vakenheten när jag väl slocknade vid 21-snåret på kvällen. Hej cepedygnsrytm.
Nu har jag börjat igen. Intensiteten verkar värre nu för nu GÅR jag dessutom i sömnen. Vad som värre är är att jag inte ens har praktik nu utan just nu har jag ingenting förutom megastress med jobb och bostad.
Nästa hypotes som nog blir arbetshypotesen i kampen mot att få bort detta otyg är att utgå ifrån att jag pratar och går i sömnen när jag är stressad, orolig och känner mig under press.
Nu har ju jag varit stressad, orolig och under press flera gånger förut. Den värsta gången får väl ändå sägas vara i skilsmässan med mina bästa vänner för några år sedan. Jag minns iofs att jag vaknade flera gånger av att jag sa "jag skulle aldrig göra såhär mot er" och att Clovis låg och kurrade, men jag hade ingen person som kunde bära vittnesmål. Det har jag nu, och det är en smula disturbing.
Hur ska det bli nu nästa vecka och fem veckor framåt under min megaperiod av praktik? Jag kommer ju att förgås. Praktikbekymrena utöver jobb- och bostadsbekymrena.
Aj aj aj, lilla Hå blir nog nere för räkning då.
Finns det någon som vet något om vad man kan göra för att lätta på slika ting? Jag känner mig inte helt stabil just nu och jag vet att det kan bli dåligt riktigt snabbt... vad ska jag göra då? Jag har inte tid att åka till någon psykakut just nu, jag måste luska ut hur min framtid ska bli.
Igår var vi och tittade på en lägenhet. Det är inte varje dag man får komma på en visning, tvärtom är det extremt sällan. Dessutom verkade lägenheten hyfsad, stor och alldeles vid centralstationen i Malmö, excellent. När vi närmade oss området kändes det som något helt annat. Ett brunt högt tegelhuskomplex med en nedlagd squashhall i källaren. Huset var ett klockrent 60-talsmegabygge och trapphuset var nerklottrat och sönderristat. Väl uppe på fjärde våningen möttes vi av en 40+ (han såg ut så, bless his sole, han var säkert bara 20), flintskallig och svettig och utan någon som helst social förmåga... kunde han tala ens? Vetefan. Innanför dörrarna i lägenheten fick man ännu en chock. Vardagsrummet var fullt av skit och under all skit var vad som såg ut som någon slags porrstudio med ljussättning och en vit bakgrundsduk som tog upp hela rummet och täckte över golv och fönstervägg. Lägenheten var dessutom delad i en helt konstig avdelning som var nåt slags uthyrningsrum med egen toalett men inte pentry. Toaletterna var prydda med blommiga tapeter och nån slags duschanordning i varje. På väggarna i resten av de 89 kvadratmetrarna fann vi två olika tapeter (man kan tänka sig att det borde vara mer, men nej, det var bara två tapeter i hela lägenheten). Tjock strukturtapet i knallande grön och knallande gul. Tvärs över gatan hade vi hemlöshärberget och ovanför en tant som inte tolererade klirr av glas ens.
Det känns inte jättefrestande, speciellt eftersom hyran skulle höjas till över 7000 kr.
Den slymiga ungkarlen hade f.ö. blå sidenlakan. Tänkte bara meddela det.
Uä.
Nu ska jag göra fler arbetsansökningar. Hejsvej.
6 november 2006
Panik hejhej
Ursäkta mig medan jag får ett sammanbrott och dör litegrann.
Jag har nu i veckorna insett att jag inte kommer att ha någonstans att bo och ingen försörjning inom några månader. Jag dör. Först kändes det inte så farligt. Jag och Nicklas har ju sökt lägenhet i en evighet nu och nu börjar det dessutom lossna lite, vi fick komma på en visning på världens bästa lägenhet och var på vippen att få den. En brat tog den dock.
*hostsontillnånviktighost*
Sen jobb. Jag har tänkt mig att nog borde det väl finnas något vikariat, kanske någon timme varje dag som svensk- eller historielärare någonstans i Skåne. Det bor en miljon människor här, alla jävla ungar går ju i skola någonstans.
Förskolelärare.
Inget ont om förskolelärare, men vafan. Hur många förskolelärare behövs det egentligen? Det är det enda som arbetsförmedlingens hemsida är nerlusad med - arbete till förskolelärare (eller dagisfröknar som normalt folk säger). Finns det gymnasielärare? Nej.
Hur rekryteras sådana? Jag vet fan inte.. det känns som om jag har missat något väsentligt i min livskunskap. Hur fan får man jobb som gymnasielärare? Sånna annonseras tydligen inte ut, och man ska inte skicka ut ansökningar bara sådär tydligen för de slängs på en gång har jag fått höra.
Men vafan ska jag göra då?
Dö?
Det känns lockande just nu kan jag tala om.
Antingen det eller så tar jag katten, pojken och bohaget på miljoner lådor och möbler och flyttar in på Tåget.
Problemet (eller ett av dem) är detta: jag måste försöka övertyga mig själv om att någon skulle vilja anställa mig. Just nu känns det svårt. Jag vet att jag är duktig när jag står där i klassrummet och jag är driftig när jag får något att göra, men jag tror inte att någon som har fått privilegiet att slänga en blick på mig kommer att vilja anställa mig.
Dels för att jag ser ut som något som katten har spottat ut och dels för att jag inte ser en dag äldre ut än 11.
Jag är äldre, och framförallt har jag (strax) gått färdigt den adekvata utbildningen.
Jag har dock inte de bästa erfarenheterna av gymnasieskolor som arbetsplatser för att tro att jag ska bli bemött som något annat än "ja där har vi en elev också, vad kan du tänkas vilja då?".
Jag måste skärpa mig.
Men det hjälper inte att folk säger att det viiiiisst finns jobb och det är ju bara att söka.
Nej. Jag uppmanar vem som helst att titta på arbetsförmedlingens hemsida och titta efter gymnasie- eller högstadiejobb i Skåne eller Halland som berör mina ämnen svenska och/eller historia. Det finns inte ett skit.
Det kommer att sluta med att jag får komma krälandes tillbaka till mcdonalds ty pickers can't be choosers.
Bajs.
Jag har nu i veckorna insett att jag inte kommer att ha någonstans att bo och ingen försörjning inom några månader. Jag dör. Först kändes det inte så farligt. Jag och Nicklas har ju sökt lägenhet i en evighet nu och nu börjar det dessutom lossna lite, vi fick komma på en visning på världens bästa lägenhet och var på vippen att få den. En brat tog den dock.
*hostsontillnånviktighost*
Sen jobb. Jag har tänkt mig att nog borde det väl finnas något vikariat, kanske någon timme varje dag som svensk- eller historielärare någonstans i Skåne. Det bor en miljon människor här, alla jävla ungar går ju i skola någonstans.
Förskolelärare.
Inget ont om förskolelärare, men vafan. Hur många förskolelärare behövs det egentligen? Det är det enda som arbetsförmedlingens hemsida är nerlusad med - arbete till förskolelärare (eller dagisfröknar som normalt folk säger). Finns det gymnasielärare? Nej.
Hur rekryteras sådana? Jag vet fan inte.. det känns som om jag har missat något väsentligt i min livskunskap. Hur fan får man jobb som gymnasielärare? Sånna annonseras tydligen inte ut, och man ska inte skicka ut ansökningar bara sådär tydligen för de slängs på en gång har jag fått höra.
Men vafan ska jag göra då?
Dö?
Det känns lockande just nu kan jag tala om.
Antingen det eller så tar jag katten, pojken och bohaget på miljoner lådor och möbler och flyttar in på Tåget.
Problemet (eller ett av dem) är detta: jag måste försöka övertyga mig själv om att någon skulle vilja anställa mig. Just nu känns det svårt. Jag vet att jag är duktig när jag står där i klassrummet och jag är driftig när jag får något att göra, men jag tror inte att någon som har fått privilegiet att slänga en blick på mig kommer att vilja anställa mig.
Dels för att jag ser ut som något som katten har spottat ut och dels för att jag inte ser en dag äldre ut än 11.
Jag är äldre, och framförallt har jag (strax) gått färdigt den adekvata utbildningen.
Jag har dock inte de bästa erfarenheterna av gymnasieskolor som arbetsplatser för att tro att jag ska bli bemött som något annat än "ja där har vi en elev också, vad kan du tänkas vilja då?".
Jag måste skärpa mig.
Men det hjälper inte att folk säger att det viiiiisst finns jobb och det är ju bara att söka.
Nej. Jag uppmanar vem som helst att titta på arbetsförmedlingens hemsida och titta efter gymnasie- eller högstadiejobb i Skåne eller Halland som berör mina ämnen svenska och/eller historia. Det finns inte ett skit.
Det kommer att sluta med att jag får komma krälandes tillbaka till mcdonalds ty pickers can't be choosers.
Bajs.
5 november 2006
1 november 2006
Rumspringa
Innan jag ens hann slappna av lite hittar jag detta nya underverk. Åh, tack gode gud för komik 8)
http://blogg.expressen.se/jimmy/entry.jsp?messid=116960
http://blogg.expressen.se/jimmy/entry.jsp?messid=116960
Ja, jag ser att det snöar
Klicka på bilden för att läsa artikeln.
Haha.. det är så himla roligt att hon säger att det "var länge sen jag ville bli playmate". Snälla nån, det var ju inte mycket mer än ett år sedan.
Och drogberoendet? Det kom och var över på ca. 10 dagar, sen snyftade hon ut i medierna.
Dottern däremot, det är en annan femma. Det är dåligt att hon mår dåligt över sin mamma och det är dåligt att hon får höra nya dåliga grejer som hon kanske blir retad för i skolan, men snälla kära Linda Rosing, det är DU som har gjort de saker som hon plågas så av idag. Inte Bingo Rimér eller Hugh Hefner eller någon dum fotograf eller någon producent på Kanal 5. Det är du och bara du som gång efter annan valt att nyttja det offentliga ljuset när du opererar dig, knullar, super, vill engagera dig politiskt eller nu senast - bli musikalisk.
Mein gott människa, get a f*cking CLUE.
Till en annan note.
Discovery gör ibland reseprogram. De sänds i en kanal som heter något med travel och är ganska underhållande. Reportrar som är duktiga på att vara reportrar snarare än att visa upp sig i nya spännande outfits på varje gata som skall "turistas" gör seriösa reportage om hur just den plats som de besöker lärt sig att handskas med de problem eller de speciella förhållanden som råder just där.
Reportrarna och jag brukar alltid bli väldigt imponerade över de lösningar som folk har jobbat fram över hundratals och kanske tusentals år för att klara vardagen som den ser ut. Det kan handla om nåt så enkelt som ett socialt system för att klara barnpassning när det behövs många för att hämta vatten eller att alla från barnsben får lära sig varningstecken från en arg vulkan.
I Sverige är det annat. Jag hade gärna velat se ett liknande resereportage från Sverige och skratta lite åt avsaknaden av dessa element.
Det skulle kunna låta såhär:
"I Sverige är det snö mellan 3 och 5 månader om året. Det har varit så i alla tider och det finns rikliga vittnesmål från författare och till och med grottmålningar om hur snön alltid prytt dessa landskap. Men något har gått fel. När infrastrukturen planerades så gjordes den det antingen av italienare på distans eller av svenskarna själva som bara vägrar att acceptera att de bor på och norr om polcirkeln. Varje höst följer svenskarna en unik procedur: när första snön kommer står trafiken stilla. Trots alla år med förvarningar byter inte svenskarna till vinterdäck och överrumplas så till den grad att de kanar ner för backar och kurvor på rad. Flygnäringen har på senare år lärt sig att acceptera snö och vind och kan hjälpligt klara sig även då detta inträffar. Annat är det med tågen. Dessa monster som väger många elefanter var och som har rullat genom de svenska landskapen sen mitten av förrförra seklet har ännu ej noterat att det varje år kommer rikliga mängder snö. Varje år stannar mellan 60-80% av tågen pga. snön och passagerarna blir strandsatta i flera timmar.
Tidningarna skriver sig fördärvade och menar varje år att det är det värsta vädret som någon någonsin har skådat på dessa breddgrader. Antingen befolkas redaktionerna med nytt inflyttat folk varje år, eller så har snön orsakat en övergripande minnesförlust hos alla på redaktionerna."
31 oktober 2006
30 oktober 2006
Kunde han inte varit i bussen ändå?
Men det är väl klart som självaste fan att han är i Sverige, var skulle han annars vara? Ingen annanstans skrivs det så mycket om exakt allt han gör, varför han gör det, hur det görs och när det görs. Redan innan han kom hit började blaskorna smälla upp att hans turnébuss hade förolyckats i halkan i norra Skåne. En kunnig gubbe uttalade sig och menade att det hade kunnat gå illa.
Problemet är bara att det var inte hans jävla turnebuss, det var hans himla lastbil med prylar och det var inte ens nära att någon människa skulle färdas i denna som de gör i en turnébuss. Lastbilen hade an lastbilschaufför och framredet blev tilltufsat.
Men for fucks sake, det är väl ingen som tror att självaste Gud, Jesus, Buddha, Vishnu och alla andra gudar samlade i en man (om man får tro pressen) skulle nedlåta sig till att åka i en TURNÉBUSS.
För övrigt vill jag dö när jag ser sånt här. DÖ I tell you.
Jag har varit skadad i helgen. Jag lurade mig själv grundligt när jag trodde att jag skulle kunna gå där på fredagen. Hoho. På lördagens kväll var det kört. Ifall jag tog stöd på vägg, möbler, katt och annat jag kunde hitta kunde jag om jag fick 30 långa sekunder på mig ta mig till toaletten, i övrigt var det ganska tji att ta sig någonstans.
Igår var det också ganska illa. Att ta sig ner för en trapp var rätt så jävla skitsmärtsamt och när jag klarat av detta svor jag över alla gudar nämnda ovan att jag skulle se till att trapper avskaffades och ned- och uppförsbackar istället infördes.
Idag är det rätt ok, jag dör inte, det gör bara ont, när jag ska gå.
Jävla vader. Skitvader.
Jag har funderat på det här med trappor. Jag vet att det måste vara för att en nedförsbacke skulle ta så stor plats eftersom den inte kan vara lika brant som en trappa är, men ändå. Det vore bättre för alla inblandade ifall vi istället för trappor hade backar. De som har dåliga knän har lättare att ta sig upp, de som tänker ramla nerför (eller uppför) slår sig inte lika mycket, om man ska få upp möbler eller andra stora saker så kan de begåvas med hjul och allt blir frid och fröjd. Men icke, vi ska ha trappor till förbannelse överallt.
Nå, nu ska jag vagga bort till Nicklas och se vad han gör. Toodeloo.
28 oktober 2006
Pajalasextionia
Jag är ganska elitisktisk och rätt så hård i min människosyn (i alla fall när det gäller svenskar som generellt har det relativt väl förspänt). Nu tänker jag vädra mina åsikter och möjligen få en hel del skit för det, men det gör ingenting, för jag vill ha kommentarer på det jag skriver, ju.
Igår såg jag i aftonbladet (den var nog från dagen innan) om en tre personer som verkligen tyckte att det här med sänkt ersättning från A-kassan var dåligt. En av dem var en mycket ledsen ung kille. Han höll upp en skylt som på nåt fyndigt sätt menade att en arbetslös var utan bröd och att alliansen blev alla arbetslösas död. (förhoppningsvis, dvs att de ska bli arbetstagare istället för arbetslösa)
Dock, ingenstans i denna artikel stod det något om var denna kille (minns inte vad han hette, Roy kanske?) hade gjort för att skaffa sig ett jobb. Hade han någon utbildning, hade han skaffat sig kompetens någon annanstans? Jag vet inte.. det framgick inte. Vad som däremot framgick var att han hade Che Guevara på väggen (extremt originellt) och han ägde en shitload med cd-skivor.
På nästa sida uttalade sig en sur kärring och menade att alla vill jobba.
Det vet jag inte om jag håller med om. Nu vet jag ju (som skrivet) ingenting om denne "Roy" och om hur han ansträngt sig för att få sig ett arbete eller iaf öka chanserna, men han påminde mig om flera personer från olika ställen i Sverige (främst mina hemtrakter) som gnäller och skäller på att de inte får något arbete. De är inte villiga att flytta, de vill inte utbilda sig, de vill inte ta praktikplatser som ger mer kunskap, de vill inte jobba på mcdonalds eller som städare och dessutom nu blir a-kassemedlemskapet dyrt. Jävlar!
Om nu denna höjning kan få någon av de som faktiskt har förmåga att gå ut och skaffa sig ett jobb på mcdonalds (som kan leda till det fina IT-jobbet kanske?) så tycker i alla fall jag att det är värt det.
Alternativt kan man kanske sälja alla sina cd-skivor och köpa lite bröd.
Jaja. Nu har jag varit svinig.
Igår hjälpte jag Helena att flytta. Hon fick sina grejer levererade till sig någongång mellan 9 och 12. Något närmare besked om detta gick inte att ge (transportföretag är konstiga) så jag och Nicklas satt i hennes tomma lägenhet i 3,5 timmar (ty ankomst blev halv 12) och väntade på dessa två kollin. När de kom visade det sig att det var extremt tunga grejer som vi tack och lov fick hjälp att få in genom porten. Utan denna hjälp hade jag nog stått där än och puttat.
För övrigt blåste det ganska duktigt i Malmö igår. Det var ju ingen Gudrun, kanske inte ens i närheten, men visst, det blåste. Dock blåste det inte mer än en vanlig blåsig dag så jag förstår inte vad allt fuss var om. Lantz sa att Stormen verkade ha en bra PR-agent, jag är böjd att hålla med. Lustigt att se också hur stormen fullständigt upphörde att existera och inte någonsin ens hade existerat om man får tro kvällstidningarnas nätupplagor som några timmar tidigare ropat Gudrunvarning för kung och fosterland.
Nå. Jag fick nästan en Scholl-skylt i huvudet, och det var ju kanske inte ultimat, så jag gick och köpte mig en mössa som det stod "I love winter" på. Fin. (om bilddagboken fungerar någongång kanske jag skulle kunna lägga upp en bild på den, eller så gör jag det här... ma får si)
I vilket fall som helst, efter några ärenden på stan tog jag mig tillbaka till Helenas lägenhet och började bära upp låda efter låda efter låda efter låda. Handflatorna dog, jag svettades floder, benen (fyra trappor) drabbades av mjölksyra från början men efter mycket släpande, pustande och vattendrickande kom alla lådor upp i lägenheten. Precis när jag fått upp den sista stora lådan och satt mig i soffan för att dö lite kom Helena genom dörren och tillsammans rullade (ja) vi upp hennes gigantiska allmoge-gjord-i-gammal-robust-furu-byrå för de fyra trapporna. När det var klart var det slutet för vår ork, så vi gick till en restaurang och jag fick fläskfilé för besväret. Smaskigt.
Ganska kort efter hemkomsten var det framstupa sängläge för mig. Under natten tror jag att jag lyckats få kramp i mina vader ca 2 ggr/vad. När jag vaknade var det ganska omöjligt för mig att gå på mina ben utan att stöna ur mig vokaler. Extremt jobbigt.
Nu har jag badad kokhett och masserat vaderna lite, så nu kan jag gå utan problem efter några uppvärmande och smärtilande steg. Fantastiskt bra.
Nu ska jag nog diska. Toodeloo.
Igår såg jag i aftonbladet (den var nog från dagen innan) om en tre personer som verkligen tyckte att det här med sänkt ersättning från A-kassan var dåligt. En av dem var en mycket ledsen ung kille. Han höll upp en skylt som på nåt fyndigt sätt menade att en arbetslös var utan bröd och att alliansen blev alla arbetslösas död. (förhoppningsvis, dvs att de ska bli arbetstagare istället för arbetslösa)
Dock, ingenstans i denna artikel stod det något om var denna kille (minns inte vad han hette, Roy kanske?) hade gjort för att skaffa sig ett jobb. Hade han någon utbildning, hade han skaffat sig kompetens någon annanstans? Jag vet inte.. det framgick inte. Vad som däremot framgick var att han hade Che Guevara på väggen (extremt originellt) och han ägde en shitload med cd-skivor.
På nästa sida uttalade sig en sur kärring och menade att alla vill jobba.
Det vet jag inte om jag håller med om. Nu vet jag ju (som skrivet) ingenting om denne "Roy" och om hur han ansträngt sig för att få sig ett arbete eller iaf öka chanserna, men han påminde mig om flera personer från olika ställen i Sverige (främst mina hemtrakter) som gnäller och skäller på att de inte får något arbete. De är inte villiga att flytta, de vill inte utbilda sig, de vill inte ta praktikplatser som ger mer kunskap, de vill inte jobba på mcdonalds eller som städare och dessutom nu blir a-kassemedlemskapet dyrt. Jävlar!
Om nu denna höjning kan få någon av de som faktiskt har förmåga att gå ut och skaffa sig ett jobb på mcdonalds (som kan leda till det fina IT-jobbet kanske?) så tycker i alla fall jag att det är värt det.
Alternativt kan man kanske sälja alla sina cd-skivor och köpa lite bröd.
Jaja. Nu har jag varit svinig.
Igår hjälpte jag Helena att flytta. Hon fick sina grejer levererade till sig någongång mellan 9 och 12. Något närmare besked om detta gick inte att ge (transportföretag är konstiga) så jag och Nicklas satt i hennes tomma lägenhet i 3,5 timmar (ty ankomst blev halv 12) och väntade på dessa två kollin. När de kom visade det sig att det var extremt tunga grejer som vi tack och lov fick hjälp att få in genom porten. Utan denna hjälp hade jag nog stått där än och puttat.
För övrigt blåste det ganska duktigt i Malmö igår. Det var ju ingen Gudrun, kanske inte ens i närheten, men visst, det blåste. Dock blåste det inte mer än en vanlig blåsig dag så jag förstår inte vad allt fuss var om. Lantz sa att Stormen verkade ha en bra PR-agent, jag är böjd att hålla med. Lustigt att se också hur stormen fullständigt upphörde att existera och inte någonsin ens hade existerat om man får tro kvällstidningarnas nätupplagor som några timmar tidigare ropat Gudrunvarning för kung och fosterland.
Nå. Jag fick nästan en Scholl-skylt i huvudet, och det var ju kanske inte ultimat, så jag gick och köpte mig en mössa som det stod "I love winter" på. Fin. (om bilddagboken fungerar någongång kanske jag skulle kunna lägga upp en bild på den, eller så gör jag det här... ma får si)
I vilket fall som helst, efter några ärenden på stan tog jag mig tillbaka till Helenas lägenhet och började bära upp låda efter låda efter låda efter låda. Handflatorna dog, jag svettades floder, benen (fyra trappor) drabbades av mjölksyra från början men efter mycket släpande, pustande och vattendrickande kom alla lådor upp i lägenheten. Precis när jag fått upp den sista stora lådan och satt mig i soffan för att dö lite kom Helena genom dörren och tillsammans rullade (ja) vi upp hennes gigantiska allmoge-gjord-i-gammal-robust-furu-byrå för de fyra trapporna. När det var klart var det slutet för vår ork, så vi gick till en restaurang och jag fick fläskfilé för besväret. Smaskigt.
Ganska kort efter hemkomsten var det framstupa sängläge för mig. Under natten tror jag att jag lyckats få kramp i mina vader ca 2 ggr/vad. När jag vaknade var det ganska omöjligt för mig att gå på mina ben utan att stöna ur mig vokaler. Extremt jobbigt.
Nu har jag badad kokhett och masserat vaderna lite, så nu kan jag gå utan problem efter några uppvärmande och smärtilande steg. Fantastiskt bra.
Nu ska jag nog diska. Toodeloo.
25 oktober 2006
Kleft
Jag försöker mig på konststycket att lägga in bild här i blogger-bloggen. Det är fantamig inte lätt det.
Nåja, jag orkar inte skriva något storstilat, jag ska bara skriva att jag klippt mig litegrann och färgat håret också litegrann. Istället för att vara ganska megablont är det istället nu både brunt och blont.
Himla käckt.
.jpg)
.jpg)
Såhär ljust och tråkigt var det innan...
O, tack gode gud.. jag kom på att man ju kan hålla på med html-en, och då blir det ju plötsligt mycket lättare att justera bilderna till där man vill ha dem.
Då kan jag lika gärna passa på att lägga in en bild på stackars Paul Hunter som gått bort av den cancern han hade i magen. Stor sorg.
Mycket deppigt indeed. Nu: Grand prix Aberdeen.
24 oktober 2006
Oy
Liten recap:
Det hela började i september -05. Det var en mycket regnig och blåsig dag och jag skulle cykla genom detta väder. Det slutade illa. Det slutade i två ambulanser och två polisbilar och en hel dag på sjukhuset. Inte för att jag fick många sekunder med någon läkare eller sköterska, men jag begåvades med en droppslang och en säng att ligga i medans illamåendet gick över.
Efter det blev det ögonläkare. Jag såg ingenting på det öga som blivit påkört och en del blod var där det inte skulle. Detta gick ner och tanken var att allt skulle bli frid och fröjd, bara jag fick tanden lagad.
Detta fick jag tid för ganska omgående men ombokade den eftersom jag helt enkelt hade för ont för att kunna behandlas. Ombokning några gånger till och slutligen i mars underkastade jag mig behandling. Det var mycket bra, för tanden var ju trots allt påkörd och hade inte klarat sig mycket längre. Det gjorde så ont så jag svimmade och tandläkaren noterade att det inte borde vara på detta sätt. En remiss skickades till käkkirurgen och jag väntade. En dag i april fick jag besked om att jag skulle få en kallelse tre månader senare. Tiden gick. I augusti fick jag en kallelese för början av september. Efter detta besök bestämdes det att en magnetröntgen var det enda riktiga att göra i detta läge. Efter några veckors väntan fick jag ett telefonsamtal där personalen på magnetröntgen undrade varför jag inte kommit på min utsatta tid.
Kort efter detta uppdagades det att jag inte fått någon kallelse och en ny tid bokades. Den tionde oktober kördes jag in i ett trångt rör med låg 60-talsmusik i öronen under 40 minuter. Väl därifrån fick jag veta att det skulle ta ungefär en vecka för resultatet att komma till mig. Idag fick jag en ny kallelese från magnetröntgen om en ny tid den 28e november.
Efter att ha ringt till magnetröntgen och undrat lite om denna kallelse fick jag veta att det handlade om en annan undersökning av en annan del av huvudet. Jag frågade inte varför de inte gjort den samtidigt - vem är jag att påpeka sådant?
Jag ringde istället till käkkirurgen på utsatt telefontid för att höra om inga besked kanske hade kommit.
Telefonsvararen informerade mig om vilka telefontiderna var och samtidigt som jag synkroniserade dessa (13.00-14.30) med min klocka (13.13) så förundrades jag över hur lustigt allt kan vara. En halvtimme senare ringde jag igen, fick sitta i kö i en knapp halvtimme och möttes sedan av en mycket trevlig sköterska som gav mitt nummer till min läkare.
Några timmar senare ringde läkaren upp med ett besked. Det hade synts på magnetröntgen att det var något som var konstigt under min högra kind. Det kunde vara ärrbildning, huddefekt (det tror jag inte) eller något helt annat, men vi skulle vänta med att uttala oss tills den andra magnetröntgenundersökningen var klar. Läkaren verkade också något förvånad över att detta lagts på två tillfällen med två månader emellan, men vad kan man göra?
Nu är alltså beskedet detta:
Nåt är galet, det går att se att det är något, det går dock inte att se vad det är. Jag ska magnetröntga käke och ansikte en gång till om en månad och sen kanske få ett svar eller bli remitterad till en hudläkare (trams, det gör ju ont långt in i ansiktet).
Oy.
Det hela började i september -05. Det var en mycket regnig och blåsig dag och jag skulle cykla genom detta väder. Det slutade illa. Det slutade i två ambulanser och två polisbilar och en hel dag på sjukhuset. Inte för att jag fick många sekunder med någon läkare eller sköterska, men jag begåvades med en droppslang och en säng att ligga i medans illamåendet gick över.
Efter det blev det ögonläkare. Jag såg ingenting på det öga som blivit påkört och en del blod var där det inte skulle. Detta gick ner och tanken var att allt skulle bli frid och fröjd, bara jag fick tanden lagad.
Detta fick jag tid för ganska omgående men ombokade den eftersom jag helt enkelt hade för ont för att kunna behandlas. Ombokning några gånger till och slutligen i mars underkastade jag mig behandling. Det var mycket bra, för tanden var ju trots allt påkörd och hade inte klarat sig mycket längre. Det gjorde så ont så jag svimmade och tandläkaren noterade att det inte borde vara på detta sätt. En remiss skickades till käkkirurgen och jag väntade. En dag i april fick jag besked om att jag skulle få en kallelse tre månader senare. Tiden gick. I augusti fick jag en kallelese för början av september. Efter detta besök bestämdes det att en magnetröntgen var det enda riktiga att göra i detta läge. Efter några veckors väntan fick jag ett telefonsamtal där personalen på magnetröntgen undrade varför jag inte kommit på min utsatta tid.
Kort efter detta uppdagades det att jag inte fått någon kallelse och en ny tid bokades. Den tionde oktober kördes jag in i ett trångt rör med låg 60-talsmusik i öronen under 40 minuter. Väl därifrån fick jag veta att det skulle ta ungefär en vecka för resultatet att komma till mig. Idag fick jag en ny kallelese från magnetröntgen om en ny tid den 28e november.
Efter att ha ringt till magnetröntgen och undrat lite om denna kallelse fick jag veta att det handlade om en annan undersökning av en annan del av huvudet. Jag frågade inte varför de inte gjort den samtidigt - vem är jag att påpeka sådant?
Jag ringde istället till käkkirurgen på utsatt telefontid för att höra om inga besked kanske hade kommit.
Telefonsvararen informerade mig om vilka telefontiderna var och samtidigt som jag synkroniserade dessa (13.00-14.30) med min klocka (13.13) så förundrades jag över hur lustigt allt kan vara. En halvtimme senare ringde jag igen, fick sitta i kö i en knapp halvtimme och möttes sedan av en mycket trevlig sköterska som gav mitt nummer till min läkare.
Några timmar senare ringde läkaren upp med ett besked. Det hade synts på magnetröntgen att det var något som var konstigt under min högra kind. Det kunde vara ärrbildning, huddefekt (det tror jag inte) eller något helt annat, men vi skulle vänta med att uttala oss tills den andra magnetröntgenundersökningen var klar. Läkaren verkade också något förvånad över att detta lagts på två tillfällen med två månader emellan, men vad kan man göra?
Nu är alltså beskedet detta:
Nåt är galet, det går att se att det är något, det går dock inte att se vad det är. Jag ska magnetröntga käke och ansikte en gång till om en månad och sen kanske få ett svar eller bli remitterad till en hudläkare (trams, det gör ju ont långt in i ansiktet).
Oy.
Lång och jobbig
Ta närmaste bok, slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?.
..den beteckningen värdeladdad och numera används beteckningar...
Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
ingenting.. en bit till så hade det varit tvn
Vad var det senaste du såg på TV?
CSI
Utan att se efter, gissa vad klockan är?
0910 (0913)
Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
brum från en byggmaskin av nåt slag
När var du senast utomhus och vad gjorde du?
alldeles nyss, sprang
Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
clovis som busade med soffans hörn
Vad har du på dig?
träningsbyxor, träningslinne, illaluktande strumpor, trosor, träningsbh, hårspänne och hårsnodd
Drömde du någonting inatt? I så fall - vad?
ja, jag drömde att folk inte var de de egentligen är och att jag fick en massa skäll från olika personer och blev helt överrumplad av julen
När skrattade du senast?
igårkväll när jag bråkade med Nicklas
Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
kungalängder, en plansch med A-M Lenngren och en massa fyrar (gud hjälpe oss)
Har du sett något konstigt på sistone?
Ja.. eller konstigt. När jag skulle springa var jag tvungen att kasta mig upp i leran för det var en vattenpöl som var större än Atlanten på min springväg
Vad tycker du om den här utmaningen?
hjärndöd=bra
Vilken var den senaste film du såg?
Star wars III
Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
plastikoperationer, en lägenhet, en massa kläder, starta en egen skola
Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
jag tror att jag egentligen är en stor bluff i alla avseenden
Om du kunde förändra EN sak i världen, utan hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Att alla länder var på I-landsnivå, det fanns botemedel mot cancer och Aids samt neurosjukdomar som ALS, Parkinson och MS
Tycker du om att dansa?
Ja, på mattan och i fylla
George Bush?
är pappa till en misslyckad president
Föreställ dig att ditt förstfödda barn är en flicka… Vad får hon heta?
Lovisa, Sophia, Eleonora
Om ditt första barn var en pojke, vad skulle han heta?
Oscar
Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Ja
Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
surprise
Har du pojkvän/flickvän?
ja
Är du kär?
ja
Hur tidigt stiger du upp?
8-snåret
Vem/vilka vet mest om dig?
jag själv, Helena, Maia, Nicklas, mor och syster
Gillar du att slåss eller?
haha.. eller?
Vad ska du göra ikväll?
slappa efter en flitig dag/vara flitig efter en slapp dag
När var du senast riktigt full?
i lördags var jag lite dragen.. det märker man på att man vill ha hamburgare till varje pris fast jag vet att jag inte tål det
Är du seriös?
jorå
Hur många biologiska syskon har du?
tre, två bröder och en syster
Isåfall, vad heter de?
Johanna, Daniel och Andréas
Hur många timmar sover du per natt?
beror på när jag lägger mig och när jag ska upp
Vilken färg har du på håret?
blondt
Och frisyren, hur ser den ut?
hahaha.. stylish platthår i odefinierbar tråk-längd
Vad har du för färg på ögonen?
extremt gröna
Vad vill du ha för färg på ögonen?
den duger den jag har
Vem är snyggast i världen?
ojoj.. jag har inte sett alla men det är säkert någon kvinna från Iran
Ska du duscha idag?
jorå, det vore synd om människorna annars
Vad är det för veckodag?
tirsdag
Är du uppväxt i stan eller på landet?
eller i tätort? Man får väl kalla det "land", en by med 1500 invånare
Har du utländska föräldrar?
Nej fast folk tror det.. far ser ut som om han kommer från mellanöstern fast han är född och uppvuxen i Enafors, Jämtland, pop.: 1
Gillar du att laga mat?
ja, i perioder
Hur många par skor har du?
haha.. någonstans mellan 20 och 30 kanske
Var har du ont?
hälarna, skitskor
Vem är bäst just nu?
Clovis, hon är cool
Använder du hårspray?
då och då
Favoritserie:
CSI, Ghostwhisperer, Äntligen hemma (ingen serie kanske)... jag vet inte, tittar inte på serier så mycket
Gillar du seriehjältar?
vadå gillar? Vem kan uppbåda någonting gentemot seriehjältar.. mein gott
Killar eller tjejer?
Det är större skillnader inom könen än mellan dem. Om alla bara kunde inse det skulle man slippa allt trams om kvotering och sådana här frågor
Salt eller socker?
beror på när man ska ha det... antagligen oftast socker
Gillar du ketchup?
njaeae.. till två maträtter
Är du bra på att måla?
jag kan täcka en vägg med färg.. därmed inte garanterat att andra saker inte blir täckta också
Sommar eller vinter?
vinter
Vilken tid gick du upp idag?
08.15 efter tre snoozningar
Vem kramade du senast?
Ickepicke, Clov
Vem pussade du senast?
Ickepicke, Clov
Säger du "kex" eller "chex"?
kex, ketchup, fast vill man säga chex och chetchup är det upp till var och en
Vad längtar du till?
julen
Favoritalkohol?
vitt vin, La chasse är starkt och går lätt ner 8)
Vad tycker du om ditt utseende?
UÄ
Varför fyller du i detta?
jag väntar på att eftersvettningarna efter springadet ska ge sig
Vad heter dina husdjur?
Clovis, har det undgått någon?
Hur kommer du bo till hösten?
Nästa höst alltså? Förhoppningsvis i en extremt trevlig trea i gamla stan i Malmö, antagligen en risig tvåa i Rosengård
Har du körkort?
ja
Hur gammal vill du vara när/om du får barn?
inte över 40.. annars spelar det ingen roll
Humör just nu?
inte ett humör så långt ögat kan nå
Favoritgodis?
knasen, polly
Är det nåt du absolut inte äter?
lakrits, tonfisk, svartsoppa
Sommarplaner?
haha.. jag ska försöka hålla mig levande
Saft eller alkohol?
beror på situationen
Hur många kuddar sover du med?
i sängen där jag sover bor fyra, ibland fem kuddar, jag brukar använda ca hälften
Morgon- eller nattmänniska?
vet inte.. beror på vilken rutin man har inne
Sparare eller slösare?
slösare
Bästa film?
The green mile kanske.. den var vansinnigt speciell
Kommer du ihåg din första kärlek?
jorå
Älskar du henne/honom fortfarande?
nej, men jag skulle sannerligen gråta om han dog
Har du några homosexuella vänner?
inte vad jag vet, men vad vet jag?
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid?
vad är det för dumheter? Det är klart det är MÖJLIGT, frågan är väl snarare varför?
Ser du på kärleken som ett misstag?
Eh?
Bio eller promenad?
Beror på vädret
Är du kittlig?
nej
Rädd för insekter?
nej, ogillar när de ska in i kroppsöppningar dock
Det här är jag bra på?
dansa dansmatta, sjunga
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja?
Att kunna läsa tankar
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Var nånstans?
nej.. har två piercingar i öronen, det får räcka
Anser du att du är stark?
ja, faktiskt, det börjar bli en del timmar på gymmet nu
Vad gör du om du får hicka?
dricker ljummet vatten
..den beteckningen värdeladdad och numera används beteckningar...
Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
ingenting.. en bit till så hade det varit tvn
Vad var det senaste du såg på TV?
CSI
Utan att se efter, gissa vad klockan är?
0910 (0913)
Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
brum från en byggmaskin av nåt slag
När var du senast utomhus och vad gjorde du?
alldeles nyss, sprang
Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
clovis som busade med soffans hörn
Vad har du på dig?
träningsbyxor, träningslinne, illaluktande strumpor, trosor, träningsbh, hårspänne och hårsnodd
Drömde du någonting inatt? I så fall - vad?
ja, jag drömde att folk inte var de de egentligen är och att jag fick en massa skäll från olika personer och blev helt överrumplad av julen
När skrattade du senast?
igårkväll när jag bråkade med Nicklas
Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
kungalängder, en plansch med A-M Lenngren och en massa fyrar (gud hjälpe oss)
Har du sett något konstigt på sistone?
Ja.. eller konstigt. När jag skulle springa var jag tvungen att kasta mig upp i leran för det var en vattenpöl som var större än Atlanten på min springväg
Vad tycker du om den här utmaningen?
hjärndöd=bra
Vilken var den senaste film du såg?
Star wars III
Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
plastikoperationer, en lägenhet, en massa kläder, starta en egen skola
Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
jag tror att jag egentligen är en stor bluff i alla avseenden
Om du kunde förändra EN sak i världen, utan hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Att alla länder var på I-landsnivå, det fanns botemedel mot cancer och Aids samt neurosjukdomar som ALS, Parkinson och MS
Tycker du om att dansa?
Ja, på mattan och i fylla
George Bush?
är pappa till en misslyckad president
Föreställ dig att ditt förstfödda barn är en flicka… Vad får hon heta?
Lovisa, Sophia, Eleonora
Om ditt första barn var en pojke, vad skulle han heta?
Oscar
Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
Ja
Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
surprise
Har du pojkvän/flickvän?
ja
Är du kär?
ja
Hur tidigt stiger du upp?
8-snåret
Vem/vilka vet mest om dig?
jag själv, Helena, Maia, Nicklas, mor och syster
Gillar du att slåss eller?
haha.. eller?
Vad ska du göra ikväll?
slappa efter en flitig dag/vara flitig efter en slapp dag
När var du senast riktigt full?
i lördags var jag lite dragen.. det märker man på att man vill ha hamburgare till varje pris fast jag vet att jag inte tål det
Är du seriös?
jorå
Hur många biologiska syskon har du?
tre, två bröder och en syster
Isåfall, vad heter de?
Johanna, Daniel och Andréas
Hur många timmar sover du per natt?
beror på när jag lägger mig och när jag ska upp
Vilken färg har du på håret?
blondt
Och frisyren, hur ser den ut?
hahaha.. stylish platthår i odefinierbar tråk-längd
Vad har du för färg på ögonen?
extremt gröna
Vad vill du ha för färg på ögonen?
den duger den jag har
Vem är snyggast i världen?
ojoj.. jag har inte sett alla men det är säkert någon kvinna från Iran
Ska du duscha idag?
jorå, det vore synd om människorna annars
Vad är det för veckodag?
tirsdag
Är du uppväxt i stan eller på landet?
eller i tätort? Man får väl kalla det "land", en by med 1500 invånare
Har du utländska föräldrar?
Nej fast folk tror det.. far ser ut som om han kommer från mellanöstern fast han är född och uppvuxen i Enafors, Jämtland, pop.: 1
Gillar du att laga mat?
ja, i perioder
Hur många par skor har du?
haha.. någonstans mellan 20 och 30 kanske
Var har du ont?
hälarna, skitskor
Vem är bäst just nu?
Clovis, hon är cool
Använder du hårspray?
då och då
Favoritserie:
CSI, Ghostwhisperer, Äntligen hemma (ingen serie kanske)... jag vet inte, tittar inte på serier så mycket
Gillar du seriehjältar?
vadå gillar? Vem kan uppbåda någonting gentemot seriehjältar.. mein gott
Killar eller tjejer?
Det är större skillnader inom könen än mellan dem. Om alla bara kunde inse det skulle man slippa allt trams om kvotering och sådana här frågor
Salt eller socker?
beror på när man ska ha det... antagligen oftast socker
Gillar du ketchup?
njaeae.. till två maträtter
Är du bra på att måla?
jag kan täcka en vägg med färg.. därmed inte garanterat att andra saker inte blir täckta också
Sommar eller vinter?
vinter
Vilken tid gick du upp idag?
08.15 efter tre snoozningar
Vem kramade du senast?
Ickepicke, Clov
Vem pussade du senast?
Ickepicke, Clov
Säger du "kex" eller "chex"?
kex, ketchup, fast vill man säga chex och chetchup är det upp till var och en
Vad längtar du till?
julen
Favoritalkohol?
vitt vin, La chasse är starkt och går lätt ner 8)
Vad tycker du om ditt utseende?
UÄ
Varför fyller du i detta?
jag väntar på att eftersvettningarna efter springadet ska ge sig
Vad heter dina husdjur?
Clovis, har det undgått någon?
Hur kommer du bo till hösten?
Nästa höst alltså? Förhoppningsvis i en extremt trevlig trea i gamla stan i Malmö, antagligen en risig tvåa i Rosengård
Har du körkort?
ja
Hur gammal vill du vara när/om du får barn?
inte över 40.. annars spelar det ingen roll
Humör just nu?
inte ett humör så långt ögat kan nå
Favoritgodis?
knasen, polly
Är det nåt du absolut inte äter?
lakrits, tonfisk, svartsoppa
Sommarplaner?
haha.. jag ska försöka hålla mig levande
Saft eller alkohol?
beror på situationen
Hur många kuddar sover du med?
i sängen där jag sover bor fyra, ibland fem kuddar, jag brukar använda ca hälften
Morgon- eller nattmänniska?
vet inte.. beror på vilken rutin man har inne
Sparare eller slösare?
slösare
Bästa film?
The green mile kanske.. den var vansinnigt speciell
Kommer du ihåg din första kärlek?
jorå
Älskar du henne/honom fortfarande?
nej, men jag skulle sannerligen gråta om han dog
Har du några homosexuella vänner?
inte vad jag vet, men vad vet jag?
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid?
vad är det för dumheter? Det är klart det är MÖJLIGT, frågan är väl snarare varför?
Ser du på kärleken som ett misstag?
Eh?
Bio eller promenad?
Beror på vädret
Är du kittlig?
nej
Rädd för insekter?
nej, ogillar när de ska in i kroppsöppningar dock
Det här är jag bra på?
dansa dansmatta, sjunga
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja?
Att kunna läsa tankar
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Var nånstans?
nej.. har två piercingar i öronen, det får räcka
Anser du att du är stark?
ja, faktiskt, det börjar bli en del timmar på gymmet nu
Vad gör du om du får hicka?
dricker ljummet vatten
20 oktober 2006
Idol, satans verk
FOR the LOVE of fucking GOD, vad är det för fel på Sverige? Vi har precis fått ytterligare en kärnvapenmakt, vår utrikesminister är KU-anmäld, det är nåt slags väderkaos i halva Sverige, statsministern har precis ätit middag med Rysslands president (som fö var imponerad över Israels president, efter att den senare våldtagit tio kvinnor i sin stab), torsken håller på att ta slut i princip överallt, vi har precis bytt regering efter 12 år och tydligen har fysiker från USA och Storbritannien lyckats tillverka en osynlighetsmantel som funkar för foilk som ser världen i ljus med en våglängd av 3,5 cm (men ändå, det är materia som inte reflekterar ljus, jävligt coolt) och min svägerska är i tidningen.
Ändå är DETTA (se ovan om du redan glömt) det som Sveriges näst största/största kvällstidning kan frammana som den största och mest framträdande nyheten just nu.
Jag mår dåligt när jag hör om Idol, jag mår dåligt när jag läser om det och jag bryr mig så vansinnigt lite om vad prick-i-hjärnan-Kishti säger så jag vet inte om det är möjligt att bry sig mindre.
Ska känna efter. Nej, det gick inte.
Det är upp till alla människor ifall man vill titta på programmet, varsågoda och have a ball, men snälla Aftonbladet och Expressen: SLUTA att göra det till HUVUDNYHET flera gånger i veckan. För guds skull, jag tänker inte titta på det, I will never. Never!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)